Alzheimer’s disease has increasing effects on the Swedish population. Now, about 90 000 swedes have been diagnosed with the disease. Many of these persons are cared for by someone close to them. The aim of this study is to increase understanding for the situation and experiences of the persons caring for their affected partner and to examine which support they are given by the public sector. It is a qualitative case study where four persons have been interviewed. Previous research concerning experiences, coping strategies and the need for aid is used for reference. The theories chosen for the aim of the study is coping strategies, role theory, social interaction, informal care and informal aid. The results show that the participants have had different experiences of caring for their partners of which stress, anxiety and seeing it as a burden was common. The participants had different coping abilities to master their different situations and over all had good coping strategies. Their need for aid was different but all participants stressed that there is need for support and that this need to be developed. The following conclusions can be drawn from the study. The experiences are different depending on the individual case. It is important for those active within the line of social care to have knowledge about coping strategies in order to give support to those providing care for their kin. All participants experienced a lack of cooperation and information. / Alzheimers sjukdom drabbar Sveriges befolkning i allt större utsträckning. Ungefär 90 000 personer i Sverige har diagnosen. Många av dessa personer vårdas av någon i sin omgivning. Syftet med studien är att få en ökad förståelse för partners som vårdar sin respektive som har Alzheimers sjukdom och vilka upplevelser som förekommer samt att undersöka hur stödet från samhället ser ut. Det är en kvalitativ fallstudie där intervjuer har gjorts med fyra personer. Tidigare forskning har tagits fram som berör upplevelser, olika copingstrategier och behov av stöd. De teorier som valdes för studiens ändamål är copingstrategier, rollteori, social integration, informell omsorg och informell hjälp. Resultatet visar att deltagarna hade olika upplevelser av att vårda varav stress, oro och börda var vanligt. Deltagarna hade olika copingförmågor för att bemästra de olika situationerna och det förekom överlag goda copingstrategier. Behovet av stöd såg olika ut, men deltagarna belyste att det fanns ett behov av stöd samt att stödet behöver utvecklas. Följande slutsatser kan dras av studien. Alla individer har olika upplevelser. Det är viktigt att få kunskap om olika copingstrategier, vilket medför att socialt arbete kan hjälpa dem att hantera olika situationer. Samtliga deltagare upplevde att det saknades samarbete och information.

I dagens samhälle har en del av den kvalificerade vården flyttat från sjukhusen och in i hemmen. Det innebär ökade krav på både närstående och den kommunala hemsjukvården. Syftet med denna studie är att beskriva närståendes erfarenheter av vård i hemmet. Det är en vårdvetenskaplig kvalitativ studie utifrån en induktiv ansats. Distriktssköterskor i en västsvensk kommun valde ut närstående till patienter med kommunal hemsjukvård, vilka tillfrågades om deltagande. I studien intervjuades sju närstående. Intervjumaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Studiens resultat analyserades och 5 huvudkategorier samt 12 underkategorier identifierades. Resultatet beskriver hur närstående erfar förändringar i hemmet i samband med att en familjemedlem insjuknar och tar emot vård i hemmet. Vidare visar resultatet hur viktigt det är med en väl fungerande vårdrelation mellan distriktssköterskan och den närstående samt hur de närstående påverkas av brister i vårdrelationen. Många närstående erfar att de får ta ett stort ansvar för den sjuke familjemedlemmens hälsa och att de får kontrollera att patienten erhåller rätt vård. Studien beskriver också hur omfattande anpassningen är för närstående i samband med att en familjemedlem insjuknar och behöver vård i hemmet. Närstående erfar att de måste anpassa sig efter en förändrad livssituation, men också efter vården som bedrivs i hemmet. Resultatet visar hur viktig kommunikationen är för att skapa en bra vård i hemmet. Närstående erfar i hög grad att de får fungera som förmedlare av information mellan olika personal och instanser, vilket leder till att de erfar känslor av otrygghet. Studien visar att vården i hemmet behöver utvecklas till att i högre grad innefatta närstående. De närstående är i de flesta fall delaktiga i vården och det är därför extra viktigt med ett bra samarbete och att vården även tar hänsyn till den närstående och dennes behov. Genom att ta del av närståendes upplevelser och berättelser kan vården utvecklas och förbättras. Det finns behov av fortsatt forskning när det gäller hur närståendes fysiska och psykiska hälsa påverkas av de påfrestningar som det innebär när en familjemedlem insjuknar och får vård i hemmet och hur ett bättre familjeanpassat stöd kan utvecklas. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Syftet med föreliggande uppsats är att ta reda på om och i så fall på vilket sätt musikalisk interaktion kan hjälpa personer med demenssjukdom (PMD) och deras anhöriga i det vardagliga livet.  Studiens första forskningsfråga undersöker vilken inverkan olika musikaktiviteter kan ha på personer med demenssjukdom. Den andra forskningsfrågan undersöker hur olika musikaktiviteter kan hjälpa de anhöriga i sin kommunikation till närstående med demens.  I bakgrunden beskrivs relevanta fakta om demenssjukdomar och dess symtom samt hur sjukdomen påverkar de anhöriga. Här presenteras även tidigare forskning i ämnet.Uppsatsen är baserad på grundad teori som teoretisk utgångspunkt och metod. Detta är en empirisk, kvalitativ metod där materialet, som består av intervjuer, loggböcker och filmer, analyseras och sorteras in i olika kategorier för att slutligen en kärnkategori ska framträda. Därefter utformas en ny teori baserad på resultatet.  Genom varierande musikaktiviteter, som musiklyssning, sång, dans, spel och skapande kunde olika beteenden och företeelser observeras hos PMD och deras anhöriga. Dessa bildade sedan åtta olika kategorier samt kärnkategorin kontakt.  Resultatet visade på hur olika musikaktiviteter utförda tillsammans med anhöriga hade en positiv inverkan på en person med demenssjukdom. Resultatet bygger på de åtta identifierade kategorierna: minne, kommunikation, uttryck, närvaro, aktivitet, känslor, engagemang, identitet.  Sammanfattningsvis visade studien att musikaktiviteter kunde hjälpa PMD att öka kontakten med sig själva; sin identitet, sin kropp, sina känslor, sitt språk, sin omgivning, sina minnen och sinnen.Resultatet visade också på att musiken underlättade för de anhöriga i sin kommunikation till närstående med demenssjukdom. De anhöriga upplevde också trygghet och glädje samt kände sig närmare de närstående. De anhöriga kunde  1 också ”känna igen sig” i sin tidigare relation med sin närstående. Avslutningsvis diskuteras resultatet i relation till den presenterade bakgrunden och det teoretiska perspektivet.

Background: Alzheimer´s disease is the most common dementia illness. In Sweden, about 20 000 – 25 000 people are annually diagnosed with Alzheimer´s disease. Accordingly, this number of diagnosed patients is growing each year and so does the cost of care. The symptoms of dementia are often discovered by family members that eventually takes measures as to support and care for their relatives, when they are no longer in condition to take care of themselves. Aim: The purpose was to describe relatives' experiences of caring for their relatives with Alzheimer's disease at home. Method: This study is based on a general literature review consisting of twelve reliable articles that were identified from the databases CINAHL and PubMed and through a qualitative approach. The selection of articles included in the review were quality checked and analyzed with a qualitative content analysis. Results: Three themes emerged: The need for support and information, impact in daily life and coping with adversity in everyday life. Conclusion: Relatives feel a need for increased understanding and they need support in taking care of their relative. Daily life is adversely affected and the relatives need to develop strategies to cope with adversity in everyday life. / Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen och varje år insjuknar 20 000 till 25 000 personer i Sverige. Antalet insjuknande förväntas öka varje år tillsammans med vårdkostnaderna för sjukdomen. Det är oftast anhöriga som upptäcker symtomen och börjar stödja deras närstående med Alzheimers sjukdom när de inte längre klarar av att ta hand om sig själva. Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda närstående med Alzheimers sjukdom i hemmet. Metod: En allmän litteraturöversikt med en kvalitativ ansats. Tolv originalartiklar identifierades från CINAHL och PubMed. Valda artiklar som inkluderades kvalitetsgranskades och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkom tre teman: behov av stöd och information, påverkan i det dagliga livet samt hantering av motgångar i vardagen. Slutsats: Anhöriga känner ett behov av ökad förståelse och behöver stöd i omvårdnaden. Det dagliga livet påverkas negativt och gör att de anhöriga behöver utveckla strategier för att klara av motgångar i vardagen.

Det övergripande syftet var att undersöka kommunala riktlinjer för anhöriganställningar tillgängliga på kommunernas hemsidor, dvs regeldokument gällande situationer där en anhörig anställs för att vårda en närstående. Det övergripande syftet har byggts upp utifrån följande tre frågeställningar angående hur kommunerna i Sverige beskriver: 1) vilka situationer som berättigar anhöriganställning, 2) hur det säkerställs att den äldre personen skall få sina behov tillgodosedda samt 3) hur säkerställs den anhöriganställdes rättigheter/välmående? Det saknas lagstöd för anhöriganställningar som rättighet, och det kommunala självstyret avgör om kommunen erbjuder denna omsorgsform. På senare tid har anhöriganställningar begränsats och förbjudits i flera svenska kommuner, och enligt uppgifter är det cirka 55–65 % av Sveriges kommuner som tillåter anhöriganställningar. Det är mestadels kvinnor med utländsk bakgrund som är anhöriganställda numera, och feministisk omsorgsforskning och media lyfter fram anhöriganställningar som en kvinnofälla och som en risk för integration av invandrare. I studien inkluderas riktlinjer från totalt 21 kommuner, vilka analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Elo & Kyngäs (2007). De undersökta riktlinjerna hittades från hemsidorna för Sveriges 121 medelstora och stora kommuner (mer än 20 000 invånare). Resultatet har bearbetats med hjälp av feministisk teori (Hirdman 2012). Resultatet visar att det överlag finns få riktlinjer tillgängliga i Sveriges kommuner och att regelverken skiljer sig åt i de olika kommunerna.  I de riktlinjer som finns är ofta innehållet allmänna eller oklara beskrivningar. En slutsats är därför att många kommuner säkerställer sitt eget handlingsutrymme och ett tolkningsföreträde genom otydliga och allmänt hållna regler i sina riktlinjer. Utifrån ett feministiskt perspektiv kan dessa tolkningsföreträden skapa orättvisa strukturer och skillnader i förutsättningar och villkor för de äldre och för deras anhörigvårdare avseende anhöriganställningar. Slutligen visar resultatet på att de få detaljerade beskrivningarna prioriterar de äldres rättigheter framför de anhöriganställdas. Säkerställandet av de anhöriganställdas rättigheter beskrivs huvudsakligen att ske genom att kontrollera och styra de anhöriganställda. De anhöriganställda är ofta osynliga i riktlinjerna, betraktas som pseudoanställda och hamnar därför mellan stolarna vad gäller stödbehovet (Sand 2010). / The overall aim was to investigate municipal guidelines for paid dependent care which were available online, i.e. documents regarding situations where a relative is hired to care for a next-to-kin. The overall aim has been built on the following three research questions regarding how municipalities describe: 1) which situations qualify for paid dependent care, 2) how the elderly person’s needs are met in case of paid dependent care and 3) how the dependent caregivers’ rights and well-being are ensured? There is no legal basis for demanding cash-for-care setting, and the local self-government determines whether the municipality offers this form of care. Recently, paid dependent care has been restricted and banned in several Swedish municipalities, and according to some statistics paid dependent care is allowed in 55–65 % of the Swedish municipalities. It is mostly women of foreign origin who are dependent caregivers nowadays, and feminist care research and the media lift up cash-for-care settings as a trap for women and for migrant integration. The study included guidelines from a total of 21 municipalities, which were analyzed using qualitative content analysis according to Elo & Kyngäs (2007). The guidelines analysed were found from the websites of Sweden's 121 medium and large municipalities (more than 20 000 inhabitants). The results were processed using feminist theory (Hirdman 2012). The results show that overall there are few guidelines available in Sweden's municipalities and that the regulations differ in the different municipalities’ guidelines. The guidelines that are available often contain general or vague descriptions. One conclusion is therefore that many municipalities ensure their own discretion and prevail through vague and general rules in their guidelines. From a feminist perspective, these different municipal policies create unfair structures and differences in conditions and terms for the elderly and their family caregivers regarding cash-for-care settings. Finally, the result shows that the few detailed descriptions prioritize elder people's rights over their caregivers'. Ensuring the paid dependent caregivers’ rights is mainly described to be done by checking and controlling them. In other words, the paid dependent caregivers are often invisible in the guidelines, are often regarded as pseudo-employees and therefore fall between the cracks in terms of their need for support (Sand 2010).