Originally presented as author's Thesis--Uppsala Universitet, 2000. / Includes bibliographical references (p. 384-398).

Diss.--Freie Universität Berlin, 1994. / Bibliogr. p. 503-557. Index.

Les perspectives de recherche de cette étude s'organisent autour d'un axe thématique qui ouvre la dimension littéraire japonaise contemporaine au débat critique international : l'un des enjeux de notre analyse est de comprendre, par la comparaison d'un nombre limité d'œuvres exemplaires, la spécificité de l'expérience de la réécriture parodique du canon au Japon. Par ailleurs, tout en définissant de façon ponctuelle et rigoureuse le champ d'investigation, cette analyse permet de réfléchir au problème complexe de l'utilisation, devenue paradigmatique, des formes intertextuelles dans la littérature "postmoderne". S'agit-il d'une façon pour préserver ou déconstruire ? Est-il possible de considérer la relecture parodique comme une forme de traduction du canon? Dans cette perspective, on se propose de conduire une analyse directe et comparative des œuvres d'auteurs divers mais qui se sont tous intéressés à des textes-source communs : en particulier on prend en considération le cas exemplaire des parodies des textes de Kawabata Yasunari (1899 – 1972) réalisées par Ogino Anna (1956), Inoue Hisashi (1934-2010) et Shimizu Yoshinori (1947) (respectivement dans "Watashi no aidokusho", 1991 ; "Bun to Fun", 1970 et "Kirikirijin", 1981 ; "Ese monogatari", 1991). Face aux œuvres immortelles du grand maître de la modernité, tous trois ont réalisé des parodies qu'on peut lire comme des traductions dans un langage nouveau d' hypotextes célèbres ("Yukiguni", "Izu no odoriko") ; ou, en même temps, comme des parodies de la traduction, qui révèlent les fragments d'un jeu cassé, moyens utiles à la réflexion metatextuelle. / The overall aim of my research is to investigate whether and, if so, how the use of intertextual tropes like parody and pastiche have been a determining factor in the “translation” of the modern canon in contemporary Japanese literature. In order to investigate these aspects, I have explored as a case study three works completely different in terms of style and themes, but that share a common hypotext: in fact, I analyse in this research the parodies of Yukiguni, the worldwide renowned masterpiece of Kawabata Yasunari, realized by Ogino Anna, Shimizu Yoshinori and Inoue Hisashi (respectively in Watashi no aidokusho　『私の愛毒書』, 1991; Ese monogatari 『江勢物語』, 1991; Kirikirijin, 『吉里吉里人』, 1981).Through a comparative examination of the chosen texts, but also considering the critical discourse on the “canonization” of the works of Kawabata and the non-negligible role of their translations for the western audience, I try to demonstrate the strategic importance of intertextual practices in contemporary Japanese literary scene: the exploration of the use of parody and pastiche in postmodern Japanese context highlight the challenging perspective of a literature that reflect on itself by reflecting itself. / Le prospettive di ricerca di questo studio si concentrano attorno ad un asse tematico che apre la dimensione letteraria giapponese contemporanea al dibattito critico internazionale : nucleo essenziale del nostro percoso è infatti la proposta di un'analisi, realizzata attraverso la messa in relazione di un corpus di testi esemplari, dell'esperienza della riscrittura parodica del canone letterario moderno nel Giappone contemporaneo.In particulare, il caso di studio analizzato è quello delle riscritture realizzate da tre autori contemporanei (Ogino Anna, Shimizu Yoshinori, Inoue Hisashi) che hanno in commune ipotesti estremamente celebri : Yukiguni ("Il paese delle nevi") e Izu no odoriko ("La ballerina del paese delle nevi"), di Katawabe Yasunari, primo Nobel giapponese per la letteratura.

This dissertation presents a study about the writer Sérgio Sant Anna (1941), native of Rio de Janeiro, owner of a complex and innovator literary project that ends up ensuring him a prominent place among the great names of Brazilian contemporary literature. Taken as ―disharmonic‖ regarding the classifications of genre established by the literary canon, his works, guided on inventiveness and experimentation, build up themselves from dialogues established among the various forms of art, from metafictional strategies and from the desire of the author in transgress the limits of the narrative traditional forms, which makes his readers, as well as the literary critics, question even the literary genre itself. And it is from the analysis of the literary works of this writer, most precisely the narratives Um romance de geração: comédia dramática em um ato (1981), A tragédia brasileira: romance-teatro (1987) e Um crime delicado (1997), especially the dialogue they establish with theatre, that this study aims to investigate how the peculiarities of the literary project of the writer, as well as the disruption with structural patterns and the inventive experimentation, singularizes him in the scene of contemporary Brazilian literature. / Esta dissertação apresenta um estudo sobre o escritor carioca Sérgio Sant Anna (1941), dono de um projeto literário complexo e inovador que acaba por lhe garantir um lugar de destaque dentre os grandes nomes da literatura brasileira contemporânea. Tomadas como ―desarmônicas‖ em relação às classificações de gêneros estabelecidas pelo cânone literário, suas obras, pautadas na inventividade e na experimentação, se constroem a partir de diálogos estabelecidos com as diversas formas de arte, de estratégias metaficcionais e do desejo do autor de transgredir os limites das formas narrativas tradicionais, o que faz com que o seu leitor, bem como a crítica literária, questione até mesmo a própria noção de gênero literário. E é a partir da análise das obras literárias deste escritor, mais precisamente das narrativas Um romance de geração: comédia dramática em um ato (1981), A tragédia brasileira: romance-teatro (1987) e Um crime delicado (1997), sobretudo do diálogo que elas estabelecem com o teatro, que este estudo busca investigar de que maneira as peculiaridades do projeto literário do escritor carioca, como o rompimento com os padrões estruturais e a experimentação inventiva, o singulariza no cenário da literatura brasileira contemporânea. / Mestre em Teoria Literária

Made available in DSpace on 2014-08-20T14:24:48Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Dissertacao Patrick Tedesco.pdf: 3180078 bytes, checksum: 512b1518afbfec5f97f113ebf689d47b (MD5) Previous issue date: 2013-03-15 / This study is the result of an interdisciplinary critical comparatist investigation of three narratives from Brazilian writer Sérgio Sant Anna - the short stories Cenários (1982) and A mulher nua (2003), as well as the fiction text O livro de Praga: narrativas de amor e arte (2011). The line of investigation is the study of the relation between word and image, focusing on the relation between Literature and Visual Arts, which can be both identified in Sant´Anna s texts. Concepts and theoretical contributions not only from the field of literary studies were applied, but also from the intertextuality and semiotic theories, which deal with the relation between verbal and imagetic textualities. The results corroborate the understanding that Sant´Anna`s writing has the characteristic of being self-referring, intersemiotic and problematizing of the literary production activity. / Esta dissertação é resultado de investigação de natureza interdisciplinar e críticocomparatista de três narrativas do escritor brasileiro Sérgio Sant´Anna: os contos Cenários (1982) e A mulher nua (2003) e o texto de ficção O livro de Praga: narrativas de amor e arte (2011). O eixo investigativo é o do estudo das relações entre palavra e imagem, com especial atenção às relações entre Literatura e Artes Visuais, identificadas nos textos de Sant´Anna. Para isso, foram operacionalizados conceitos e aporte teórico não só do campo dos estudos literários como, pontualmente, das teorias da intertextualidade e da semiótica que tratam das relações entre textualidades verbais e imagéticas. Os resultados colaboram com a compreensão de que a escrita de Sant´Anna possui caráter autorreferente, intersemiótico e problematizador da atividade da criação literária.

[pt] Partindo da discussão sobre o que se entende por poesia contemporânea, passando pelos possíveis recortes geracionais da segunda metade do século passado até a atualidade, esta dissertação analisa a obra de duas jovens poetas contemporâneas, Angélica Freitas e Alice Sant Anna, cujos livros de estreia foram publicados no século XXI. / [en] On the basis of the discussion concerning what is meant by contemporary poetry and what counts as a generation in the period from the mid twentieth century to the present, this thesis examines the work of two contemporary young women poets, Angélica Freitas and Alice Sant Anna, who published their first books in the twenty-first century.

No description available.

This work that called How to orientate social relationships in the crisis period? is concerned with works of three chosen authors of European philosophical phenomenological tradition in the twentieth and twenty-first centuries. They are Zygmunt Bauman (Pole), Byung-Chul Han (Korean living in Europe for longer time) and Anna Hogenová (Czech). This work has built according to uniform scheme for all three authors. It presents their life and work shortly then presents their ideas and conceptions in a longer face. It also presents response of their works by chosen authors from The Czech Republic and foreigners. Important ideas and conceptions have to serve as a possible way in a help for social work and also for description, analysis, possible development and solution of problems that arise in the crisis period or - as well as told with Bauman - in liquid times. This work has written i terms of Christian Crisis and Pastoral Work - Diaconia so it contents also reference to this subject of study. This work derives from works of three main authors and from works of next ones, too. An important part is a work with Holy Scripture.

Uppsatsen behandlar ämnet gestaltning av den unga kvinnokroppen i samtida svensk konstfotografi utifrån ett genusperspektiv. Materialet som ligger till grund för studien består av fyra bildserier: Tillbaka till naturen av Annika von Hausswolff, Holding av Anna Clarén, Surveillance av Jenny Källman och Twisted Cherry av Julia Peirone. Syftet är att bidra till förståelse för hur vi läser bilder och hur bilder bidrar till att forma de normer som finns i samhället. Genom att studera hur fotografierna refererar till tidigare framställningar av den unga kvinnokroppen ämnas även att undersöka hur den samtida konstfotografin ingår i en historisk tradition och vilken betydelse för tolkningen av bilder det medför. Metoden för studien bygger på semiotisk analys av bildserierna utifrån Peirces teckendefinitioner: index, ikon och symbol, och Barthes begrepp denotation och konnotation. Teoretiskt stödjer sig analysen på feministisk teoribildning och Leena-Maija Rossis essä Att re-turnera blicken. Dispositionen är upplagd i fyra separata analyser av bildserierna med en avslutande diskussion.Resultatet visar hur kvinnokroppen används som verktyg i berättandet genom att gestaltas i miljöer, situationer och på sätt som refererar till andra avbildningar av kvinnor. Genom att parafrasera tidigare motiv för att skapa nya motiv förskjuter konstnärerna blicken och belyser problemen kring de ”kvinnobilder” som finns i samhället. Kvinnans brister gestaltas också i bildserierna och genom att lyfta fram det som inte ”ska” ses på en kvinna vänder de sig emot de sociala och kulturella strukturerna. Ett annat viktigt resultat är betydelsen av avsändaren och kontexten bilderna visas. Det ställs också höga krav på betraktarens kompetens vad det gäller konsthistoriska och idéhistoriska referenser samt kunskap om feministiskt bildspråk.

Utgångspunkten för uppsatsen är att studera relationen mellan vissa aspekter av form och innehåll i tre kortare prosatexter. Dessa aspekter är framförallt berättarinstans, berättelsens uppbyggnad, och det i två av texterna utryckliga temat förändring. De valda texterna är kortromanen På Chesil Beach av Ian McEwan (2007), novellen ”Döden i Damaskus” av Anna-Karin Palm (2001) och kortromanen Berömmelse av Daniel Kehlmann (2010). Litteraturvetenskapliga perspektiv och analysredskap är valda med tanke på att en av texterna påstår något om berättarens funktion, och att en av de andra texterna resonerar kring vad en berättelse är. De narratologiska verktygen faller sig därför naturliga. Den hermeneutiska metoden används i begränsad utsträckning för tolkningen av texterna. Resultatet av studien visar att texternas uppbyggnad i två av fallen tydligt medverkar till att gestalta texternas teman. Den vid första anblicken postmoderna texten Berömmelse – Roman i nio historier (2010) visar sig ha en mer sammanhängande struktur än som kanske märks vid en första snabb genomläsning. I samtliga tre texter är karaktärerna bärare av temat.