Uppsatsens syfte är att stilistiskt granska texter på fanor och standar förvarade hos Arkiv Gävleborg. Fantext är ett område som tidigare inte analyserats i detalj – kanske har det inte ens betraktats som ett eget textslag – fokus har ofta legat på folkrörelsernas fantraditioner som helhet, inom ett geografiskt eller föreningsspecifikt område. Uppsatsens resultat visar att vissa drag är återkommande i en fantext. Det allra viktigaste tycks vara att markera sin identitet genom att föreningens ibland mycket långa namn får den mest framträdande platsen, och ofta delas utrymmet med datum för föreningens grundande. Det finns få retoriska grepp i de korta texterna. Det som främst används är starka värdeladdade ord, gärna bevingade ord och internationellt etablerade deviser på såväl fram- som baksidor, vilket höjer det intertextuella värdet. Versaler används flitigt, men skiljetecknen är få. Grafiska meningar är därför ovanliga. Fullständiga satser är vanliga, men relativt ofta utgör texterna bara meningsfragment. I en jämförelse mellan fanor från arbetstagarorganisationer och nykterhetsorganisationer framkommer att geografiska namn, dateringar och verb är vanligare på arbetstagarfanor. De är också generellt ordrikare. De vanligaste orden på dessa fanor är de självfokuserande pronomina ”vi/vårt”, medan substantivet ”rusdryckerna” är mest frekvent bland nykterhetsfanorna. Den vanligaste devisen hos de sistnämnda är ”Bort med rusdryckerna”. Hos arbetstagarorganisationerna dominerar ”Enighet ger styrka”.

<p>Uppsatsens syfte är att undersöka reformisternas kamp mot kommunister och syndikalister inom fackföreningsrörelsen. Materialet består av protokoll från LO-kongresserna 1922, 1926 och 1931. De slutsatser som dras är att reformisternas styrka ökat under perioden. Samtidigt har kommunisternas styrka minskat och inflytandet från syndikalisterna begränsats.</p><p>Det konstateras att samtidigt som maktförskjutning skett mellan grupperna reformister, kommunister och syndikalister så har LO som organisation förändrats. Detta avseende LO:s mål och syfte, synen på staten och parlamentarismen, centralism - decentralism och demokratin inom LO, samt förhållandet till partier och andra fackliga organisationer.</p><p>I undersökningen har även olika strategier som grupperna använde sig av iaktagits.</p>

Uppsatsens syfte är att undersöka reformisternas kamp mot kommunister och syndikalister inom fackföreningsrörelsen. Materialet består av protokoll från LO-kongresserna 1922, 1926 och 1931. De slutsatser som dras är att reformisternas styrka ökat under perioden. Samtidigt har kommunisternas styrka minskat och inflytandet från syndikalisterna begränsats. Det konstateras att samtidigt som maktförskjutning skett mellan grupperna reformister, kommunister och syndikalister så har LO som organisation förändrats. Detta avseende LO:s mål och syfte, synen på staten och parlamentarismen, centralism - decentralism och demokratin inom LO, samt förhållandet till partier och andra fackliga organisationer. I undersökningen har även olika strategier som grupperna använde sig av iaktagits.

1900-talets början var en tid med olika arbetsmarknadskonflikter. Det förekom strejker, demonstrationer, kravaller och agitationsmöten. Dessa konflikter utspelade sig i ett samhälle där arbetarrörelsen började organisera sig alltmer i fackföreningar och i arbetarkommuner för att få politiskt inflytande och inflytande över sin arbetssituation. Det gjorde att arbetarrörelsen hamnade i sociala konfrontationer med omgivning, myndigheter och arbetsgivare. Syftet med uppsatsen är att undersöka kopplingen mellan klassformering i ett identitetsperspektiv och framväxten av konfliktrepertoarer i det tidiga 1900-talets fackliga organisationssträvanden. Frågeställningarna utgår från att identifiera konfliktrepertoarer i sociala konfrontationer och vilka av dessa som används för att skapa klassamhörighet i olika sociala, fackliga och politiska sammanhang. För att studera sociala konfrontationer, konfliktrepertoarer och identitetsskapande inom arbetarrörelsen har källmaterial efter fackföreningar vid Bergslagernas järnvägar i Åmål använts. Uppsatsen är ett bidrag till arbetarhistoria och källmaterialet undersöks utifrån teorin i forskningsfältet Contentious Politics Studies. Uppsatsen har även en ikonografisk ansats eftersom källmaterialet innehåller visuella uttryck. I undersökningen har fyra olika sociala konfrontationer identifierats. Dessa är: Agitation och politisk mobilisering 1908 - 1911, Oskar Lundströms avskedande 1909, Lokmannastrejken 1919 och Den stora järnvägsstrejken 1922. Ett antal konfliktrepertoarer identifieras och uppsatsens resultat är att konfliktrepertoarerna utvecklas och förfinas över tid. Kraven blir mer tydligt formulerade och handlingar tillsammans med visuell kultur stärker den politiska identiteten. Konfliktrepertoarer, handlingar och identiteter blir därigenom meningsskapande i klassformeringen. / The beginning of the 20th century was a time of various labor market conflicts. There were strikes, demonstrations, riots and agitation meetings. These conflicts took place in a society where the labor movement began to organize itself in trade unions in order to gain political influence and influence over their work situation. As a result, the labor movement ended up in confrontations with the environment, authorities and employers. The main purpose of the essay is to investigate the connection between class affiliation in an identity perspective and the emergence of contentious repertoires in the early 20th century trade union organizational efforts. The essay is based on theories of Contentious Politics Studies. The investigated material is archives of trade unions at Bergslagernas railways in Åmål. Four different contentious politics have been identified. These are: 1. Agitation and political mobilization 1908 - 1911, 2. Oskar Lundström's dismissal 1909, 2. The engine driver strike in 1919 and 4. The great railway strike in 1922. The result of the essay is that the contentious repertoires are developed and refined over time. The claim making are more clearly formulated and contentious performances together with visual culture strengthen the political identity. Contentious repertoires, contentious performances and political identities thereby create meaning in class affiliation.