Bakgrund: Under de senaste 20 åren har fler barn diagnostiserats med autismspektrumtillstånd. Studier har visat att barn med autismspektrumtillstånd och dess vårdnadshavare upplever akutmottagningen som stressande, dels på grund av den oroliga miljön samt kunskapsbristen om autismspektrumtillstånd hos barnsjuksköterskan. Detta ställer krav på barnsjuksköterskans kompetens och kunskap om barnets unika behov.Syfte: Syftet med studien var att beskriva barnsjuksköterskans erfarenhet av vad som påverkar omvårdnaden till barn med autismspektrumtillstånd på en akutmottagning. Metod: En induktiv kvalitativ design användes. Fem barnsjuksköterskor och fem allmänsjuksköterskor från en allmän akutmottagning och två barnakutmottagningar i södra Sverige deltog i semistrukturerade individuella intervjuer. Deltagarna valdes genom ett ändamålsenligt urval. Medelvärdet av deltagarnas yrkessamma år var 8,2 år. Data samlades in och analyserades enligt Graneheim och Lundmans manifesta innehållsanalys.  Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier, Barnsjuksköterskans partnerskap med barnet och vårdnadshavarna; belyste att partnerskap mellan barnsjuksköterska, barnet och vårdnadshavarna var betydelsefullt. Miljön på akutmottagningen; lyfte att den fysiska och psykosociala miljön påverkade omvårdnaden. Barnsjuksköterskans kompetens och kunskap; visade betydelsen av barnspecifik kompetens och adekvat kunskap om autismspektrumtillstånd.  Slutsats: Samarbete mellan barnsjuksköterskan och vårdnadshavaren underlättade partnerskapet med barnet. Den fysiska och psykosociala miljön försvårade möjligheten för personcentrerad vård medan barnspecialistutbildning ökade möjligheten. Barnsjuksköterskorna efterfrågade utbildning om autismspektrumtillstånd.

Individer med autismspektrumdiagnos (ASD) har en begränsad förmåga till sociala interaktioner och ömsesidig kommunikation samt uppvisar ofta hyper- eller hyporeaktioner på sensoriska stimuli. Därför kan till exempel ett besök på vårdcentral, akutmottagning eller vårdavdelning skapa en ökad påfrestning. Eftersom musik används inom olika former av terapi, exempelvis vid demens, eller som smärtlindring vid cancer var det av intresse att undersöka dess effekt vid ASD. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka hur individer med ASD påverkas av musik. Sammanlagt 11 vetenskapliga artiklar analyserades. I resultatet framträdde fyra teman: fysisk påverkan, social påverkan, emotionell påverkan samt koncentration och coping. Musik eller musikterapi sågs exempelvis inverka på ångest, humör och sociala interaktioner på ett positivt sätt. Även rent fysiskt sågs reaktioner i de delar av hjärnan som involveras i musikuppfattning och känslobearbetning när musik spelades. Sjuksköterskans mål är att utföra en personcentrerad omvårdnad där kunskap om musikens inverkan skulle kunna kombineras med klinisk praxis för att underlätta interaktioner med patienter med ASD. Framtida forskning om musikens påverkan på vuxna individer med ASD kan ge ytterligare kunskap i ämnet som kan leda till riktlinjer och rutiner för enkel användning av musik som icke-farmakologisk åtgärd vid vård av patienter med ASD. / Individuals with autism spectrum disorder (ASD) tend to have a limited capacity for social interactions, communications, and usually show hyper or hypo reactions to sensory stimuli. Time spent in health facilities can therefore be extra stressful. Since music is used for therapy or pain relief in cancer treatment and dementia care for example, it would be interesting to further explore the effects of music. The aim of this literature review was to investigate how individuals with ASD are affected by music. Eleven literature articles were analyzed and as a result, four themes emerged: physical, social, emotional influence and also focus and coping. Anxiety, mood, and social interactions were affected in a positive way by music or music therapy. Physical reactions in the brain were seen in regions underlying music perception and emotional processing. The nurse’s goal is person-centered care, and the knowledge of the effects of music and the possibility to use music in clinical practice, could make working with ASD patients easier. Future research on this subject could provide further knowledge and result in guidelines and routines for an easy use of music in the care of individuals with ASD.

I denna uppsats intervjuas fem unga kvinnor om sina erfarenheter av att delta i separatistiska grupper av och för kvinnor och icke-binära med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Studiens syfte är att bidra med kunskap om vad unga kvinnor med NPF kan få ut av att delta i en separatistisk samtalsgrupp, för att på så sätt synliggöra deras erfarenheter samt öka kunskapen om målgruppens möjligheter att förbättra sin livskvalité genom att stärka sig själva. Forskningsfrågan handlar därmed om vilka funktioner deltagandet i en separatistisk grupp kan fylla för kvinnor med NPF, givet deras livssituationer samt den position de befinner sig i som kvinnor med icke-normativa funktionssätt. Studien bygger på fem halvstrukturerade intervjuer som analyserats enligt tematisk analysmetod. Det teoretiska ramverket byggs upp kring utgångspunkter och begrepp inom fälten intersektionalitet och empowerment. Resultatet visar att informanterna har delat känslor av utanförskap och avvikelse; både i relation till sina könsroller och i relation till sina funktionssätt, vilket också kan förstås som maktlöshet. Denna maktlöshet förklaras genom intersektionalitet som att informanterna, i egenskap av att vara kvinnor med NPF, tillhör sociala kategorier som underordnas i jämförelse med andra sociala kategorier, vilket också tycks få en negativ inverkan på deras liv. Mot denna bakgrund har informanterna därför sökt sig till separatistiska grupper med en förhoppning om att finna en förstående gemenskap samt öka kunskapen om sina livssituationer. Informanternas deltagande i grupperna kan även förstås ur ett empowermentperspektiv. Dels som empowerment i egenskap av motmakt och dels empowerment som emotionellt stärkande process. Vad denna studie visar är således att deltagandet i en separatistisk grupp kan fylla olika stärkande funktioner. Dels möjliggörs, genom deltagandet, empowerment i form av motmakt - då den separatistiska gruppen blir en arena för reflektion, lärande och handling samt en trygg och stärkande gemenskap och samhörighet. Dels möjliggörs emotionell empowerment, genom att samhörigheten bidrar till ett ökat engagemang för målgruppen, till förbättrad självbild, till ökat mod samt till en lust att fortsätta engagera sig - det vill säga till en högre nivå av emotionell energi. / In this paper, five young women are being interviewed about their experiences of participating in separatist groups for women and non-binary with neuropsychiatric disabilities (NPF). The purpose of this study is to contribute with knowledge of what young women with NPF can gain from participating in a separatist conversation group; thus to visualizing their experiences and raising awareness of the target group's ability to strengthen themselves. The research question is about addressing the functions of participating in a separatist group, given the target group’s life situations and their social position as women with a non-normative way of functioning. The study is based upon five semi-structured interviews, analyzed according to the thematic method of analysis. The theoretical framework is built around terms and perspectives in the fields of intersectionality and empowerment. The result shows that the informers have shared feelings of exclusion and deviation; both in relation to their gender roles and in relation to their ways of functioning, which can also be understood as powerlessness. This powerlessness, explained through intersectionality, points out that the informers, as in being women with NPF, belong to social categories that subordinate to other social categories, which also seems to have a negative impact on their lives. Against this background, the informers have searched for separatist groups, in hope to find an understanding community and to increase knowledge about their life situations. To participate in these groups can also be understood from an empowerment perspective. Partly as empowerment in the meaning of counter-power, and partly as empowerment as an emotionally strengthening process. What this study shows is therefore that participation in a separatist group can fill different strengthening functions. Through participating in a group, empowerment in the form of counter-power is made possible; thus the separatist group becomes an arena for reflection, learning and action as well as a safe and strengthening community and togetherness. Secondly, emotional empowerment is made possible by the fact that the togetherness contributes to increased commitment, to improved self-image, to increased courage and to a desire to continue to engage - in other words; to a higher level of emotional energy.

Syftet med studien är att ta del av hur pedagoger arbetar i mötet med elever med autismspektrumstörning. Frågorna är ”Hur kan pedagogerna arbeta med elever med autism?”, ”I vilken utsträckning använder pedagogerna metoden TEACCH® i sitt arbete med elever med autism?” och ”Hur kan det pedagogiska arbetet förstås i relation till begreppen inkludering och integrering?”. Som teoretisk referensram används Nilhoms (2007, 2012, 2016) inkluderings- och integreringsbegrepp. Autism är en neurologisk störning som försvagar individens förmåga att processa och tolka information. En av de vanligaste metoderna är TEACCH® (2014) och är en ”guide” för både yrkesutövare och anhöriga angående bemötande. Tre intervjuer genomfördes med tre olika pedagoger, två arbetar på en resursskola och en arbetar på en utredningsenhet i mellersta Sverige. Intervjuerna tolkades utifrån meningskoncentrering (Kvale, 1997). Resultatet visar att alla elever har olika typer av svårigheter och styrkor som kräver en bred variation av pedagogiska verktyg hos pedagogerna. Slutsatsen är att pedagogerna använder sig av flera verktyg från olika metoder som individanpassas.