Den europeiska marknaden för värdepapperisering punkterades av den senaste finanskrisen och har fortfarande inte återhämtat sig trots att ett decennium har passerat. För att få igång marknaden igen har EU tagit fram den nya värdepapperiseringsförordningen som gäller sedan årsskiftet 2019/2020. Värdepapperiseringsförordningen har sin amerikanska motsvarighet i Dodd Frank Wall Street and Consumer Protection Act. Sakinnehållet i de respektive regleringarna är mycket likt men den största skillnaden ligger i motivet till att regleringarna instiftades. Värdepapperiseringsförordningen instiftades med syftet att harmonisera reglerna kring värdepapperisering och på så sätt skapa bättre förutsättningar för de bolag som vill bidra till marknadens återuppbyggnad. Dodd-Frank instiftades redan 2010 som en helreformation av finansmarknaderna som under finanskrisen 2007-2008 visats vara i stort behov av återreglering. Finanskrisens påverkan på finansmarknaderna visade att den avreglering som löpande gjorts av marknaderna sedan 1980-talet hade skapat en ohållbar situation där finansmarknadsaktörerna kunde verka relativt ostört av myndigheter och lagstiftning.  En annan aspekt som finanskrisen synliggjorde var riskerna kopplade till det globala finansiella systemet. Finanskrisen innebar konkurser för europeiska banker och insolvens för europeiska stater, trots att krisen hade sin början i en amerikansk investmentbank. Den systemrisk som uppdagades har lagstiftare både i USA och EU försökt reglera. Delvis genom förbud mot vissa verksamheter, investeringar och avtal, men även genom krav på bland annat transparens och due diligence. Inom EU återfinns dessa förbud och regler främst i kapitaltäckningsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet som båda syftar till att säkerställa att bankerna har kapitalbuffertar. I och med det nya Baselregelverket som också genomgick en omarbetning efter finanskrisen kan kapitaltyperna lätt identifieras.  Kapitaltäckningsregleringarna och värdepapperiseringsförordningen är de viktigaste verktygen för EU:s arbete med att återställa värdepapperiseringsmarknaden inom unionen. Uppsatsens komparativa analys av värdepapperiseringsförordningen och Dodd-Frank Act visar på att just motivet till värdepapperiseringsförordningen, att den ska möjliggöra för marknaden att växa men också reglera marknaden så att en finanskris kan undvikas, skulle kunna hindra tillämpningen från att bli sådan som lagstiftaren åsyftat.

Submitted by Dani Arruda (arrudadani@gmail.com) on 2017-03-31T18:01:38Z No. of bitstreams: 1 Dissertação Daniel Sivieri Arruda - Final 31.03.2017.pdf: 2886477 bytes, checksum: e7db064cbaa7bb943ecd1527d65cc458 (MD5) / Approved for entry into archive by Leiliane Silva (leiliane.silva@fgv.br) on 2017-03-31T19:20:28Z (GMT) No. of bitstreams: 1 Dissertação Daniel Sivieri Arruda - Final 31.03.2017.pdf: 2886477 bytes, checksum: e7db064cbaa7bb943ecd1527d65cc458 (MD5) / Made available in DSpace on 2017-04-12T19:00:31Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Dissertação Daniel Sivieri Arruda - Final 31.03.2017.pdf: 2886477 bytes, checksum: e7db064cbaa7bb943ecd1527d65cc458 (MD5) Previous issue date: 2017-02-15 / Os eventos financeiros do período 2007-2009 - crise do subprime - mostraram algumas das fragilidades das instituições financeiras. Os mecanismos de resolução bancária – ferramentas de reestruturação de instituições financeiras realizada pela autoridade de resolução, para garantir a continuidade das funções em crise, preservação da estabilidade financeira e reestruturação da viabilidade financeira total ou em parte - até então existentes não foram capazes de resolver o problema das instituições 'too big to fail'. O governo americano, assim como de outros países, foi obrigado a realizar um grande programa de resgate com utilização de recursos públicos, o bailout. Na tentativa de evitar o uso de recursos públicos, o Financial Stability Board, implementou novos mecanismos de resolução bancária com vistas a incentivar soluções de mercado, o bail-in, em oposição ao bail-out. O presente trabalho aborda as discussões envolvendo a regulação do sistema financeiro, a incapacidade dos mecanismos de primeira geração em lidar com a crise do subprime, e os instrumentos criados pós crise. Assim, versa sobre os motivos que levam a necessidade de se regular bancos, os problemas das instituições 'too big to fail' e a necessidade de criar novos mecanismos de resolução bancária para instituições financeiras em dificuldades. Nesse sentido, aborda a estrutura e a aplicação das normas criadas pós crise financeira do subprime, em especial os Key Attributes of Effective Resolution Regimes of Financial Institutions, elaborado pelo FSB, que estabelecem os standards internacionais para resolução de instituições financeiras. O trabalho analisa a agenda de reforma internacional, em especial a que ocorre nos EUA e Europa. Para isso, aborda, também, os instrumentos criados pela BRRD, na Europa, e o Dodd-Frank Act, dos EUA, mostrando suas características e diferenças. Por fim, ao concluir, analisa que os instrumentos criados fazem parte de um grande consenso internacional sobre os planos de resolução e recuperação dos bancos, bem como o papel do regulador bancário em reação aos eventos financeiros recentes. A questão sobre se os planos irão contribuir significativamente para garantir a resolvabilidade de grandes instituições financeiras sistemicamente relevantes ainda é algo em aberto. A complexidade da inovação financeira e das instituições podem dificultar uma avaliação mais precisa sobre a efetividade dos planos de resolução.

The topic of the final thesis is The Legal Status of the Czech National Bank and its Powers. Even though this topic is quite extensive, I have decided to focus on powers of the Czech National Bank with regards to the implementation of the directive establishing a framework for the recovery and resolution of credit institutions and investment firms. In order to fulfill the topic and understand properly the current legal status of the CNB, I included the history of the CNB as well. Based on it, I set forth its status in Czech law with regards to the organizational structure, goals, powers or activities. Subsequently, I addressed the BRRD itself. The CNB obtains new scope of powers with regards to the directive that shall solve the Too big to fail doctrine. This doctrine was highly reflected in politics during the financial crisis in 2008, which begun in the USA after the bubble on a real estate market burst and irresponsible activities of investment banks were disclosed. The investment banks undertook higher risk than they were able to manage. After the bubble burst, consequences of fall of some investment banks would have been more serious than amount of money that was actually needed for bail-out. In order to limit such consequences in future, the BRRD was prepared to tackle this issue. The BRRD...