The following essay is conducted both from a local perspective in Sweden. The source material used have been analyzed through a power-theory drawn by professor Raymond Angelo Belliotti who has a Ph.D in philosophy. Belliotti’s theories are used to identify different kinds of power structures within child welfare in Sweden during the period 1900-1940. The central concept is power over which is used in analyzing the power structures. The power relationships become apparent when analyzing and identifying who supposedly has the most power by using the concept mentioned. In this essay, I want to investigate source material from two different child welfare boards in both Karlstad city and Karlstad’s national assembly. My essay is based on the following questions: In what ways can the power-relations become apparent by applying Belliotti’s theories on source material from two different child welfare boards? Based on the results from the first question, was children considered a collective mission or private matter?    The study shows that the relationship between parents, children and the child welfare board had a more dynamic relationship concerning power. In the source material from Karlstad’s national assembly child welfare board it is shown that there are some findings that could be used to discuss the power relationship. The results are that there was a strong sense of surveillance over both parents and children born outside marriage. There were more concrete situations in the source material from Karlstad city’s child welfare board. The results showed the most prominent kind of power-structure would be the one regarding concerning regulations and individuals however the dynamic kind of power-relation could also be seen in this instance when using Belliottis theories. By doing this study it became apparent that children that crossed juridical boundaries did become a public mission and there was no resistance about this matter in the studied sources. / Studien är om barnavården ur lokalt perspektiv i Sverige. Källmaterialen som använts har analyserats ur maktteorier av professor Raymond Angelo Belliotti som är fil.dr. i filosofi. Belliottis teorier är utvalda som hjälpmedel för att kunna identifiera olika maktstrukturer i barnavården i Sverige under 1900–1940 talen. Det centrala begreppet är makt över som använts i analyser av maktstrukturer. Genom analysen blir maktrelationerna tydliga och med hjälp av maktperspektivet går det att identifiera vem som förmodligen innehar mer makt. I studien använder jag mig av källmaterial från både två olika barnavårdsnämnder från Karlstads stad och Karlstads landsförsamling. Mina frågeställningar är följande: På vilket sätt kan maktrelationerna synliggöras vid applicering av Belliottis teorier i dokumentation av barnavårdsnämndens material av Karlstad landsförsamling och på fallstudier av barnavårdsnämnden i Karlstad stad? Var barn ett offentligt uppdrag och om så var fallet, fanns det något uttryckt motstånd om att det borde vara en privat angelägenhet?    Resultaten pekar på att det finns en mer dynamisk relation mellan maktpositionerna i olika situationer. I materialet från Karlstads landsförsamlings barnavårdsnämnd finner man några konstaterande som kan diskuteras genom maktrelationer, där bekräftas genom användning av teori att det finns en stark övervakning av både barn och föräldrar som utförs av barnavårdsnämnden. I materialet från Karlstad stads barnavårdsnämnd återfinns mer konkreta situationer i form av en berättelse. Den vanligaste typen av maktrelation var att regelverket ofta hade makt över individer men även resultaten här pekar på att det finns en viss dynamik mellan maktrelationerna mellan föräldrar, barn och barnavårdsnämnd. Genom att undersöka maktrelationer fanns det också en stor tydlighet om att barn som inte uppförde sig blev kända för barnavårdsnämnden därmed går det också att dra slutsatsen att vissa barn under 1900-1940 ansågs som ett offentligt uppdrag, särskilt de barn som inte uppförde sig. Resultaten pekar på att inga invändningar eller motstånd gjordes i det undersökta källmaterialen att barn borde vara en privat angelägenhet.

<p>Det här är en studie om fem kvinnor som innan de blev gravida haft ett opiatmissbruk under flera år och som nu underhållsbehandlas med det syntetiska opiatpreparatet Subutex. Studiens empiriska underlag utgörs dels av intervjuer med de fem kvinnorna, dels av intervjuer med fyra professionella aktörer inom missbruks- och barnavårdsområdet. Intervjuerna med kvinnorna spänner över deras totala livssituation, deras historia och hur de ser på framtiden – medan de fyra professionella delar med sig av sina erfarenheter av underhållsbehandling med Subutex ihop med inträdandet i föräldrarollen.</p><p>Med Subutex slipper de intervjuade kvinnorna den nedbrytande jakten på heroin och får uppleva en relativt snabb kroppslig återhämtning. Att dessa faktorer underlättar vid graviditet var något behandlarna inte tänkte på till en början. Således fanns ingen uttalad beredskap för situationen när det började födas Subutexexponerade barn ungefär ett och ett halvt år efter den svenska lanseringen av Subutex hösten 1999. Idag är barnen omkring 40 till antalet och majoriteten av dem har fötts på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge.</p><p>Vid lanseringen presenterades preparatet – vars aktiva substans är buprenorfin – som ett alternativ till metadon. Men det beskrevs som något som var mildare, som inte påverkade lika mycket. Samtidigt var det rejält omdiskuterat. Medan förespråkarna såg medicinering med Subutex som en möjlighet för opiatmissbrukaren att orka ta tag i sina problem och bearbeta dem såg motståndarna något annat, en drog som dämpade symtomen så att locket lades på problemen och därför fanns kvar. Och detta är en diskussion som fortfarande pågår. Som exempel vägrar de flesta av våra behandlingshem att komplettera sin behandling med Subutex med argumentet att en drog inte ska ersättas av en annan. Att regelverket kring förskrivningen har stramats upp tycks inte ha påverkat ställningstagandet. Tidigare kunde vilken läkare som helst förskriva preparatet medan förskrivningen numera omges av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd gällande ”läkemedelsassisterad underhållsbehandling vid opiatberoende” (SOSFS 2004:8). Något av det som reglerats är att den behandlande läkaren ska vara insatt i missbruk och att sjukvården måste samarbeta med socialtjänsten.</p><p>En återkommande beskrivning kring barnafödslarna är att graviditeten inträffat någon eller några månader efter inledd Subutexunderhållsbehandling och att den varit oväntad. Här finns förmodligen flera förklaringar. En kan vara att mamman burit en bild av sig själv som en kvinna som inte kan bli mamma. Under aktivt opiatmissbruk har hon kanske bara haft ägglossning och menstruation någon enstaka gång – eller inte haft det alls. Hon har inte kopplat missbruket till barn och föräldraskap. När hon sedan kort efter inledd Subutex-underhållsbehandling återfått sina normala livsfunktioner, som förmågan att bli gravid, kan det ha skett innan hon själv förstått det. Komplikationen då är att hon parallellt med inträdandet i föräldrarollen är en kvinna med en oklar kvinnoidentitet och en obearbetad historia.</p>

<p>Samhället har ett speciellt ansvar för barn och unga och inom socialtjänsten ska socialnämnden tillsammans med föräldrarna bidra till att de unga får säkra och trygga uppväxtförhållanden och i övrigt gynnsamma levnadsvillkor. Om ungdomar på grund av sitt beteende är i behov av vård kan socialnämnden omhänderta dessa ungdomar för att de inte ska utsätta sig själva för fara. Syftet med uppsatsen var att göra en utredning av 3 § i Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) med en genusteoretisk ansats för att ta reda på om paragrafen var könsneutral eller inte. Avsikten var dessutom att ta reda på vad de olika rekvisiten i paragrafen betyder och hur man skulle tolka dessa. Uppsatsen var kvalitativ med en rättsdogmatisk ansats och det material som användes var i första hand rättskällor så som lagtext, förarbeten och doktrin. Resultatet visade att flickor blir diskriminerade i 3 § LVU och att paragrafen stämmer bättre överens med pojkars problematik.</p>

Title: Open-care Treatment of Youth. Home-ground Solutions in Theory and Practice This dissertation is a case study in two parts, which describes how ideas about open-care treatment of youth aged 13-20 years are interpreted and concretized in a local context. The study, i.a., aims at creating deeper knowledge about target group, content of treatment, and reported results concerning a form of treatment in social care which has hitherto been sparsely researched in Sweden. The results of the interview study demonstrate that the driving forces for developing local forms of open care treatments have first and foremost been to offer better care and to improve the professionalism of the social worker. Studies of the social welfare documents of 97 young people reveal that most of these youngsters are in bad need of treatment and that they have experiences of various kinds of treatment before the present efforts. The study also demonstrates that the efforts are rarely evaluated and lack systematic documentation. Finally, the study reveals that more than 60 per cent of the youth get some sort of continuous support by the social welfare system after the open-care treatment has come to an end. The results from both parts of the study are analysed by means of neo- institutional theory. According to this theory the local open-care treatment consists of an indistinct target group, family-oriented methods, and activities that have been legitimised by strong proponents, good timing, professional development, and by representing important political values. In conclusion, the author argues that open care treatment shows signs of a beginning institutionalisation, a taken-for-granted-ness, which he thinks is risky, as we still do not know if open-care treatment is more favourable to the young people than different kinds of 24-hour care. In addition, the author holds, that the future role of the social worker should include knowledge that decreases unfounded taken-for-granted ideas. / Denna rapport handlar om huruvida socialtjänstens öppenvårdsbehandling för ungdomar kan ses som en institutionaliserad idé, men den vill också skapa kunskap om en insats som tidigare har belysts sparsamt inom svensk social forskning. En aktstudie visar att ungdomarna är en heterogen grupp med omfattande erfarenhet av tidigare insatser, men också att dokumentationen kring dem är osystematisk och bristfällig samt att insatserna sällan utvärderas. Öppenvårdsbehandling förefaller vara beroende av andra faktorer än uppnådda resultat för sin legitimitet och överlevnad. Att spara pengar, att utveckla professionen samt politiska ambitioner att avveckla institutioner är sådana faktorer. Studien visar också att framväxt och konsolidering av öppenvårdsverksamhet har flera drag av begynnande institutionalisering och styrs av olika förgivettaganden. Thorbjörn Ahlgren är doktorand vid Växjö universitet och FoU-ledare vid den regionala forsknings- och utvecklingsenheten Luppen kunskapscentrum på Hälsohögskolan i Jönköping. Detta är hans licentiatavhandling i socialt arbete.

Samhället har ett speciellt ansvar för barn och unga och inom socialtjänsten ska socialnämnden tillsammans med föräldrarna bidra till att de unga får säkra och trygga uppväxtförhållanden och i övrigt gynnsamma levnadsvillkor. Om ungdomar på grund av sitt beteende är i behov av vård kan socialnämnden omhänderta dessa ungdomar för att de inte ska utsätta sig själva för fara. Syftet med uppsatsen var att göra en utredning av 3 § i Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) med en genusteoretisk ansats för att ta reda på om paragrafen var könsneutral eller inte. Avsikten var dessutom att ta reda på vad de olika rekvisiten i paragrafen betyder och hur man skulle tolka dessa. Uppsatsen var kvalitativ med en rättsdogmatisk ansats och det material som användes var i första hand rättskällor så som lagtext, förarbeten och doktrin. Resultatet visade att flickor blir diskriminerade i 3 § LVU och att paragrafen stämmer bättre överens med pojkars problematik.

Det här är en studie om fem kvinnor som innan de blev gravida haft ett opiatmissbruk under flera år och som nu underhållsbehandlas med det syntetiska opiatpreparatet Subutex. Studiens empiriska underlag utgörs dels av intervjuer med de fem kvinnorna, dels av intervjuer med fyra professionella aktörer inom missbruks- och barnavårdsområdet. Intervjuerna med kvinnorna spänner över deras totala livssituation, deras historia och hur de ser på framtiden – medan de fyra professionella delar med sig av sina erfarenheter av underhållsbehandling med Subutex ihop med inträdandet i föräldrarollen. Med Subutex slipper de intervjuade kvinnorna den nedbrytande jakten på heroin och får uppleva en relativt snabb kroppslig återhämtning. Att dessa faktorer underlättar vid graviditet var något behandlarna inte tänkte på till en början. Således fanns ingen uttalad beredskap för situationen när det började födas Subutexexponerade barn ungefär ett och ett halvt år efter den svenska lanseringen av Subutex hösten 1999. Idag är barnen omkring 40 till antalet och majoriteten av dem har fötts på Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge. Vid lanseringen presenterades preparatet – vars aktiva substans är buprenorfin – som ett alternativ till metadon. Men det beskrevs som något som var mildare, som inte påverkade lika mycket. Samtidigt var det rejält omdiskuterat. Medan förespråkarna såg medicinering med Subutex som en möjlighet för opiatmissbrukaren att orka ta tag i sina problem och bearbeta dem såg motståndarna något annat, en drog som dämpade symtomen så att locket lades på problemen och därför fanns kvar. Och detta är en diskussion som fortfarande pågår. Som exempel vägrar de flesta av våra behandlingshem att komplettera sin behandling med Subutex med argumentet att en drog inte ska ersättas av en annan. Att regelverket kring förskrivningen har stramats upp tycks inte ha påverkat ställningstagandet. Tidigare kunde vilken läkare som helst förskriva preparatet medan förskrivningen numera omges av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd gällande ”läkemedelsassisterad underhållsbehandling vid opiatberoende” (SOSFS 2004:8). Något av det som reglerats är att den behandlande läkaren ska vara insatt i missbruk och att sjukvården måste samarbeta med socialtjänsten. En återkommande beskrivning kring barnafödslarna är att graviditeten inträffat någon eller några månader efter inledd Subutexunderhållsbehandling och att den varit oväntad. Här finns förmodligen flera förklaringar. En kan vara att mamman burit en bild av sig själv som en kvinna som inte kan bli mamma. Under aktivt opiatmissbruk har hon kanske bara haft ägglossning och menstruation någon enstaka gång – eller inte haft det alls. Hon har inte kopplat missbruket till barn och föräldraskap. När hon sedan kort efter inledd Subutex-underhållsbehandling återfått sina normala livsfunktioner, som förmågan att bli gravid, kan det ha skett innan hon själv förstått det. Komplikationen då är att hon parallellt med inträdandet i föräldrarollen är en kvinna med en oklar kvinnoidentitet och en obearbetad historia.

Studiens syfte var att undersöka vilka tankar familjehemsföräldrar har kring uppdraget som familjehem, rollen som primär vårdgivare åt de placerade barnen samt hur detta påverkar livet i familjen. Studiens frågeställningar var: Hur beskriver familjehemsföräldern uppdraget som familjehem och på vilket sätt detta påverkar villkoren för familjelivet? Hur beskriver familjehemsföräldern sin roll som primär vårdgivare? På vilket sätt har familjehemsföräldrarnas erfarenheter som familjehem, enligt dem själva, förändrat synen på uppdrag, villkor och roll? Studien genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer med fyra familjehemsföräldrar, två män och två kvinnor. Studiens teoretiska utgångspunkter var generell och ekologisk systemteori samt anknytningsteori. Materialet bearbetades genom en tolkande ansats. Resultaten visar att familjelivet i familjehemmet främst påverkas av det placerade barnets biologiska föräldrar och hur kontakten med dem fungerar. Ur ett systemteoretiskt perspektiv har det tolkats som att systemet familjehemmet till stor del påverkas av systemet biologiska föräldrar samt att familjehemsföräldrarna utvecklat olika strategier för att hantera detta. Resultaten visar även att det viktigaste familjehemsföräldrarna ger de placerade barnen är trygghet. Ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv har det tolkats som att familjehemsföräldrarna arbetat för att utveckla en ömsesidig anknytning till barnet och att barnets historia påverkat förutsättningarna för detta. Resultaten visar att glädjeämnena med uppdraget är att få se barnet utvecklas.

Socialtjänstens barnavårdsutredningar har under de senaste åren varit föremål för en omfattande granskning från flera olika håll. Socialsekreterarnas utredningskompetens har ifrågasatts. Kritiken har handlat om de långa utredningstiderna, om avsaknaden av barnperspektiv i utredningarna, om brister i utredningsförfarandet, samt om barnens delaktighet. På senare tid har nya sätt att genomföra barnavårdsutredningar prövats, till följd av den kritik som riktats, men det saknas kunskap om hur olika utredningsmodeller upplevs av de berörda. Syftet med denna uppsats är att belysa erfarenheter och upplevelser av två olika modeller för barnavårdsutredningar; lägenhetsutredning och traditionell utredning i kontorsmiljö, ur några föräldrars och socialsekreterares perspektiv. Uppsatsen består av två delar; en litteraturstudie och en intervjustudie. Utifrån uppsatsens teoretiska perspektiv; det postmoderna tänkandet och socialkonstruktionismen, kan utredningssituationen betraktas som en social konstruktion, där föräldrar och socialsekreterare skapar olika bilder av situationen. Utifrån intervjuer med sju föräldrar och fem socialsekreterare, som medverkat i både lägenhetsutredning och traditionell utredning, framkommer tre bärande moment för båda utredningsmodellerna; miljön, människorna och metoden. Miljön – som påverkar både föräldrar och socialsekreterare att bli mera avslappnade och gå ur sina vanliga roller i utredningslägenheten. På det mera formella socialkontoret bidrar miljön till en känsla av maktobalans eller utelämnande för klienterna och en känsla av stress och splittring för socialsekreterarna. Människorna – i lägenheten lär föräldrar, barn och socialsekreterare känna varandra och de blir sedda av varandra på ett mera nyanserat sätt i olika situationer, där det finns flera tillfällen till ”goda möten”. I kontorsmiljön skapas en mera överordnad/underordnad situation där socialsekreterarna upplever tidsbrist och klienterna känner sig granskade. Metoden – i lägenheten finns en sammanhållenhet och en slags allsidighet; familjernas liv blir belyst genom nätverkskartorna, genom de gemensamma aktiviteterna och den informella samvaron. Kunskapen om och förståelsen för familjen delas av både socialsekreterare, föräldrar och barn. I den traditionella utredningen i kontorsmiljön präglas arbetssättet mera av splittring, tidsbrist och bristande kontinuitet.

Ett antal tidigare studier som skriver om åldersskillnader inom parrelationer diskuterar jämställdhet inom dessa men har inte undersökt det direkta sambandet mellan åldersskillnader och jämställdhet inom parrelationer. Syftet med den här studien var att undersöka huruvida heterosexuella par med åldersskillnader, jämfört med par inom ramen för åldersskillnadsgenomsnittet, tenderar att vara mindre jämställda när mannen är äldre, och mer jämställda när kvinnan är äldre. Jämställdhet har mätts utifrån fördelning av hushållsarbete och barnavård samt attityd till jämställdhet inom familjen. Linjär regressionsanalys har använts för att undersöka åldersskillnader i relation till beteende (fördelning av hushållsarbete och barnavård) och logistisk regression har använts för att undersöka åldersskillnader i relation till attityder (till jämställdhet inom familjen). Undersökningen har utförts utifrån data från Levnadsnivåundersökningen (LNU) 2000. Resultaten visar att par vars åldersskillnad skiljer sig från genomsnittet inte är mindre jämställda när mannen är äldre eller mer jämställda när kvinnan är äldre.

The aim of this study was to investigate how maternity and child care was carried out at Regional Hospital in Morogoro, Tanzania as well as how it was perceived by mothers and children. The study was conducted with a qualitative method through observation and interviews. The results of the study showed that the staff knew what they were doing and how they should treat their patients and that they helped them without thinking about preventive measures. The study concluded that people wanted to seek the care provided at the hospital and some people stated that they had confidence in the staff. The people that came to the hospital sought care for various diseases and conditions and they all got medical attention of some sort. However, this occurred with limited resources and under inadequate circumstances, which in many cases meant that all women and children could not get optimal care.