<p>Title: Open-care Treatment of Youth. Home-ground Solutions in Theory and Practice</p><p>This dissertation is a case study in two parts, which describes how ideas about open-care treatment of youth aged 13-20 years are interpreted and concretized in a local context. The study, i.a., aims at creating deeper knowledge about target group, content of treatment, and reported results concerning a form of treatment in social care which has hitherto been sparsely researched in Sweden. The results of the interview study demonstrate that the driving forces for developing local forms of open care treatments have first and foremost been to offer better care and to improve the professionalism of the social worker. Studies of the social welfare documents of 97 young people reveal that most of these youngsters are in bad need of treatment and that they have experiences of various kinds of treatment before the present efforts. The study also demonstrates that the efforts are rarely evaluated and lack systematic documentation. Finally, the study reveals that more than 60 per cent of the youth get some sort of continuous support by the social welfare system after the open-care treatment has come to an end. The results from both parts of the study are analysed by means of neo- institutional theory. According to this theory the local open-care treatment consists of an indistinct target group, family-oriented methods, and activities that have been legitimised by strong proponents, good timing, professional development, and by representing important political values.</p><p>In conclusion, the author argues that open care treatment shows signs of a beginning institutionalisation, a taken-for-granted-ness, which he thinks is risky, as we still do not know if open-care treatment is more favourable to the young people than different kinds of 24-hour care. In addition, the author holds, that the future role of the social worker should include knowledge that decreases unfounded taken-for-granted ideas.</p> / <p>Denna rapport handlar om huruvida socialtjänstens öppenvårdsbehandling för ungdomar kan ses som en institutionaliserad idé, men den vill också skapa kunskap om en insats som tidigare har belysts sparsamt inom svensk social forskning.</p><p>En aktstudie visar att ungdomarna är en heterogen grupp med omfattande erfarenhet av tidigare insatser, men också att dokumentationen kring dem är osystematisk och bristfällig samt att insatserna sällan utvärderas.</p><p>Öppenvårdsbehandling förefaller vara beroende av andra faktorer än uppnådda resultat för sin legitimitet och överlevnad. Att spara pengar, att utveckla professionen samt politiska ambitioner att avveckla institutioner är sådana faktorer. Studien visar också att framväxt och konsolidering av öppenvårdsverksamhet har flera drag av begynnande institutionalisering och styrs av olika förgivettaganden.</p><p>Thorbjörn Ahlgren är doktorand vid Växjö universitet och FoU-ledare vid den regionala forsknings- och utvecklingsenheten Luppen kunskapscentrum på Hälsohögskolan i Jönköping. Detta är hans licentiatavhandling i socialt arbete.</p>

The study presents an overview of the historical growth and deve-lopment of residential care for children and youth in Sweden as well as an analysis of the present-day structure and organisation. The empirical material consists of official statistics, government reports and data from a questionnaire addressed to all registered residential homes in the child welfare sector at the end of 1995. The history of residential care for children and youth is marked by a period of establishment and expansion in the first decades of the last century, followed by a process of major de-institutionalisa-tion in the period after the Second World War. A third phase was introduced with the Social Service Act of 1980, which laid down new premises for child welfare. Traditional concepts of children’s homes were replaced in the legislation by the “HVB-home” and the dividing line between institutions and foster homes became blurred. The study shows that contrary to what was intended, a growing part of out-of-home placements during the 1980:s and 1990:s where into residential care. In fact, residential care has taken over “market shares” from foster care in Sweden. Analysis of the range of alternatives shows that residential care today is relatively small-scale and that nearly all of the smaller units are privately run. Approximately half of the homes have teenagers as their target group and most homes work with longer-term pro-grammes of treatment and care. Educational background among staff varies considerably, but in general the level of educational is low. So far, no professional forces have proved strong enough to organise the field on a mutually knowledgeable, normative ground. A problem is the lack of unanimous concepts and a common language with a terminology that can be used for a systematic de-scription of the care or treatment given. What is clear, however, is that a new form of residential care can be identified – so-called hy-brid homes that are somewhere in between extended foster homes and small institutions – and that these homes have gained a con-siderable position in the field.

Familjer i kontakt med den svenska sociala barnavården är inte jämnt fördelat mellan olika samhällsklasser utan det finns en kraftig överrepresentation av familjer som lever i fattigdom. I vår studie har vi undersökt vad som, enligt myndigheter, anses utgöra ett gott föräldraskap samt hur dessa myndigheter, i domar som beslutats utifrån lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52, LVU), förhåller sig till socialt utsatta föräldrars levnadssituationer i sina bedömningar av deras bristande omsorg av sina barn. Vi har använt kritisk diskursanalys som metod och vårt teoretiska ramverk grundar sig i en historisk förankring samt begreppen concerted cultivation, accomplishment of natural growth, makt-kunskap och kulturell hegemoni. Vi använder oss även av begreppen elit, medelklass och arbetarklass vars definition grundar sig i utbildningslängd snarare än yrke. Vårt material består av 112 avkunnade domar, från tre olika förvaltningsrätter. Våra huvudsakliga resultat visar på att medelklassen har skapat prekära förutsättningar för arbetarklassföräldrar samt hur denna medelklass sedan kritiserar och bestraffar arbetarklassföräldrarna för att inte hanterat förutsättningar på ett bättre sätt. Vidare använder medelklassen sitt sätt att uppfostra barn som norm, vilket arbetarklassen tvingas att leva upp till.

Detta är en kvalitativ studie, där sex halvstrukturerade intervjuer genomförts med socialsekreterare i Mälardalen. Syftet med denna studie är att undersöka socialsekreterares upplevelser och erfarenheter av arbetet med att ta emot orosanmälningar och göra skydds- och förhandsbedömningar. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har rapporter som visar stora brister inom ovan nämnt område, bland annat bristfälliga beslutsmotiveringar, skyddsbedömningar som inte dokumenteras och att barnens röst inte blir hörda i förhandsbedömningar. Den tidigare forskningen och IVO:s rapport visar att anledningar till dessa brister är hög personalomsättning, stress, tidsbrist, höga förväntningar och medias negativa bild av socialtjänsten. Resultaten i denna studie visar att dessa faktorer upplevs problematiska och visar även att organisationerna har gamla och icke uppdaterade riktlinjer och rutiner och mycket konsulter på arbetsplatserna. Forskning visar också vad som fungerar bra, vilket till stor del är de mellanmänskliga relationerna på arbetsplatsen, relationerna till kollegor och chefer. Resultatet visar att socialsekreterare får mycket stöttning och backning av sina kollegor och sina chefer. Studien har kommit fram till slutsatserna att den höga personalomsättningen, arbetsmiljön och tidsbristen är viktiga faktorer att förbättra för att ge socialsekreterare bättre förutsättningar i sitt arbete.

According to the Convention on the Rights of the Child, children should be involved in all decisions affecting them by being able to express their opinions. The Government Offices emphasize the importance of social workers having working methods aimed at enabling children's participation. Despite legislation and rules, there are several shortcomings in making children participate in practice. The purpose of the study is to increase the knowledge of the premises for children's participation by investigating how social workers in the social services involve children in the investigation process. Based on a qualitative approach, six semi-structured interviews were conducted with social workers in the social services who work with child welfare investigations. The study has been analyzed through a thematic analysis based on the theoretical perspectives of childhood sociology, Hart's ladder of participation and Shier's pathways to participation. The results show that high workload, lack of education on talking with children and the complex practical work are limiting factors for children's participation. The study's conclusion is that there is a need for further work to enable social workers' conditions to involve children. / Barn ska enligt Barnkonventionen göras delaktiga i alla beslut som rör dem genom att få uttrycka sina åsikter. Regeringskansliet understryker vikten av att socialsekreterare har arbetssätt och metoder som syftar till att möjliggöra barns delaktighet. Trots styrkande lagstiftning och regler finns flertalet brister med att göra barn delaktiga i praktiken. Syftet med studien är att öka kunskapen om premisserna för barns delaktighet genom att undersöka hur socialsekreterare på socialtjänsten gör barn delaktiga i utredningsprocessen. Utifrån en kvalitativ ansats genomfördes sex semi-strukturerade intervjuer med socialsekreterare inom socialtjänsten som arbetar med barnavårdsutredningar. Studien har analyserats genom en tematisk analys utifrån de teoretiska perspektiven barndomssociologi, Harts delaktighetsstege och Shiers delaktighetsmodell. Resultatet visar att hög arbetsbelastning, bristande utbildning om barnsamtal samt det komplexa praktiska arbetet är begränsande faktorer för barns delaktighet. Studiens slutsats är att det föreligger ett behov av ytterligare arbete för att möjliggöra socialsekreterares förutsättningar att göra barn delaktiga.

I den här litteraturöversikten är syftet att undersöka hur organisationer inom sociala barnavård arbetar för att identifiera, hantera och förebygga sekundär traumatisk stress bland sina medarbetare. Sekundär traumatisk stress är ett begrepp som i denna studie ingår i begreppet traumarelaterade symtom, och som kan användas när personer i sin yrkesroll utsätts för upprepande exponering för sina klienters trauman. Andra närliggande begrepp som ofta diskuteras i samband med traumarelaterat arbete är sekundär traumatisering, PTSD och utbrändhet. Litteraturöversikten utgår från två frågeställningar, 1) Hur kan organisationer inom social barnavård utveckla traumamedvetenhet? 2) Vilka insatser kan finnas för att förebygga traumarelaterade symtom inom organisationer i socialt arbete?  Översikten är en systematisk litteraturöversikt där artiklarna har blivit kvalitetsgranskade. Sökningen har bestått av sökorden "secondary traumatic stress OR compassion fatigue OR vicarious trauma OR burnout OR indirect trauma AND child welfare AND "organization" och sökningen har gjorts utifrån fyra olika databaser. Utifrån valda inkluderings- och exkluderingskriterier mellan årtalen 2019–2023 fann vi tio forskningsartiklar. De tio granskade artiklarna består av fem kvantitativa studier, två multimetodstudier och tre litteraturöversikter. Därefter gjordes en tematisk innehållsanalys där det identifierades två huvudteman, individuella och organisatoriska, som består av sex underteman. De individuella faktorerna sammanfattas av eget välmående samt anknytning och egen traumahistorik och de organisatoriska faktorerna sammanfattas av traumamedvetenhet inom organisationen, handledning och utbildning, arbetsbelastning och organisationskultur samt stanna på arbetsplatsen. Sedan analyseras resultatet utifrån den teoretiska utgångspunkten copingstrategier och traumarelaterade begrepp. Förståelse för de individuella faktorerna visade sig kunna vara behövliga för att organisationen ska fungera samt för att organisationer i slutändan ska kunna minimera de traumarelaterade symtomen hos de anställda.  Studiens slutsats kan visa på att de organisatoriska och individuella faktorerna kan samspela med varandra. Det innebär ett behov av organisatoriska resurser som kan skapa ett skyddsnät i kombination med upparbetade individuella strategier som sedan kan förebygga risken att drabbas av traumarelaterade symtom.

The aim of this study is to analyze legal texts under the law with special provisions for the care of children, to create a deeper understanding of, and if so, how social workers in the Swedish social services and courts construct different discourses on culture and violence. Compulsory care of children according to the law mentioned above is one of the biggest intervention the Swedish state has the authority to do against individuals. Swedish courts decide whether the child should be taken into care based on the social services investigation. The empirical data for the study is eight legal texts, where the child was abused by the legal guardian, which have been studied through discourse analysis. Discourse focuses on how people through language construct and reconstruct perceptions of the reality. The focus of the analysis was to find constructions of subject positions, categories and relations. The results of the analysis showed that the selected legal texts constructs stereotypical ideas about “honour culture” and gives culture a great explanatory value to the violence practiced by people assigned the “honour culture”. The “Swedish culture” on the contrary, was made invisible and was given no explanatory value to the violence. Instead the violence was given social and individual explanations. The selected legal documents had a tendency to construct perceptions of “honour culture” and honour related violence in a stereotypical and homogeneous way.

Sweden is nowadays a multicultural society. This also means that Swedish social services increasingly come in contact with ethnic minority families. This study aims to examine the ways in which social workers consider and talk about the clients’ ethnic background in relation to child welfare cases. Further, the aim is to reveal the ways in which ethnicity is done and reproduced in social work practice. To reach this goal, a qualitative vignette study is applied. The research participants, Swedish social workers in the field of children and family, were invited to focus groups interviews and asked to react to vignettes constructed around three notices of child abuse. Different focus groups received vignettes with different names of the child: Erik represented ethnic majority name, while Ali represented ethnic minority name. The application of qualitative content analysis resulted in the differentiation of the following themes: worry, description of the case and construction of the family. The results in this study demonstrate that depending on the child’s name, social workers viewed the case and the family differently and ascribed different levels of worry to their respective cases. These findings are discussed through the perspective of social constructionism and the concept of ethnicity as being socially constructed to demonstrate the mundane ways in which ethnicity is constructed in social work practice. This study emphasizes the complexity and challenges that may accompany social work practice with ethnic minority families.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur socialsekreterare arbetar och upplever utredningsarbetet av barn som har varit utsatta för våld och om de anser att de kan leva upp till målet att skydda barnen. För att uppnå syftet svarar vi på de här frågeställningarna: Hur beskriver socialsekreterarna utredningsprocessen? Vilka utmaningar beskriver socialsekreterarna? Hur hanteras utmaningarna? En kvalitativ metod har tillämpats och sju socialsekreterare har intervjuats. Empiriskt material består av transkriberade intervjuer, analyserade utifrån en fenomenologisk metodansats för att fånga intervjupersonernas beskrivningar av det studerade. Resultatet visar att socialsekreterarna upplever hög arbetsbelastning, stress, svåra möten med föräldrar, osäkerhet i bedömningar, att hantera sina känslor och att samverkan med polisen är utmanande. Resultatet har analyserats med hjälp av teorier om coping och gräsrotsbyråkrater. Socialsekreterarna beskriver att utmaningarna kan hanteras genom bland annat kollegialt stöd och att lära känna sina triggers. Analysen visar att erfarenhet och personlighet påverkar de utmaningar som socialsekreterarna upplever och deras strategier för att hantera dessa. En slutsats vi drar är att det finns utmaningar som begränsar socialsekreterares handlingsutrymme, försvårar utredningsarbetet och möjligheten att skydda barn. För att hantera utmaningarna utvecklar och tillämpar socialsekreterare olika strategier.

<p>Socialtjänsten har ett ansvar för att se till att familjehemsplacerade barn får en trygg och bra uppväxt. Syftet med uppsatsen är att skapa en förståelse och en ökad kunskap kring hur väl socialtjänsten tar det ansvaret. Enligt tidigare forskning finns en del brister i familjehemsvår-den.</p><p>För att ge en bild av socialtjänstens uppföljningsarbete med familjehemsplacerade barn har jag använt en kvalitativ intervjumetod och intervjuat familjehemsföräldrar och social-sekreterare kring tolv familjehemsplacerade barn.</p><p>Några resultat är att socialtjänsten vanligtvis föjer upp placeringarna två gånger om året med hembesök där man pratar med barnet, att man i liten utsträckning använder någon strukturerad metod vid uppföljningen, att socialtjänsten oftast arbetar aktivt med barnets kontakt med de biologiska föräldrarna samt att socialtjänsten oftast har upprättat vårdplaner kring barnen. Det finns många faktorer som påverkar arbetet. Några av dem är barnets behov, tilltro till familje-hemmet, intressekonflikter, socialtjänstens organisation, ekonomiska resurser och personliga egenskaper hos socialsekreterarna.</p><p>Resultaten har jämförts med tidigare forskning och analyserats utifrån systemteori och rollteo-ri. En slutsats är att det trots förändringar i lagstiftningen, där barnperspektivet blivit starkare, är svårt att förändra socialtjänstsystemet och anta en stark roll som barnets företrädare.</p>