The aim of this study is to understand how social workers view their management of social investigative communication with children concerning child welfare to get an understanding on different factors which influence the management of communication with children. Method: A qualitative research effort has been used in this study, based on semi-structured interviews with six social workers. Theory: In our study the theoretical points have been Lipskys street-level bureaucracy, professionalism and tacit knowledge. Our different theories helped us to analyze our empirical results.   Results: The results of this study are presented in three different themes which are: The importance of education and experience, children’s participation and factors that influence the management of communication with children. The results implies that experience and further education is important and social workers view on children’s participation influences the communication. Furthermore factors that improve the communication are different techniques and discretion. Factors that restrain communication with children are the dependence towards their parents, work load and lack of time. The results indicates that social workers management of communication with children is individual.

Under vår verksamhetförlagda utbildning har vi lagt märke till att förskolans utomhusmiljö inte används som en plats för lärande. Det har varit mycket ovanligt att pedagoger genomfört planerade aktiviteter utomhus, något som står i kontrast till hur inomhusmiljön används. Vihar också läst kurslitteratur och artiklar som lyfter fram just lärande utomhus som något positivt under vår utbildning. Ett intresse som har växt fram är hur detta kan påverka barnen i förskolan. Det ville vi ta reda på och vi ville undersöka vad barnen själva ansåg om sitt lärande. Genom att prata med barnen har vi lyckats lyfta fram vad de tycker och tänker om att vara ute. När barnen har delat med sig av sina tankar har det gett oss insikt i vad som är viktigt för dem och hur olika faktorer i förskolan påverkar deras möjligheter att leka och lära sig, både på förskolegården och i skogen. Utöver barnsamtal har vi observerat tre förskolegårdar och pedagogers agerande, samt genomfört intervjuer med pedagoger om hur de använder utomhusmiljön. Vår studie har visat oss att den fysiska miljön och pedagogers agerande är faktorer som på ett avgörande sätt spelar in på vilka möjligheter för lärande barnen har. En slutsats i vår studie visar att det är viktigt att se till kombinationen av de två faktorerna då man ska utvärdera förutsättningarna för lärande i utomhusmiljön på förskolan.

<p>Syftet med vårt examensarbete är att genom barnsamtal samt observationer, studera vilka räknestrategier barn i år ett använder sig av i mötet med fenomenet addition. Det är dock inte endast fenomenet addition som är det intressanta, utan även vägen fram till en bättre förståelse för barnens tankar, detta för att vi ska vara bättre rustade i vår framtida undervisning. Då alla ser världen på skilda sätt, kommer barnen till skolan med olika förförståelse. Av den anledningen är det viktigt att pedagogen besitter verktyg, vilka kan hjälpa det enskilda barnet att utveckla sina kunskaper på bästa sätt. Frågeställningen vi avsett att undersöka är: vilka räknestrategier använder sig elever i år ett av i mötet med additionsuppgifter inom talområdet 1- 10? En viktig slutsats vi kom fram till under vårt arbete är att eleverna använder sig av olika räknestrategier samt att de har olika förkunskaper. Av denna anledning är det betydelsefullt att undervisningen individanpassas. En annan slutsats är att barnsamtal och observationer kan vara bra sätt för pedagogen att uppmärksamma och följa elevernas utveckling. Med hjälp av dessa metoder kan elevernas kunskaper kartläggas och eleven blir medveten om sitt eget lärande.</p>

Syftet med vårt examensarbete är att genom barnsamtal samt observationer, studera vilka räknestrategier barn i år ett använder sig av i mötet med fenomenet addition. Det är dock inte endast fenomenet addition som är det intressanta, utan även vägen fram till en bättre förståelse för barnens tankar, detta för att vi ska vara bättre rustade i vår framtida undervisning. Då alla ser världen på skilda sätt, kommer barnen till skolan med olika förförståelse. Av den anledningen är det viktigt att pedagogen besitter verktyg, vilka kan hjälpa det enskilda barnet att utveckla sina kunskaper på bästa sätt. Frågeställningen vi avsett att undersöka är: vilka räknestrategier använder sig elever i år ett av i mötet med additionsuppgifter inom talområdet 1- 10? En viktig slutsats vi kom fram till under vårt arbete är att eleverna använder sig av olika räknestrategier samt att de har olika förkunskaper. Av denna anledning är det betydelsefullt att undervisningen individanpassas. En annan slutsats är att barnsamtal och observationer kan vara bra sätt för pedagogen att uppmärksamma och följa elevernas utveckling. Med hjälp av dessa metoder kan elevernas kunskaper kartläggas och eleven blir medveten om sitt eget lärande.

Studiens syfte är att undersöka hur socialsekreterare på barn- och familjeenheter arbetar för att barn ska få komma till tals i deras utredningar samt socialsekreterarnas upplevelse om barnen kommer till tals. Studien är kvalitativ där data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Det var totalt nio socialsekreterare som intervjuades varav åtta arbetade på barn- och ungdomsenheter och en arbetade på en familjeenhet. Resultaten analyserades med hjälp av tidigare forskning, tolkningsramen Harts delaktighetsstege samt teorin om Gräsrotsbyråkrati. Resultatet visade att socialsekreterarna överlag anser att samtalsmodeller är viktiga i samtal med barn. Dessutom belyser de vikten av att samtala med barn minst en gång per utredning. Generellt sett anser socialsekreterarna att barnen får komma till tals under sina utredningar. Slutsatser som kan dras är att tidspress och arbetsbelastning kan påverka utredningarnas utfall samt att socialsekreterarna anser att barnen kommer till tals i sina utredningar men att fler samtal skulle behövas. / The purpose of this study is to look into what social workers who work within the field of child and family welfare do in order to make sure that the voices of the children are heard. This study also explore whether or not the social workers believe that the children get to participate in their own investigations. Nine social workers were interviewed whereof eight of them work in the child and family unity and one of them work with family law. The results are analyzed with the Convention on the Rights of the Child (CRC), Hart’s Ladder of Participation as well as Lipsky’s Street-level bureaucracy. The results show that the social workers in general believe that different models are important when speaking to children. Furthermore they point out the importance of speaking to the children at least once during their investigations. Overall the partaking social workers reckon that the children’s voices are heard during their investigations. In conclusion, time pressure and workload can affect the outcome of the child investigations. The social workers think that the children's voices are heard in their investigations though more dialog with them is needed.

Den svenska förskolan bör ha ett inkluderande arbetssätt där varje barn ska få möjlighet att utvecklas, leka och lära efter sina förutsättningar. Kan kvalitetsbedömningar av förskolemiljön hjälpa pedagoger med detta? Det övergripande syftet med studien var att undersöka om och i så fall hur förskolan bidrar till en inkluderande verksamhet för alla barn och för varje barn. Till detta formulerades ett delsyfte som innebar att belysa hur ett arbetslag i förskolan beskriver och värderar sin verksamhet, leken och lärandet i förhållande till alla barn och varje barn. I studien redogörs för fem samtal med ett arbetslag, som genomförts med en aktionsforskningsansats, samt fem samtal med sammanlagt sju barn. Studien belyser även hur pedagogerna tolkar verksamhetens anpassningar till barn i behov av särskilt stöd. En kvalitetsskattning av området leka och lära i ECERS-metoden har genomförts av både mig och arbetslaget. Resultatet av skattningen redovisas i en tabell. Den visar att avdelnings kvalitetsnivå ligger mellan god och utmärkt. Resultatet av samtalen visar att avdelningen har en inkluderande verksamhet, vissa anpassningar i både miljö, material och förhållningssätt har gjorts, men med en stor barngrupp upplever pedagogerna begränsade möjligheter att kunna stödja barn med svårigheter. Barnen är positiva till verksamheten. De upplever att de lär sig och kan påverka en hel del.

Studiens syfte var att undersöka socialsekreterares erfarenheter av barnsamtal med särskilt fokus på tysta barn. Sex socialsekreterare från socialtjänstens enhet för barn och unga i tre olika kommuner har deltagit i kvalitativa intervjuer. Genom tematisk analys kunde resultatet analyseras utifrån naiv teori och kommunikationsteori. Resultatet visade att tysta barn kunde förekomma i utredningar och att hjälpmedel och verktyg kunde främja kommunikation mellan socialsekreterare och barnet. Ett sätt för barnet att uttrycka sig utan att vara verbal var genom hjälpmedel och verktyg som gav en möjlighet att peka och visa. Det framkom att det främst var relationsskapande som kunde bidra till en bra dialog. Ingen av de intervjuade socialsekreterarna uppger sig använda någon specifik samtalsmetod eller teori som grund vid barnsamtal. Snarare använder de sig av praktisk erfarenhet. Av resultatet framkom det att barnets delaktighet syftade till att barnet får ta del av utredningsprocessen snarare än delaktighet i samtalet. / The purpose of this study was to research the experience that social workers have of talking to children, especially focused on the conversations with silent children. By using qualitative interviews six social workers from the social services in Sweden were included in the study. The study was thematically analyzed using Naive Theory and Communication Theory. The result showed that the tools used for encouraging conversation between social worker and the child was to create a relationship. If the child still will not talk even after establishing a relationship, there are tools to communicate without using words, for example pictures that the child can point at. Practice based knowledge was used among the interviewed social workers rather than any specific method or theory when talking with children. The result showed that the participation of a child relied on that the child got to see and was included in the research process.

According to the Convention on the Rights of the Child, children should be involved in all decisions affecting them by being able to express their opinions. The Government Offices emphasize the importance of social workers having working methods aimed at enabling children's participation. Despite legislation and rules, there are several shortcomings in making children participate in practice. The purpose of the study is to increase the knowledge of the premises for children's participation by investigating how social workers in the social services involve children in the investigation process. Based on a qualitative approach, six semi-structured interviews were conducted with social workers in the social services who work with child welfare investigations. The study has been analyzed through a thematic analysis based on the theoretical perspectives of childhood sociology, Hart's ladder of participation and Shier's pathways to participation. The results show that high workload, lack of education on talking with children and the complex practical work are limiting factors for children's participation. The study's conclusion is that there is a need for further work to enable social workers' conditions to involve children. / Barn ska enligt Barnkonventionen göras delaktiga i alla beslut som rör dem genom att få uttrycka sina åsikter. Regeringskansliet understryker vikten av att socialsekreterare har arbetssätt och metoder som syftar till att möjliggöra barns delaktighet. Trots styrkande lagstiftning och regler finns flertalet brister med att göra barn delaktiga i praktiken. Syftet med studien är att öka kunskapen om premisserna för barns delaktighet genom att undersöka hur socialsekreterare på socialtjänsten gör barn delaktiga i utredningsprocessen. Utifrån en kvalitativ ansats genomfördes sex semi-strukturerade intervjuer med socialsekreterare inom socialtjänsten som arbetar med barnavårdsutredningar. Studien har analyserats genom en tematisk analys utifrån de teoretiska perspektiven barndomssociologi, Harts delaktighetsstege och Shiers delaktighetsmodell. Resultatet visar att hög arbetsbelastning, bristande utbildning om barnsamtal samt det komplexa praktiska arbetet är begränsande faktorer för barns delaktighet. Studiens slutsats är att det föreligger ett behov av ytterligare arbete för att möjliggöra socialsekreterares förutsättningar att göra barn delaktiga.

Denna studies föreliggande syfte har varit att få en ökad förståelse för hur professionella inom socialtjänsten bemöter och samtalar med barn. Studiens metodologiska utgångspunkt har utgjorts av en kvalitativ ansats följt av ett hermeneutistiskt och fenomenologiskt synsätt. För att samla in empiri har semistrukturerade intervjuer genomförts med ett urval bestående av fem personer. Samtliga intervjupersoner har en socionomutbildning varav två tituleras som socialsekreterare och tre som familjebehandlare. För att analysera resultatet har det relationella perspektivet samt begreppet barnperspektiv tillämpats. Studiens resultat tyder på att barnsamtal skiljer sig åt beroende på syfte. Ett av studiens huvudresultat är att barnet alltid ska stå i centrum och få göra sin röst hörd. Resultaten pekar även på att professionellas bemötande kan vara avgörande när det kommer till i vilken utsträckning som barnet kommer till uttryck. I mötet med utsatta barn behöver den professionelles förhållningssätt karaktäriseras av ödmjukhet, trygghet, förståelse och öppenhet. Den professionelle behöver även möta barnet där denne befinner sig och arbeta för en samarbetsallians. För att göra samtalet mer barnanpassat, begripligt och avslappnat kan den professionelle använda sig av olika samtalstekniker och verktyg. Slutsatsen av studien tyder således på vikten av professionellas förhållningssätt i bemötandet av utsatta barn. Professionella har med andra ord ett ansvar att bemöta barn utifrån deras situation, behov och förutsättningar.

Vi har valt att lägga fokus på barn i förskolan eftersom vi pluggar till förskollärare. För oss har det framgått hur lite inslag det är av sagoberättande i förskolan och tillämpningen av dramaredskap som ett verktyg i berättandet. Vårt syfte med studien har varit att undersöka hur barn influeras av och hanterar två olika berättarformer i förskolan, högläsning kontra muntligt berättande med stöd av dramaredskap, samt undersöka hur en sagopedagog ser och tänker kring sagostunden i verksamheten. Som teoretisk utgångspunkt i studien har vi valt sociokulturell teori. Vi har valt att göra en kvalitativ undersökning på en förskola som har sagor som inriktning. Metoderna som använts är två ostrukturerade samtal med barn samt en strukturerad intervju med en sagopedagog. Utifrån vårt resultat ser vi att barnen hanterar de två sagoframställningar på olika sätt. Det visar att barnen bearbetar högläsningen genom att i efterhand prata om bilderna som finns i böckerna. Efter muntligt berättande med stöd av dramaredskap visar resultatet att barnen bearbetar sagoframställningen mer via att rita, skapa sagor och rekvisita samt att berätta sagor i interaktion med varandra. Resultatet av intervjun med sagopedagogen visar att hon lägger vikt vid miljön och stämningen under sagostunden, för att det skall bli en magisk värld.