När ett litet barn har utsatts för övergrepp av en vuxen och detta har anmälts till polis, kommer barnet i kontakt med rättväsendet. Här inleds en process som är anpassad  och utformad efter vuxnas perspektiv. Syftet med denna uppsats är att försöka klargöra vilka svårigheter som uppstår när ett barn kommer i kontakt med rättsväsendet och hur barnet barnets utsaga bemöts och värderas. Hur väl tillgodoses de rättigheter som alla barn tillförsäkras enligt Barnkonventionen när det finns prejudicerande domar som stadgar att utsagor av barn under tre år inte ska tillmätas någon trovärdighet. Vidare behandlas vilka rättigheter barnet har som målsägande och vem som ska se till att dessa efterlevs samt hur de olika aktörer som berörs samarbetar för att tillgodose barnets rättigheter under brottmålsprocessen. Fokus kommer läggas på förhöret med barnet och bevisvärderingen av barnets utsaga. När barn står som målsägande görs justeringar eller avsteg från den normala tillämpningen av gällande rätt och processrättsliga principer. Exempelvis hörs inte barn i rätten utan barnet förhörs endast under förundersökningen och förhören spelas in på video som sedan spelas sedan upp under en eventuell rättegång. Det visar sig dock att få förhör med barn faktiskt håller för en juridisk prövning av rätten. När ett barns utsaga ska bedömas ställs samma kriterier som på vuxnas utsagor, men då barn inte hörs direkt inför rätten får bedömningen av barnets utsaga ske på de villkor som rådde under förundersökningen. Rätten har således inga möjligheter att ställa kompletterande frågor till barnet och barnet har i sin tur ingen möjlighet att bemöta försvarets version. Då det ofta saknas annan bevisning, som vittnen eller DNA, blir barnets utsaga den centrala bevisningen när barnets trovärdighet och tillförlitlighet ska bedömas. Det är därför av avgörande betydelse att förhören med barn utförs på ett kompetent sätt så att barnets utsaga kan anses ha ett högt bevisvärde. För att uppnå detta  har man i lagstiftningen stadgat att den som ska hålla förhör med barn ska särskild kompetens för uppgiften. Vad som menas med denna särskilda kompetens är dock oreglerat vilket lett till att kvaliteten på barnförhör varierar. Detta leder i sin tur till att barnets utsaga ofta får ett lågt bevisvärde och utgången i mål gällande brott mot barn är beroende av stödbevisning. Detta trots att det är bevisteoretiskt möjligt för rätten att avkunna en fällande dom med endast barnets utsaga som grund.

Barnahus (Children’s Advocacy Center) is a collaboration between authorities, created to increase the quality of crime investigations while promoting the child’s best interest and health. Due to the complexity of detecting domestic violence, it is difficult to investigate and conduct interrogations of children in a legally secure manner whilst avoiding secondary traumatization. This study aims to contribute to a deeper understanding of this process by examining how social workers’ experience cases where there is suspicion of domestic violence at Barnahus in Skåne, Sweden.By utilizing a qualitative interview method, we interviewed seven social workers in Skåne about their experiences within Barnahus. The conducted interviews focused on four areas: (1) the social worker's experience of collaboration with the other authorities within Barnahus (2) the cooperation and building of an alliance with the family after a child’s hearing, (3) the child as a victim of crime from a legal point of view (4) the social workers’ liberty in taking actions in terms of interventions. The material gathered from the interviews was later sorted using an empirically-controlled qualitative thematic method and analyzed using theories of power, ethics and sociology of law.The study concludes that needs and available resources steers Barnahus operation despite national guidelines. Thus, there is a need to assess and create a flexibility regarding whether or not one should take in a child for interrogation. Further on, all social workers were unanimous in the experience that it is more difficult to approach the family, to provide interventions, when the case begins at Barnahus. The informants also confirmed the perception of the legal perspective as primary. Lastly, we found that there is a big gap between compulsive interventions and interventions with consent. We discovered that there is an ongoing discussion based on the social secretaries' desire for opportunities of middle-care and a resistance from those who believe that social services should be built on consent.

No description available.

No description available.

<p>The aim of the study was to examine how child investigators in the police force interpret and apply the notification of preliminary investigation (FuK) and the po-lice act in their child investigative interviews with alleged victims of sexual abuse. Questions at issue were how child investigators relate to FuK 17-19 §§, re-garding child investigative interviews and to FuK 16 § and the police act 3 §, re-garding their co-operation with social services. The theory and method used in this study was Sociology of Law. Qualitative interviews were conducted with eight child investigators, one from each police district in Stockholm. The results of the study conclude that despite special qualifications, child investigators may find themselves in difficulty in receiving or interpreting information from chil-dren, therefore they may need to consult a person with expert knowledge. Fur-thermore the results conclude that all of the child investigators with no exception inform the social services when a report to the police is received. Moreover, the results show that child investigators in general are aware of the legislation and re-late in compliance with it. In conclusion, children are given special treatment in relation to adults, in order to place children on equality with them.</p>

The aim of the study was to examine how child investigators in the police force interpret and apply the notification of preliminary investigation (FuK) and the po-lice act in their child investigative interviews with alleged victims of sexual abuse. Questions at issue were how child investigators relate to FuK 17-19 §§, re-garding child investigative interviews and to FuK 16 § and the police act 3 §, re-garding their co-operation with social services. The theory and method used in this study was Sociology of Law. Qualitative interviews were conducted with eight child investigators, one from each police district in Stockholm. The results of the study conclude that despite special qualifications, child investigators may find themselves in difficulty in receiving or interpreting information from chil-dren, therefore they may need to consult a person with expert knowledge. Fur-thermore the results conclude that all of the child investigators with no exception inform the social services when a report to the police is received. Moreover, the results show that child investigators in general are aware of the legislation and re-late in compliance with it. In conclusion, children are given special treatment in relation to adults, in order to place children on equality with them.