Föreliggande studies syfte är att utifrån intervjuer undersöka hur professionella vid SiS hem resonerar om placerade ungdomars delaktighet i behandlingsplanering och behandling. Vidare avser uppsatsen att belysa hur professionella utövar makt i relation till ungdomar utifrån befintliga regelverk. Studiens metodologiska utgångspunkt är hermeneutisk kvalitativ ansats med semistrukturerad intervju. Resultatet grundas på empiri från sju intervjuer på sex SiS hem. Resultat har analyserats med hjälp av Harts (1997) delaktighetsstege och Foucaults (1954) maktteori, governmentality. Resultatet av studien visar att graden av ungdomars delaktighet i sin behandling påverkas av de professionellas förmåga att skapa allians inom ramen av de maktaspekter vilket existerar på SiS institution. I resultatet framgår de professionellas resonemang om hur olikla faktorer försvårar och omöjliggör arbetet med ungdomars delaktighet i behandlingsprocessen. Studiens slutsats är att delaktighet är en grund för en väl fungerande behandlingsprocess. Dock framkommer det ur de professipnellas resonemang att en fullständig delaktighet ej kan uppnås. Vi har konstaterat, utifrån resultatanalys att detta framkommer på grund av tvångsvårdens omständigheter där makt existerar som en motpol till arbetet med ungdomars delaktighet.

Syftet med denna studie var att undersöka hur behandlingsplaner används vid en barnpsykiatrisk behandlingsenhet, Ericastiftelsen. Tidigare undersökningar om föräldrars upplevelse av kontakten med Ericastiftelsen har visat att föräldrar är nöjda men ibland uttrycker att de inte förstår grunden till barnets behandling. Behandlingsplaner som formuleras tillsammans med föräldrarna infördes för att öka tydligheten och föräldrarnas delaktighet. I denna studie gjordes en genomgång av behandlingsplaner för att beskriva hur behandlingsplanerna har formulerats i ärenden med barn upp till 13 års ålder. Intervjuer med tre psykoterapeuter genomfördes för en kvalitativ beskrivning av hur psykoterapeuterna uppfattade användningen av behandlingsplaner. Resultatet visade att behandlingsplanerna oftast var kortfattade och beskrev barnets problematik i form av symtom. Barnen medverkade sällan vid utformandet av behandlingsplanen. Behandlingsplanerna användes i liten utsträckning senare i behandlingen. Terapeuterna uppfattade att syftet med behandlingsplaner var ökad tydlighet. Studien indikerar att rutinerna kring behandlingsplaner liksom metoder för att fånga upp barns önskemål inför behandling behöver utvecklas.