Using the communication tool storytelling, in group processes is very popular. Storytelling can be used to motivate group members to collaborate and pursue common goals. Humans have many different needs, but one of the biggest and most important, besides food and water, is the need to belong. The need to belong can be met by being involved in different group constellations. A well-tested model in group psychology is the FIRO model, which suggests that all groups go through different stages in their work towards pursuing their common goal. How well the group manages to create the unity that the individuals in the group strive for depends on how well the group works in the respective stages. The purpose of this essay is to investigate whether individuals feel that they have a stronger sense of belonging and faster achieve an affinity sense of belonging to their assigned group, if storytelling is used as a communication tool. A quantitative research method has been implemented by collecting databased on an experimental study. Ninety questionnaires were collected and analyzed, where the participants were divided into two different experimental groups. Based on a scenario they were then asked to answer the questionnaire where half of the surveys contained a scenario with storytelling, and the other half contained a scenario without storytelling. From the essays result, it was found that storytelling contributes to individuals feeling a stronger sense of belonging to their assigned group. Storytelling does however not contribute to individuals faster achieving an affinity sense of belonging to their fellow group members. The essays results aim to be applied to different types of working groups. By a working group, we refer to different types of groups within different subjects such as professional groups, study groups and training groups etcetera. In this essay, these groups will be referred to as assigned groups. This is done to minimize the risk that the reader will confine themselves to focusing solely on working groups within organizations. The following essay is written in Swedish. / Användning av kommunikationsverktyget storytelling inom grupprocesser är idag mycketpopulärt. Storytelling kan användas för att motivera deltagare i arbetsgrupper att samarbeta och sträva mot gemensamma mål. Människor har många olika behov men ett av de största och viktigaste, förutom mat och vatten, är att känna tillhörighet till andra människor. Behovet av tillhörighet kan uppnås genom att en individ är delaktig i olika gruppkonstellationer. En välbeprövad modell inom gruppsykologi är FIRO-modellen som antyder att grupper går igenom olika faser. Hur väl gruppen lyckas skapa den samhörighet som individerna i gruppen strävar efter beror på hur väl gruppen samarbetar i de respektive faserna. Syftet med denna studie är att undersöka om individer upplever att de får en starkare tillhörighetskänsla och snabbare uppnår en samhörighetskänsla till sin tilldelade grupp med hjälp av storytelling. En kvantitativ forskningsmetod har genomförts genom insamling av data utifrån en experimentstudie. 90 besvarade enkäter har tagits in och analyserats, där studiens deltagare delades in i två olika experimentgrupper. Utifrån ett scenario fick de sedan svara på enkäten där hälften av enkäterna innehöll ett scenario med storytelling och den andra hälften innehöll ett scenario utan storytelling. Av studiens resultat visade det sig att storytelling bidrar till att individer känner en starkare tillhörighet till sin tilldelade grupp, men att storytelling inte bidrar till att individerna i gruppen snabbare uppnår en samhörighetskänsla. Studiens resultat ämnar appliceras på olika typer av arbetsgrupper. Med en arbetsgrupp menar vi olika typer av grupper inom olika ämnen såsom yrkesgrupper, studiegrupper och träningsgrupper med mera. I studien kommer dessa grupper att benämnas som tilldelade grupper för att minimera risken att läsaren avgränsar sig till att enbart fokusera på en organisations arbetsgrupper.

Inledning: Även om Sverige under de senaste decennierna har uppfattats som mer accepterande och mångkulturellt, har forskning visat att barn till invandrare fortfarande upplever en känsla av att inte passa in i den svenska normen. Detta leder i sin tur till känslor av stress och upplevelsen av att bli diskriminerad. Sammanfattningsvis finns det flera olika stressfaktorer som påverkar barn till invandrare i förhållande till det svenska samhällets normer. 3(41) Syfte: Syfte med detta arbete är att få en djupare förståelse för upplevelser kring kulturell stereotypifiering, om/-och på vilka sätt den är en komponent av hur andra generationens invandrare uppfattar sin sociala identitet. Metod: Arbetet baseras på kvalitativa metoder där insamling av data sker via genomförandet av intervjuer. Resultat: Vid bearbetning av empiriska data identifierades tre teman som utgör studiens resultatdel och dessa är: Identitet och kulturtillhörighet; Jag och ”de andra” samt ”När man tittar på mig” och ser min ursprungskultur. Slutsats: Resultatet visar att stereotyper inte varit så påtagliga som tidigare forskning indikerat men att dessa spelar en roll i skapandet av en social identitet där andragenerationens invandrare tenderar att skapa en social identitet som tar element från båda kulturer som de utsätts för. Detta skapar en slags social identitet som kan möta negativa fördomar hos båda kulturer. / Introduction: Although Sweden in recent decades has been perceived as more accepting and multicultural, research has shown that children of immigrants still experience a feeling of not fitting into the Swedish norm. This in turn leads to feelings of stress and the experience of being discriminated against. In summary, there are several different stressors that affect children of immigrants in relation to the norms of Swedish society. Purpose: The purpose of this work is to gain a deeper understanding of experiences around cultural stereotyping, if / and in what ways it is a component of how secondgeneration immigrants perceive their social identity. Method: This study is based on qualitative methods where data is collected through the conduction of interviews. Results: When processing empirical data, three themes were identified that form the result part of the study and these are: Identity and cultural affiliation; Me and "the others" and "When you look at me" and see my culture of origin. Conclusion: The results show that stereotypes have not been as prevalent as previous research has indicated, but that these play a role in the creation of a social identity where second-generation immigrants tend to create a social identity that takes on elements from both cultures to which they are exposed. This creates a kind of social identity that can meet negative prejudices in both cultures.

Thesis Abstract This thesis analyses the fiction of the twentieth-century Irish-American author Maeve Brennan through the lens of shame. All of Brennan's published writing has been included: her short stories and magazine contributions collected in The Long Winded Lady, The Springs of Affection, and The Rose Garden, as well as her novella The Visitor. Shame has recently been embraced in academia as a subject of research, as well as an interpretative key for literary analysis. The thesis examines shame in order to map out social and psychological experience of belonging, and the lack thereof, in Brennan's fiction, as both the threat and the reality of isolation, stemming from social rejection, occur as its prominent themes. These elements are also shown as connected to the issues of self-determination and identity, as Brennan's characters partly embrace and partly oppose social normativity. As some of their individual needs, especially those of women, are add odds with social expectations, they are effectively choosing between social inclusion on the one hand, and embracing their personal difference. As transgressions of social norms come with varying degrees of shame, the emotion is omnipresent in the highly regulated, and surveilled, environments that Brennan depicts. As the affect itself causes further...

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Philosophiae Doctor - PhD / Introduced in 2010, the Dispensation Zimbabwe Program (DZP) regularised undocumented Zimbabwean immigrants in South Africa. When DZP was closed, the Zimbabwe Special Permit was introduced, which was also replaced by the Zimbabwe Exemption Permit. This thesis examines the lived experiences of Zimbabwean migrants from the time they arrived in South Africa without papers, visas, or permits. It then examines the processes of acquiring DZP papers, processes of replacing it, and how conditions on the permits reinforce a particular notion of belonging for Zimbabwean immigrants. I draw on work inspired by the anthropologist Victor Turner’s (1967) concept of liminality to show that Zimbabwean migrants had been going through various phases of uncertain legal statuses which are all liminal. Through accounts of lived experiences and biographical narratives of migrants who see themselves as ‘entrepreneurs’ in Cape Town, I consider how migrant’s experience the structural effects of documentation and having or not having ‘papers’. It starts with a state of “illegality” because of being an undocumented migrant in South Africa. It proceeds to “amnesty” from deportation following the announcement of DZP. It then proceeds to the filling of application forms for legalisation at Home Affairs. The DZP permits make them “liminal citizens” in that they got political citizenship by virtue of being documented, but at the same time, the migrants do not enjoy full citizenship status economically. There is also “legal suspension” as in the period between applications for replacement of the permit with another for example from Zimbabwe Special Permit (ZSP) to Zimbabwe Exemption Permit (ZEP). The imposition of conditions in permits that it will not be renewed or extended throws them into a condition of “temporary conditional legality”. As a result, the liminality experienced is both existential and juridical. Juridical liminality results from uncertain legal status whether the migrant is documented or not. Juridical liminality is inherent in law and immigration policy. Existential liminality is because the uncertain legal status permeates all aspects of Zimbabwean immigrants’ lives and delimits their range of action in different spheres. This includes jobs, transnational capabilities, business, family, housing, and schooling for their children. Most studies on migration do not extend their arguments beyond that permits matter as they see them as giving immediate access to social and economic rights. In this thesis, I do not only examine how a condition of being an undocumented immigrant shapes aspects of immigrants’ lives but I further examine the experiences of living with temporary visas and their impact on their lives and family. Whereas in a rite of passage, the liminal stage is temporary, Zimbabweans in South Africa are living in chronic liminality. In all phases of liminal legality, the thesis demonstrates state power through documents/visas in shaping migrant lives deepening our understanding of immigrant incorporation, exclusion, citizenship and belonging.

På mindre än en generations livstid har Sverige gått från ett samhälle där få hade telefon i sitt hem till en totalt uppkopplad tillvaro. I det digitaliserade Sverige är tillgången till och användarkompetensen av den digitala teknologin en förutsättning för samhällsdeltagandet, vilket ofta ses som problematiskt för den äldre generationen som är den grupp som har haft svårast att anpassa sig enligt den digitala utvecklingen. Syftet med studien är att studera hur åldersdiskrimineringen i det digitaliserade samhället upplevs för den äldre generationen. Målet är att bidra med kunskap och förståelse för den sociala och kulturella tillhörigheten för äldre i det digitaliserade samhället. Det här kommer att göras utifrån frågeställningarna: (1) Hur upplevs den sociala och kulturella tillhörigheten i ett digitaliserat samhälle som äldre? (2) Hur upplever äldre att digitala ersättningar påverkar deras samhällsdeltagande och vilken betydelse har det för deras välbefinnande? (3) Vilken roll spelar varma experter för social och kulturell inkludering hos äldre?  Studiens teoretiska ramverk består av två infallsvinklar. Age Studies, som belyser åldrande som en social och kulturell process med ett personligt perspektiv. Den andra infallsvinkeln är medialiseringsteorin som förklarar hur media i ett digitaliserat samhälle formar den mänskliga relationen till verkligheten, och används främst utifrån ett ersättningsperspektiv. Undersökningen genomfördes genom en semistrukturerad kvalitativ intervjustudie på fyra kvinnor och fyra män över 75 år för att skapa en djupare förståelse av deras upplevelser. Intervjumaterialet har kodats enligt in vivo kodning som har fokuserat på att framhäva intervjupersonens egna resonemang och har sedan analyserats och framställts i en tematisk analys. Resultatet visar att äldres upplevelse av den sociala och kulturella tillhörigheten i ett digitaliserat samhälle har en stor variation. För den uppkopplade äldre upplevs tillhörigheten som inkluderande och digitala ersättningar som något som oftast förenklar vardagen. Däremot skildrar många äldre en snabb utveckling som ständigt ställer krav på anpassning gentemot samhällets nya förutsättningar och en risk eller rädsla för att falla undan och förlora sin tillgång till väsentliga tjänster och sin tillhörighet. Flera äldre upplever att den yngre generationen använder teknologi på ett annat sätt och befinner sig i en annan kulturell sfär som är svår att relatera till. De äldre som är frånkopplade från det digitala skildrar en tillhörighet som präglas av ett utanförskap, där de digitala ersättningarna har skapat ett hinder för samhällsdeltagandet och man har blivit utelåst från stora delar av samhället. Varma experter spelar en stor roll för äldres sociala och kulturella inkludering genom att agera som stöd, hjälp vid problem och introducera nya typer av produkter och tjänster. Även de som hanterar EICT bäst har ett behov av varma experter vilket innebär att de som står utan får en mer utmanande tillvaro. / In less than a generation's lifetime Sweden has gone from a society where few had phones in their homes to a totally connected presence. In the digitalised Sweden the access to and the literacy of digital technology is a prerequisite to participate in society, which is often seen as problematic for elderly adults as they are the group who has had the most difficult time adjusting to the digital development. The purpose of this study is to see how ageism in the digitalised society is perceived by elderly adults. The aim is to contribute with knowledge and understanding of the social and cultural belonging of elderly in the digitalised society. This will be done through the research questions of:  (1) How do elderly adults perceive their social and cultural belonging in the digitalised society? (2) How do elderly adults perceive that digital substitutions affect their ability to participate in society and what meaning does this have for their wellbeing? (3) What role does warm experts play for the social and cultural inclusion of elderly adults? The study's theoretical framework consists of two angles. The first, Age Studies highlights ageing as a social and cultural process and allows a personal perspective of the matter. The second theoretical approach is the theory of mediatisation which defines the view of the media as a logic that forms the humans relation to reality, which will primarily be applied from the function of substitution. The study was conducted through a semi structured qualitative interview study on four females and four males over the age of 75 to create a deeper understanding of their experiences. The material has been coded according to in vivo coding with an intention of capturing the interviewees own words and has then been analysed and presented through an thematic analysis. The result has shown that elderly's perception of their social and cultural belonging has large variations. For the digital elderly the belonging is depicted as inclusive and the digital substitutions often simplify the everyday life. On the other hand, many elderly describe a fast development that constantly creates demands for adjustment according to society's new prerequisites as well as risk or fear of losing their abilities and therefore losing their access to essential services and their societal belonging. Many elderly perceive that younger people use technology in a different way and therefore exist in a different cultural sphere that is difficult to relate to. The disconnected elderly depicts a belonging defined by exclusion, where the digital substitutions act as an obstacle and hinder societal participation. Warm experts play a pivotal role for elderly's cultural and social inclusion by offering support and help with difficulties as well as introducing new products and services. Even those who are the most comfortable with EICT describe a need for warm experts which indicates that those who have no one to support them are faced with a more difficult life.