I Want to Know What Love Is is a road movie about Hanna, who’s got something going on with a hot DJ-guy in Berlin and is heading down to his gig, but misses the train, leading to an unwanted road trip. Will Hanna and dj___snorksenzation__000 become an official couple tonight? What’s cool and who´s not? Are all middle-aged men perverts? A visually explorative movie where characters in papier mache meets the real world with goPro filmed material mixed together wildly with stereotypical stock images.

Mitt examensarbete har bestått av två delar - en gestaltande och en skriftlig. Den förstnämnda resulterade i utställningen Kung Minos hjärna som löst kretsade kring den grekiska myten om Minotauren och labyrinten. Utställningen bestod av tio tusch- och akrylteckningar (dessa föreställde bland annat djur, människor och skelettdelar i olika rum och landskap) samt en kort text om det gamla Grekland, den bestod mest av gissningar eller kanske en slags önskningar. Den gestaltande delen var alltså också den delvis skriftlig.  Examensarbetets andra del, Världarnas gråvatten, är den här uppsatsen. Jag har skrivit om mitt liv (inte i sin helhet utan noggrant utvalda delar) och om hur jag tänker på min och andras konst. Jag driver linjen att bilder existerar mitt emellan den fysiska världen och betraktarens inre samt att till synes statiska konstverk förändras innehållsmässigt över tid. Uppsatsen innehåller också ett avsnitt om fiktionens ursprung, jag försöker reda ut det hela från början. Allt avslutas med en beskrivning av hur jag arbetar, hur jag blandar samman olika intryck till en ny helhet. Min skriftliga uppsats är delvis gestaltande.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att identifiera konsumenters upplevelse av bildkonst inom marknadsföring samt att klarlägga samspelet mellan konst och marknadsföring. Metod: Fokusgrupper, parintervjuer samt enskilda intervjuer med sammanlagt 16 personer har legat till grund för empiriinsamlingen i denna studie och en blandning av metodtriangulering och datatriangulering har tillämpats. Fotoelicitering har använts som delmetod då respondenterna fått studera 13 olika bilder som presenterat 6 olika produkter och varumärken, vilka har legat till grund för diskussion. Studien är i huvudsak att betrakta som deduktiv även om induktiva inslag förekommer. Slutsats: Bildkonsten kan tilltala konsumenten rent estetiskt, men i och med att konsten påförs en produkt kan kombinationen av de båda ändra konsumentens övergripande uppfattning av produkten både till det positiva och det negativa. Varumärkets/ produktens positionering har stor betydelse för konsumentens upplevelse av bildkonsten samtidigt som konsten spelar stor roll för hur själva objektet uppfattas. Estetiken är fördelaktig för företag i marknadsföringssyfte då samverkan med bildkonst visat sig vara förmånlig i konkurrenssammanhang tack vare det uppmärksamhetsvärde konsten medför samt den påvisat högre betalningsviljan de produkter som associeras till konst fått.

No description available.

Inramning av en person

No description available.

En trend jag sett i reklam och utformning av produkter (vissa av dessa konsumerar jag såklart själv) är ett tydligt mänskligt tilltal, jag är målgruppen och jag blir glad när någon är snäll mot mig.  Mycket grejer i utförande, tilltal och estetik liknar sånt man skulle kunna hitta om man utifrån tittar på en autonom vänsterrörelse eller DIY-rörelse. Stark, slagordsliknande text, underdogpositionerande, text och bild gjort i nåt som liknar potatistryck eller andra enklare grafiktryck man kan göra själv i hemmet, tvångsmässigt användande av ordet revolution.Det blir någon slags schablonbild av vad dom tycker att en autonom vänsterrörelse är, eller en schablonbild av vad dom tycker att DIY är och hur det ser ut. Dom försöker härma och efterlikna så himla, himla mycket men når inte riktigt dit. Istället för att prata om att reklam är något dåligt, när till och med reklamen själv ofta säger att reklam är något dåligt som man är trött på, vill jag göra på ett annat sätt. Istället för att prata om att jag är arg på hela approprieringsprocessen, att det kanske trubbar något fint och viktigt motstånd eller kamratskap som finns och måste få finnas, är att kanske göra likadant som ”dom” gör. Jag gör mitt bästa med att anamma ”deras” språk, ”deras” stelsnälla låtsade kompistilltal, fräschör, smygnationalism, kontorsvärld, corporate storytelling. Jag kommer försöka så himla, himla mycket men jag kommer inte riktigt nå dit. I mitt arbete frågar jag mig hur jag kan göra något skojigt med något jag tycker är jobbigt? Det jobbiga är alltså när företag snor uttryck och anda från gräsrotsrörelser och aktiviströrelser för att sälja mer prylar. Syftet är alltså att det ska bli något skojigt.

No description available.

A NOTE FROM ME TO YOU ABOUT WHAT I WILL BE HIDING In a moment I will introduce myself to you as a storyteller and a constant traveller; bothdescriptions are accurate and so is the description of an ‘object maker’. In combination withstories, objects are created and either the story or the object is presented, and so you will have tosettle for only one element in the upcoming writings. Singular edition photographs, books or evenengraved instruments will be hidden from you during the tales. Documentation; this could be the simplest way of describing my method, things are simplywitnessed and written down, or traces are caught on camera. Objects as documentation and thenthe reverse; stories within stories and photographs within photographs. There is an aim to makeall information obtained into a riddle.It is experiences which trigger these tales: people I meet, or texts which magically match with reallife events and synchronize. I use the word ‘magically’ since my own plans always turn out to bedisappointing. I attempt to plan, but often something else takes over; leaving chance to create thework. Most objects involved are rather small and simple; there exists a distance between these objectsand you. They are about their own details; about the small engravings one might pass; about thewood used for the framing and about the printing process which makes a blue bright. They areabout time; they require time. Time to reveal the amount of information they keep captured withinthemselves. They are about places; they require space to breath in and out. The photographic is present in these tales and it is also the photographic which makes me hidethese objects from you now; to reveal or hide a bigger context. It is the photographic which sinksinto my way of thinking. I use text and stories and the imaginative and the real as a photographer,despite not being one. However, I do document the objects previously mentioned and theircontext and find new life in these images. This is where the work continues, it is a non-stop‘connecting-the-dots’ way of working. I do not care for fiction; although I do not care for the fantastic either. Truth is there is aboringness to this process, as things are sometimes repetitive and executed in the here. Aninability to access ‘the there’, at first sight, could perhaps be said. But let’s admit there is no fun intelling tales which will actually happen. You will travel through stories in where various sorts of information are combined and narrationsout-of-nowhere are created. Connections between gossip and truth and present and past andearth and earth are intertwined into a sort of imaginary world in where nature is centralized.A riddle and at the same time an insight into an artistic process. The travel never ends

No description available.