Detta arbete handlar om hur samtidskonsten uppmärksammas i skolan. Hur går det till, hur introduceras konstverk och konstnär, vilka frågeställningar arbetar man med? Vad betraktas som samtidskonst? Vad kan samtidskonsten tillföra? Hur fungerar samarbetet med konsthallar och museer? Jag har också velat undersöka hur man förhåller sig till frågorna om kreativitet och reproducerande. Blir arbetet mest reproducerande eller lyckas man hitta utgångspunkter så att arbetet verkligen blir en undersökande process? Detta har fått bli följdfråga. Bakgrunden till min undersökning är att jag tycker mig ha förstått att samtidskonsten betraktas som svår att gripa sig an på ett bra sätt. Det finns många motstånd att övervinna. Själva begreppet samtidskonst har olika betydelser för olika individer och grupper, det är inte självklart vad som menas. För några är samtidskonst den konst som skapas idag, för några det som visas på institutionerna för samtidskonst och för ytterligare andra den konst som behandlar vår tid och börjar med en idé som sedan får bestämma material och form. För att kunna sätta in undervisningen om samtidskonst i sitt sammanhang, har jag beskrivit hur bildämnet i skolan och konstpedagogiken på museerna utvecklats. Jag har intervjuat bildlärare, konstpedagoger och elever och fått en bild av möjligheter och svårigheter, entusiasm och uppgivenhet, gedigen kunskap och rop på mer kunskap. Sätten att bearbeta frågeställningar och gå vidare utifrån de frågeställningar konstverket väcker är många: måleri, skulptur, film/video, foto, installationer, samtal, skriftliga analyser, SMS-svar m.m. Ett begrepp från samtidskonsten som skolan gärna arbetar med är identitet. Samarbetet med konstinstitutionerna (muséerna och konsthallarna) fungerar oftast bra, men ibland anar man kulturkrockar som beror på institutionella olikheter och olika traditioner.

De lokala kursplanerna i bild står i centrum för denna studie. Syftet är att utifrån tio lokala kursplaner beskriva, analysera och tolka bildämnets innehåll. Syftet är även att belysa och problematisera bildämnets innehåll i spänningsfältet mellan tradition och förnyelse utifrån de lokala kursplanerna. Arbetet syftar vidare till att bidra till en fördjupad diskussion om vad bildämnet kan innehålla för att målen skall nås i undervisningen så som de formuleras i nationella styrdokument. Studien består i sin helhet av tre delar; kategorisering, analys och tolkning. I den första delen studerar och kategoriserar jag texternas olika delar i förhållande till tradition och förnyelse. I materialet försöker jag hitta mönster och teman. Jag försöker förstå och skapa en helhetsbild av mönster, teman och kategorier i förhållande till tradition och förnyelse. Tanken är att ge plats för mindre, enskilda delar i ett större sammanhang, ett gemensamt tankekollektiv. Jag tittar även på ”det osagda” – alltså det som inte konkretiseras i lokala kursplaner i förhållande till målen i de nationella styrdokumenten samt det som möjligen formuleras ”mellan raderna” i de lokala kursplanerna. Delarna bildar sedan större helheter som analyseras. Analysen visar bland annat att förnyelse dominerar i de lokala kursplanernas framställningar av mål och syfte, medan tradition dominerar i framställningar om innehåll. Slutligen tolkas och sammanfattas materialet. I en avslutande diskussion berörs frågor kring framtida behov för en önskvärd utveckling av bildämnet.

Detta arbete behandlar den diskurs som utgörs av Estetiska Programmets Bild- och formgivningsinriktning. Studiens bakgrund är dels min mångåriga yrkesverksamhet som bildlärare i gymnasieskolan och den tveksamhet gällande läroplanens relevans som jag länge haft, dels gymnasieutredningens direktiv som varit att generellt höja kvaliteten på den svenska gymnasieutbildningen. Den uppfattning jag skaffat mig genom bl.a. tidigare studier på b- och cnivå, är att läroplanen är otydlig i syfte och målsättning och har en teoretisk grund som är både torftig och ålderstigen, och därigenom saknar viktiga begrepp för att behandla vår tids kultur. Arbetet är tvådelat. En etnografiskt inspirerad intervjustudie där sex gymnasieungdomar talar om sina målsättningar med bildarbete, hur de använder och talar om kultur och estetik och var de hämtar sina kulturella och estetiska influenser. Dessa utsagor ställs med hjälp av några av diskursanalysens verktyg i relation till de termer och begrepp som används i den aktuella läroplanen för att därmed belysa diskursens permanens eller kontingens. Den andra delen är en litteraturstudie med syfte att diskutera förutsättningar för en förändrad målsättning för bild- och formgivningsinriktningen för att nå en ”högre kvalitet”. Här presenterar jag kortfattat några teori- och forskningsområden som enligt min mening saknas i läroplanen. I slutdiskussionen finner jag diskursen kontingent särskilt i den del som avser de konstbaserade begrepp som läroplanen använder. Begreppens betydelser förskjuts i ungdomarnas användning eftersom det råder brist på teori, och relevanta begrepp för det ungdomarna talar om därför inte finns tillgängliga. Jag menar också att läroplanens fokus på konst och personligt skapande bör förflyttas mot att utbildningen ska behandla den visuella kulturen och hur kommunikation inom detta område, med alla dess komplikationer, kan ske.

Vårt samhälle ser idag inte ut som det gjorde för 15-20 år sedan. Det har berikats av tillflyttade människor som fört med sig olika kulturer och religioner. Detta avspeglar sig även i skolan som ju är en del av vårt samhälle. Jag vill med detta examensarbete undersöka hur bildundervisningen i grundskolornas senare årskurser, utifrån ett mångkulturellt perspektiv har ändrats under de senaste 15-20 åren. För att undersöka detta har jag bl.a. gjort jämförelser mellan de olika läro- och kursplanerna från Lpo80 fram till kursplanerna 2000 i ämnet bild. Jag har även undersökt i hur stor utsträckning undervisande lärare inom ämnet bild tar hjälp av modersmålslärarna i sin undervisning. I min undersökning har jag också genomfört att antal kvalitativa intervjuer med lärare och elever. Resultatet av min undersökning visar att de intervjuade bildlärarna anser att bildämnet har förändrats under de senaste 10-15 åren. Detta beror dock inte, enligt informanterna, på ökad invandring i samhället utan mer på att teknologin fått större utrymme även inom bildkommunikation och framställning. En annan förändring till varför bildlektionerna ser annorlunda ut idag mot för 10-15 år sedan beror även att eleverna idag är mer vilsna och osäkra idag.

<p>Vårt samhälle ser idag inte ut som det gjorde för 15-20 år sedan. Det har berikats av tillflyttade människor som fört med sig olika kulturer och religioner. Detta avspeglar sig även i skolan som ju är en del av vårt samhälle. Jag vill med detta examensarbete undersöka hur bildundervisningen i grundskolornas senare årskurser, utifrån ett mångkulturellt perspektiv har ändrats under de senaste 15-20 åren. För att undersöka detta har jag bl.a. gjort jämförelser mellan de olika läro- och kursplanerna från Lpo80 fram till kursplanerna 2000 i ämnet bild. Jag har även undersökt i hur stor utsträckning undervisande lärare inom ämnet bild tar hjälp av modersmålslärarna i sin undervisning. I min undersökning har jag också genomfört att antal kvalitativa intervjuer med lärare och elever. Resultatet av min undersökning visar att de intervjuade bildlärarna anser att bildämnet har förändrats under de senaste 10-15 åren. Detta beror dock inte, enligt informanterna, på ökad invandring i samhället utan mer på att teknologin fått större utrymme även inom bildkommunikation och framställning. En annan förändring till varför bildlektionerna ser annorlunda ut idag mot för 10-15 år sedan beror även att eleverna idag är mer vilsna och osäkra idag.</p>

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur tonåriga grundskoleelever skildrar människor i bild och hur genus påverkar deras bilder. Genom att analysera 71 bilder som föreställer människor tecknade av elever i årskurs 8 har jag funnit att eleverna nästan uteslutande väljer att rita människor av det egna könet, och att det finns en rad aspekter där pojkars och flickors bilder skiljer sig åt. Människorna tar större plats på flickornas bilder medan pojkarna tecknar personer med fler föremål. Vilken typ av föremål de har skiljer sig också mellan könen. Bilderna uppvisar flera tydliga tecken eleverna använder sig av för att markera genus, exempelvis ögonfransarnas synlighet. Elevernas uppgift gick ut på att avbilda en människokropp med riktiga proportioner, men cirka hälften av flickorna har ritat tjejer med en midja som är ungefär lika smal eller smalare än huvudet. Detta fenomen förekommer inte alls på pojkarnas bilder.

Abstract Syftet till denna studie är att den ska medverka till att undersöka begreppet samtidskonst i gymnasieskolans bildundervisning. Hur bildlärare på gymnasieskolans estetiska program säger sig omsätta samtidskonst i sin undervisning diskuteras och belyses.   Fyra bildlärare som arbetar på gymnasieskolans estetiska program har intervjuats. En kvalitativ metod, diskursanalys, har använts. Intervjumaterialet har transkriberats med olika tecken och därefter analyserats med hjälp av analytiska begrepp som variation, kategorikvalificering, extremisering och funktion. Olika diskurser har därefter framkommit ur materialet. Exempel på olika diskurser är att begreppet samtidskonst definieras som en del av en ny kultur med nya uttryckssätt och att det i en annan diskurs ses ur ett historiskt perspektiv. Det framkommer även olika diskurser gällande vilken roll samtidskonsten har och hur informanterna säger sig omsätta samtidskonst i sin bildundervisning. Ett exempel är att samtidskonstens roll är stor i bildundervisningen då den medverkar till att vidga elevernas uttryckssätt. I en annan diskurs kopplas samtidskonstens roll ihop med konsthistorians olika ismer.   Nyckelord: bildlärare, bildundervisning, diskurser, estetiska programmet, samtidskonst

No description available.

The overall purpose of the thesis is to explore the school subject Art as an arena where pupils and Art teachers do gender. The study focuses on how pupils interact and position themselves during Art lessons and in the artworks they create, and also on how their notions of Art are linked to notions of gender. The study was conducted using a range of methods for gathering data, inspired by visual ethnography. A total of 50 Art lessons have been observed. The empirical material consists of observation notes, photographs and sound recordings from the observed lessons, the artworks created by the pupils during those lessons, and also interviews with pupils and Art teachers. Included in the study are more than 70 pupils, 14-16 years old, and two Art teachers, from two different schools. The theoretical perspective is doing gender, meaning that gender is perceived as something that is accomplished through actions and interactions between people and in institutional arenas. The concepts interpretative repertoires and subject positions have been used for analysing the interviews. The pupils’ artworks have been analysed with concepts from visual semiotics.  In both schools, the pupils were asked to describe their identity in pictures during the observed lessons, and in both schools the students positioned themselves in accordance with common notions of gender in their artworks. In one of the schools, girls positioned themselves as feminine using symbols such as hearts, suns and smiley faces, thus portraying a harmless and caring femininity. In the other school, girls presented themselves as preoccupied with their appearance, or as objects for the male gaze, or portrayed longing and anticipation, thus positioning themselves as passive beings. Boys in both schools positioned themselves, to a greater extent, as masculine through their interests in e.g. sports, computers, music or motor vehicles. Many of the pupils chose not to reveal too much about themselves in their pictures and instead presented themselves in an impersonal way, which is interpreted as a form of resistance to the theme, since it was going against the intentions of the assignments. Some girls resisted the teaching or the theme by working very fast to free up time that allowed them to pursue private projects, resisting in a less overt manner, to gain control of their time in the Art classroom. Some boys resisted the theme by using humour and irony in their artworks. Many boys also protested verbally and asked critical questions during instructions.  The study suggests that the legacy of the ideas of the free creative expression persists in Art teaching as well as in the pupils’ notions of what Art is. The notion of Art as a subject for expressing emotions makes the subject appear as feminine to the pupils. The study also points to the importance of a clear framework for the pupils to relate to in their creative work. In the absence of this framework, gender stereotypes are more prevalent in the artworks that are created.

Undervisningen i skolan syftar att se till alla människors lika värde samt jämställdhet mellan könen. Men hur ser det ut i bilder och representationer som finns inom reklam och media? Vilket tyst budskap figurerar bakom de förebilder i media som möter ungdomar i deras vardag? Undersökningen analyserar två inspirationsfilmer som fanns tillgängliga på H&amp;Ms hemsida under mars månad 2014. Filmerna använder sig av förebilder, på dam respektive herravdelningen. Med hjälp av bildutsnitt, val av kontext skapas skillnad i budskapet filmerna emellan. Miranda May Kerr är underklädesmodell och David Beckham är fotbollsproffs. Filmens handling avstannar för att fokusera på May Kerrs kropp. May Kerr presentation premierar det hon är tillskillnad från vad hon gör i filmen. David Beckham presenteras istället för vad han föresätter sig i filmen. Han presenteras som en man med god fysik som antar utmaningar och löser problem. Beckhams kropp är i fokus men kontexten är en annan, vilket gör att fokus på kroppen blir sekundär i presentationen. Främst premieras hans förmåga att lösa problem och förmågan att tänka samt agera självständigt. Mina funderingar har kretsat kring huruvida det är möjligt att analysera dessa filmer med hjälp av feministisk konsthistorieanalys? Jag har studerat konsthistorikern Nanette Solomons teorier om hur ikoniska bilder har skapat genus med hjälp av förebilder genom tiderna inom konst samt kultur. Pudicagesten gestaltar en kvinna som skyler sina intima delar. Motivet ska ursprungligen skildra en ögonblicksscen då Afrodite steg upp ur havet och skyndade sig för att ta täcka sin kropp. Denna scen har sedan anammats och reproducerats, även Miranda antar denna gest i H&amp;Ms inspirationsfilm. Med tiden följer ideal och teknik, någonting som jag gestaltar i min cirka en minut långa film. Kvinnans kropp har under lång tid varit laddad med skuld och skam. Miranda May Kerr samt David Beckham som används i H&amp;Ms reklamfilm på dess hemsida figurerar huvudpersoner i min rörliga video gestaltning. En ljudslinga med djungeltema samt trumljud konnoterar primitivitet och urålderlighet, det faktum att kroppen har varit med oss genom alla tider. Ideal, gudar, skönhet och förebilder har följt oss från människans första stund till där vi står idag. Inklipp av äldre genusideal, är att visa på hur kulturen har ett starkt inflytande över oss med sitt tysta budskap och dolda ideal. Överlappande bilder varvas med inklipp av bland annat Afrodite, David Beckham. Under Aristoteles tid var det atletiska unga män som stod modell för den ideala mannen. Bilder med högupplöst opacitet blandas med varandra från Afrodites tid till Miranda May Kerr. Filmens raster konnoterar 1980 talets television. Ett flimrande skimmer, konnoterar tidens förgänglighet liksom min begränsade förmåga att se hur det är för dagens ungdom. Jag härleder till min egen uppväxt med blandband, vhs och bärbar cd-spelare. Idoler på posters och veckorevyn. Bildrutorna i uppsatsen konnoterar tetris, ett spel som bygger på att en ska passa in en modul i en annan för att skapa en fungerande helhet. Det finns inte tid till eftertanke och minsta misstag skapar ett hål i helheten. Det är på det viset jag härleder till seendet som en social och kulturell praktik. Det är alla lager av bilder som tillsammans skapar bilden av en förebild. Genom en dekonstruktion av bilder inom reklam, kan elever lära sig mer om den demokratiska blicken. En blick som kan användas genom pedagogiska glasögon och ser till allas lika värde oavsett etnicitet, religiös tillhörighet, genus eller sexuell läggning.