Abstrakt Bakgrund: Andelen äldre och omsorgsbehövande kommer i framtiden att öka. I Socialtjänstlagen står det att äldre har rätt att leva ett värdigt liv, känna välbefinnande och ha en meningsfull tillvaro. Aktiviteter på det särskilda boendet kan vara ett sätt att tillgodose detta. Djurterapi har blivit mer vanligt i arbetet kring äldre på särskilda boenden. Syfte:Att undersöka effekter av sällskapsdjurs närvaro hos äldre på särskilt boende.Metod: I litteraturstudien har åtta kvantitativa artiklar granskats och analyserats. Sökningar gjordes i databaserna Pub Med, Psyc INFO och CINAHL. Manuell sökning genomfördes. Resultat:Analysen resulterade i tre kategorier och åtta subkategorier. Resultatet visade att sällskapsdjur har en gynnsam effekt psykiskt, socialt och fysiskt. Negativa psykiska beteenden minskade hos dementa. Den äldre kände glädje och meningsfullhet. Depressionsnivåerna förändrades på ett positivt sätt och känslan av ensamhet minskade. Djurterapi stimulerade till en ökad kommunikation, en förbättrad fysisk funktion och ett ökat välbefinnande. Slutsats: Sällskapsdjur har en viktig funktion att fylla och kan ses som ett komplement till andra metoder i vårdenoch ett stöd i sjuksköterskans arbete att skapa en meningsfull tillvaro för de äldre. Nyckelord: Särskilt boende, sällskapsdjur, livskvalitet.

<p>I samband med Ädelreformen i början på 1990 talet blev det ett mer naturligt inslag i de äldres vardag att de flyttade till ett ålderdomshem när de kände att det var ansträngande att bo kvar i det egna hemmet. Idag säger de flesta av landets kommunpolitiker att de äldre skall bo kvar hemma i det egna hemmet så långt det går med de insatser som den kommunala hemtjänsten kan erbjuda.</p><p>Syftet med uppsatsen var att ta reda på hur det kan upplevas att lämna det egna hemmet för att flytta in på ett särskilt boende.</p><p>Metoden jag valde för att genomföra undersökningen var frågor via enkäter som jag tillsammans med informanten fyllde i för att få så tydliga och konkreta svar som möjligt. Varje informants svar analyserades utifrån de valda teorierna, adaptionsteorin samt symbolisk interaktionism.</p><p>I resultatet framkom att många av de tillfrågade upplevde flytten som ångestfyllt, svårt, samt att det uppkom blandade känslor, både positiva och negativa. Vissa upplevde det även glädjefullt, samt att de kände stor lättnad.</p>

I samband med Ädelreformen i början på 1990 talet blev det ett mer naturligt inslag i de äldres vardag att de flyttade till ett ålderdomshem när de kände att det var ansträngande att bo kvar i det egna hemmet. Idag säger de flesta av landets kommunpolitiker att de äldre skall bo kvar hemma i det egna hemmet så långt det går med de insatser som den kommunala hemtjänsten kan erbjuda. Syftet med uppsatsen var att ta reda på hur det kan upplevas att lämna det egna hemmet för att flytta in på ett särskilt boende. Metoden jag valde för att genomföra undersökningen var frågor via enkäter som jag tillsammans med informanten fyllde i för att få så tydliga och konkreta svar som möjligt. Varje informants svar analyserades utifrån de valda teorierna, adaptionsteorin samt symbolisk interaktionism. I resultatet framkom att många av de tillfrågade upplevde flytten som ångestfyllt, svårt, samt att det uppkom blandade känslor, både positiva och negativa. Vissa upplevde det även glädjefullt, samt att de kände stor lättnad.

No description available.

No description available.

<h1><h1>Sammanfattning</h1><p>Syftet med vår studie är att undersöka anhörigas erfarenheter från det att deras närstående personlighetsförändras på grund av sin demenssjukdom tills de anhöriga accepterar en placering för dem på ett särskilt boende. När vi talar om anhöriga avser vi informanterna och när vi talar om närstående avser vi de demenssjuka. Den grupp av demenssjuka vi inriktar oss på är yngre dementa personer som fått diagnosen demens före 65 års ålder. I våra yrkesarbeten har vi kunnat se att dessa personer och deras anhöriga genomgår en annan process än vad som är fallet när individer har åldersdemens. Det vi bland annat kunnat se är att både anhöriga och de personer som får diagnosen ofta tappar tron på framtiden för att sjukdomen gör att det sociala livet och det egna förhållandet stannar av beroende på att vänner och andra anhöriga har svårt att hantera det nya beteendet som glömska, aggressivitet och oro. De anhöriga känner sig även lurade av att deras närstående i så tidig ålder blev sjuka och att de inte fick uppleva ålderdomen tillsammans.</p><p> </p><p>Vi har i vår studie kunnat se hur de anhöriga har pendlat mellan makt, vanmakt och till slut motmakt under processen som de genomgått tillsammans med sina närstående. I vår studie gjordes fyra intervjuer med anhöriga som har en närstående i gruppen yngre dementa.</p></h1>

<p>Fyrtiotalisterna i vår studie vill inte sitta och titta på vad som händer. De vill i allra högsta grad vara med där det händer och vara med och påverka sin situation. Våra fyrtiotalister håller sig informerade och uppdaterade om vad som händer i samhället. De är vana att resa och de vill kunna välja. Med vår studie som bakgrund har vi upptäckt att fyrtiotalisterna inte villigt tar på sig den roll som samhället idag förväntar sig av en äldre person. De fyrtiotalister som deltog i vår studie uttrycker även en viss förvåning över att tillhöra kategorin ”äldre”, eftersom de inte förknippar sig med den kategorin. Idag känner de inga begränsningar, utan är aktiva och har planer att fortsätta i samma takt även framöver.</p><p>Fyrtiotalisterna är en stor åldersgrupp som kommer att påverka samhällets utbud av service, omsorg och boende. I vår studie har vi fokuserat på hur en grupp fyrtiotalister tänker om sitt boende i framtiden och vi har jämfört resultatet från intervjuerna med Goffmans rollteori och Tornstams tolkning av rollteorin för äldre. Rollteorin utgår från att vi anpassar oss till olika roller, beroende på vår miljö och vilket stadium i livet vi befinner oss i. Samhället består således av en oöverskådlig mängd roller som vi medvetet eller omedvetet träder in i, roller som också omvärlden, det vi även kallar samhället, förväntar sig att vi ska anta. Rollerna kan beskrivas vara ett resultat och en kombination av bland annat kultur, livssituation, yrkesroll och ålder.</p><p>Syftet med studien har varit att undersöka en grupp fyrtiotalisters tankar om sitt framtida boende och hur de uppfattar sin roll som äldre. Vi har genomfört en empirisk undersökning och använt en kvalitativ metod för vår studie. Vi har gjort intervjuer med ett jämt fördelat antal män och kvinnor som är födda under fyrtiotalet. Under genomförandet av vår studie insåg vi att det var svårt för intervjupersonerna att sätta sig in i hur framtiden kommer att se ut för dem. I analysen av våra intervjuer kunde vi konstatera att informanterna utgick från sin nuvarande situation när de svarade på frågorna.</p><p>Eftersom hälsoaspekten inte ingick i vår studie så känner vi att vi har utelämnat en viktig del av att åldras. Vårt val var istället att ta reda på vilka föreställningar fyrtiotalisterna har om sitt eget åldrande och sitt framtida boende. När det kommer till det egna boendet anser samtliga fyrtiotalister i vår studie att det egna hemmet står för trygghet och en plats där man själv får bestämma allt. Endast ett fåtal av våra informanter har visioner om hur de vill bo i framtiden. Detta anser vi visar att det är svårt att redan nu avgöra hur fyrtiotalisterna kommer att bo när det blir äldre.</p>

Fyrtiotalisterna i vår studie vill inte sitta och titta på vad som händer. De vill i allra högsta grad vara med där det händer och vara med och påverka sin situation. Våra fyrtiotalister håller sig informerade och uppdaterade om vad som händer i samhället. De är vana att resa och de vill kunna välja. Med vår studie som bakgrund har vi upptäckt att fyrtiotalisterna inte villigt tar på sig den roll som samhället idag förväntar sig av en äldre person. De fyrtiotalister som deltog i vår studie uttrycker även en viss förvåning över att tillhöra kategorin ”äldre”, eftersom de inte förknippar sig med den kategorin. Idag känner de inga begränsningar, utan är aktiva och har planer att fortsätta i samma takt även framöver. Fyrtiotalisterna är en stor åldersgrupp som kommer att påverka samhällets utbud av service, omsorg och boende. I vår studie har vi fokuserat på hur en grupp fyrtiotalister tänker om sitt boende i framtiden och vi har jämfört resultatet från intervjuerna med Goffmans rollteori och Tornstams tolkning av rollteorin för äldre. Rollteorin utgår från att vi anpassar oss till olika roller, beroende på vår miljö och vilket stadium i livet vi befinner oss i. Samhället består således av en oöverskådlig mängd roller som vi medvetet eller omedvetet träder in i, roller som också omvärlden, det vi även kallar samhället, förväntar sig att vi ska anta. Rollerna kan beskrivas vara ett resultat och en kombination av bland annat kultur, livssituation, yrkesroll och ålder. Syftet med studien har varit att undersöka en grupp fyrtiotalisters tankar om sitt framtida boende och hur de uppfattar sin roll som äldre. Vi har genomfört en empirisk undersökning och använt en kvalitativ metod för vår studie. Vi har gjort intervjuer med ett jämt fördelat antal män och kvinnor som är födda under fyrtiotalet. Under genomförandet av vår studie insåg vi att det var svårt för intervjupersonerna att sätta sig in i hur framtiden kommer att se ut för dem. I analysen av våra intervjuer kunde vi konstatera att informanterna utgick från sin nuvarande situation när de svarade på frågorna. Eftersom hälsoaspekten inte ingick i vår studie så känner vi att vi har utelämnat en viktig del av att åldras. Vårt val var istället att ta reda på vilka föreställningar fyrtiotalisterna har om sitt eget åldrande och sitt framtida boende. När det kommer till det egna boendet anser samtliga fyrtiotalister i vår studie att det egna hemmet står för trygghet och en plats där man själv får bestämma allt. Endast ett fåtal av våra informanter har visioner om hur de vill bo i framtiden. Detta anser vi visar att det är svårt att redan nu avgöra hur fyrtiotalisterna kommer att bo när det blir äldre.

Sammanfattning Syftet med vår studie är att undersöka anhörigas erfarenheter från det att deras närstående personlighetsförändras på grund av sin demenssjukdom tills de anhöriga accepterar en placering för dem på ett särskilt boende. När vi talar om anhöriga avser vi informanterna och när vi talar om närstående avser vi de demenssjuka. Den grupp av demenssjuka vi inriktar oss på är yngre dementa personer som fått diagnosen demens före 65 års ålder. I våra yrkesarbeten har vi kunnat se att dessa personer och deras anhöriga genomgår en annan process än vad som är fallet när individer har åldersdemens. Det vi bland annat kunnat se är att både anhöriga och de personer som får diagnosen ofta tappar tron på framtiden för att sjukdomen gör att det sociala livet och det egna förhållandet stannar av beroende på att vänner och andra anhöriga har svårt att hantera det nya beteendet som glömska, aggressivitet och oro. De anhöriga känner sig även lurade av att deras närstående i så tidig ålder blev sjuka och att de inte fick uppleva ålderdomen tillsammans.   Vi har i vår studie kunnat se hur de anhöriga har pendlat mellan makt, vanmakt och till slut motmakt under processen som de genomgått tillsammans med sina närstående. I vår studie gjordes fyra intervjuer med anhöriga som har en närstående i gruppen yngre dementa.

Studien ämnade undersöka huruvida staden Kristianstad är segregerat, om de inblandade aktörerna var medvetna om detta samt hur de valt att agera. Aktörerna som intervjuades var: Anders Siversson, chef på Stadsbyggnadskontoret i Kristianstad; Saleh Fakhro, integrationssamordnare på Gamlegården och Bertil Svenson, områdeschef på ABK. ABK är ett kommunalt ägt bostadsbolag och har således ett ansvar inför kommunen och dess invånare på ett sätt som de privat ägda bostadsbolagen inte har. Stadsbyggnadskontoret jobbar för kommunen i syfte att planera stadens framtida utveckling inom både boende och näringsliv. Tidigare forskning i ämnet segregation tyder på att boendesegregation har potentiellt starka negativa effekter på samhället i form av ett bristande deltagande och utanförskap. Begreppet segregation kan summeras som en uppdelning mellan människor, där den ena gruppen har en minskad förmåga att delta i samhället jämfört med den andra. Denna uppdelning kan vara av social, ekonomisk eller etnisk karaktär. I fallet Kristianstad framkom det att segregation förekommer. Bostadsområdena Gamlegården, Österäng och Charlottenborg är mest vedertagna, vilka berördes av miljonprogrammet på 1960- och 1970-talet då bostadsbristen runt om i landet krävde en miljon nya bostäder. Segregationen bekräftas av Stadsbyggnadskontoret och ABK som försöker motverka utbredningen med olika metoder. Två återkommande metoder är integrationsarbete och blandat boende. Integrationsarbetet är ett sätt att få människor i de segregerade områdena att delta i samhället. Det blandade boendet är ett sätt att få in en ny grupp människor i de tidigare homogena och segregerade47områdena. ABK arbetar mycket med det förstnämnda medan Stadsbyggnadskontoret arbetar med det sistnämnda. Det framkom att ABK inte har möjlighet att motverka segregationen direkt utan snarare arbetar med att minska konsekvenserna. Detta genom bolagets integrationsarbete med en lång rad aktiviteter i de utsatta områdena. Stadsbyggnadskontoret försöker att motverka segregationen genom att bygga nya bostadstyper i anknytning till de segregerade stadsdelarna för att därigenom locka dit människor med blandade socioekonomiska bakgrunder.