Driften av den lokala och regionala busstrafiken i Sverige avreglerades från offentlig till privat sektor år 1989. Det innebär att privata busslinjeaktörer lägger anbud på att få köra trafik i specifika trafikområden under en begränsad tid. Lägst anbud vinner, vilket resulterar i att de konkurrerande bussbolagen inför varje anbudsprocess pressar priserna och slimmar organisationerna maximalt. Sedan avregleringen har bussföraryrket genomgått en rad förändringar vad gäller förändrade arbetsvillkor och arbetsförhållanden. Konkurrensen har gjort att tjänsterna är hårt komprimerade vilket för bussförarna innebär många timmar bakom ratten och stor stress. Behovsanställningar dominerar, det är på många bussdepåer svårt att få en heltidstjänst och ännu svårare att få ett fast schema vilket innebär att bussförarna har fått mycket ojämna arbetstider. Det utmanar både arbetsbelastningen, arbetsmiljön och möjligheterna att kombinera arbete med familjeliv. De försämrade arbetsvillkoren har lett till att yrkets status har sjunkit och det har blivit oattraktivt att arbeta som bussförare, vilket har lett till en nationell och internationell bussförarbrist. I denna studie intervjuas 6 respondenter som arbetar på ett stockholmsbaserat globalt busslinjeföretag. Samtliga respondenter har arbetat inom bussbranschen sedan avregleringens början och har själva upplevt hur arbetsvillkoren successivt har förändrats. Studiens syfte är att ta reda på hur arbetsförhållandena har förändrats över tid samt vilka konsekvenser det fått för den enskilda bussföraren och branschen i stort. Respondenterna vittnar om ett kraftfullt personalutnyttjande i jakten på att vinstmaximera och att vinna upphandlingar, ett försvagat fack som får allt svårare att stå upp mot arbetsgivaren, hur brister i lagstiftning och kollektivavtal gör att arbetsgivaren får fritt spelutrymme, och hur företagslojaliteten och yrkesstoltheten i mångt och mycket gått förlorad. Deras svar på frågan om hur branschen ska komma till rätta med bussförarbristen är att göra om systemet i grunden; genom att ta tillbaka driften av den lokala busstrafiken i offentlig regi. / <p>2023-06-01</p>

En viktig faktor i arbetsmiljö för bussförare i kollektivtrafiken är helkroppsvibrationer. På grund av detta vill skyddsombud vid Nyboda bussdepå som drivs av Keolis AB undersöka vilka nivåer av helkroppsvibrationer bussförarna som utgår därifrån utsätts för. Syftet med arbetet har med hänsyn till detta varit att undersöka vilka nivåer av helkroppsvibrationer som bussförarna utsätts för och hur dessa nivåer jämnför sig med de gräsner som finns. Arbetet har utförts med hänsyn till Arbetsmiljöverkets föreskrifter kring vibrationer AFS 2005:15 och Europaparlamentets och Europeiska rådets direktiv 2004/22/EG som den svenska föreskriften bygger på. Vidare har mätningar och analys utförts enligt Svensk Standard SS-ISO 2631-1. I samband med arbetet har en kalibreringskontroll av mätutrustning utförts vid MWL på KTH genom att en kalibrerad accelerometer och mätutrustningens mätdata jämnfördes för en accelerationsimpuls. De huvudsakliga mätningarna på förare utfördes genom att en mätperson och en förare själva på bussen mätte 12 olika sträckor med hjälp av en sittkudde med triaxialaccelerometer. Från mätdata togs två värden fram, A(8) och VDV(8), för varje rutt som sedan jämnfördes med relevanta insats- och gränsvärden. Resultaten var att 2 av de 12 rutterna överstiger insatsvärdet för VDV(8) och att 7 av 12 rutter ligger nära eller över insatsvärdet för VDV(8). Ingen rutt översteg insatsvärdet för A(8), detta på grund av helkroppsvibrationernas stötaktiga karaktär. En slutsats som dragits utifrån resultaten är att då nästan alla rutter som körde främst på mindre väg låg i närheten av eller översteg insatsvärdet kommer det med stor sannolikhet även vara så för de flesta små vägarna. Således leder detta till att förarna som kör dessa sträckor kommer ha en dålig eller kraftigt försämrad arbetsmiljö.