Denna kandidatuppsats undersöker hur kvinnans utveckling och sökande efter identitet har gestaltats i tre svenska utvecklingsromaner. Romanerna är Hagar Olssons Chitambo (1933), Inger Alfvéns Dotter till en dotter (1976) samt Therese Bohmans Den andra kvinnan (2014). Uppsatsen fokuserar främst på två teman i undersökningen av de kvinnliga protagonisternas utveckling. Dessa teman är relationen till det motsatta könet samt kvinnans egen sexualitet.

Denna undersökning har sin utgångspunkt i två romaner: Karin Boyes Kris, och Hagar Olssons Chitambo, två verk som delar många likheter. Det första delsyftet är följaktligen att utföra en komparativ och tematisk undersökning av de båda romanerna, i vilken temat frigörelse står som primär utgångspunkt. Likheterna återfinns inte enbart i romanernas innehåll, utan även i utomtextuella faktorer: författarna har recenserat varandras respektiveromaner, omständigheter som motiverar uppsatsens andra delsyfte, att undersöka huruvida Karin Boye i sitt författande av Kris kan tänkas ha påverkats av Olssons roman. Med utgångspunkt i tre relevanta infallsvinklar påvisar jag likheterna mellan verken. Identitet framstår som ett nyckelord för förståelsen av de båda protagonisternas utveckling, och syntesen av deras utveckling mot en inre tyngdpunkt utesluter inte på något sätt behovet av det kollektiva, tvärtom utvecklar de båda ett visst mått av politisk medvetenhet. Båda verken präglas av en dualitet mellan olika motsättningar, och de inre slitningar som romanernas protagonister plågas av kan sammankopplas med psykoanalysens syn på själslivet. Protagonisternas utveckling karakteriseras även av ett rituellt mönster: död och återuppståndelse, och i verken återfinns en rad explicita hänvisningar till juståteruppståndelse, som även skildras med liknande litterära begrepp. I den avslutande intertextuella analysen påvisas utifrån tidigare analysavsnitt och utifrån recensionerna att ett intertextuellt samband mellan de båda verken i hög grad är sannolikt.

Denna undersökning har sin utgångspunkt i två romaner: Karin Boyes Kris, och Hagar Olssons Chitambo, två verk som delar många likheter. Det första delsyftet är följaktligen att utföra en komparativ och tematisk undersökning av de båda romanerna, i vilken temat frigörelse står som primär utgångspunkt. Likheterna återfinns inte enbart i romanernas innehåll, utan även i utomtextuella faktorer: författarna har recenserat varandras respektive romaner, omständigheter som motiverar uppsatsens andra delsyfte, att undersöka huruvida Karin Boye i sitt författande av Kris kan tänkas ha påverkats av Olssons roman. Med utgångspunkt i tre relevanta infallsvinklar påvisar jag likheterna mellan verken. Identitet framstår som ett nyckelord för förståelsen av de båda protagonisternas utveckling, och syntesen av deras utveckling mot en inre tyngdpunkt utesluter inte på något sätt behovet av det kollektiva, tvärtom utvecklar de båda ett visst mått av politisk medvetenhet. Båda verken präglas av en dualitet mellan olika motsättningar, och de inre slitningar som romanernas protagonister plågas av kan sammankopplas med psykoanalysens syn på själslivet. Protagonisternas utveckling karakteriseras även av ett rituellt mönster: död och återuppståndelse, och i verken återfinns en rad explicita hänvisningar till just återuppståndelse, som även skildras med liknande litterära begrepp. I den avslutande intertextuella analysen påvisas utifrån tidigare analysavsnitt och utifrån recensionerna att ett intertextuellt samband mellan de båda verken i hög grad är sannolikt.