This essay studies what affects individual’s political participation in Sweden. Specifically, it examines what affects resources, motivation and networks has on individual’s political participation and if these effects have a greater or lesser impact during election year compared to non- election year. The study applies the civic voluntarism model as theory. According to the theory, individuals who are more motivated and have a good access to resources and networks participate more in politics. This study relies on a quantitative method completed with a logistic regressions analysis and the empirical data used was obtained from SOMinstitute, Gothenburg University. Our research concluded that individuals with more access to resources, networks and high political motivation are more likely to participate in the politics of Sweden. Furthermore, the study revealed that effects of motivation and network has a stronger impact on individual’s political participation in Sweden under election year compared to non-election year.

Personer med intellektuell funktionsnedsättning påvisar ett lägre valdeltagande jämfört med övrig befolkning i Sverige. Vad detta beror på är inte helt självklart. Officiella utredningar har antytt att personer med funktionsnedsättningar till stor del hindras från att delta på grund av bristande tillgänglighet vid val, både fysisk och informationsmässig. Detta indikerar att det bristande valdeltagandet kanske inte är av fri vilja, utan att det kan bero på att möjligheten till valdeltagande begränsas. I tidigare funktionshinderforskning har nätverk pekats ut vara av särskild betydelse för personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras valdeltagande. Som ett steg på vägen för att förstå det låga politiska valdeltagandet för personer med intellektuell funktionsnedsättning verkar det på så vis finnas skäl att vidga vyerna och även studera nätverkets perspektiv, vilket görs i denna uppsats. Genom kvalitativa intervjuer med personal på LSS-boende, en central del av nätverket för personer med if, så undersöks det dels hur personalen ser på valdeltagande för personer med if, dels hur de arbetar med valdeltagande rent praktiskt. Detta har gjorts i deskriptiv bemärkelse, i syfte att beskriva hur personalen uppfattar sin nätverksroll och hur de arbetar med valdeltagande i sina verksamheter. Kopplingen mellan dessa två huvudfrågeställningar är en tanke om att synsätt på valdeltagande kan påverka hur man sedan praktiskt arbetar. Studien visar på att personal ser valdeltagande för personer med if som något önskvärt, men att det kanske inte ses som deras roll att initiera ett politiskt intresse. Deras arbete kan på så vis beskrivas som reaktivt, de hjälper till om det efterfrågas. Respondenternas arbete med valdeltagande verkar på så vis inte främst påverkas av deras syn på deltagande, utan snarare av synen på sin egen roll och arbetsuppgift. Sammanfattningsvis så visar denna studie på att nätverk verkar spelar roll, men att ytterligare forskning krävs för att förstå hur och vad som kan göras för att öka valdeltagandet för personer med intellektuella funktionsnedsättningar.

Föreliggande uppsats syftar till att undersöka socialt och humanitärt inriktade civilsamhällesorganisationers strategiska arbete med målsättningen att engagera, representera och inkludera fler individer från underrepresenterade grupper. Syftet adresseras utifrån frågeställningen: vilka faktorer upplevs hindra och möjliggöra ideellt engagemang bland underrepresenterade grupper i civilsamhällesorganisationer? Med stöd i Verba, Schlozman och Bradys (1995) Civic Voluntarism Model kompletterar uppsatsen tidigare studier genom att kvalitativt undersöka hur den praktiska tillämpningen av mångfalds- och inkluderingsstrategier i civilsamhällesorganisationer uppfattas av volontärer i en svensk kontext. Datamaterialet utgörs av sex intervjuer med volontärer som är verksamma inom två stora civilsamhällesorganisationer i Sverige. Resultatet indikerar att strukturella faktorer i form av socioekonomiska resurser, psykologiska predispositioner och homogena rekryteringsnätverk tycks utgöra hinder för ideellt engagemang bland underrepresenterade grupper. Därtill framgår att en professionalisering av det ideella arbetet tycks uppstå på bekostnad av breddad representation och inkludering. Trots att aktörsmässiga faktorer såsom självreflektion kring rådande normer om privilegierade gruppers förgivettagna ställning blivit alltmer förekommande inom de berörda civilsamhällesorganisationerna, visar resultatet att de förhållandevis höga trösklarna för ideellt engagemang begränsar underrepresenterade gruppers tillträde. Uppsatsens slutsats bidrar med nya infallsvinklar om strukturella hinder för ideellt engagemang till ett forskningsfält där svenska studier är få till antalet. Resultaten kan potentiellt understödja riktade insatser som kan främja förändringen som eftersträvas inom civilsamhällesorganisationer i Sverige.

Political participation is a vital part of modern democracies which can be described as a way to convey the interests and the preferences of citizens and exert pressure on the government to align with the will of the citizens. For this sake it could be considered a democracy problem that citizens participate to varying extents, where people living in disadvantaged areas participate to a lesser extent compared to people in areas with a higher degree of resources. This study sets out to investigate the reasons behind this reality, using the components of the Civic Voluntarism Model as explanatory factors behind political participation within areas of different resource levels and comparing the finding between the areas to see which factors matter the most depending on the area. The research questions used are (1) Which effect do resources, motivation and recruiting network have on political participation in disadvantaged areas, and (2) Do the effects differ between disadvantaged areas and other areas? The questions will be answered using logistic regression on a data set from the 2021 SOM-survey in Gothenburg. The results show that the Civic Voluntarism Model has a higher degree of explanation in disadvantaged areas and that the factor showing the strongest degree of explanation is being a member of a local association, especially in disadvantaged areas. Some of the results are however contradictory to previous research, which gives rise to a discussion whether quantitative methods are appropriate for understanding participation – and the lack thereof – or if this needs to be further examined using qualitative methods. Keywords: