Bakgrund: I sjuksköterskeprofessionen är empati en viktig del av kompetensbeskrivningen. Compassion fatigue (CF) är ett begrepp som myntades på 1990-talet och beskriver erfarenheter av otillräcklighet och hjälplöshet inom vårdande yrken, däribland hos sjuksköterskor. Problem: Arbetsförhållanden med akuta och kritiska vårdsituationer innebär en ständig exponering av lidande, stress och död. Sjuksköterskor kan vid tillfälle ha hög arbetsbelastning och tidsbrist vilket kan utgöra en risk att sjuksköterskan inte får tid för reflektion och bearbetning. Med ökad kunskap och förståelse kan förhoppningsvis ett förebyggande och hälsofrämjande arbete ske. Syfte: Syftet var att göra en litteraturöversikt över sjuksköterskors erfarenheter av compassion fatigue. Metod: Allmän litteraturöversikt med fem kvantitativa artiklar, tre med kvalitativ ansats och två artiklar med mixed-methods. Resultat: Sjuksköterskor som vårdar kritiskt sjuka patienter riskerade att utveckla CF. Tidsbrist och bristfälligt stöd från ledningen på arbetsplatsen hade också en inverkan i utvecklandet av CF. Hanteringsstrategier som mindfulness och reflektion ansågs vara verktyg för att hantera CF och förebyggande åtgärder kunde vara goda mat-och sömnvanor samt förmågan att skilja arbete från privatliv. Slutsatser: CF är förekommande hos sjuksköterskor inom vårdande yrken men det är ett obekant begrepp. Kunskap om CF kan leda till tidigare upptäckt eller förebyggande av CF hos sjuksköterskor. / -

Bakgrund: Empatisk utmattning (eng: compassion fatigue) berör den utmattning sjuksköterskor kan uppleva genom att ha tagit del av patienters fysiska eller psykiska lidande. Denna empatiska utmattning bidrar till en känsla av kronisk trötthet och oförmåga att uppleva empati för sina patienter. Problem: För att ge en god patientvård förväntas att sjuksköterskorna lever sig in i patienternas situation. Eftersom sjuksköterskorna ofta befinner sig i stressfyllda situationer med korta återhämtningsperioder och samtidigt måste leva sig in i patienternas lidande kan vissa av dem få problem med att ta väl hand om sig själva, vilket gör att deras förmåga att känna empati för sina patienter avtar. Sammantaget bidrar det till en försämrad patientvård. Syfte: Syftet var därför att belysa sjuksköterskornas erfarenheter av empatisk utmattning i vården. Metod: Sjuksköterskornas erfarenheter av empatisk utmattning jämfördes genom en beskrivande analys av 10 kvalitativa artiklar. Resultat: Sjuksköterskorna med empatisk utmattning erfor sina arbetsmiljöer som påfrestande och stressiga. De upplevde bristfälligt stöd från kollegor, familj, vänner, arbetsledning och otillräcklig utbildning i hur de kan motverka riskerna med att drabbas av empatisk utmattning. Ofta hade de upplevt upprepade traumatiska händelser i vården, vilka framkallat känslor av maktlöshet, frustration och sorg. Resultatet visade även att de sjuksköterskor som drabbades av empatisk utmattning var mer benägna att lägga stora krav på sig själva, ha svårt för att dra en skiljelinje mellan privatliv och yrkesliv, samt vara känsliga för stora intryck från omvärlden. Vissa sjuksköterskor hade lättare för att ta hand om sig själva och kunde därmed ge bättre patientvård. Snarare än att bli utmattade tenderade dessa sjuksköterskor att inspireras av sin vårdsituation och drivas till att fortsätta uttrycka empati och inlevelse i kontakterna med patienterna. Det bidrog till empatisk tillfredsställelse snarare än empatisk utmattning, samt till goda ömsesidiga upplevelser mellan sjuksköterskor och patienter.

Sjuksköterskans arbete, förhållningssätt och arbetsmiljö regleras i etiska koder, lagar och förordningar. Hen visar omsorg om patienten genom omvårdnad i dennes hela kontext. Trenden är att sjuksköterskan skall vårda personcentrerat och inte bara utföra uppgifter av teknologisk karaktär, det förstnämnda ställer krav på empati. En god omsorg och ett personcentrerat arbetssätt kan ses som en utmaning att hantera i sjuksköterskans arbetsmiljö. När sjuksköterskan inte klarar detta kan hen utveckla samvetsstress. Litteraturöversikten syftade till att beskriva upplevelsen av samvetsstress. Artikelsökning i databaser på termen compassion fatigue genomfördes och en blandning av kvalitativa och kvantitativa studier från Nordamerika, Kina och Portugal granskades. Totalt 12 artiklar samt en avhandling inkluderades i översikten. Resultatet delades in i tre huvudkategorier och totalt 14 subkategorier. Kategorierna besvarar frågeställningarna: faktorer som påverkar samvetsstress, symtom på samvetsstress och hur sjuksköterskor hanterar samvetsstress. Påverkansfaktorer var erfarenhet, förmåga till gränssättning, organisatoriska faktorer och svåra etiska frågeställningar. Symtomen var avskärmning, minskad tolerans, upplevelse av inkompetens och fysisk utmattning. Sjuksköterskan hanterar samvetsstress genom att prioritera sitt sociala liv, söka ledighet, byta patient, utbilda sig och byta arbete. I studier inom området råder en viss begreppsförvirring och olika forskare studerar och tolkar begreppen olika. Sjuksköterskor och organisationer har en begränsad kunskap om fenomenet. Bredden i funna studier bidrar med kunskapsunderlag om fenomenet samvetsstress. Utbildningsinsatser om fenomenet samvetsstress både inom utbildningsväsendet, för organisationen och sjuksköterskor i klinisk verksamhet är indicerat för att arbeta preventivt mot utveckling av samvetsstress.

Purpose: To describe an educational workshop delivered to travel nurses, with analysis of the shared discussion. Background: Travel nurses work beyond the realm of traditional nursing positions as they typically are contracted for short periods of time, fill positions created by nursing shortages, and are willing to work in various capacities. As currently conceptualized, compassion fatigue is comprised of compassion satisfaction, burnout, and secondary traumatic stress. Travel nurses are at risk for compassion fatigue as they often work on high acuity units such as emergency room and ICU. Additionally, travel nurses lack natural support systems as they often work far from usual supports such as family, which may increase the risk of compassion fatigue. Method: A two-part educational workshop was developed to reduce the risk of compassion fatigue among travel nurses (N=3). Workshops included education and skills training. Participants discussed their experiences, symptoms, and strategies they used to cope with the negative constructs of compassion fatigue. They journaled and make notations of personal and professional experiences including symptoms, triggers, and self-reflection of compassion fatigue and skills learned. Findings: Commonalities included symptoms of fatigue, isolation, disassociation, second-hand grief, physical pain, dysfunctional communication, and questioning role as a nurse. Triggers to compassion fatigue included limited resources, patient complexity, length of shift, patient influences such as gratitude for nursing service, and witnessing loss. Outcomes included self-medicating with alcohol, self-isolating, working extra shifts, and not debriefing with clinical professionals. Implications: Travel nurses experience symptoms of compassion fatigue including burnout and secondary traumatic stress that is consistent with other nursing professionals. The participants did not understand the phenomenon and had no knowledge of how to protect against compassion fatigue. Travel nurses would benefit from incorporating skills and strategies to address the phenomenon of compassion fatigue, burnout and secondary traumatic stress. The data from this educational intervention project magnify the knowledge currently known about the impact and experience of compassion fatigue in nursing populations, specifically travel nurse populations. It provides insight into the possible benefit of focus group discussions and self-care strategies in lessening the impact of compassion fatigue in travel nurse populations.

Vårdvetenskap är en autonom och professionsneutral vetenskap. Relationen mellan sjuksköterska och patient beskrivs som kärnan i vårdandet. Utan relationen blir vårdandet endast ett utförande av olika tekniska arbetsuppgifter. Ett etiskt vårdande handlar om att sätta patienten i centrum. Många sjuksköterskor hävdar att det inte finns tid till omvårdnadsarbete inom vårdsektorn och det föreligger en risk att omvårdnadsarbetet bortprioriteras när annan vetenskap värderas högre. När vårdresurser inte räcker till för att bemöta vårdbehovet uppstår hög arbetsbelastning. Hög arbetsbelastning leder i sin tur till kognitiv belastning och stress. Vård- och omsorgspersonal står för störst antal sjukfall i Sverige. Studier visar att samvetsstress är en faktor till utbrändhet hos vårdpersonal. Samvetsstress beskrivs som en unik form av utmattningssyndrom som drabbar människor i vårdande yrken och innebär en förlust av förmågan att vårda. Syftet med denna litteraturstudie är att kartlägga befintlig forskning om samvetsstress i det patientnära vårdandet ur ett sjuksköterskeperspektiv. Metoden bygger på kvantitativa och kvalitativa studier. I resultatet presenteras tre teman Bakomliggande faktorer, Symtom, tecken och konsekvenser och Åtgärdande insatser och förhållningssätt. Olika organisatoriska faktorer såsom brist på personal och tid var bidragande faktorer. Även hög arbetsbelastning, maktlöshet, samt ohanterliga krav från chefer, ledning, arbetskollegor och andra professioner gav upphov till samvetsstress. Att inte kunna lindra patientens lidande och att inte ha kunskap om samvetsstress var andra bidragande faktorer. Samvetsstress skapade psykiska och fysiska problem hos sjuksköterskan som påverkade privatlivet. Dessutom påverkades sjuksköterskeprofessionen då konsekvenserna av samvetsstress kunde leda till att sjuksköterskor valde att byta arbetsuppgifter eller lämna yrket. Studien belyser dessutom olika hanteringsstrategier som kan minska eller förhindra uppkomsten av samvetsstress. Slutligen presenteras förslag på kliniska implikationer, bland annat att undervisning om samvetsstress ska läggas in i Sjuksköterskeutbildningens läroplan samt att öka möjligheterna till Specialistutbildning.

Introduction: Compassion fatigue is an extreme state of tension and preoccupation with the suffering of those being helped and affects those who work in caring professions. Helping people in distress can traumatise the helper because of their empathetic ability. Nurses who work in ARV clinics witness the suffering of their patients when they listen to their patients' descriptions of the trauma that they have to cope with. The patients get the chance to let go of the trauma and to share their concerns. Unfortunately the nurses often absorb some of the emotional pain of their patients and not all nurses are equipped to handle the situations in such a way that they do not become secondarily affected by the trauma of their patients and therefore, become vulnerable to develop compassion fatigue. If compassion fatigue is not identified in time and addressed adequately, the affected nurses may develop feelings of hopelessness in their ability to take care of their patients with detrimental effect on the quality of nursing care to these patients. Aims: Firstly, to explore and describe the extent of the manifestation of compassion fatigue amongst nurses working in antiretroviral clinics; and secondly, to develop a wellness programme to aid in the identification and management of episodes of compassion fatigue as well as the prevention of future occurrences of such episodes of compassion fatigue amongst nurses working in antiretroviral clinics. Methodology: The researcher conducted the study in two phases. In Phase one, a single embedded case study design, with three sub-units situated within the case, namely nurses who work in the adult, ante-natal and paediatric ARV clinics in a tertiary public hospital, was used. Purposive sampling was used to select seven nurses. Data was collected using semi-structured interviews. The researcher used content analysis as described by Elo and Kyngäs (2008) to analyse the transcribed interviews. The themes identified include the risk to develop compassion fatigue, manifestation of compassion fatigue and strategies to prevent and manage compassion fatigue. For document analysis the researcher used professional and enrolled nurses' job description and the employee health and wellness programme for public service. In Phase two, the researcher developed the wellness programme to aid in the identification, prevention and management of compassion fatigue amongst nurses who work in antiretroviral clinics and the Delphi Method was used to refine the wellness programme. Findings: Nurses working in the ARV clinics are at risk of developing compassion fatigue due to work environment issues such as challenges created by the health care system, lack of support from management, and their overwhelming work load. The cost of the nurse-patient relationship also contributed to nurses being at risk of compassion fatigue. Aspects that were identified that relate to the cost of a relationship with patients who are HIV positive include caring for traumatised patients, vicarious exposure to traumatic experiences of patients, and the influence caring for patients who are HIV positive has had on nurses' personal lives and their families. Nurses can traumatise their family members by continually not being available for them through emotional withdrawal. Nurses presented with physical, psychological, spiritual symptoms and changes in their behaviour that are indicative of compassion fatigue. Various strategies to prevent and manage compassion fatigue were identified: both what nurses can do, and what they expected from management. Nurses' job description is generic and does not spell out their role and function within antiretroviral clinics. The implementation of the health and wellness programme is lacking. The findings of Phase one and related literatures formed the bases from which the researcher developed the wellness programme to aid with the identification, prevention and management of compassion fatigue. Conclusion: Nurses are at risk of developing compassion fatigue due to the cost of the nurse-patient relationship with patients who are HIV positive. The key to prevention of compassion fatigue is awareness and a number of strategies that can aid in the identification, prevention and management of compassion fatigue have been identified and included in the wellness programme. Managerial support and practicing of self-care is important to maintain the health and well-being of nurses who work in antiretroviral clinic. / Thesis (PhD)--University of Pretoria, 2016. / Nursing Science / PhD / Unrestricted

Socialt arbete är ett yrke där de verksamma utsätts för flera faktorer som kan orsaka stress. Det kan vara allt från lagar som ska följas och resurser som inte räcker, till mötet med klienter som befinner sig i utsatta situationer. Viss forskning menar att när professionella inom socialt arbete utsätts för exponering av andra människors svåra livsöden risker de att drabbas av compassion fatigue. Det finns mycket lite forskning på hur socialarbetare kan påverkas av mötet med klienter och den forskning som finns är sällan anpassad till en svensk kontext.    Huvudsyftet med studien är att belysa socialarbetares upplevelser av compassion fatigue och andra eventuella svårigheter som kommer med det klientnära arbetet. Den tidigare forskningen är inte överens om hur begreppet compassion fatigue ska definieras och vad som ska anses vara orsakerna till det.   Den här studien utgår ifrån en kvalitativ metod och data har samlats in genom fem semistrukturerade intervjuer med socialarbetare inom öppenvården. Resultatet visar att det finns erfarenheter om vad som gör att man drabbas av compassion fatigue samt vilka tecken eller symtom som uppstår. Att ta med jobbet hem efter avslutad arbetsdag var en annan svårighet med de klientnära arbetet som de flesta respondenterna uttryckte.

This study investigated the impact of a psychoeducational and experiential structured counselor self-care curriculum, developed by Drs. Charles and Kathleen Figley, on compassion fatigue and the prevention of professional impairment as measured by the Professional Quality of Life (ProQOL), Version 5. Volunteer licensed professional counselors, supervisors, and interns from four children's advocacy centers in Texas were assigned to treatment group (n = 21; 20 females, 1 male; mean age 34.4 years) or waitlist control group (n = 21; 19 females, 2 males; mean age 34.6 years). Participating counselors identified themselves ethnically as 64% Caucasian, 26% Hispanic, 7% African-American, and 2% Native-American. Employing a quasi-experimental design, three reliability-corrected analysis of covariance (ANCOVA) were utilized to analyze the data with an alpha level of .05 to assess statistical significance and partial eta squared to assess effect size. With pre-test scores as the covariate, results revealed in the experimental group a statistically significant reduction with large treatment effect for burnout (p = .01; partial ?2 = .15), a statistically nonsignificant reduction with a medium effect for secondary traumatic stress (p = .18; partial ?2 = .05), and a statistically nonsignificant increase with a medium effect for compassion satisfaction (p = .06; partial ?2= .09). Findings supported the use of this curriculum to train counselors on self-care as required of professional counselors by the American Counseling Association code of ethics and listed as a necessary skill in the standards of the Council for Accreditation of Counseling and Related Educational Programs.

Introduktion/Bakgrund: Sjuksköterskor inom palliativ vård är centrala inom omvårdnadsarbetet och är patientens röst till övriga delar av vården. En viktig del när sjuksköterskor arbetar med palliativa patienter är empati då patienterna upplever många känslor med upp och nedgångar i sin sjukdom. När empatin brister utvecklas compassion fatigue som påverkar patientsäkerheten och vårdkvalitén negativt. För att hantera compassion fatigue använder sjuksköterskorna sig av olika copingstrategier.Syfte: Att sammanställa forskningen om vilka copingstrategier sjuksköterskor inom palliativ vård använder i samband med compassion fatigue.Metod: Litteraturstudien utgick från Polit & Beck (2021) niostegsmodell och utifrån ett induktivt förhållningssätt. Databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo användes för att ta fram originalartiklar somgenomgick granskningsmodeller enligt Polit & Beck (2017).Resultat: Fyra huvudteman ”Stöd från anhöriga och från organisationen, Balans mellan arbete och fritid, Friskvårds- och hälsostrategier samt Undvikande och negativa strategier” identifierades ihop med nio tillhörande subteman.Slutsats: Copingstrategier fungerar bäst när de ger utrymme för fritidsintressen som ger en känsla av återhämtning. En positiv copingstrategi kan utvecklas till en negativ copingstrategi om den överanvänds. Därförär det av vikt att utvärdera copingstrategierna för att se när de tappar effekt eller går över styr.

Bakgrund: Pandemins utbrott resulterade till att arbetet sjuksköterskor utförde blev högintensivt. Sjuksköterskor arbetade efter sin profession genom att ta ansvar och främja omvårdnadsarbetet. Tidigare forskning visar att pandemin påverkade sjuksköterskor på olika sätt. Sjuksköterskor önskade klara direktiv och riktlinjer samt adekvat skyddsutrustning. En annan sida av pandemin beskrivs genom närstående och patienters perspektiv, hur isolering och restriktioner påverkat dem. Syfte: Var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av psykisk ohälsa vid vård av patienter med covid-19. Metod: Allmän litteraturöversikt enligt Friberg (2017), där fyra kvalitativa och sju kvantitativa artiklar analyserades. Resultat: I temat patientnära arbete som orsak till psykisk ohälsa upptäcktes att sjuksköterskor erfor PTSD, stress, ångest, depression, ensamhet, sömnlöshet, rädsla och utbrändhet. I temat rädsla för smitta som orsak till psykisk ohälsa upptäcktes att sjuksköterskor erfor oro, rädsla, dödsångest, stress, skuldkänslor, samvetskval, ensamhet, isolering, sömnsvårigheter och moraliska dilemman. I temat ett ökat välbefinnande upptäcktes att sjuksköterskor erfor tacksamhet, uppmuntran, plikt och ansvar. I temat en bevarad hälsa genom hälsofrämjande strategier upptäcktes att sjuksköterskor erfor hjälpsamhet, omhändertagande, stöttning och uppmuntran gentemot arbetskamrater. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenheter av psykisk ohälsa orsakade ett psykiskt och fysiskt lidande. Det framkom också att positiva känslor och tillväxt som individer i sin yrkeserfarenhet kunde erfaras.