Although its consequences can be devastating, revenge is surprisingly understudied. In this dissertation, I address several key questions. For example, are the factors that trigger revenge the same across different individuals? What are the psychological processes that facilitate revenge? Does revenge have any adaptive value? These issues were addressed with a series of three studies. Study 1 explored whether personality predictors of self-reported revenge generalize across four specific transgressions. Results indicated that narcissists were only vengeful after social rejection whereas psychopaths and neurotics tended to be vengeful across transgressions. Study 2 expanded on these results by exploring trait-level vengeful fantasies and vengeful behaviors and the impact of a potential mediator, namely, anger rumination. Neuroticism was shown to be predictive of vengeful fantasies: This association was entirely mediated by anger rumination. Psychopathy predicted vengeful behavior: This association was partially mediated by vengeful fantasies. Study 3 involved the analysis of participants' personal anecdotes about how they reacted to transgressions against them. Coded variables included revenge as well as 10 other coping behaviors: These 11 predictors were then evaluated with respect to their impact on both immediate relief and long-term recovery. Although the revenge option fostered immediate relief, it did not benefit long-term recovery. Only one coping behavior (meaning-making) actually fostered recovery. The contributions and limitations of this research plus suggestions for future studies are discussed.

A processing model of emotion regulation (PMER) was investigated by assessing the attachment system and the two types of emotion regulation strategies (adaptive and maladaptive) in undergraduate students (N = 307) at Georgia State University. The analysis of the data revealed an interesting set of findings: (a) attachment anxiety was a stronger indicator of whether people use adaptive or maladaptive emotion regulation strategies than was attachment avoidance; (b) self efficacy, and not cognitive inability to suppress unwanted thoughts, partially mediated the relationship between attachment anxiety and adaptive emotion regulation strategies; and (c) cognitive inability to suppress unwanted thoughts, and not self efficacy beliefs, partially mediated the relationship between attachment anxiety and maladaptive emotion regulation strategies. Overall, the findings provided substantial support for the PMER, and also have important implications for clinical interventions aimed at effective emotion regulation.

Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskans yrke är utmanande, fartfyllt och stressigt det har många studier visat i sina resultat. Kraven på sjuksköterskan är stora och arbetet karaktäriseras av multisjuka patienter som ofta behöver snabba akuta insatser för att överleva. För att bättre kunna hantera stressen använder sig sjuksköterskan av olika copingstrategier. Den arbetsrelaterade stressen påverkar också privatlivet. Syfte: Syftet är att undersöka vad intensivvårdssjuksköterskor upplever som stress på arbetet, hur de hanterar den stressen och hur privatlivet påverkas. Metod: Designen var en deskriptiv studie med kvalitativ ansats. Tio intensivvårdssjuksköterskor på en neurokirurgisk intensivvårdsavdelningen på ett universitetssjukhus i Mälardalen intervjuades med semistrukturerade frågor och textmaterialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Tre teman framkom ur materialet: (1) arbetets organisation och struktur påverkar intensivvårdssjuksköterskan, (2) intensivvårdssjuksköterskans hantering, reflektion och bearbetning av stress och (3) intensivvårdssjuksköterskans upplevelser och känslor vid stress. Slutsats: För att sjuksköterskan ska må bra, behålla sin hälsa och få arbetstillfredsställelse så behövs det balans mellan arbete och fritid. Stressen borde stanna kvar på jobbet och inte följa med hem för att de ska få en rikare fritid och tid för viktig återhämtning.

No description available.

No description available.

Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva hur Lazarus och Folkmans copingstrategier används av kvinnor och män som genomgår IVF behandling, vid första försöket och vid försöken därefter. Metod: Studien har utförts som en kvalitativ metod med deskriptiv design, i form av frågeformulär där totalt sexton personer deltog. Tre män och tretton kvinnor. En innehållsanalys har utförts på det insamlade materialet vilket resulterade i att tre copingstrategier kunde identifieras. Huvudresultat: Resultatet visar att personer som genomgår IVF behandling använder sig av tre olika copingstrategier, en probleminriktad copingstrategi, en emotionellt inriktad copingstrategi samt en meningsbaserad copingstrategi. Hur dessa strategier används beror på individen och vart i behandlingsprocessen det gäller. Slutsats: Det visade sig att den grupp som hade gjort IVF förut hade mer erfarenhet inom området vilket innebar att deras huvudsakliga copingstrategi var behovet att prata med andra i liknande situationer, via bloggar eller forum. De som skulle göra IVF för första gången hade rädslor inför behandlingen och koncentrerade sig mer på det.

Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att undersöka vilka copingstrategier föräldrar och syskon till cancersjuka barn använde sig av. Underlag till studien söktes i Högskolan Dalarnas databas ELIN och i databasen Cinahl. Sökningarna resulterade i 30 artiklar som granskades och värderades med hjälp av granskningsmallar. Av de granskade artiklarna bedömdes 22 motsvara studiens syfte och frågeställningar och användes i studiens resultat. Resultatet visade att föräldrar till cancersjuka barn inte valde en eller flera copingstrategier utan att det var en process under en längre tid. Ju längre tiden gick desto färre copingstrategier behövde de använda sig av för att hantera sin situation. Det visade sig också att mödrarna oftast använde sig av problemfokuserade copingstrategier såsom att söka socialt stöd och att söka information, men även till viss del av känslofokuserade copingstrategier som att tänka positivt och att hålla samman familjen. Fäderna däremot använde sig till största delen av känslofokuserade copingstrategier som bland annat innebar att de distanserade sig från problemet genom att spendera mer tid på arbetet. Syskon till barn med cancer använde sig oftare av en blandning av problemfokuserade och känslofokuserade copingstrategier än vad föräldrarna gjorde. De strategier som syskonen beskrev vara till störst hjälp var att söka socialt stöd, att söka information samt att umgås med kamrater och sysselsätta sig med annat.

Abstract: Hemodialysis is the commonest treatment for end-stage renal disease. We evaluated the factors associated with the stressors and coping methods for end-stage renal disease and hemodialysis by questionnaires. Two thousand, seven hundred and seventy-two patients with long-term hemodialysis from 13 cities in Taiwan were enrolled. The average stress score was 0.9 (ranged from 0-3 score on questionnaires). The most important stressors included fluid restriction, sleep disorder, operation for arteriovenous shunt, fatigue and fluid restriction, while the least important factors were sexual dysfunction and role conflict. Fatalism was the most popular copying method that these patients used. Others were as follows from the most common coping strategies: fatalism, wishful thinking, seeking support, problem solution, and positive reappraisal. Besides, age, dialysis duration, education, marital status, occupation, religion, transportation service and comorbidities were correlated significantly with stressors and coping methods. The patient characteristics were good predictors for stressors and coping methods. The results would be useful for dialysis staff to manage patients¡¦ stressors as well as to improve the staff-patient relationship.

In the present study on the retirement intentions, 525 engineer alumni from a Southeastern university were surveyed. Consistent with the Kanfer and Ackerman (2004) framework of adult development and work motivation, I hypothesized perceived abilities-demands fit and needs-supplies fit, along with age, health and finances, would influence retirement intention. The potential negative effect of the recession on retirement plans led me to explore the coping behaviors of those who have modified their retirement timing in the past year. Age, finances, and abilities-demands fit were found to be related to retirement intentions, while no relationship was found between length of retirement delay and coping intensity. Implications and suggestions for future research are discussed.

There is a lack of studies investigating PTSD in countries with a low human development index and also among refugee populations (Onyut et al., 2004; Stevens et al., 2013). The purpose of the present study was to investigate coping strategies used by Congolese refugees, a heavily traumatised population. Using a mixed-methods design, two studies were conducted on samples of Congolese refugees. Interviews (N=10) were conducted to study coping strategies. Thematic analysis generated five themes: 1) religion, 2) social coping, 3) problem-solving, 4) resignation, and 5) avoidance. Furthermore, differences in coping strategies between individuals with low (n=23) and high (n=24) PTSD symptom severity1 were examined statistically. The results showed that the low PTSD symptom severity group used significantly more adaptive coping strategies compared to the other group (p=.004). No difference was found in maladaptive coping strategies (p=ns). The results of both the qualitative and quantitative analyses suggest that religious meaning-making and social coping are important in this context.