Syfte: Syftet med studien är att utifrån behandlingsassistenternas egna perspektiv med en fenomenologisk ansats, tolka och analysera delaktighet samt arbetet med att förverkliga delaktighet inom tvångsvården. Hur uppfattar behandlingsassistenter att de främjar ungdomens möjlighet till delaktighet under ungdomens placeringstid på SiS då utredning och behandling genomförs? Hur uppfattar behandlingsassistenter att de främjar ungdomens möjlighet till delaktighet vid särskilda befogenheter som exempelvis vid urinprov och kroppsvisitation? Hur uppfattar behandlingsassistenter att de arbetar för att främja möjligheten till delaktigheten vid samarbete och relationer med socialtjänsten? Vad uppfattar den enskilde behandlingsassistenten är svårigheten med att arbeta delaktighetsfrämjande inom tvångsvården?  Metod: Kvalitativ metod med fenomenologiska intervjuer. Resultat: Resultatet visar att behandlingsassistenter arbetar delaktighetsfrämjande med utredning och behandling genom regelbundna samtal och genom att skapa relation med ungdomarna. I vissa fall arbetar behandlingsassistenterna med strategier som främjar delaktigheten utifrån delaktighetstrappan. Resultatet visar att ungdomarnas grad av delaktighet beror på vilken kunskap behandlingsassistenten har om de riktlinjer som SiS utarbetat. Svårigheten som behandlingsassistenterna beskriver är att de har för lite tid att skapa goda relationer med ungdomarna och att det ibland saknas kunskap bland personalen. Om personalens förkunskaper varierar så är det svårt att tillsammans ha en gemensam riktning i arbetsgruppen om hur man ska arbeta delaktighetsfrämjande. Utifrån vilka förkunskaper behandlingsassistenterna har om socialtjänstens skyldigheter arbetar de för att främja ungdomarnas delaktighet i samarbetet. Behandlingsassistenterna lägger fokus på relationsbyggandet och genom en god relation skapas emotionella energier i mötet som gör att ungdomarna känner sig kompetenta att fatta bra beslut vilket gör att man frigör individens egna resurser att förändra sin livsvärld.

Medborgardialog och medborgarinflytande är högst relevanta begrepp i nutida fysisk planering. Medborgardialog spelar en viktig roll i att stärka den demokratiska delaktigheten i planeringen och för att öka dess legitimitet. Denna studie undersöker tillämpningen av medborgardialog i den fysiska planeringen, särskilt i kontexten av översiktsplanering. Studien ger en detaljerad undersökning av de metoder och faktorer som bidrar till en effektiv medborgardialog och bedömer i vilken utsträckning medborgarna tilldelas inflytande i processen för översiktlig planering.  Studien identifierar flera avgörande faktorer för en effektiv medborgardialog. Dessa inkluderar tydlig kommunikation, transparens och förtroende, mångfaldiga metoder för dialog samt verkligt inflytande. Tydlig kommunikation innebär att information om planeringsprocessen och möjligheterna till deltagande är tillgänglig och begriplig för alla medborgare. Transparens och ärlighet i dialogen är nödvändiga för att bygga och bibehålla förtroende hos medborgarna. Att använda olika dialogmetoder utöver formella samråd är viktigt för att nå olika grupper av medborgare och främja bredare deltagande. Slutligen är det av yttersta vikt att ge medborgarna verkliga möjligheter att påverka planeringsbesluten, istället för att endast informera dem om förutbestämda resultat.