SAMMANFATTNING Depressionssjukdomar påverkar den äldres livskvalitet och välbefinnande på ett negativt sätt. Äldre personer behöver en längre tid på sig för att kunna känna tillit så att de kan prata om sina egna psykiska problem. Det är viktigt att belysa sjuksköterskans omvårdnadsroll i samband med depressionssymtom hos äldre. Sjuksköterskor ska i dag bedriva omvårdnad med hänsyn till evidensbaserad vård. Syftet är att beskriva främjande omvårdnadsåtgärder i samband med depressionssymtom hos den äldre. Författarna har valt att göra en litteraturöversikt med sökorden nursing, depression, eldrely och intervention. Arbetet har inkluderat femton artiklar som har presenterats utifrån två olika rubriker egenvård och omvårdnad. Resultatet från artiklarna visade att det finns ett flertal olika sätt att hjälpa den äldre att känna sig mindre deprimerad, exempelvis olika former av stöd i form av aktivitet genom dagliga promenader, lyssna på musik, stödsamtal, bedömning, kontinuerlig uppföljning och undervisning i egenvård. Genom omvårdnadsåtgärder kan depressionssymtom hos äldre minskas, lindras och livskvaliteten förbättras. Enbart deltagande i vissa enstaka aktiviteter, som träningsprogram ledda av sjukgymnaster, visade sig inte medföra minskande depressionssymtom. Författarnas slutsats är att depressionssymtom kan lindras genom omvårdnadsåtgärder såsom fysisk aktivitet, stödsamtal, musik och egenvård. Genom att upptäcka och lindra depressionssymtom hos äldre samt aktivt arbeta för att implementera en helhetssyn i olika instanser som vårdar äldre personer, ges den äldre möjligheten att ha en bibehållen och god livskvalité.

<p><p><p><strong><strong>Bakgrund:</strong> </strong>Eutanasi har varit ett omdebatterat ämne i vårt samhälle och det finns förespråkare både för och emot. Under senare år har det blivit en allt mer aktuell debatt då patienter individuellt tar ställning till hur de vill att vården ska behandla dem i livets slutskede. Det är då viktigt att det finns kunskap om denna kategori av patienter. <strong>Syfte: </strong>Syftet var att belysa palliativa patienters ställningstagande till eutanasi samt läkarassisterat självmord. <strong>Metod: </strong>Tolv vetenskapliga artiklar granskades och analyserades. <strong>Resultat: </strong>Resultatet visade att det var upp till 56 % av patienterna som kunde tänka sig att avsluta sitt liv genom eutanasi eller läkarassisterat självmord. Depression och hopplöshet var de faktorer som flest studier visade hade signifikans när det gällde detta beslut. <strong>Diskussion: </strong>Inga faktorer var helt avgörande för att patienterna önskade avsluta sitt liv i ett tidigare skede. Ett observandum ställdes till likheten mellan krisreaktion och depression, vilket skulle kunna leda till att patienter får fel diagnos. <strong>Slutsats: </strong>Mer fördjupad forskning krävs inom detta område för att få en mer nyanserad bild av varför palliativa patienter har denna önskan.</p></p></p>

<p>Syftet med föreliggande empiriska studie var att undersöka och beskriva i vilken omfattning individer behandlade med hemodialys rapporterar symtom på depression. Författarna ville även redogöra för den utsträckning antidepressiva läkemedel ordinerats samt om det existerade några könsskillnader i depressionssymtom och i ordinerad antidepressiv behandling. Studien baserades på ett bekvämlighetsurval från 11 geografiskt spridda dialysenheter i Sverige. Urvalet bestod av 222 patienter som mötte inklusionskriterierna (behärska svenska språket tillräckligt bra för att förstå frågorna i enkäten, genomgått hemodialys behandling i minst 6 månader samt vara 18 år fyllda) varav 141 patienter fullföljde undersökningen. Dessa 141 deltagare fick fylla i den förkortade versionen av CES-D formuläret, ett självskattnings instrument där den egna mentala hälsan skattas. Resultatet visade att drygt en tredjedel av hemodialyspatienterna hade depressionssymtom och endast 12 patienter av 50 med depressionssymtom var ordinerade antidepressiv behandling. Emellertid visade inte föreliggande studie några signifikanta könsskillnader gällande depressionssymtom eller i ordinerad farmakologisk behandling. Författarna drar slutsatsen att depression är vanligt bland hemodialyspatienter. Därför är det viktigt att utbilda både vårdgivare och närstående för att de ska kunna se tecken på depressionssymtom i ett tidigt skede, eftersom rätt behandling kan öka dessa patienters livskvalitet och samtidigt vara kostnadsbesparande för sjukvården</p> / <p>The aim of the present empirical study was to investigate and describe in which extent individuals treated with hemodialysis reported symptoms of depression. The authors also wanted to describe in which extent antidepressant medicine was prescribed. Also if there existed any differences between males and females in depressive symptoms and if there was any divergence in treatment with anti depressive medicals. The study was based on a convenience sample from 11 geographical spread dialys units in Sweden. The sample consisted of 222 patients whom fulfilled the inclusion criterias (they had to have a good knowledge of the Swedish language so they could understand the questionnaire, at least six months of dialysis treatment experience and be at least 18 years old) of whom 141 carried out the study. These 141 participants filled out the short version of the CES-D form, a self report form where the mental health was estimated. The result showed that one third of the hemodialysis patients had symptoms of depression and only 12 patients of 50 had treatment with antidepressant medicine. However the study did not show any significant differences between male and female regarding depressive state and treatment with anti depressive medicine. The authors conclude that depressive symptoms are common among hemodialysis patients. That is why it is important to educate nurses and relatives so they can learn how to see signs of depressive symptoms as early as possible. Right treatment could then increase hemodialysis patients quality of life and also save money for the hospitals.</p>

Bakgrund: Eutanasi har varit ett omdebatterat ämne i vårt samhälle och det finns förespråkare både för och emot. Under senare år har det blivit en allt mer aktuell debatt då patienter individuellt tar ställning till hur de vill att vården ska behandla dem i livets slutskede. Det är då viktigt att det finns kunskap om denna kategori av patienter. Syfte: Syftet var att belysa palliativa patienters ställningstagande till eutanasi samt läkarassisterat självmord. Metod: Tolv vetenskapliga artiklar granskades och analyserades. Resultat: Resultatet visade att det var upp till 56 % av patienterna som kunde tänka sig att avsluta sitt liv genom eutanasi eller läkarassisterat självmord. Depression och hopplöshet var de faktorer som flest studier visade hade signifikans när det gällde detta beslut. Diskussion: Inga faktorer var helt avgörande för att patienterna önskade avsluta sitt liv i ett tidigare skede. Ett observandum ställdes till likheten mellan krisreaktion och depression, vilket skulle kunna leda till att patienter får fel diagnos. Slutsats: Mer fördjupad forskning krävs inom detta område för att få en mer nyanserad bild av varför palliativa patienter har denna önskan.

Syftet med föreliggande empiriska studie var att undersöka och beskriva i vilken omfattning individer behandlade med hemodialys rapporterar symtom på depression. Författarna ville även redogöra för den utsträckning antidepressiva läkemedel ordinerats samt om det existerade några könsskillnader i depressionssymtom och i ordinerad antidepressiv behandling. Studien baserades på ett bekvämlighetsurval från 11 geografiskt spridda dialysenheter i Sverige. Urvalet bestod av 222 patienter som mötte inklusionskriterierna (behärska svenska språket tillräckligt bra för att förstå frågorna i enkäten, genomgått hemodialys behandling i minst 6 månader samt vara 18 år fyllda) varav 141 patienter fullföljde undersökningen. Dessa 141 deltagare fick fylla i den förkortade versionen av CES-D formuläret, ett självskattnings instrument där den egna mentala hälsan skattas. Resultatet visade att drygt en tredjedel av hemodialyspatienterna hade depressionssymtom och endast 12 patienter av 50 med depressionssymtom var ordinerade antidepressiv behandling. Emellertid visade inte föreliggande studie några signifikanta könsskillnader gällande depressionssymtom eller i ordinerad farmakologisk behandling. Författarna drar slutsatsen att depression är vanligt bland hemodialyspatienter. Därför är det viktigt att utbilda både vårdgivare och närstående för att de ska kunna se tecken på depressionssymtom i ett tidigt skede, eftersom rätt behandling kan öka dessa patienters livskvalitet och samtidigt vara kostnadsbesparande för sjukvården / The aim of the present empirical study was to investigate and describe in which extent individuals treated with hemodialysis reported symptoms of depression. The authors also wanted to describe in which extent antidepressant medicine was prescribed. Also if there existed any differences between males and females in depressive symptoms and if there was any divergence in treatment with anti depressive medicals. The study was based on a convenience sample from 11 geographical spread dialys units in Sweden. The sample consisted of 222 patients whom fulfilled the inclusion criterias (they had to have a good knowledge of the Swedish language so they could understand the questionnaire, at least six months of dialysis treatment experience and be at least 18 years old) of whom 141 carried out the study. These 141 participants filled out the short version of the CES-D form, a self report form where the mental health was estimated. The result showed that one third of the hemodialysis patients had symptoms of depression and only 12 patients of 50 had treatment with antidepressant medicine. However the study did not show any significant differences between male and female regarding depressive state and treatment with anti depressive medicine. The authors conclude that depressive symptoms are common among hemodialysis patients. That is why it is important to educate nurses and relatives so they can learn how to see signs of depressive symptoms as early as possible. Right treatment could then increase hemodialysis patients quality of life and also save money for the hospitals.

Akne är en inflammatorisk sjukdom. Det innebär att den är en typ av utslag som orsakas av inflammerade talgkörtlar. Akne förekommer vanligast hos tonåringar. Ungefär var tredje tonåring får besvär men även vuxna kan få akne. Isotretinoin (13-cis vitamin A-syra) är ett peroralt läkemedel för behandling av svår akne till exempel nodulocystisk- och konglobat akne samt ärrbildande akne, som inte kan kontrolleras med andra systemiska antibiotika och lokalterapi.  Isotretinoin ger en hel del biverkningar. Bland de sällsynta, men allvarliga, biverkningar, som kan inträffa vid (≥1/10 000, &lt;1/1 000) behandlingar, finns depression. Det har också registrerats många rapporter angående depression, humörförändringar, ångest, och förvärrande av befintlig depression hos människor som genomgått en systemisk behandling med isotretinoin. År 1998 utfärdade FDA en varning till läkarna om att det kan föreligga en koppling mellan användningen av isotretinoin och depression, självmordstankar samt psykos.  Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka om behandling med läkemedlet isotretinoin vid akne kan orsaka negativa psykiska besvär såsom depression, ångest och nedsatt livskvalitet. Sökningarna till detta litteraturarbete genomfördes i PubMed via Linnéuniversitetets bibliotek. Det var fem studier som inkluderades. Studierna använde olika självskattningsformulär för att utvärdera symtom på depression, ångest och livskvalitet hos deltagarna. Resultaten av detta arbete visade att behandlingen med isotretinoin inte orsakade psykiska störningar såsom depression, ångest och nedsatt livskvalitet. Tvärtom fann studierna signifikant förbättring i patienternas psykiatriska tillstånd. Det finns emellertid fortfarande inte tillräckliga underlag för att kunna bekräfta eller helt utesluta uppkomsten av psykiska störningar under isotretinoinbehandling. / Background  Acne is an inflammatory disease, i.e. it is a kind of rash that is caused by inflammatory sebaceous gland. Acne is most prevalent in teenagers, it is estimated that1/3rd of all teenagers suffer from acne but adults can also develop the disease. Isotretinoin is a peroral prescription drug used to treat severe acne, for example: nodulocystic- acne conglobata and scarring acne that cannot be controlled with other systemic treatments such as antibiotics and/or local therapy. Isotretinoin gives the best and most effective results in the treatment of severe acne and improves the condition and reduces acne in the long term. Isotretinoin is teratogenic and has several and serious side effects and is therefore only used in severe cases of acne and the treatment is performed by a dermatologist. Among the rare (≥1/10 000, &lt;1/1 000) but serious side effects which can occur upon treatment with Isotretinoin, is depression. There have been many reports regarding depression, mood swings, anxiety and worsening of already existing mental conditions in patients with depression, from individuals who have received systemic Isotretinoin treatments. In 1998 the FDA issued a warning to doctors that there could be a link between Isotretinoin treatment and depression, suicidal thoughts and possibly even psychosis.  Purpose  The purpose of this literature study is to investigate if acne treatments with the drug isotretinoin can cause mental disorders such as depression, anxiety, and an overall impaired quality of life.  Method  The literature searches were conducted in PubMed through the library of Linnaéus University. There are five studies referenced. The studies used different forms of self-assessment to evaluate symptoms of depression, anxiety, and overall quality of life in the participants.  Results and Conclusions The results of this work showed that there is no indication of a connection between isotretinoin treatments and mental negative effects in patients with acne. On the contrary, the studies found signs of improvement in the mental condition of the patients by the end of the treatment. There is, however, still not enough data to be able to confirm or rule out the origins of mental disturbance when a patient is treated with isotretinoin.

Känslogrupp är en affektfokuserad psykopedagogisk gruppbehandlingpå sju tillfällen för ungdomar i gymnasieålder i första linjens psykiatri. Studien undersökte hur deltagarnas nivå av depressiva och ångestrelaterade symtom utvecklades under gruppbehandlingens gång samt vid två månaders uppföljning. Depressiva symtom mättes med Patient Health Questoinnaire 9-item Scale (PHQ-9) och ångestrelaterade symtom mättes med Generalized Anxiety Disorder 7-item Scale (GAD-7). Ett sekundärt mått var Brunnsviken Brief Quality of Life Inventory (BBQ) som mätte livskvalitet. För huvudutfallsmåtten gjordes mätningar vid varje gruppsession samt vid uppföljning. För det sekundära måttet gjordes för-, efter- och uppföljande mätning. Deltagare var 13 gymnasieungdomar som hade kontakt med ungdomspsykiatrisk mottagning. Från förmätning till två månaders uppföljning uppmättes medelstora effekter för depressiva symtom och livskvalitet, samt för ångestrelaterade symtom en liten effekt. Resultaten visar att Känslogrupp kan vara en lämplig gruppintervention vid sidan av etablerade individuella behandlingar inom första linjens psykiatri och att den har potential att utvecklas.

Ottosson, B. & Skog, S. Åtgärder för att symtomlindra depression eller nedstämdhet hos äldre - en litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2020.Bakgrund: Många äldre lider av nedstämdhet, vilket kan vara ett tecken på depression. Det anses ofta inte som något att söka vård för då det till stor del räknas som en naturlig del av åldrandet. De symtom på nedstämdhet som ignoreras då är: ökad oro, känsla av hopplöshet, sömnsvårigheter, minskad aptit och viktminskning.Metod: En litteraturstudie med 10 kvantitativa artiklar, artiklarna delades in i fyra kategorier som de sedan presenterades genom. Nivån av symtom mättes med Geriatric depression scale (GDS).Syfte: Målet med den här litteraturstudien var att undersöka och beskriva åtgärder som kan användas för att lindra depressionssymtom eller nedstämdhet hos äldre.Resultat: Alla studier hade inte signifikanta sänkningar av GDS i slutet av studien men alla hade det under tiden studien pågick. Den minsta sänkningen av GDS var 4,34 % med minnesterapi (Wang 2005) och den högsta sänkningen var efter interventionen med konst då GDS minskade med 66 % (Ching-Teng M.fl. 2019).Konklusion: Det sammanfattade resultatet visade att alla interventioner gav bra resultat under tiden studien varade. Enligt de procentuella beräkningarna så var det konst (66 %), mindfulness (50,7 %) och Qi-Gong (41,3 %) som gav bäst resultat enligt GDS skalan.Nyckelbegrepp: Depressionssymtom, geriatrik, nedstämdhet, sjuksköterska, symtomlindring. / Ottosson, B. & Skog, S. Strategies to ease depression symptoms or blues in the elderly - a literature review. Degree project in nursing 15 Credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science), 2020.En litteraturstudie med 10 kvantitativa artiklar, artiklarna delades in i fyra kategorier som de sedan presenterades genom.Background: Many elderly people suffer from the blues, which can be a sign of depression. It is not often considered something to seek care for as it is largely regarded as a natural part of aging. The symptoms of depression that are then ignored are: increased anxiety, feelings of hopelessness, insomnia, decreased appetite and weight loss.Method: A literature review of 10 quantitative articles, the articles were selected into 4 different categories and then presented through these. Symptoms were measured with the geriatric depression scale (GDS).Aim: The main purpose of this literature study was to investigate and describe what measures that can be used to prevent or alleviate depression symptoms or the blues in the elderly.Results: All the studies did not have significant reductions of GDS at the end of the study but they all had it during the study. The smallest reduction of GDS was 4.34 % with reminiscence therapy (Wang 2005) and the highest decrease was after the intervention with art when GDS decreased by 66 % (Ching-Teng M.fl. 2019).Conclusion: The summarized results showed that all interventions produced good results during the study. According to the percentage calculations, art (66 %), mindfulness (50.7 %) and Qi-Gong (41.3 %) gave the best results according to the GDS scale.Keywords: Blues, depression symptom, geriatric, nurse, symptom relief.

Bakgrund: Depression är en folkhälsosjukdom i Sverige. Den kan uttryckas i både fysiska och psykiska symtom. Sjuksköterskan har en roll i att upptäcka och identifiera dessa. Syfte: Att undersöka sjuksköterskors uppfattningar om och förhållningssätt till depression och/eller depressionssymtom hos patienter inom primärvården. Metod: En intervjuundersökning med sex sjuksköterskor som arbetar på vårdcentraler i Sverige. Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod. Resultat: Depression och/eller depressionssymtom var ett ämne som innebar utmaningar och låg utanför sjuksköterskans egentliga arbetsområde, även om de hade en viktig roll i det initiala skedet. Sjuksköterskans arbete med problematiken upplevdes ha utökats i takt med en utveckling av primärvården. Den psykiska hälsan och ohälsan upplevdes ha fått ett större utrymme och patienter ansågs ha en medvetenhet om sin egen psykiska hälsa och ohälsa. Behov av större tillgång till psykolog och kurator, mer tid för patienter och vidare utbildning av sjuksköterskor uttrycktes tydligt. / Background: Depression is a public health disease in the Swedish population. The symptoms can be both physical and psychical. The nurse plays an important role within the discovery and identification of depression and/or depressive symptoms. Aim: To examine nurses’ attitudes and comprehension of depression in primary care. Method: A qualitative study with semi-structured interviews was made, with six nurses employed at different public health centers in Sweden. Manifest content analysis was used. Result: Depression and/or depressive symptoms were experienced as an area that withheld challenge and were outside of the nurses’ main responsibility. The nurse played an important role in the initial process. The psychic health had been given a larger room within the primary care. The nurses´ tasks had increased as the development of the primary care had proceeded. There was an experienced need of more psychologists and counselors, as well as more time with patients and an education of nurses.