Aesthetic  design  programs  are  often  used  as  a  complimentary  document  to  detailed development plans in Sweden and they focus on the areas architecture and design. The content varies between programs because there are no requirements in the Swedish Planning and Building Act (plan- och bygglagen, PBL) of neither the establishment nor the content. The general development of the detailed development plans and the connected aesthetic design program is that they are getting more and more detailed early in the spatial planning process which violates the intentions of PBL by not using brief outlines in the beginning of the spatial planning process. Due to the lack of requirements of the establishment of the aesthetic design program there is also no clear or statutory way of linking the two documents together. How the linking is done is the municipalities own decision, which leads to many variants that affect the municipality in its work in different ways. The purpose of my master thesis is to create an understanding of why the spatial planning process  is  conducted  the  way  it  is  and  how  the  detailed  development  plans  become  so detailed. This by conducting an empirical qualitative spatial planning process description of 10 detailed development plans in Stockholm County, with emphasis on the aesthetic design program, and interviews with the plan architect of each detailed development plan. The study showed that the project leaders and the project group from the municipality have the  biggest  influence  on  the  spatial  planning  process.  They  decide  which  documents  to establish, when to establish them, they take care of all the mandatory parts of the process and they decide the content of the aesthetic design program after discussion with the developer and consultants. The developer produces the documents required by the municipality as a basis for decision making and the aesthetic design program with the help from its consultants. The developers probably establish the aesthetic design program due to lack of competence from the municipality but also out of practical reasons. Because the developers very often act as initiators to the process they already have made sketches of the area with the help from consultants which easily can produce the aesthetic design program because they are already so involved in the project. The politicians have not been involved in the making of the aesthetic design program, neither has the public used its opportunities of public influence (samråd, granskning) to get their point across regarding the aesthetic design program. / Gestaltningsprogram är idag ett vanligt kompletterande dokument till detaljplaner i Sverige för   att   beskriva   ett   områdes   utformning   med   fokus   på   estetik   och   arkitektur. Gestaltningsprogrammens innehåll varierar från program till program då det inte finns något krav på att ett gestaltningsprogram måste upprättas och kopplas till detaljplaner enligt PBL. Gestaltningsprogrammen kan beskriva områdena väldigt övergripande för att bara skapa en idé om hur de önskar att området skall upplevas. De kan även vara mer detaljerade och illustrera arkitekturen för området och vilka material som skall användas. Den generella utvecklingen av detaljplaner och tillhörande gestaltningsprogram är att de blir mer  och  mer  detaljerade  tidigt  i  processen  vilket  strider  mot  PBLs  intentioner  om översiktlighet i den inledande planprocessen. Då det inte finns något krav på upprättandet av gestaltningsprogram finns det inte heller lagstadgat hur kopplingen mellan detaljplan och gestaltningsprogram skall göras. Hur denna koppling löses är upp till kommunerna själva vilket leder till många olika varianter med olika konsekvenser för kommunen i dess arbete. Syftet med mitt arbete är att skapa förståelse för varför processen ser ut som den gör idag och hur det kommer sig att detaljplanerna blir så detaljerade. Detta genom en empirisk kvalitativ detaljplaneprocessbeskrivning av 10 stycken upprättade detaljplaner i Stockholms län, med fokus på gestaltningsprogrammet, och intervjuer med respektive planarkitekt. Det visade sig att det största inflytandet på detaljplaneprocessens gång har projektledarna och projektgruppen  från  kommunen.  De  beslutar  vilka  dokument  som  skall  upprättas,  när dokumenten skall upprättas, de handhar den formella hanteringen av ärendet, de upprättar de obligatoriska handlingarna till detaljplanen och bestämmer hur gestaltningsprogrammet skall utformas samt dess innehåll efter gemensamma diskussioner med representanter från både kommunen, exploatören och konsulterna. Exploatörerna i sin tur tar fram de dokument som kommunen kräver som beslutsunderlag och gestaltningsprogrammet med hjälp av konsulter. Exploatörerna  tar  förmodligen  fram  gestaltningsprogrammet  då  kommunen  inte  besitter tillräcklig kompetens för det, men även av praktiska skäl då exploatören väldigt ofta har agerat initiativtagare till detaljplaneprocessen och därmed redan har en arkitektkonsult som har tagit fram idéskisser för området och därmed är insatt i arbetet och enkelt kan fortsätta med det arbetet och handha upprättandet av gestaltningsprogrammet. Vidare  har  politikerna  inte  varit  inblandande  i  gestaltningsprogrammets  utformning,  inte heller har privatpersoner i kommunen använt sig av möjligheterna vid samråd och granskning för att lämna synpunkter på gestaltningsprogrammet.

I rapporten har vi skrivit om naturstenens roll och förutsättningar som fasadmaterial inom byggproduktion. Målet med undersökningen var att belysa nya tekniker som finns på marknaden. Metoder som har använts för att undersöka infästningstekniker är genom intervjuer och studiebesök.   Den stora frågan var att ta reda på hur dem nya teknikerna kan påverka vår arbetsmiljö, miljö samt estetik. En annan fråga var hur den nya tekniken kan uppfylla de nya kraven?   Natursten är ett naturligt material som är inhomogen och därför förekommer det färgskiftningar och variationer i stenskivorna. En beställare ska därför vara väldigt specifik när stenen utses.   Det finns en stor risk med att förankra stenskivor utan mekanisk förankring. Utan förankringen kan stenen lossna från fasaden. Idag bygger vi vanligen med tekniken ventilerad luftspalt, mellanrum mellan stenskivor och stomme. På det sättet kan alla stenskivor röra sig utan spänningar samtidigt som luftspalten ventilerar och dränerar ut fukten bakom stenskivorna. Genom att välja lämpliga stendimensioner och ankare i standardutförande kan kostnaderna minskas. Denna rapport tar upp ny teknik. FZP, Fischer Zykon Panel, är ett undercut ankare. Detta är en valmöjlighet om en beställare vill erhålla skivor som är 20 mm i tjocklek.   Björn Shouenborg har designat ett program som gör det möjligt att dimensionera sten på fasader. Programmmet visar om dimensioneringen är ok med hänsyn till säkerhetskraven.   Med tanke på de stora miljökraven som ställs är det både lönande att undersöka möjligheter och ny teknik. Stommen byggs med mer isolering vilket kräver en längre expanderbult eller ankare mellan stenen och stommen.   I denna rapport framkommer det att en arkitekt och stenentreprenör är positiva till ACT-systemet.  Den här rapporten har belyst att den nya tekniken har en positiv påverkan på arbetsmiljön, miljön, estetik och tid. / The report talks about the capacity and conditions as a façade material within building construction. The goal with the research was to shed light on the new technique available today.  The methods used to examine the mechanical anchoring techniques were through interview and fieldstudies. The main question was to find out how those new technologies can affect our health and safety, environment and aesthetics. Another question is how the new technology can meet the new requirements?   Natural stone is a natural material that is inhomogeneous and therefore there are color variations and variations in stone tiles. A client should therefore be very specific when the stone is appointed. There is a great risk to anchor stone tiles without mechanical anchoring, without it the stone can detach from the façade. The technology most commonly used in anchoring stone is using a ventilated air gap, a space between the stone tiles and facade. In this way, all stone tiles move without tension and furthermore the air gap ventilates and drains the moisture behind the stone tiles. It is possible to cut costs by choosing the appropriate stone dimensions and tiles in the standard execution. New technology opens up new possibilities. An alternative is FZP, Fischer Zykon Panel which is an undercut anchor. This could be used as an option if a client wishes to have 20 mm thick tiles. Bjorn Shouenborg, researcher, has designed a program that makes it possible to dimension stone facades.The software that shows if the design is ok with regard to safety requirements.   Given the large environmental requirements imposed today, it is conceivable both be worthwhile to explore the possibilities and new technologies. The façade is built with more insulation which requires a longer expansion of anchors.   In this report, it appears that an architect and stone contractor is positive for the ACT system. This report has highlighted that the new technology has a positive impact on the work environment, the environment, aesthetics and time.

This licentiate thesis on architecture addresses how the state and municipalities use programs that deal with the design process in town planning projects. The author describes the process of creating an aesthetic design program and also studies a completed aesthetic design program. Furthermore, the author combines different findings and presents how programs develop during the planning process. The background of the work with architectural policy programs by the state agencies can be tracked in the program Shape of the Future – Program of Action, Design and Creative Design, 1997. Municipalities have also been influenced by architectural policy programs in their work. Changes in the Plan and Built Act, 1998/1999 that concern aesthetic values have also had effect on their work. The thesis presents four studies that comprise concept analysis, a case study of a municipal planning process, a road movie test and finally a comparison of different methods for evaluation of aesthetic design programs in road design projects. The first study presents a survey of the linguistic usage for programs that concern the design process. Examples from Sweden from the period 1999-2005 have been studied. Also, differences in the usage of the programs between the property developers and the town planning departments have been studied. The study showed that four types of programs were more commonly used: achitectural programs, aesthetic design programs, architectural quality programs and urban design programs. The distinctions in the programs can be used as foundation for more clear and uniform language use among the property developers and town planning departments. The second study follows the planning process of creating an aesthetic design program for the area Kvibergs äng in Gothenburg. An example of city development, the planning process contains both house planning and traffic planning. By the study the author search to increase the comprehension of developing aesthetic design programs and the knowledge of the distribution of power in town planning projects. The case relies on multiple sources of evidence, participant observations have been a main source. The case study consists of two kinds of analysis, a process analysis account of planning process and a discourse analytic interpretation of work of the planning group. The work with the aesthetic design program and the city plan stopped before it was completed. The planning group did not succeed in creating consensus among key actors. The differences in objectives among the architectural discourse, traffic planning discourse and the property developer discourse are some of the reasons why the aesthetic design program has not been completed. There were differences in interests and goals among the participants in the project of city development. The claim made throughout the study is that a common goal for the planning work is significant and it is essential to create consensus among the participants. In addition, the municipalities need guidance for aesthetic design programs to be able to guarantee the architectural quality. The third study describes a full scale experiment “road movie”. A film and a questionnaire were tried to evaluate the aesthetic design program for the detour past Sollefteå. The question was: Are film and questionnaire more easily available in comparison to traditional evaluation methods? Film was chosen as medium, since while driving on the road the experience is dynamic and similar to watching the movie. The film was shown to three independent groups. A total of 25 persons participated in the test. The informants were all professionals, either students or persons that worked with design tasks. The informants were asked to answer questions that concerned three kinds of evaluation criteria: research criteria, professional criteria and criteria specific for the program. The experiment showed that the informants had a positive attitude to use film for showing completed aesthetic design and evaluating road architecture. Film was a medium that showed critical viewpoints on the aesthetic design program and on completed design measures. In the beginning the method was expensive and took a lot of time, which was compensated by the fact that it was possible to conduct anywhere and anytime. The film also gave a good general impression of the road. The method was good at putting together measures and result when appraising the aesthetic design program. The fourth study shows a comparison of methods for evaluations that were used for completed aesthetic design programs at the Swedish Road Administration. A rich material was available to investigate the difference between film and other methods for evaluation. The evaluations carried out were: Tuning at place with the aesthetic design program, Evaluation at place with criteria and Qualitative evaluation. The issue investigated was: Which one of the methods of evaluation gave the best basis for assessment of the aesthetic design program and the result of the completed design measures. The study showed that used methods were suited in different situations. Tuning at place with the aesthetic design program was the fastest and cheapest method, it was only a local evaluation. With Evaluation at place with criteria more resources were needed, a discussion with informants was added. The method Qualitative evaluation was the only one of the methods that had users in the role as informants. The users provided new information through local knowledge. Film and questionnaire was the only one of the methods that gave critical comments to the aesthetic design program. The method put together program, measures and result. The method Film and questionnaire is based on criteria of research. Method and result become comparable with other evaluations that are built on theory. / Denna licentiatavhandling behandlar program avsedda att styra gestaltningen i stadsutvecklingsprojekt. En central frågeställning i avhandlingsarbetet har varit att undersöka hur programmen används hos statliga byggherrar och kommuner. Jag valde dels att följa ett gestaltningsprogram under själva framtagningsprocessen, dels att studera ett färdigt och genomfört gestaltningsprogram. Tillsammans ger studierna kunskap om bestaltningsprogrammets utvecklingsförlopp under planeringsprocessen från tidiga skeden till uppföljning av genomförda gestaltningsåtgärder. Bakgrunden till de statliga myndigheternas arbeten med arkitekturpolitiska handlingsprogram kan spåras i programmet Framtidsformer – Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design, 1997. Även kommuner har blivit påverkade av handlingsprogrammet i sitt arbete med arkitekturprogram. De ändringar i Plan- och bygglagen, 1998/1999, som berör estetiska värden har också haft betydelse för stadsbyggnadskontorens hantering av planprojekt. Licentiatavhandlingen innehåller fyra delstudier, de omfattar en kartläggande begreppsanalys, en fallstudie av en kommunal planprocess, ett filmförsök med utvärdering och slutligen en jämförelse av olika utvärderingsmetoder för gestaltningsprogram i vägprojekt. I den första delstudien redovisas en kartläggning av språkbruket som rör program för gestaltningsfrågor. Svenska exempel på hur programmen används som hjälpmedel i planeringsprocessen hos stat och kommuner mellan åren 1999–2005 studeras. Studien visar att fyra programtyper dominerar: arkitekturprogram, gestaltningsprogram, kvalitetsprogram och stadsmiljöprogram. Det råder inte något enhetligt språkbruk på området och studien avslutas med ett förslag till definitioner av förekommande programtyper. En klarare begreppsanvändning framstår som önskvärd. Den andra delstudien följer tillblivelseprocessen för ett kommande gestaltningsprogram för bebyggelsen vid Kvibergs äng i Göteborg. Planprocessen innehåller både bebyggelseplanering och trafikplanering. Genom studien söker jag få en ökad förståelse för utvecklingen av gestaltningsprogram och kunskap om maktordningen inom stadsutvecklingsprojekt. Information samlade jag främst genom deltagande observation vid möten som behandlade gestaltningsprogram och intervjuer. Fallbeskrivningen redovisar dels en processanalys av planeringsprocessen, dels en diskursanalytisk tolkning av planeringsgruppens arbete. Arbetet med gestaltningsprogrammet och detaljplanen avstannade innan det var färdigt till följd av oklarheter i planeringsprocessen och politiska omprioriteringar. En bidragande orsak kan sökas i skillnaden mellan de tre diskurser som var representerade i planeringsgruppen: arkitekturdiskursen, trafikplaneringsdiskursen och byggherrediskursen. De representerade olika intressen och målbilder i stadsutvecklingsprojektet. Resultatet av studien visar att en gemensam målbild för arbetet är viktig för att skapa samsyn bland mötesdeltagarna. En vägledning för gestaltningsprogram hos kommuner behövs för att säkra de arkitektoniska kvaliteterna. Den tredje delstudien beskriver ett fullskaleförsök, ”road movie”, där film och enkät prövades för att utvärdera genomförda gestaltningsåtgärder för förbifarten vid Sollefteå. Är film och frågeformulär ett mer lättillgängligt sätt jämfört med traditionella utvärderingar? Film valdes för att det finns en dynamik som är inbyggd i att färdas på vägen som liknar filmens möjlighet att redovisa en upplevelse av rörelse. Filmen visades för tre oberoende grupper vid olika tillfällen. Sammanlagt deltog 25 personer i försöken. Informanterna var professionella, antingen studenter eller personer som arbetade med gestaltningsfrågor. För att undersöka hur road movien uppfattades av informanterna fick de svara på frågor rörande tre typer av utvärderingskriterier: forskningskriterier, professionella kriterier och programspecifika kriterier. Informanterna i försöket var överlag positiva till att använda sig av film, både för att visa genomförda gestaltningsåtgärder och för att utvärdera vägarkitektur. Filmen var ett medium som lockade fram kritiska synpunkter både på gestaltningsprogrammet och utförda gestaltningsåtgärder. Initialt var metoden tids- och kostnadskrävande, vilket kompenserades med att den vid tillämpning var oberoende av tid och rum. Filmen återgav ett bra helhetsperspektiv av vägen. Metodiken bidrog till att länka samman åtgärder och resultat vid bedömningen. Den fjärde delstudien är en jämförelse av utvärderingsmetoder för genomförda gestaltningsprogram inom Vägprojekt. Det fanns ett rikt jämförelsematerial för att undersöka skillnader mellan film och övriga utvärderingsmetoder. De genomförda utvärderingarna var: Avstämning på plats mot gestaltningsprogrammet, Utvärdering på plats med utvärderingskriterier och Kvalitativ utvärdering. Den frågeställning som undersöktes var vilken av metoderna som gav det bästa underlaget för bedömning av gestaltningsprogram och bedömning av vidtagna gestaltningsåtgärder. Resultatet av jämförelsen visar att använda utvärderingsmetoder lämpade sig för olika användningsområden. Avstämning på plats mot gestaltningsprogrammet var den snabbaste och billigaste metoden, det blev dock endast en lokal utvärdering. Utvärdering på plats med utvärderingskriterier var mer resurskrävande, det tillkom även ett diskussionsmoment med informanterna. Metoden Kvalitativ utvärdering var den enda av metoderna som hade brukare som informatörer. Brukare tillförde ny kunskap genom sin lokalkännedom. Film och enkät var den enda av metoderna som gav kritiska kommentarer till gestaltningsprogrammet. Den bidrog till att länka samman program, åtgärder och resultat. Metoden film och enkät bygger på forskningsbaserade kriterier och härigenom blir metodik och resultat jämförbara med teoribaserade utvärderingar. / QC 20101125