<p>Syftet med studien är att<strong> </strong>analysera hur fenomenen omdömen och bedömning konstrueras; i en lärardiskurs, i diskursen i skriftliga omdömen samt historiskt i styrdokumenten Lgr 69, Lgr 80 och Lpo 94<strong>.</strong> För att studera hur fenomenen omdömen och bedömning konstrueras har kritisk diskursanalys använts. Datainsamling har skett med hjälp av en fokusgruppsintervju med lärare. Även skriftliga omdömen och styrdokument har studerats. I en fokusgruppsintervju får en grupp diskutera ett på förhand givet ämne; i denna studie har ämnet varit omdömen och bedömning. Resultatet av datainsamlingen har analyserats utifrån Faircloughs tredimensionella modell som används i kritisk diskursanalys. Resultatet av analysen visar att trots att lärare arbetar på samma skola kan arbetet med bedömning se mycket olika ut. Tidigare läroplaner lever kvar i undervisning och bedömning samt i de skriftliga omdömenas kommentarer. De nu gällande styrdokumenten ger också stort tolkningsutrymme av undervisningen vilket kan vara en förklaring till att lärare kan fortsätta att arbeta som de alltid har gjort. I studien lyfter lärarna fram och hänvisar till ord och begrepp i styrdokumenten. Även de skriftliga omdömena förhåller sig normativt till styrdokumenten. Vidare visar resultatet att det är av stor vikt att tid ges till reflektion och pedagogiska diskussioner så att gemensamt språk utvecklas inte bara vid implementering av nya riktlinjer utan kontinuerligt i lärarnas fortsatta arbete.<strong> </strong></p>

<p>Läroböcker är viktiga källor för kunskapsinhämtning och dess användare har oftast stort förtroende för det skrivna ordet i dessa böcker. Vi vill med denna uppsats uppmärksamma olika maktförhållanden i läroböckerna och uppmana lärare att gå utanför lärobokens ramar i undervisningen. Syftet med uppsatsen är att analysera framställandet av Indien i historieläroböcker från 1930-, 1960-, 1970- och 2000-talet. Läroböckerna analyseras med hjälp av den kritiska diskursanalysen och den sociokulturella praktiken belys med hjälp av postkolonial teori. Kolonialdiskursen är den dominerande diskursen i läroböckerna från 1930-talet, medan läroböckerna från de övriga undersökningsperioderna bygger på den dominerande västdiskursen. I dessa texter relateras och värderas Indien utifrån ett västerländskt perspektiv. I läroböckerna från 1930- och 1960-talet beskrivs britterna vara uppbyggare av Indien, medan britterna i de övriga böckerna beskrivs som erövrare och utnyttjare. I läroböckerna från 1930-talet förekommer det inte någon indisk diskurs, utan Indien berörs enbart i samband med kolonialväldet England. I läroböckerna från de övriga perioderna identifierades olika indiska diskurser och gemensamt för dessa är förfrämligandet av Indien och dess befolkning. Den dominerande västdiskursen ifrågasätts inte, utan befästs och reproduceras i de undersökta historieläroböckerna. Totalt undersöks 20 historieläroböcker varav 18 av dessa präglas av postkoloniala föreställningar. De två avvikande böckerna är skrivna under 1970-talet och i den ena urskiljs ett mer implicit postkolonialt perspektiv, medan den andra är helt fri från postkoloniala föreställningar.</p>

<p>This is a study of the phenomenon <em>enterprise education</em> in a Swedish school. Enterprise education is a rather new concept in Swedish schools, and it has yet to be clearly defined and sufficiently studied. In order to investigate the various aspects of the education properly an analysis of the language used by its proponents needs to be performed. The authors have used discourse analysis from a perspective provided by Laclau and Mouffe. This is for the purpose of determining how the phenomenon is expressed by four teachers in the school mentioned previously. A critical perspective has been adopted in analyzing the results. A few key elements in the analysis have appeared to justify the education: reality, projects and receiver. Other important concepts are motivation, interest, responsibility, creativity, activity and enterprising. The didactic implications are that one should be aware of the potential pitfalls in the strong rhetoric employed to justify the education.</p>

<p><p>I denna uppsats har jag analyserat hur naturvetenskap och naturvetaren konstrueras i olika sammanhang. Detta har gjorts i tre sociala och kulturella praktiker, som representerades av Dagens Nyheter, Svenskt Näringsliv respektive grundskolans styrdokument, där valda texter och artiklar under året 2005 utgjort ett empiriskt material. Undersökningen är kvalitativ till sin karaktär och utgår ifrån Faircloughs kritiska diskursanalys, med ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Resultatet visar att det i dessa sociala och kulturella praktiker går att urskilja tre olika naturvetenskapliga diskurser: naturvetenskap som marknadsekonomisk diskurs, naturvetenskap som vetenskaplig rationalitetsdiskurs och naturvetenskap som etik och moral. Inom dessa tre diskurser aktualiserades olika subjektpositioner gällande naturvetare. Naturvetaren i marknadsekonomisk diskurs blev en man, en gemensam positionering bland de övriga diskurserna, men här presenterades naturvetaren även som en kunnig person, oerfaren inom näringslivet. Förankrat i naturvetenskap som vetenskaplig rationell blev naturvetaren bland annat en akademiker, naiv och originell man. I diskursen naturvetenskap som etik och moral valdes subjektpositioneringar där naturvetare konstruerades som en humanist eller politiker med naturvetenskaplig bakgrund. </p></p><p> </p>

This is a study of the phenomenon enterprise education in a Swedish school. Enterprise education is a rather new concept in Swedish schools, and it has yet to be clearly defined and sufficiently studied. In order to investigate the various aspects of the education properly an analysis of the language used by its proponents needs to be performed. The authors have used discourse analysis from a perspective provided by Laclau and Mouffe. This is for the purpose of determining how the phenomenon is expressed by four teachers in the school mentioned previously. A critical perspective has been adopted in analyzing the results. A few key elements in the analysis have appeared to justify the education: reality, projects and receiver. Other important concepts are motivation, interest, responsibility, creativity, activity and enterprising. The didactic implications are that one should be aware of the potential pitfalls in the strong rhetoric employed to justify the education.

Läroböcker är viktiga källor för kunskapsinhämtning och dess användare har oftast stort förtroende för det skrivna ordet i dessa böcker. Vi vill med denna uppsats uppmärksamma olika maktförhållanden i läroböckerna och uppmana lärare att gå utanför lärobokens ramar i undervisningen. Syftet med uppsatsen är att analysera framställandet av Indien i historieläroböcker från 1930-, 1960-, 1970- och 2000-talet. Läroböckerna analyseras med hjälp av den kritiska diskursanalysen och den sociokulturella praktiken belys med hjälp av postkolonial teori. Kolonialdiskursen är den dominerande diskursen i läroböckerna från 1930-talet, medan läroböckerna från de övriga undersökningsperioderna bygger på den dominerande västdiskursen. I dessa texter relateras och värderas Indien utifrån ett västerländskt perspektiv. I läroböckerna från 1930- och 1960-talet beskrivs britterna vara uppbyggare av Indien, medan britterna i de övriga böckerna beskrivs som erövrare och utnyttjare. I läroböckerna från 1930-talet förekommer det inte någon indisk diskurs, utan Indien berörs enbart i samband med kolonialväldet England. I läroböckerna från de övriga perioderna identifierades olika indiska diskurser och gemensamt för dessa är förfrämligandet av Indien och dess befolkning. Den dominerande västdiskursen ifrågasätts inte, utan befästs och reproduceras i de undersökta historieläroböckerna. Totalt undersöks 20 historieläroböcker varav 18 av dessa präglas av postkoloniala föreställningar. De två avvikande böckerna är skrivna under 1970-talet och i den ena urskiljs ett mer implicit postkolonialt perspektiv, medan den andra är helt fri från postkoloniala föreställningar.

I denna uppsats har jag analyserat hur naturvetenskap och naturvetaren konstrueras i olika sammanhang. Detta har gjorts i tre sociala och kulturella praktiker, som representerades av Dagens Nyheter, Svenskt Näringsliv respektive grundskolans styrdokument, där valda texter och artiklar under året 2005 utgjort ett empiriskt material. Undersökningen är kvalitativ till sin karaktär och utgår ifrån Faircloughs kritiska diskursanalys, med ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Resultatet visar att det i dessa sociala och kulturella praktiker går att urskilja tre olika naturvetenskapliga diskurser: naturvetenskap som marknadsekonomisk diskurs, naturvetenskap som vetenskaplig rationalitetsdiskurs och naturvetenskap som etik och moral. Inom dessa tre diskurser aktualiserades olika subjektpositioner gällande naturvetare. Naturvetaren i marknadsekonomisk diskurs blev en man, en gemensam positionering bland de övriga diskurserna, men här presenterades naturvetaren även som en kunnig person, oerfaren inom näringslivet. Förankrat i naturvetenskap som vetenskaplig rationell blev naturvetaren bland annat en akademiker, naiv och originell man. I diskursen naturvetenskap som etik och moral valdes subjektpositioneringar där naturvetare konstruerades som en humanist eller politiker med naturvetenskaplig bakgrund.

Det har de senaste åren pågått en debatt inom den offentliga sfären huruvida datorer har en plats eller inte inom skolan. På senare tid har denna debatt gått från om till hur datorer skall integreras i skolan och förespråkare och motståndare innefattar både lärare, forskare och utbildningsministern. Forskning inom området IKT och lärande pekar på flera fördelar med att använda datorer inom skolan men området är fortfarande växande till följd av den stora förändring som IKT i skolan betyder. Studier visar bland annat att användandet av IKT kan höja elevers akademiska prestationer och föra skolan närmre elevernas livsvärld. Detta menar forskare kan höja elevers prestation och gynna dem i en globaliserad värld av kunskap. Den nya situation som IKT skapar gör också att skolans upplägg måste problematiseras. Lärare sitter inte längre på all kunskap i klassrummet och elever måste anpassa sig till detta. Syftet är att undersöka hur lärare och elever förhandlar om sina positioner inom skolan med elevdatorn i åtanke. Genom att genomföra kvalitativa intervjuer med elever och lärare i gymnasieskolan samlades empiri in till en diskursanalys. I denna analys undersöktes hur vissa betydelser av elevdatorn innefattades i skolans praktik och vissa uteslöts. Resultatet visade att lärare aktivt inkluderar vissa specifika betydelser av elevdatorn samtidigt som de lämnar andra uteslutna eller odefinierade. Som en konsekvens av detta måste eleverna hantera lärarnas och skolans restriktioner gentemot deras egna uppfattningar om elevdatorn. Den konflikt som vanligen uppstod var när lärare och elever inte hade samma syn på vad datorn var, vad som var relevant för skolan, och rätten att bestämma detta var återkommande i skolans vardag. Skäl som angavs för dessa konflikter var bland annat bristande disciplin bland eleverna, okunskap hos lärare, ovilja att släppa traditionella läromedel och svårigheter att hantera elevdatorerna som många gånger sågs som någonting pådyvlat ovanifrån.

Denna studie undersöker vilka miljödiskurser, sätt att tala om och förstå, miljöproblematik som finns i läroböcker i samhällskunskap på gymnasiet. Syftet är att undersöka detta och sätta det i relation till läroplanen Lpf94. Detta inbegriper att undersöka den diskursordning som läromedlen skapar, vilket är summan av de miljöproblematiksdiskurserna vilka finns i läroböckerna. De läroböcker som undersökts är Zigma ABC, Reflex ABC, Samhälle.nu BC, Forum ABC, Nya Millennium ABC och Exposé AB. Undersökningen har skett genom en diskursanalys baserad på Norman Faircloughs Critical Discourse Analysis och John S. Dryzeks miljöproblematiksdiskurser. Genom att undersöka förekomsten av diskursernas grundbeståndsdelar i läroböckerna har fem stycken diskurser påträffats. Dessa är administrativ pragmatism, grön medvetenhet, prometheanism, survivalism och hållbar utveckling. Hållbar utveckling är den vanligast förekommande diskursen och utgör den främsta diskursen i fyra av sex läromedel. Survivalism är den näst vanligaste och förekommer i tre stycken läroböcker. Diskursordningen är relativt stor då flera olika diskurser återfinns i läroböckerna och varierar mellan en och tre stycken diskurser per lärobok. I Lpf94 hittades enbart diskursen hållbar utveckling. Studien tolkar hållbar utveckling som en officiell miljöproblematiksdiskurs vilken i läromedlen möter de övriga inofficiella miljöproblematiksdiskurserna.

Denna uppsats syftar till att undersöka diskursiva uttryck av klass och ojämlikhet i svensk tidningsmedias rapportering och debatt om den så kallade överklassafarin som ägde rum under våren 2012. Som teoretisk och metodologisk utgångspunkt används kritisk diskursanalys, med det uttalade målet avslöja, avmystifiera och ifrågasätta social ojämlikhet. En ytterligare förutsättning var att betrakta varje representation av verkligheten som en rekontextualisering av densamma, där förgivettaganden, makt och ideologi spelar en viktig roll. Teun van Dijks sociokognitiva teori visade sig vidare vara särskilt användbar i förståelsen av tidningsartiklarna. Även Carol Bacchis poststrukturalistiskt influerade teori om problemrepresentation användes i analysen av de argument som identifierades i materialet. Analysen visar en tydligt polariserad debatt, som till största del kom att handla om huruvida det bör anses rättfärdigt att uttrycka klasshat. Detta kan ses i ljuset av en moralisk diskurs i förståelsen av klass. Å ena sidan ansågs överklassafarins klasshat-retorik underblåsa motsättningar i samhället, å andra sidan sågs det som ett legitimt uttryck för materiella klasskillnader.