Abstract The purpose of this study was to explore students’ ideas on the readability of classical literature andthe subsequent conversations about the literature. The teacher’s viewpoints were included, and shestated her teaching techniques and how these appeared to be perceived by the students. Theoretically,older literature can present a challenge to understand and interpret, in addition to the language beingold-fashioned. Furthermore, proven scientific strategies such as “deep reading” were explored. In thisstudy, a focus group with ninth year students discussed the texts Mor badar and Vägen ut by MoaMartinson and Harry Martinson and argued their views on the language and the readability in thetexts. The teacher was also interviewed to obtain her perspective of the students’ challenges, as well asher reading strategies to facilitate the students reading comprehension. To summarize, the results ofthe study showed that the students had difficulty in understanding the classic literary texts andrequired help and assistance from the teacher and fellow students, in order to understand the use of thelanguage and the message in the texts. According to the results, the students stated that they appliedreading strategies such as “deep reading” to decipher the meaning of the texts. In addition, havingconversations about the texts and the literary works proved to be a useful tool to them.

Syftet med studien är att inom en hermeneutisk kunskapstradition, med hjälp av en kvalitativ metod och utifrån ett narrativt perspektiv samla in, presentera, beskriva och tolka ett begränsat urval självupplevda berättelser i vilka lärare i årskurs 4–6 talar om hur de arbetar med att stödja elevers djupläsning. I anslutning till detta syfte har följande forskningsfrågor formulerats: Hur upplever lärare att de arbetar med skönlitteratur för att för att stödja och utveckla elevers djupläsning? Finns en överensstämmelse mellan detta arbete hos lärarna och en forskningsförankrad syn på hur elever utvecklar sin djupläsning i skönlitteratur?   I studien undersöks lärares upplevelser av sitt arbete med att stödja och utveckla elevers djupläsning av skönlitteratur i årskurs 4–6 samt hur och i vilken grad detta arbete har anknytning till relevant forskning. Studien grundas på fyra verksamma lärares berättelser om läsundervisning. Den har utförts med en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer med standardiserade frågor.   Lärarna är samstämmiga i fråga om vikten av att lära i ett sammanhang, och vad gäller samtalets betydelse för elevens läsförståelse. De har relativt god förankring i forskningen även om de inte nämner det explicit. Den forskare som framförallt nämns är Judith Langer som också betonar vikten av att samtala och reflektera över det lästa som en faktor för att nå djupläsning. Langer beskriver även ett sociokognitivt perspektiv på literacy och menar att lärandet bör ske i ett sammanhang som är begripligt för eleven.   Lärarna i studien berättar om vikten av att lära i ett sammanhang för att lärandet ska bli begripligt för eleverna, vilket innebär att lärandet sker i en kontext som är relevant för dem. Arbete med djupläsning innebär att samtala om texten och att reflektera över det lästa, vilket kan ske både gemensamt och individuellt. Samtliga lärare berättar att högläsning är vanligt förekommande i det gemensamma arbetet kring djupläsning. I studien antyds möjligheten att lärares relativt goda kunskaper om djupläsning har haft en positiv inverkan på läsinlärningen generellt. Detta skulle kunna vara en fruktbar utgångspunkt för vidare studier.

I denna kunskapsöversikt har vi med hjälp av befintlig forskning ämnat att svara på hur lärare kan arbeta med lässtrategier för att öka elevers läsintresse. Forskning kring elevers läsning visar tydligt att elever läser traditionell skönlitteratur i mindre utsträckning än tidigare. Forskning visar dock att elever ändå är i ständig kontakt med olika typer av texter i sin vardag. Dessa texter innefattar allt ifrån det som är tryckt till det som finns tillgängligt digitalt även om det förstnämnda ofta har en högre status. Med detta som grund har vi sökt och gallrat forskningsmaterial för att se hur lärare tillsammans med elever kan arbeta läsfrämjande. Med hjälp av lässtrategier, föreställningsvärldar och multimodala verktyg kan eleverna vägledas att ta sig an olika texter i olika sammanhang. På så sätt får de möjlighet att behandla skönlitteratur och faktatexter i och utanför skolan för att i förlängningen öka deras läsintresse, i synnerhet läsning av denna typ av traditionella texter.

Syftet med vår studie är att få en övergripande bild om hur grundskollärare som undervisar i svenska arbetar med skönlitteratur för att främja elevernas läsförståelse. Utifrån teoretiker såsom Louise Rosenblatt, Judith A Langer och Aidan Chambers ges lärare en rik källa till beforskad kunskap för att hjälpa eleverna in i djupläsning för att främja elevernas läsförståelse. För att besvara studiens frågeställningar har vi genomfört kvalitativa intervjuer med fem lärare. Den empiriska datan sammanställdes genom kategoriseringar som sedan diskuterades och analyserades utifrån litteraturgenomgången. Resultatet visar att lärarna arbetar i högre grad än förväntat utifrån forskningen vi har tagit del av. Lärarna arbetar främst med boksamtal och högläsning när de bearbetar skönlitteratur. Samtliga lärare menar att syftet med att deras elever får läsa skönlitteratur är för att väcka motivation och läslust. Inspiration från Langer och Chambers förekommer parallellt med materialet Läsfixarna. Utifrån studien konstaterar vi att lärarnas kompetensutveckling har haft inflytande på deras arbetssätt med skönlitteratur.