Hydropower dams block migration routes and disrupt longitudinal connectivity in rivers, thereby posing a threat to migratory fish species. Various fish passage solutions have been implemented to improve connectivity with varying success. A well-functioning passage solution must ensure safe and timely passage routes that are used by a substantial portion of the migrating fish. In this thesis, I report the results from telemetry studies where the behavior and survival of migrating Atlantic salmon spawners, post-spawners and smolts have been evaluated in relation to hydropower dam passage. I evaluate downstream passage performance at dams with no passage solutions in the River Klarälven, and with simple passage solutions in in the Winooski River. In the River Ätran, I study both upstream- and downstream passage performance at a dam with sophisticated passage solutions based on the best available technology. In addition, I have studied the survival and behavior of post-spawners and hatchery-released smolts. A substantial portion of the spawners survived spawning and initiated downstream migration. Most males migrated downstream in autumn following spawning, whereas females tended to stay in the river until spring. For hatchery-reared smolts, early release was associated with faster initiation of migration and higher survival compared to late release. Multiple dam passage resulted in high mortality for both smolts and kelts. For smolts, dam passage, even with simple passage solutions, was associated with substantial delay and mortality. High spill levels were linked to high survival and short delay for downstream migrating salmon. The best available passage solution, which consisted of a nature-like fishway and a low sloping intake rack to guide fish to a bypass, resulted in rapid passage of a large portion of the adult migrants.

Opening migratory pathways is crucial for the brown trout´s ability to recolonize spawning- and rearing areas, in order to complete its lifecycle. Damming rivers for hydropower production has created obstacles for migration, and nature-like fishways are one measure used to recreate connectivity. The purpose of this bachelor´s thesis was to find out how the nature-like fishway, constructed in 2016, at Billsta power plant, central Sweden, was used by migratory brown trout for upstream and downstream passage, and to observe if the migration pattern changed over time, between 2018-2020. The collected data comes from an automatic fish-counter that has been located upstream of the nature-like fishway. To analyze the data, recorded trout were categorized into two length classes, spawning-size and smolt-size, according to criteria from the Swedish Agency for Marine and Water Management (HaV). Since individual fish could not be identified, a method for daily “net migration” was been developed to estimate the direction of migration. The results showed that net migration of spawning-size trout was greater upstream than downstream. Net upstream migration of spawning size trout tended to increase over time, but not the net downstream migration. There was no difference between net upstream and net downstream migration smolt-size trout, but the net downstream migration smolt-size trout increased over time. The study showed that there was substantial use of Billsta nature-like fishway for brown trout of both spawning- and smolt-sizes, for both upstream and downstream migration. The migration pattern was partly as expected but, upstream migration of smolt-size trout suggests that there is a considerable population of stationary trout passing the fish-counter. The study highlights the importance of monitoring the results of the restoration and implementing improvement measures where necessary. Billstaån has regained open migration pathways, but more time is needed to evaluate its effect and find out if the ecosystem works so that Storsjöns unique, large sized, migratory brown trout stocks once again have the conditions to complete their lifecycle in Billstaån. / Fria vandringsvägar är avgörande för öringens förmåga att återkolonisera lek- och uppväxthabitat, vid fungerande lek- och smoltvandring kan öringen fullborda sin livscykel. Vattenkraftsproduktion har skapat vandringshinder och naturlika fiskvägar är en åtgärd för att återskapa konnektivitet. Syftet med den här kandidatuppsatsen var att ta reda på hur den nedersta naturlika fiskvägen, skapad 2016 vid Billsta kraftverk i mellersta Sverige, nyttjades av vandrande öringar för uppströms och nedströms passage och observera om vandringsmönstret förändrades över tid, mellan 2018–2020. Rådatan kommer från en automatisk fiskräknare som funnits placerad uppströms den naturlika fiskvägen. För att analysera datan delades öringen in efter två längdstorlekar, lek- och smoltstorlek, enligt kriterier från Havs- och vattenmyndigheten. Eftersom individuell fisk inte gick att identifiera har en metod för daglig ”nettovandring” utarbetats för att uppskatta vandringens riktning. Resultatet visade att fler öringar i lekfiskstorlek nettouppvandrade än nettonedvandrade. Nettouppvandring av lekfiskstorlek tenderade att öka över tid men inte nettonedvandringen. Det var ingen skillnad mellan nettoupp- och nettonedvandrande öring i smoltstorlek, men nettonedvandringen av öring i smoltstorlek ökade över tid. Studien visade att Billsta naturlika fiskväg nyttjades väl av öring i både lekfisk- och smoltstorlek för både uppströms- och nedströmsvandring. Vandringsmönstret var delvis som förväntat, men när det gäller smoltstorlekens vandring var det snarare bäcköringens vandring än smoltens vandringsmönster som analyserades. Studien belyser vikten av att övervaka resultatet av restaureringen och implementera förbättringsåtgärder där så behövs. Billstaåån har återfått fria vandringsvägar men mer tid behövs för att utvädera dess effekt och ta reda på om ekosystemet fungerar så att Storsjöns unika, storvuxna, lekvandrande öringstam återigen fått förutsättningar att fullborda sin livscykel i Billstaån.

La smoltification est un évènement métamorphique chez le saumon qui initie la migration de dévalaison et pré-adapte le juvénile à l’entrée en mer. Cette thèse a pour objectif d’étudier les régulations endocrines et environnementales de la smoltification chez le saumon Atlantique de la longue rivière Loire-Allier, population qui est en danger. Nous montrons la présence et la divergence fonctionnelle de deux paralogues de la sous-unité ß (tshßa & tshßb) de la thyrotropine (TSH) chez le saumon Atlantique et observons un pic d’expression de tshßb dans l’hypophyse à la smoltification, pic concomitant à l’initiation de la migration de dévalaison. Ce résultat est le premier à mettre en relation l’expression hypophysaire de TSH avec la smoltification et le comportement migratoire de dévalaison. L’exposition expérimentale à une photopériode constante de jours courts ou à une température augmentée n’affecte pas nettement le pic de tshßb ni l’initiation de la migration de dévalaison, ce qui met en évidence l’importance de contrôles endogènes. Cette étude apporte de nouvelles connaissances fondamentales sur le cycle de vie du saumon Atlantique avec la découverte de nouveaux acteurs dans le processus de smoltification et avec des implications dans le domaine de la conservation. / Smoltification is a metamorphic event in salmon, which initiates downstream migration and pre-adapts juvenile for seawater entry. The PhD aimed at investigating endocrine and environmental regulation of smoltification in the endangered long-river Loire-Allier Atlantic salmon. We report the presence and functional divergence of thyrotropin ß-subunit paralogs (tshßa & tshßb) in Atlantic salmon and showed a peak pituitary expression of tshßb at smoltification which was concomitant with the initiation of downstream migration. This is the first time pituitary TSH expression is related to smoltification and downstream migratory behavior. Experimental exposure to constant short-day photoperiod or to increased temperature did not markedly affect the peak of tshßb nor the initiation of downstream migration, highlighting the importance of endogenous controls. This study brings new insights to the life cycle of Atlantic salmon with the discovery of novel components of the smoltification process, and with implications for conservation.

<p>The passage efficiency of downstream migrating brown trout (Salmo trutta) smolts past two hydropower plants in the River Emån, southeastern Sweden, was evaluated by telemetry. From 26 April to 17 May 2005, 40 wild brown trout smolts were radio-tagged, and their positions were recorded daily until 14 June. Approximately 45% of the individuals passed both power plants, and 15% made it to the sea, some 28 km downstream of the power plants. About 20% of the individuals ceased migrating, residing in a lotic habitat. Mortality due to predation was 33%, and the predation rate was higher in the power plant dams than it was downstream of the power plants. Turbine-induced mortality was greater in the upper power plant (40%) than in the lower one (13%). Fish that chose the alternative routes, through the gates, swam past the upper dam faster than fish that swam through the turbines. The results confirm previous work in the river, namely that measures need to be taken to improve passage efficiency past the power plants, particularly passage of the upper power plant. Such measures are of crucial importance if the nature-like bypass channels at the power plants in Finsjö are going to have any long-term effects on the brown trout population.</p> / <p>Passageeffektiviteten för nedströms vandrande havsöringssmolt (Salmo trutta) förbi två vattenkraftverk i Emån, i sydöstra Sverige, utvärderades med telemetri. Från 26 april till och med 17 maj 2005 märktes 40 vilda havsöringssmolt med radiosändare och de positionsbestämdes dagligen till och med 14 juni. Ungefär 45% av individerna passerade båda kraftverken, och 15% klarade sig till havet, cirka 28 km nedströms kraftverken. Omkring 20% av individerna avbröt vandringen och stannade i ett lotiskt habitat. Mortalitet på grund av predation uppgick till 33%, och predationshastigheten var högre i kraftverksdammarna än nedströms kraftverken. Den turbininducerade mortaliteten var högre i det övre kraftverket (40%) än i det nedre (13%). Det gick fortare att passera den övre kraftverksdammen för fisk som valde de alternativa rutterna, genom dammluckorna, jämfört med att passera genom turbinerna. Dessa resultat bekräftar tidigare studier i ån, nämligen att åtgärder krävs för att förbättra passageeffektiviteten förbi kraftverken, i synnerhet passagen av det övre kraftverket. Sådana åtgärder är av avgörande betydelse om de naturlika fiskvägarna vid kraftverken i Finsjö ska få några långsiktiga effekter på havsöringspopulationen.</p>

The passage efficiency of downstream migrating brown trout (Salmo trutta) smolts past two hydropower plants in the River Emån, southeastern Sweden, was evaluated by telemetry. From 26 April to 17 May 2005, 40 wild brown trout smolts were radio-tagged, and their positions were recorded daily until 14 June. Approximately 45% of the individuals passed both power plants, and 15% made it to the sea, some 28 km downstream of the power plants. About 20% of the individuals ceased migrating, residing in a lotic habitat. Mortality due to predation was 33%, and the predation rate was higher in the power plant dams than it was downstream of the power plants. Turbine-induced mortality was greater in the upper power plant (40%) than in the lower one (13%). Fish that chose the alternative routes, through the gates, swam past the upper dam faster than fish that swam through the turbines. The results confirm previous work in the river, namely that measures need to be taken to improve passage efficiency past the power plants, particularly passage of the upper power plant. Such measures are of crucial importance if the nature-like bypass channels at the power plants in Finsjö are going to have any long-term effects on the brown trout population. / Passageeffektiviteten för nedströms vandrande havsöringssmolt (Salmo trutta) förbi två vattenkraftverk i Emån, i sydöstra Sverige, utvärderades med telemetri. Från 26 april till och med 17 maj 2005 märktes 40 vilda havsöringssmolt med radiosändare och de positionsbestämdes dagligen till och med 14 juni. Ungefär 45% av individerna passerade båda kraftverken, och 15% klarade sig till havet, cirka 28 km nedströms kraftverken. Omkring 20% av individerna avbröt vandringen och stannade i ett lotiskt habitat. Mortalitet på grund av predation uppgick till 33%, och predationshastigheten var högre i kraftverksdammarna än nedströms kraftverken. Den turbininducerade mortaliteten var högre i det övre kraftverket (40%) än i det nedre (13%). Det gick fortare att passera den övre kraftverksdammen för fisk som valde de alternativa rutterna, genom dammluckorna, jämfört med att passera genom turbinerna. Dessa resultat bekräftar tidigare studier i ån, nämligen att åtgärder krävs för att förbättra passageeffektiviteten förbi kraftverken, i synnerhet passagen av det övre kraftverket. Sådana åtgärder är av avgörande betydelse om de naturlika fiskvägarna vid kraftverken i Finsjö ska få några långsiktiga effekter på havsöringspopulationen.

Les gobies amphidromes et, en particulier, ceux de la sous famille des Sicydiinae représentent une part importante de la diversité et de l'abondance des peuplements de poissons d'eau douce des îles tropicales. Ces espèces se reproduisent dans les rivières et ont une phase larvaire marine pendant plusieurs mois avant de retourner croitre et maturer en eau douce. L'objectif de cette thèse est d'acquérir des connaissances concernant la phénologie des dynamiques de migration en eau douce de deux espèces de Sicydiinae de La Réunion, Sicyopterus lagocephalus et Cotylopus acutipinnis et les mécanismes qui peuvent en être à l'origine. Ces études montrent que la dévalaison des larves vers la mer immédiatement après leur éclosion avait principalement lieu pendant l'été austral et en début de nuit dans les zones aval. Le débit des cours d'eau et ses fluctuations saisonnières et journalières jouent un rôle prépondérant dans cette dynamique de dévalaison en termes d'abondances de larves dérivant, de temps de dévalaison jusqu'à la mer et de survie des larves. Après leur arrivée en eau douce, les juvéniles vont coloniser l'ensemble des zones des bassins versants. Les plus fortes abondances de juvéniles en migration vers les zones amont sont observées en fin d'étiage et pendant l'après-midi. Enfin, S. lagocephalus présente des performances locomotrices supérieures à celles de C. acutipinnis soutenues par des morphologies plus diverses. Ces meilleures performances, soutenues par des morphologies plus diverses, sont l'un des facteurs qui peuvent expliquer la large aire de répartition de S. lagocephalus, présent dans les océans Indien et Pacifique, par rapport à C. acutipinnis qui est endémique de l’archipel des Mascareignes. Des recommandations de gestion, permettant principalement de restaurer la continuité biologique au niveau des barrages, sont faites au regard des résultats obtenus durant cette thèse. / Amphidromous gobies, especially those of the Sicydiinae subfamily, represent most of the diversity and abundance of the freshwater fish assemblages in tropical islands. These species spawn in rivers, spend months in the ocean as pelagic larvae and return to freshwater to grow and reproduce. This doctoral thesis aims at describing the phenology and some mechanisms of the dynamics of migration in freshwater of two Sicydiinae species in Réunion Island: Sicyopterus lagocephalus and Cotylopus acutipinnis. These studies highlighted that larval downstream migration to the sea, immediately after hatching, occurs mainly during austral summer and a few hours after sunset in downstream reaches. Seasonal and daily fluctuations of the flow regime also greatly influence the abundances, the transport duration from spawning site to the sea and the survival of larvae during their downstream migration. After their return to the freshwater, juveniles settle in the watersheds from the estuary to the most upstream reaches. The highest abundances of juveniles migrating to upstream reaches are observed during low flow conditions at the end of the afternoon. Finally, locomotor performances are better for S. lagocephalus compared to C. acutipinnis. These better locomotor performances, supported by more diverse morphologies, are among the factors explaining the presence of S. lagocephalus from Eastern Pacific Ocean to Western Indian Ocean when C. acutipinnis is endemic to the Mascarenes Archipelago. Based on the results obtained in this doctoral thesis, management and conservation recommendations are suggested especially for the restoration of fish passage at several migration barriers such as dams and weirs.

Under hösten leker en inhemsk population av Atlantisk lax (Salmo salar) i Klarälven, Sverige, för att därefter vandra nedströms tillbaka till sjön Vänern. Vid älvens andra kraftverk sett från Vänerns mynning, Dejefors kraftverk, finns det planer på att ersätta ett av kraftverken mot ett nytt och det finns därför ett behov av att ta reda på hur laxens nedströmsvandring påverkas av det kraftverket som finns där i dag. Då alla kraftverk i Klarälven saknar fiskpassagelösningar är det extra viktigt att följa upp laxarnas passageöverlevnad under vandringen. Avsikten med denna studie var därför att ta reda på hur laxen rörde sig runt kraftverket, hur väl de klarade av att passera kraftverket beroende av vilken passageväg de tog och vilka faktorer som påverkade passageframgången. Under september 2020 fångades 40 laxindivider in när de var på väg uppströms inför leken. De mättes och märktes med telemetrisändare för att sedan transporteras uppströms och släppas ut nedanför kraftverket i Munkfors, varifrån deras nedströmsvandring förbi Dejefors kraftverk följdes och analyserades med hjälp av akustisk telemetri. Resultatet visade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan kön för när laxarna påbörjade sin nedströmsvandring. Kraftverket visade sig dock fördröja laxarnas nedströmsvandring då det tog längre tid för dem att passera kraftverket än vad det tagit dem att simma ner dit i den fritt strömmande delen av älven. Av de 31 laxar som anlände till Deje så passerade 27 av dem kraftverket, varav 13 individer överlevde (48 %). Överlevnaden var högre för individer som passerade via spillutskoven (10 av 12) än turbinerna (3 av 15). Det fanns en signifikant skillnad i mortalitet vid kraftverkspassage beroende på laxens längd och passageväg; långa individer hade en högre mortalitet (73 %) än kortare (25 %) och passagevägen hade en signifikant effekt på mortaliteten. Resultatet visar tydligt på ett behov av åtgärder för att förbättra överlevnaden hos lax vid passage av Dejefors kraftverk. Lösningar för att få fisken att helt undvika turbinerna och istället välja en annan passageväg vore troligen den bästa och effektivaste lösningen för att öka laxens överlevnad under nedströmsvandringen. / During autumn, the endemic Atlantic salmon (Salmo salar) migrate upstream to spawn in the river Klarälven, Sweden, after which they migrate downstream back to Lake Vänern. There are plans to remove one of the power houses in Deje, and replace it with a new power house, and before that happens it is important to study the downstream passage conditions at the site. As all power plants in Klarälven lack fish passage solutions, it is important to follow up the salmon passage survival during the migration. The purpose of this study was therefore to study how downstream migrating salmon negotiate the power plant, the route-specific passage survival and what factors that could affect their passage success. In September 2020, 40 upstream migrating salmon individuals were caught, measured and tagged after which they were transported and released below the power plant in Munkfors. Their downstream migration past Dejefors power plant was studied and analyzed using acoustic telemetry. The results showed that there was no significant difference between sexes in regards of downstream migration timing. However, the power plant turned out to delay downstream migrating salmon as it took longer time for them to pass the power plant than it took them to swim down the free-flowing part of the river. Of the 31 salmon that arrived in Deje, 27 passed the power plant, of which 13 individuals survived (48%). The survival rate was higher for individuals passing via spillways (10 of 12) than turbines (3 of 15). There was a significant difference in mortality rate at power plant passage depending on the length and passage route of the salmon. Large individuals suffered a higher mortality (11 of 15) than short (3 of 12) and a larger proportion of the salmon died when passing through the turbines than through spill gates. Based on the results, there was a clear need for improved survival rates for salmon passing the Dejefors power plant. The design of the turbines could be changed for increased survival, but at the same time other solutions that will make it possible for fish to avoid the turbines and instead choose another passageway would probably be a better and more efficient solution to increase the survival of the salmon during their downstream migration.

There is a concern that the ecosystems around the world are suffering from fragmentation. Ecosystems such as rivers have lost their connectivity to a large extent due to hydroelectric dams with no or insufficient passways for the natural flow of organisms, matter and energy. The Atlantic salmon, Salmo salar, is anadromous, migrating up rivers to spawn as adults and downstream to the sea as juveniles to feed. Before entering the sea, juveniles go through a parr-smolt transformation which alters their behavior, morphology, and physiology. Using radio telemetry, we assessed how the degree of smoltification, in combination with migrational timing and the juvenile’s size, affected their migration. Overall migratory success was found to differ significantly across the range of smoltification, with more fully smoltified juveniles having the highest probability (94%) of reaching the sea. No relationship was found between smoltification status and average migrational speed or delays when passing a dam. Migrational timing was also correlated to migrational success, with earlier juveniles being 50 % more likely to reach the sea than those leaving 2-3 weeks later. All of the tagged juveniles (28) that passed the dam were delayed by an average of 1,32 km/h relative to their median speed in the river, and 18 of the juveniles made it down to the sea. No effect of migrational timing was found with average migrational speed or with dam delays however. Unexpectedly, larger lengths were correlated with slower average migration speeds and greater delays when encountering a dam. This new knowledge about the degree of smoltification and its relation to migration success can help river management to direct their efforts in the right direction to strengthen salmon populations. / Ekosystem som älvar och åar har i stor utsträckning förlorat konnektiviteten till följd av vattenkraftverk med otillräckliga passager för det naturliga flödet av organismer, materia och energi. Atlantlax Salmo salar är en anadrom fisk vars livscykel kräver att den vandrar mellan olika habitat. Den vandrar upp i vattendrag som vuxna för att leka och ut till havet som unga för att äta. De unga laxarna går igenom en utvecklingsprocess (smoltifiering) innan de simmar ut i havet vilket förändrar deras beteende, morfologi och fysiologi. Med hjälp av radiotelemetri bedömde vi hur graden av smoltifiering i kombination med timing och storlek påverkade deras nedströmsvandring. Vi såg en avsevärd skillnad inom dem olika smoltifierings graderna och en lyckad nedströmsvandring, de fullständigt smoltifierade fiskarna var mest sannolika att klara nedströmsvandringen (94%). Inget samband hittades mellan smoltifieringsgrad och genomsnittliga vandringshastigheten genom ån eller förbi ett vattenkraftverk. En lyckad nedströmsvandring var relaterad till tid och vi fann att de som vandrade tidigt hade 50% större chans att nå ut till havet än de som lämnade 2–3 veckor senare. Alla radiomärkta fiskar (28) som passerade vattenkraftverket vart försenade med -1,32 km/h jämfört med deras genomsnittliga hastighet, av 48 märkta fiskar klarade sig 18 ut till havet. Oväntat nog var längre längd relaterat till större förseningar både i medianhastighet och vid passage av en damm. Den här kunskapen om sambandet mellan smoltifieringsgrad och lyckad nedströmsvandring kan förbättra insatser som görs i åar och älvar för att optimera för djur och natur.

Vattenkraften har en negativ miljöpåverkan på flera sätt, inte minst genom fragmentering av vattendrag. Därför är det viktigt att studera åtgärder som potentiellt minskar vattenkraftens inverkan. Här undersöktes experimentellt avledningseffektivitet och tidsåtgång för nedströmsvandrande atlantlaxsmolt hos låglutande avledare i en strömränna. Smolten startade uppströms om anläggningen och registrerades ifall de besökte flyktöppningarna i passagelösningen för nedströmsmigrerande fisk. Inom båda huvudtyperna, α- och β-avledare, testades tre olika avledare vardera där α-avledarna bestod av galler med spaltvidderna 15, 18 och 30mm. β-avledarna innefattade två galler med spaltvidderna 15 och 30 mm samt ett kevlarnät med entumsmaskor. Resultaten visade att hos α-avledare hade spaltvidden hos gallret betydelse för effektiviteten mellan största och minsta gallret. Mellan β-avledarna med 15 och 30 mm spaltvidd hade spaltvidden ingen betydelse varken för avledningseffektivitet eller tid till passage. Däremot var entumsnätet mindre effektivt. Resultaten indikerade att β-avledare var generellt mer effektiva än α-avledare med högre avledningseffektivitet, möjligen på grund av olikheter i konstruktionerna av flyktöppningarna i anslutning till avledarna. Resultatet pekar också på att β-galler kan ge upphov till en beteenderespons hos smolten som inte registrerades hos α-galler. / Hydropower has a negative environmental impact in several ways, not least through fragmentation of watercourses. This makes it important to study measures that potentially reduce the impact of hydropower. Here, diversion efficiency (passage) and time spent migrating by Atlantic salmon smolts was tested experimentally in a flume equipped with low-slope diverters, simulating passage of a hydropower plant. The smolt were released upstream of the facility and were registered if they visited the entrance to the flume’s passage solution for downstream migrating fish. In both main types, α- and β-diverters, three different diverters were tested each, where the α-diverters consisted of bar racks with gap widths of 15, 18 and 30mm. The β-diverters included two bar racks with gap widths of 15 and 30 mm and a kevlar net with 25 mm meshes. The results showed that in α-diverters, the gap width of the racks was important for the efficiency between the largest and smallest gap widths. Between the β-diverters with 15- and 30 mm gap width, the gap width had no significance either for efficiency or time to passage. However, the one-inch net was less efficient. The results indicated that β-racks were generally more efficient than α-racks with higher diverting efficiency, possibly due to differences in the constructions of the escape openings adjacent to the diverters. The result also suggests that β-racks may give rise to behavioral responses in the smolt that was not registered in α-racks.

As the energy consumption is constantly increasing, the demand of renewable energy is increasing too. Thirtythree percent of the renewable energy production in Europe constitutes of hydropower. Hydropower is animportant energy source as it has stabilizing and storing functions, but it heavily affects biodiversity. This is mainlyby the dam constructions creating migration barriers for migrating species. This has severe impacts on the wholepopulations of fish, which are decreasing in number of individuals as the reproduction and growth is affected. Onesolution to enable downstream migration is fish friendly turbines. To assess the fish friendliness of these turbines,mathematical models can be used. They estimate the mortality of a fish during turbine passage, by calculating theprobability of a fish getting struck by a runner blade. The aim of this study is to investigate if passage through fishfriendly turbines could be an alternative for downstream migration of fish in hydropower plants, and examine theapplicability, especially for small-scale hydropower. To fulfill the aim, a literature review of fish friendly turbinesand two case studies were conducted. The fish friendly turbines included in the literature review were the MinimumGap Runner, Alden Turbine, Restoration Hydro Turbine (RHT), Archimedes’ Screw, Low Pressure Turbine andVery-low Head Turbine. The case studies were conducted on two small-scale hydropower plants owned byVattenfall Hydropower in the river Upperudsälven in the southwest of Sweden, using a turbine mortality modelmade by Johanna Stålered. The fish friendly turbines that were modeled in the case studies was the Alden Turbineand the RHT. After modeling and analyzing the results, conclusions regarding the applicability for the two powerplants and small-scale hydropower could be drawn. Modeling showed that for both Taxviken and Källsviken theAlden turbine gave the lowest mortality rate. However, the mortality of the Alden turbine was significantly lowerin Källsviken than in Taxviken, as it reached 58% for the largest fish in Taxviken and not even 3% for the largestfish in Källsviken. In Taxviken, both the RHT and the Alden turbine gave decreased mortality compared to theFrancis turbine. It was concluded that fish friendly turbines might not be the best option for small-scale powerplants, since in these power plants everything is of smaller size (turbine, guiding vanes etc.). That makes it difficultfor larger fish to fit, which increases the mortality, even if the turbine itself have fish friendly characteristics. Inaddition, what parameters should be included in decision-making regarding installation of fish friendly turbinesand areas for further investigation was suggested. / Med en ständigt ökande energiförbrukning ökar även efterfrågan på förnyelsebar energi. I Europa utgörs trettiotreprocent av den förnyelsebara energiproduktionen av vattenkraft. Vattenkraften är även en viktig energikälla avanledningen att den är stabiliserande och att det är möjligt att planera produktionen, men den har också storpåverkan på den biologiska mångfalden. Detta är främst genom att dammkonstruktionerna skaparmigrationsbarriärer för migrerande arter. Detta har allvarliga konsekvenser för fiskpopulationer, som minskar iantal individer. En lösning för att möjliggöra nedströms migration är fiskvänliga turbiner. För att bedöma hurfiskvänliga dessa turbiner är kan matematiska modeller användas. Dessa uppskattar dödligheten för en fisk underturbinpassage, genom att beräkna sannolikheten för att en fisk ska träffas av en löpskovel. Syftet med denna studieär att undersöka om passage genom fiskvänliga turbiner skulle kunna vara ett alternativ för nedströms vandring avfisk i vattenkraftverk, och undersöka tillämpbarheten, särskilt för småskalig vattenkraft. För att uppfylla syftetgenomfördes en litteraturgenomgång av fiskvänliga turbiner samt två fallstudier. De fiskvänliga turbinerna sominkluderades i litteraturgenomgången var Minimum Gap Runner, Alden Turbine, Restoration Hydro Turbine(RHT), Archimedes’ Screw, Low Pressure Turbine och Very-low Head Turbine. Fallstudierna genomfördes på tvåsmåskaliga vattenkraftverk ägda av Vattenfall Vattenkraft i Upperudsälven i sydvästra Sverige, med hjälp av enturbinmortalitetsmodell gjord av Johanna Stålered. De fiskvänliga turbinerna som modellerades i fallstudierna varAlden-turbinen och RHT. Efter modellering och analys av resultaten kunde slutsatser angående tillämpbarhetenför de två kraftverken och småskalig vattenkraft dras. Modellering visade att för både Taxviken och Källsvikengav Alden-turbinen den lägsta dödligheten. Dödligheten i Aldenturbinen var dock betydligt lägre i Källsviken äni Taxviken, då den nådde 58 % för de största storlekarna på fisk i Taxviken och inte ens 3 % för de störstastorlekarna på fisk i Källsviken. I Taxviken gav både RHT och Alden-turbinen minskad dödlighet jämfört medFrancisturbinen. Slutsatsen att fiskvänliga turbiner kanske inte är det mest fördelaktiga alternativet för småskaligakraftverk drogs, eftersom allt i dessa kraftverk är av mindre storlek (turbin, ledskenor, etcetera). Det gör det svårtför större fiskar att få plats, vilket ökar dödligheten, även om själva turbinen har fiskvänliga egenskaper. Dessutomföreslogs vilka parametrar som bör ingå i beslutsfattande om installation av fiskvänliga turbiner, samt områdensom bör undersökas vidare i framtiden.