Cette thèse interroge les aspects d’une fascination d’Edward Said pour la pensée de l’orientaliste français Louis Massignon. Il s’agit dans un premier temps de revenir sur la réception de l’essai majeur de Said Orientalism (1978), jugé excessivement polémique, afin de souligner les difficultés des lectures à expliquer l’ambivalence des positions idéologiques de l’auteur vis-à-vis de l’orientaliste, positions qui varient entre la critique et l’éloge. Cet examen nous mettra en situation de montrer la nécessité d’une nouvelle approche, supposant la présence d’affinités de pensée entre le critique et l’orientaliste. Plutôt qu’une méthode thématique souvent suivie, et qui cherche à valider ou à s’opposer aux positions de Said, l’approche formelle de la thèse tente de lire le texte dans son ambivalence. Elle permet de voir dans l’instabilité des positions de l’auteur le reflet d’un motif central de son œuvre, à savoir la perte de son lieu palestinien, motif autour duquel il réfléchit sur Massignon et nous permet par conséquent de montrer les dimensions d’un attrait pour l’orientaliste. La comparaison des poétiques d’Orientalism et de L’Hégire d’Ismaël (1935) montrera que les deux auteurs font de la perte du lieu un événement décisif qui inaugure pourtant une Histoire du style de pensée orientaliste pour Said et de la foi abrahamique de l’Islam pour l’autre. / This doctoral thesis studies the aspects of Edward Said’s fascination for Louis Massignon, a French orientalist. It focuses first on the reception of Said’s Orientalism (1978), his major essay (which has been) commonly deemed excessively polemical, in order to underline the difficulties to explain the ambivalences of the author’s ideological position – a position which combines criticism and praise. This analysis will show the necessity of (proposing) a new approach to Orientalism, an approach which assumes that Said’s thought is close to Massignon’s. Instead of using the prevailing thematical methodology, which consists in approving or refuting Said’s position, the formal approach of this thesis attempts to reveal the ambiguity of Said’s text. In the instability of the author’s position, one can thus observe the reflection of one of the main motifs of his work, namely the loss of the Palestinian place, a motif through which he analyzes Massignon’s though, and which shows therefore Said’s appeal to the orientalist’s ideas. Comparing the poetics of Orientalism and L’Hégire d’Ismaël (1935) will show that both authors make loss a determining event which still inaugurates a History of Orientalist thought for Said, and a History of Islam’s Abrahamic faith for Massignon.

<p>Resegenren utsätts inte ofta för kritisk granskning vilket troligtvis bidrar till att tonen i resereportagen sällan förändras. Ofta sprider resereportagen ut stereotypa bilder rörande främmande kulturer som bygger på tidigare texter och publikens förväntningar. I uppsatsen undersöktes resejournalistiken och den världsbild den förmedlar.</p><p>Genom en semiotisk text- och bildanalys undersöktes hur SVT: s resemagasin Packat & Klart framställt Bangkok i sina resereportage från perioden 1987–2006. Med utgångspunkt i ett postkolonialt perspektiv har jag letat efter spår av postkoloniala diskurser i reportagen. Edward Saids teorier om orientalismen har legat till grund för uppsatsen.</p><p>Mina hypoteser var att det skulle finnas spår av postkoloniala diskurser i Packat & Klarts resereportage från Bangkok samt att dessa influenser minskat i omfattning under undersökningsperioden, eftersom vi fått större kunskap om resmålet.</p><p>Efter att ha studerat resultaten av text- och bildanalysen kunde jag dra slutsatsen att det i Packat & Klarts resereportage från Bangkok finns spår av postkoloniala diskurser som främst representeras av en eurocentrism och en objektifiering rörande den thailändska religionsutövningen. Under de tjugo år som programmet producerat resereportage från Bangkok har tonfallet förändrats och de postkoloniala influenserna förekommer i mindre utsträckning och omfattning. Fler thailändare kommer till tals i rutan men aldrig i samband med religiösa ritualer.</p>

<p>Denna uppsats tar sin utgångspunkt i en problematiserande läsning av Edward Saids kritik av främst den västeuropeiska kulturens negativa representationer av framförallt den arabisk-islamska världen. Genom att ta fasta på teorins anti-essentialistiska grundpoäng ifrågasätts dess icke uttalade men effektiva tendens att återproducera en missvisande dikotomi. Endast ett sådant ifrågasättande kan på allvar öppna möjligheten att se bortom föreställningen om araberna som passiva och viljelösa offer. En analys av muslimska författares kritik av islambilden i europeiska skolböcker, jämförd med hur islam framställs i svenska historieläroböcker, visar att de senare är långt mer anti-orientalistiska än muslimernas egna islambild. Muslimerna och islam behandlas som historiska fenomen, styrda av samma sociala och ekonomiska faktorer som de som format de västeuropeiska samhällena. De muslimska författarnas kritik handlar dock om ett envist försök att ahistoriesera islam: en plädering för att den endast ska fattas i en teologisk/filosofiskt bemärkelse.</p>

Denna uppsats tar sin utgångspunkt i en problematiserande läsning av Edward Saids kritik av främst den västeuropeiska kulturens negativa representationer av framförallt den arabisk-islamska världen. Genom att ta fasta på teorins anti-essentialistiska grundpoäng ifrågasätts dess icke uttalade men effektiva tendens att återproducera en missvisande dikotomi. Endast ett sådant ifrågasättande kan på allvar öppna möjligheten att se bortom föreställningen om araberna som passiva och viljelösa offer. En analys av muslimska författares kritik av islambilden i europeiska skolböcker, jämförd med hur islam framställs i svenska historieläroböcker, visar att de senare är långt mer anti-orientalistiska än muslimernas egna islambild. Muslimerna och islam behandlas som historiska fenomen, styrda av samma sociala och ekonomiska faktorer som de som format de västeuropeiska samhällena. De muslimska författarnas kritik handlar dock om ett envist försök att ahistoriesera islam: en plädering för att den endast ska fattas i en teologisk/filosofiskt bemärkelse.

Resegenren utsätts inte ofta för kritisk granskning vilket troligtvis bidrar till att tonen i resereportagen sällan förändras. Ofta sprider resereportagen ut stereotypa bilder rörande främmande kulturer som bygger på tidigare texter och publikens förväntningar. I uppsatsen undersöktes resejournalistiken och den världsbild den förmedlar. Genom en semiotisk text- och bildanalys undersöktes hur SVT: s resemagasin Packat &amp; Klart framställt Bangkok i sina resereportage från perioden 1987–2006. Med utgångspunkt i ett postkolonialt perspektiv har jag letat efter spår av postkoloniala diskurser i reportagen. Edward Saids teorier om orientalismen har legat till grund för uppsatsen. Mina hypoteser var att det skulle finnas spår av postkoloniala diskurser i Packat &amp; Klarts resereportage från Bangkok samt att dessa influenser minskat i omfattning under undersökningsperioden, eftersom vi fått större kunskap om resmålet. Efter att ha studerat resultaten av text- och bildanalysen kunde jag dra slutsatsen att det i Packat &amp; Klarts resereportage från Bangkok finns spår av postkoloniala diskurser som främst representeras av en eurocentrism och en objektifiering rörande den thailändska religionsutövningen. Under de tjugo år som programmet producerat resereportage från Bangkok har tonfallet förändrats och de postkoloniala influenserna förekommer i mindre utsträckning och omfattning. Fler thailändare kommer till tals i rutan men aldrig i samband med religiösa ritualer.

This thesis seeks to explore the points of dissonance and resonance around the understanding and deployment of the term 'religion' between Human Rights Watch, and the government of the People's Republic of China. In doing this, it is highlighted that a fundamental disjunction exists in the meaning of, and the boundaries of, the word 'religion' between these two groups. The space that this difference creates makes discussions on religion and religious freedom between these two groups extremely problematic, primarily because Human Rights Watch seeks to protect the right to religious freedom of groups and individuals that the Chinese government does not consider ‘religion’, but that Human Rights Watch demands they should. This thesis addresses the question of the role of social and cultural relativism in the defining, and the subsequent role in defending, of the term and contents of 'religion'.

This thesis seeks to explore the points of dissonance and resonance around the understanding and deployment of the term 'religion' between Human Rights Watch, and the government of the People's Republic of China. In doing this, it is highlighted that a fundamental disjunction exists in the meaning of, and the boundaries of, the word 'religion' between these two groups. The space that this difference creates makes discussions on religion and religious freedom between these two groups extremely problematic, primarily because Human Rights Watch seeks to protect the right to religious freedom of groups and individuals that the Chinese government does not consider ‘religion’, but that Human Rights Watch demands they should. This thesis addresses the question of the role of social and cultural relativism in the defining, and the subsequent role in defending, of the term and contents of 'religion'.

The Iranian artist Shirin Neshat has been living in self-imposed exile since the late 1970s, as she chose not to return to her home country following the ‘79 Islamic Revolution. Through her works Neshat examines Iran before and after the revolution and follows political and civil transformations through strong photographs of women in her country of birth.  My own use of the term exile deals with the analysis of the state of exile in relation to artistic work as a globalized and underlying motivation for art and artists. The new definition of exile is analyzed in relation with the artist’s photographs and the verbal and visual statements. The verbal and visual photographs in the work of Neshat are related to the term exile through different allegories and metaphors that are to be found in lyricist Rumi’s classical poetry, the Bible and the Quran. The artist’s use of the visual photographs where women appear with hijab covering their hair and with weapons in their hands- in some pictures without any audience at all, in others decorated with different calligraphic texts- are combined with the verbal photograph which is created through music (song) and language. The verbal and visual statements complete one another in a united effort to visualize exile as a term, therefore every attempt to separate these two a part, will inevitably deprive the audience of the statement itself, which is in this case the psychoanalytical inner exile. One does not have to be outside her home to feel the state of exile; it can be felt mentally even if one is at home. The inner exile is a global experience. This form of exile is born when the community is categorized from two extremes, with one side of the equation possessing power and the other being classified as weak and ”the other”. I use the status of women in Iran as an example in my investigation, where women are at home but are still very much outside of it, alienated for their gender (sex).

This thesis seeks to explore the points of dissonance and resonance around the understanding and deployment of the term 'religion' between Human Rights Watch, and the government of the People's Republic of China. In doing this, it is highlighted that a fundamental disjunction exists in the meaning of, and the boundaries of, the word 'religion' between these two groups. The space that this difference creates makes discussions on religion and religious freedom between these two groups extremely problematic, primarily because Human Rights Watch seeks to protect the right to religious freedom of groups and individuals that the Chinese government does not consider ‘religion’, but that Human Rights Watch demands they should. This thesis addresses the question of the role of social and cultural relativism in the defining, and the subsequent role in defending, of the term and contents of 'religion'.

This thesis examines the work of two of the twentieth century’s foremost cultural figures, the Palestinian-American literary critic Edward Said (1935-2003) and the Palestinian poet Mahmoud Darwish (1941-2008), and focuses specifically on the formulation and representation in their respective work of the theme of identity. It explores the depictions of this concept in their writing; comparing and contrasting their personal viewpoints on the various facets of their own identity as Palestinian Arabs and cosmopolitan global citizens expressed through their chosen literary medium, prose for Said and poetry for Darwish. At the same time, this analysis of the creative writing of these two authors will serve to shed light on the complex and ongoing process which is involved in identity formation and maintenance, and conceptualization of the self. Said and Darwish’s multi-conceptualisations of self-identity take place in Chapter Three, which is divided into seven zones of self-identity. Their understanding of self-identity is observed through the spaces of their names, language, family relationships, friendships, ethnicities, nationalism, hybrid identities, and cosmopolitanism. The concept of post-Nakba and Naksa literature maps the critical developments in evaluations of Arabic literature and, more particularly, Palestinian literature. The understanding of Palestinian cultural context requires an adequate assimilation regarding the impact of Nakba and Naksa in Palestinian literature, linked strongly with the general impact of Nakba in all Arab literature. The thesis begins by establishing the major socio-political, cultural and historical contexts which shaped the lives and work of Said and Darwish. Then using an innovative theoretical framework which draws on elements of post-colonial theory Said’s own contrapuntal technique and close textual analysis, the thesis explores a number of key facets pertaining to identity construction which it can be argued are of particular relevance to the Palestinian case. These include trauma, collective cultural memories, displacement, the Diasporic experience and the dream of return. At the same time, the thesis reveals how whilst both Said and Darwish remained dedicated to the Palestinian cause they adopted a cosmopolitan identity which was reflected in their respective work and its identification with diverse groups of oppressed peoples.