Den här uppsatsen analyserar tolv texter från Svenska Turistföreningens medlemstidning Turist. Texterna är hämtade från 1964 till 2014 med två nedslag vart tionde år. Syftet med uppsatsen är att ta reda på vem turisten i de analyserade reportagen är, hur hen ser på sig själv och på andra som hen möter under sina resor och hur landskap, väder, miljöer och människor beskrivs. Analysen är gjord med ett frågeschema som skapats med stöd från massmedieretorisk och narratologisk metod. De aspekter som undersöks handlar framför allt om hur människor på resmålet beskrivs, hur landskap, djur och väder beskrivs och används i berättelserna, hur turisten ser på sig själv och andra och vilka värderingar som framkommer. De teoretiska ramar som används utgår från romantikens syn på besjälade landskap samt en postkolonial syn på turism och turister och deras påverkan på turistmål. Resultatet visar att turisten ser både resmål, miljö och människorna på resmålen med exotifierande ögon. Turisten längtar efter äkthet och strävar under sin semester efter att bli en mer äkta, rejäl och hälsosam människa. Det framkommer också att bildspråk och sätt att skildra naturen har starka kopplingar till romantikens strömningar. Landskapet beskrivs som besjälat och vädret speglar turistens sinnesstämningar.

<p>Resegenren utsätts inte ofta för kritisk granskning vilket troligtvis bidrar till att tonen i resereportagen sällan förändras. Ofta sprider resereportagen ut stereotypa bilder rörande främmande kulturer som bygger på tidigare texter och publikens förväntningar. I uppsatsen undersöktes resejournalistiken och den världsbild den förmedlar.</p><p>Genom en semiotisk text- och bildanalys undersöktes hur SVT: s resemagasin Packat & Klart framställt Bangkok i sina resereportage från perioden 1987–2006. Med utgångspunkt i ett postkolonialt perspektiv har jag letat efter spår av postkoloniala diskurser i reportagen. Edward Saids teorier om orientalismen har legat till grund för uppsatsen.</p><p>Mina hypoteser var att det skulle finnas spår av postkoloniala diskurser i Packat & Klarts resereportage från Bangkok samt att dessa influenser minskat i omfattning under undersökningsperioden, eftersom vi fått större kunskap om resmålet.</p><p>Efter att ha studerat resultaten av text- och bildanalysen kunde jag dra slutsatsen att det i Packat & Klarts resereportage från Bangkok finns spår av postkoloniala diskurser som främst representeras av en eurocentrism och en objektifiering rörande den thailändska religionsutövningen. Under de tjugo år som programmet producerat resereportage från Bangkok har tonfallet förändrats och de postkoloniala influenserna förekommer i mindre utsträckning och omfattning. Fler thailändare kommer till tals i rutan men aldrig i samband med religiösa ritualer.</p>

Resegenren utsätts inte ofta för kritisk granskning vilket troligtvis bidrar till att tonen i resereportagen sällan förändras. Ofta sprider resereportagen ut stereotypa bilder rörande främmande kulturer som bygger på tidigare texter och publikens förväntningar. I uppsatsen undersöktes resejournalistiken och den världsbild den förmedlar. Genom en semiotisk text- och bildanalys undersöktes hur SVT: s resemagasin Packat &amp; Klart framställt Bangkok i sina resereportage från perioden 1987–2006. Med utgångspunkt i ett postkolonialt perspektiv har jag letat efter spår av postkoloniala diskurser i reportagen. Edward Saids teorier om orientalismen har legat till grund för uppsatsen. Mina hypoteser var att det skulle finnas spår av postkoloniala diskurser i Packat &amp; Klarts resereportage från Bangkok samt att dessa influenser minskat i omfattning under undersökningsperioden, eftersom vi fått större kunskap om resmålet. Efter att ha studerat resultaten av text- och bildanalysen kunde jag dra slutsatsen att det i Packat &amp; Klarts resereportage från Bangkok finns spår av postkoloniala diskurser som främst representeras av en eurocentrism och en objektifiering rörande den thailändska religionsutövningen. Under de tjugo år som programmet producerat resereportage från Bangkok har tonfallet förändrats och de postkoloniala influenserna förekommer i mindre utsträckning och omfattning. Fler thailändare kommer till tals i rutan men aldrig i samband med religiösa ritualer.

Syftet med denna studie är att undersöka hur Japan framställs i svenska resereportage och huruvida framställningssättet har förändrats över tid. För att besvara dessa frågor har jag valt ut två resereportage om Japan ur resemagasinet Vagabond, ett från 1990 och ett från 2010, och utfört en språkvetenskaplig textanalys utifrån Hellspong och Ledins textanalysmodell. Jag fokuserar främst på den ideationella aspekten av textstrukturen, men även andra aspekter, såsom textens kontext och interpersonella struktur, kompletterar analysen. Min första slutsats är att reportagen som jag undersökt framställer Japan som ett annorlunda, otillgängligt och obegripligt land. Detta gäller framför allt reportaget från 1990, men även det från 2010 om än i mindre utsträckning. Detta görs på flera sätt: framhävningen av ett motsatsförhållande mellan svenskar och japaner, framhävningen av otillgänglighet och obegriplighet genom beskrivningen av skribenten som maktlös nybörjare, kollektiva uttryck såsom ”japaner” som förstärker intrycket av en anonym folkmassa, ett utifrånperspektiv, osv. På så sätt framstår Japan som motsatsen till den ”normala” värld som ”vi svenskar” lever i. Det här motsatstänkandet är förknippat med postkolonialism och orientalism. Min andra slutsats är att framställningen av Japan har blivit mer nyanserad i reportaget från 2010, jämfört med det från 1990. Oppositionen mellan ”vi” och ”dem” är svagare; värdeord och kollektiva uttryck är mer sällsynta; intrycket av otillgänglighet och obegriplighet har försvagats i och med att skribenternas nybörjarintryck har minskat.