Bakgrund Liv och död är något som berör oss alla. Frågorna har sällan enkla svar, utan kräver ofta etiska överväganden. Hälso- och sjukvårdspersonal är ofta närvarande när vi föds, vidsjukdom och vid livets slutskede. Avgörande beslut om patientens liv eller död är svåra ställningstaganden, vilket tillhör sjukvårdpersonalens vardag. Vid återupplivningsförsök ställs vårdpersonalen inför komplexa dilemman, dels när hjärt- och lungräddning, börstarta, dels när hjärt- och lungräddning bör avslutas. Beslut om återupplivningsförsök baseras på varje individuellt patientfall som är ett komplext förhållande mellan vinster,risker och kostnader för patient, närstående, men även för hälso- och sjukvården. Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter när beslut om ej-HLR saknades för svårt sjuka patienter. Metod En kvalitativ semistrukturerad intervju valdes som metod. Sju intervjuer med yrkesverksamma sjuksköterskor genomfördes. Intervjuerna analyserades med hjälp av en innehållsanalys. Resultat Studiens resultat visade att avsaknad av beslut angående ej-HLR för svårt sjuka patienter påverkade sjuksköterskornas arbetssituation. Avsaknad av beslut skapade osäkerhet, stress och frustration. Sjuksköterskorna tvingades acceptera beslut och ibland utföra åtgärder som läkare ordinerat, vilket resulterade i att de ställdes inför etiska dilemman. Sjuksköterskornai studien betonade betydelsen av ej-HLR beslut. Det skapade trygghet och lugn i omvårdnadsarbetet kring svårt sjuka patienter. Det uppstod inga akutsituationer, utan patienten fick istället lugnt och stilla somna in och avsluta livet. Slutsats Avsaknad av ej-HLR beslut skapade osäkerhet, stress och frustration för sjuksköterskorna,vilket var en följd av bristande samarbete mellan läkare och sjuksköterskor. När ej-HLRbeslut fanns uppstod däremot inga akutsituationer, istället infann sig trygghet och lugn iomvårdnadsarbetet. Beslutsfattandet kring ej-HLR bör gå snabbare, detta för att minskarisken att patienter blir lidande

Introduktion: Hjärtstopp är ett livshotande tillstånd och en av de vanligaste dödsorsakerna i världen och i Sverige uppkommer cirka 50% av alla hjärtstopp på vårdavdelningar. HLR är den omedelbara behandlingen som utförs vid ett hjärtstopp för att patienten ska kunna överleva. HLR behandlingen kan dock vara en traumatisk upplevelse för patienten och kan orsaka skada och lidande. Det är inte alltid lämpligt att patienter behandlas med HLR på grund av deras sjukdomsprognos, de risker som finns och patientens önskan. Då förs ett samtal om ej HLR och senare tas ett beslut om ej HLR. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa patienters upplevelse av beslutsfattandet kring ej HLR.  Metod: Studien var en litteraturstudie som var utformad efter Polit och Becks (2017) nio steg. De åtta artiklarna, varav fyra var kvalitativa och fyra var kvantitativa, söktes fram i databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo.Resultat: Resultatet består av fyra teman: Delaktighet, Känslomässiga reaktioner, När och var diskussionen tog plats och Information. Resultatet visade att få patienter upplever att de är delaktiga i beslutsfattandet av ej HLR. Det framkommer även att patienter upplever att samtalet om ej HLR-beslutet medför negativa känslor som oro och hopplöshet men även positiva känslor som lättnad. Slutsats: Patienter upplever beslutsfattandet kring ej HLR som ett svårt samtal som medför känslor som oro och hopplöshet inför framtiden. De upplevde även att informationen i beslutsfattandet var knapp och bristfällig vilket resulterade i att de hade svårt att förstå beslutsfattandet.

<p>Beslutsfattande angående Ej HLR är ett komplext fenomen, därför att det kräver att hänsyn tas till ett antal faktorer. Ef-tersom det finns skillnader mellan riktlinjer och praxis, krävs förändring. Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans uppfattningar om faktorer som påverkar beslutsfattandet angående Ej HLR. Studien genomfördes som en litteraturstudie och 14 vetenskapliga artiklar analyserades. Resultat visar att sjuksköterskans delaktighet kan påverka beslutsfattandet, genom att främja patientens och de närståendes autonomi och delaktighet. En god kommunikation och individanpassad information främjar respekt för patientens autonomi. Sjuksköterskans förmåga att bedöma patientens informationsbehov och beredskap för diskussion samt patientcentrerade förhållningssätt är betydelsefullt. En välfungerande kommunikation bland vårdpersonalen har en positiv inverkan på beslutsfattandet. Längden av sjuksköterskans erfarenhet, vårdpersonalens olika uppfattningar, svårigheten av diskussion, bristande kontinuitet i patientens vård, patientens hälsotillstånd, livskvalitet och närståendes involvering kan påverka eller komplicera beslutsfattandet. En god vård bygger på patientens autonomi och delaktighet, vilket i sin tur bidrar till att främja patientens välbefinnande. Det krävs fler svenska studier om sjuksköterskans delaktighet i beslutsfattandet och utbildning gällande diskussion om ännet för att förbättra beslutfattandet.</p>

Beslutsfattande angående Ej HLR är ett komplext fenomen, därför att det kräver att hänsyn tas till ett antal faktorer. Ef-tersom det finns skillnader mellan riktlinjer och praxis, krävs förändring. Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans uppfattningar om faktorer som påverkar beslutsfattandet angående Ej HLR. Studien genomfördes som en litteraturstudie och 14 vetenskapliga artiklar analyserades. Resultat visar att sjuksköterskans delaktighet kan påverka beslutsfattandet, genom att främja patientens och de närståendes autonomi och delaktighet. En god kommunikation och individanpassad information främjar respekt för patientens autonomi. Sjuksköterskans förmåga att bedöma patientens informationsbehov och beredskap för diskussion samt patientcentrerade förhållningssätt är betydelsefullt. En välfungerande kommunikation bland vårdpersonalen har en positiv inverkan på beslutsfattandet. Längden av sjuksköterskans erfarenhet, vårdpersonalens olika uppfattningar, svårigheten av diskussion, bristande kontinuitet i patientens vård, patientens hälsotillstånd, livskvalitet och närståendes involvering kan påverka eller komplicera beslutsfattandet. En god vård bygger på patientens autonomi och delaktighet, vilket i sin tur bidrar till att främja patientens välbefinnande. Det krävs fler svenska studier om sjuksköterskans delaktighet i beslutsfattandet och utbildning gällande diskussion om ännet för att förbättra beslutfattandet.

Vid hjärtstopp upphör hjärtats pumpförmåga och för varje minut som går minskar chansen att överleva med 10 %. I händelse av hjärtstopp skall hälso- och sjukvårdspersonal omedelbart påbörja hjärtlungräddning (HLR) såvida det inte finns ett dokumenterat ställningstagande till att HLR inte skall utföras. Det finns nämligen skäl där det är motiverat att avstå denna behandling. I de fall där patienten själv inte vill bli återupplivad eller då ansvarig läkare bedömer att HLR inte är medicinskt motiverat eller till gagn för patienten. Det kan ibland leda till att man i efterhand kan inse att behandlingsförsöket var mindre motiverat. Att handskas med död och döende anses inom forskning vara den högst rankade stressoren för sjuksköterskan. Sjuksköterskan ställs inför många utmaningar i sitt arbete och utsätts ofta för etiska dilemman när de kommer i konflikt med vad sjuksköterskan anser vara rätt för patienten. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors upplevelser vid hjärtstopp hos patienter där ställningstagande kring HLR saknas eller inte har diskuterats. Tio narrativa intervjuer genomfördes med sjuksköterskor yrkesverksamma inom slutenvården. Metoden som används är en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet påvisar de etiska dilemman som sjusköterskorna hamnar i. Huvudresultatet visar att sjuksköterskor upplever frustration när de hamnar i situationer där patienten drabbas av hjärtstopp och frågeställningen kring återupplivning inte har diskuterats. Det uppstår tveksamheter när beslutet inte var taget eller att det togs för sent. De beskriver även en strävan efter att göra det som anses vara gott mot patienten.

Vid hjärtstopp kan hjärt och lungräddning (HLR) användas för att återställa spontan cirkulation och respiration men chansen för faktisk överlevnad minskar med ökad ålder. Precis som vid annan medicinsk behandling har patienten laglig rätt att tacka nej till HLR. Likaså kan läkare bedöma att HLR ej är till gagn för patienten och beslutet om Ej HLR tas då i samråd mellan läkare, patient och närstående. Trots detta så kan det inträffa att ambulanspersonal utför HLR på patienter med beslut om Ej HLR. I Sverige saknas både forskning och statistik om hur vanligt förekommande detta är. En förstudie, i form av en enkätundersökning för att undersöka förekomsten av dessa situationer, genomfördes och skickades ut till fyra ambulansorganisationer i Västra Götaland. Enkätens resultat visade att 66% av de sjuksköterskor som svarat har utfört HLR på en patient med beslut om Ej HLR. Syftet med denna studie är att studera sjuksköterskor i ambulanssjukvårdens upplevelser av att vid inträffat hjärtstopp göra HLR på patienter som har ett beslut om Ej HLR. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet sammanfattades i sex kategorier: att vara ovetande och behöva agera, mötet med närstående, försvårande och underlättande faktorer, följsamhet till riktlinjer i en komplex vårdsituation och att störa en annars lugn och fridfull död. Att HLR utförs på patienter med beslut om Ej HLR upplevs bero på bristande information, dokumentation och rutiner. Situationerna kan upplevas som traumatiserande för de sjuksköterskor som hamnar i denna utsatta situation.

Bakgrund Hjärt- och lungräddning (HLR) ökar patientens chans till överlevnad vid ett hjärtstopp. Det finns tillfällen där HLR inte ska utföras. Det är i så fall förutbestämt och det är endast en legitimerad läkare som har befogenhet att ta ett sådant beslut. Läkaren ska göra det i samråd med sjuksköterskan och patient och anhöriga ska i fall där möjlighet finns vara med och ta del i beslutet. Finns ett beslut om att inte starta hjärt- och lungräddning skriv det in i journalen med benämning EJ-HLR. Följs inte riktlinjerna kan det försvåra sjuksköterskans jobb då hen ska kunna bemöta patient och anhöriga i deras frågor kring beslutet.  Syfte: Syftet med litteraturstudien var att sammanställa sjuksköterskors erfarenheter av beslut kring EJ-HLR. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats. Litteratursökningarna utfördes i databaserna Cinahl och och Pubmed. Sökorden bestod av ämnesord och fritextsökningar. Sökningarna utfördes på engelska och skedde i form av blocksökningar. Sökningarna byggdes upp utefter PEO-modellen där varje bokstav utgörs av ämnesord och fritext. Resultat: Resultatet visade att kommunikation mellan professionerna är en komponent som måste fungera för att sjuksköterskan ska känna sig trygg med att förmedla information till patient och anhöriga. Sjuksköterskan är mer eller mindre delaktiga i beslut när det gäller EJ-HLR. Det som kan avgöra sjuksköterskans delaktighet är förmåga att tala samma språk som patient och anhörig och även läkarens inställning till hur mycket sjuksköterskan ska involveras i beslutsfattandet.  Konklusion:. Trots att riktlinjer finns råder oklarheter för sjuksköterskor när det kommer till beslut kring EJ-HLR. Detta för att riktlinjerna inte alltid följs då det är svårt att förhålla sig till bestämmelser då varje patientfall är unikt och måste behandlas utifrån patientens behov.

Varje år drabbas cirka 3000 människor av hjärtstopp på sjukhus i Sverige. Behandling vid ett inträffat hjärtstopp är hjärt- och lungräddning, HLR, vilket innefattar bröstkompressioner, inblåsningar och eventuellt defibrillering. Ibland kan det dock bli aktuellt för läkare att i förväg fatta beslut om att inte utföra HLR vid ett hjärtstopp. Detta kan exempelvis gälla patienter som befinner sig i livets slutskede eller om HLR förmodas ge ett dåligt överlevnadsresultat på grund av patientens tillstånd. Två av sjuksköterskans uppgifter är att lindra lidande och främja för en värdig död. Sjuksköterskan arbetar nära patienten och får därmed en god överblick över patientens livskvalitet.Tidigare forskning visar att sjuksköterskor upplever oklarheter gällande sin roll i beslutsprocessen kring ej HLR. Syftet med detta examensarbete är att belysa sjuksköterskors upplevelser och attityder i samband med ej HLR. Examensarbetet är en litteraturstudie baserad på åtta artiklar, varav fyra kvalitativa studier och resterande fyra kvantitativa studier. Ur analysen framkom två huvudkategorier, Svårigheter i beslutsprocessen och Etisk stress samt ett antal tillhörande subkategorier. Resultatet visar att sjuksköterskors delaktighet i beslutsprocessen inte är självklar och att det finns konflikter mellan sjuksköterske- och läkarprofessionen. Sjuksköterskor ställs inför etiska dilemman gällande ej HLR som upplevs framkalla stress, exempelvis huruvida patienter bör informeras om ett ej HLR-beslut eller inte. I diskussionen resonerar vi kring sjuksköterskors initiativ till diskussion om ej HLR, konflikter mellan professionerna samt sjuksköterskors strävan efter att ge patienten en värdig död. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Sammanfattning Sedan introduktionen av HLR för 50 år sedan har förutsättningarna för att rädda liv förändrads avsevärt. Många av patienterna som vårdades på sjukhus var äldre och hade svåra kroniska sjukdomar och deras utsikter för en lyckad HLR utan följdkomplikationer var ofta minimala. Beslut om ej-HLR ska fattas av läkaren men bör föregås av samtal med övrig vårdpersonal. Syftet med studien var att identifiera sjuksköterskors delaktighet och upplevelser i beslutsprocessen när ej-HLR fattades. Studien utfördes som en deskriptiv litteraturstudie och 12 vetenskapliga artiklar kvalitets granskades. De utvalda artiklarna höll alla medel eller hög vetenskaplig kvalitet. Resultatet visade att sjuksköterskors delaktighet varierade och att delaktigheten kunde yttra sig på olika sätt. Sjuksköterskor initierade ofta beslutet om ej-HLR och upplevde moralisk stress när de stod mellan patienten och läkaren. Sjuksköteskor upplevde också en känsla av lättnad över att inte ha det yttersta ansvaret samt hade lättare att acceptera palliativ vård än vad läkaren hade. Konklusion: Tydligare riktlinjer om sjuksköterskors delaktighet skulle underlätta och minska risken för osäkerhet och passivitet hos sjuksköterskor. Det behövs ytterligare forskning om sjuksköterskors egna åsikter hur de vill ingå i beslutsfattandet om ej-HLR samt vad deras involvering ska innefatta i klinisk praxis. / Abstract Since the introduction of CPR 50 years ago has the potential to save lives changed significantly. Many of the patients who were treated in hospitals were older and had chronic diseases and their prospects for successful CPR without following complications were often minimal. Decisions on DNR shall be taken by the physician but should be preceded by discussions with other health professionals. The aim of this study was to identify nurses' involvement and experiences in DNR decision-making. The study was conducted as a descriptive literature review and 12 scientific articles was quality examined. The selected articles were all of medium or high scientific quality. The results showed that nurses' participation varied and that participation could be heard in different ways. Nurses often initiate the order for DNR. Nurses experienced moral distress when they were between patient and doctor. Nursing also experienced a sense of relief of not having the ultimate responsibility. Nurses found it easier to accept palliative care than the doctor had. Conclusion: Clearer guidelines on nurses' participation would facilitate and reduce the risk of uncertainty and passivity of nurses. Further research on nurses' own views of how they want to be included in decision-making on DNR is needed and what their involvement should include in clinical practice.

Bakgrund: Hälso- och sjukvårdspersonal skall omedelbart utföra hjärt- och lungräddning (HLR) om en person plötsligt får ett oväntat hjärtstopp, såvida det inte finns ett dokumenterat ställningstagande att detta inte skall utföras, detta ställningstagande benämns som ej HLR. Studier visar dock att både sjukvårdspersonal och patienter saknar kunskap kring HLR och dess riktlinjer. Oftast är det äldre personer, personer med demens samt kvinnor som har ett ej HLR-beslut. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av ej HLR-beslut. Metod: En litteraturstudie baserades på tio vetenskapliga studier med kvalitativ ansats. Resultat: Resultatet redovisas under sex olika teman; etik, relation mellan sjuksköterskor och läkare, relation mellan sjuksköterskor och patienter/anhöriga, kommunikation, beslutsprocessen och dokumentation och riktlinjer/policy. Temat kommunikation har två underteman; kommunikation mellan sjuksköterska och patient och kommunikation i vårdteamet. Konklusion: Det finns en okunskap hos både sjukvårdspersonal, patienter och anhöriga kring ej HLR-beslut. Detta visar på att det krävs mer utbildning kring HLR-beslut samt att kommunikationen bland sjukvårdspersonal behöver förbättras. Riktlinjer behöver bli mer tydliga likaså sjuksköterskans roll i processen. / Background: Healthcare professionals should immediately perform cardiopulmonary resuscitation (CPR) if a person suddenly gets an unexpected cardiac arrest, unless there is a documentary statement that this is not to be done. This statement is termed DNR (do-not resuscitate). It appears that healthcare professionals and patients lack knowledge about CPR and its guidelines/policy. Most often, older people, people with dementia and women usually have a non-CPR decision. Aim: The aim of this literature study was to highlight nurses’ experiences of do-not-resuscitate orders. Method: A literature study based on ten scientific studies with a qualitative approach. Result: The results have been identified under six different themes; ethics, relationship between nurses and doctors, relationship between nurses and patients/relatives, communication, decision-making and documentation and guidelines/policy. Communication has two under-themes; communication between nurse and patient and communication in the care team. Conclusion: There is a lack of knowledge among healthcare professionals, patients and relatives regarding do-not-resuscitate orders. This demonstrates the need for education and that communication improvements have to be made. Guidelines need to be clearer as well as the role of the nurse in the process.