<p>För ägare av fåmansföretag finns särskilda beskattningsregler. Dessa syftar till att undvika situationer då delägare i fåmansföretag erhåller ej avsedda skattefördelar. I Sverige finns en skatteflyktsklausul i IL 48a:6a vars syfte är att förhindra att delägare av kvalificerade andelar i samband med ett andelsbyte erhåller av lagstiftaren ej avsedda skattefördelar.</p><p>Tyngdpunkten i uppsatsen har varit att granska den svenska bestämmelsen mot skatteflykt vid vinst på kvalificerade andelar i samband med andelsbyte. Härigenom vill vi belysa den tvivelaktighet som finns beträffande bestämmelsens överensstämmelse med EG-rätten och Fusionsdirektivet.</p><p>Kvalificerade andelar i fåmansföretag berörs av speciella beskattningsregler. Anledningen är att delägare av sådana andelar har ett större intresse än bara ägande av företaget. Kravet för att en andel ska vara kvalificerad är att delägaren varit verksam i företaget i betydande omfattning. Delägaren ska alltså arbeta i företaget. När en delägare arbetar i sitt företag kan det verka lockande för honom att ta ut ersättning för utfört arbete genom utdelning eller kapitalvinst istället för lön eftersom skattebelastningen för delägaren då sjunker. Det är dock möjligt att inneha kvalificerade andelar i ett fåmansföretag även om man inte själv arbetar där. Så är fallet om en kvalificerad andel avyttras genom ett andelsbyte. Att avyttring sker genom andelsbyte innebär att andelar säljs och ersättning ges i form av andelar i ett annat företag. Härigenom blir icke-kvalificerade andelar kvalificerade och således kan delägare vilja utnyttja möjligheter till lägre beskattning.</p><p>I EU:s Fusionsdirektiv finns bestämmelser som säkerställer att gränsöverskridande omstruktureringar inom EU inte utlöser beskattningskonsekvenser för berörda företag. Fusionsdirektivet ska ses som ett led i uppbyggnaden av en gemensam marknad inom EU. Fusionsdirektivets bestämmelser har implementerats i den svenska Inkomstskattelagen i bland annat kapitel 48a, som medger en rätt till framskjuten beskattning vid andelsbyten om vissa villkor är uppfyllda.</p><p>I Inkomstskattelagens kapitel 48a finns ett villkor som enbart tillämpas då det är fråga om andelsbyte av en kvalificerad andel. Villkoret återfinns i 6a § och ställer krav på att rörelse ska bedrivas av det förvärvande företaget för att framskjuten beskattning ska medges. Bestämmelsen har till syfte att motverka skatteflykt, skydda den svenska skattebasen samt upprätthålla systemet för beskattning av fåmansföretag. Bestämmelsen har införts mot bakgrund av att den svenska lagstiftaren har utnyttjat en rätt som återfinns i Fusionsdirektivets Artikel 11. I Artikel 11 erbjuds medlemsländerna i EU en möjlighet att vägra tillämpa bestämmelserna i Fusionsdirektivet på vissa omstruktureringar om avsikten är att förhindra skatteflykt eller skatteundandragande.</p><p>Problemet med skatteflyktsklausulen i IL 48a:6a är att den är generellt utformad och således tillämpas på alla former av andelsbyten av kvalificerade andelar utan att någon individuell prövning sker. Klausulen verkar oberoende av om det verkligen föreligger ett skatteflyktssyfte. En liknande nationell bestämmelse har prövats av EG-domstolen i målet <em>Leur-Bloem</em>. Där kom EG-domstolen fram till att en generell bestämmelse som inte ger utrymme för individuell prövning strider mot syftet med Fusionsdirektivet och går utöver vad som är nödvändigt för att förhindra skatteflykt.</p><p>Mot bakgrund av EG-domstolens resonemang i <em>Leur-Bloem </em>har vi, efter att ha granskat den svenska skatteflyktsbestämmelsen i IL 48a:6a, kommit fram till att bestämmelsen strider mot EG-rätten. Anledningen är bestämmelsens generella utformning. Eftersom bestämmelsen står i strid med EG-rätten bör något göras och vi har därför kommit fram till att det finns tre möjliga vägar att gå. Det första alternativet innebär att bestämmelsen lämnas oförändrad. Om så sker kommer bestämmelsen fortfarande att strida mot EG-rätten. Det andra alternativet är att upphäva bestämmelsen och således förlita sig på generalklausulen i Skatteflyktslagen. Det tredje och mest önskvärda alternativet vore naturligtvis att förändra bestämmelsen så att den uppfyller det EG-rättsliga kravet på proportionalitet. För att så ska vara fallet måste bestämmelsen ge utrymme för en individuell prövning som även kan vara föremål för domstolskontroll. Hur en sådan bestämmelse ska kunna se ut är i nuläget svårt att säga, men i praktiken skulle troligen en förändrad IL 48a:6a ha stora likheter med Skatteflyktslagens generalklausul. Av den anledningen frågar vi oss om det inte är bättre att då genomföra alternativ två, det vill säga ta bort IL 48a:6a och låta generalklausulen ta hand om skatteflykt när det gäller andelsbyten av kvalificerade andelar.</p><p> </p>

Ända sedan införandet av de svenska ränteavdragsbegränsningarna, som kan leda till nekat avdrag för räntekostnader inom intressegemenskapen beroende på mottagarens skattesituation och syftet bakom transaktionen, har reglernas förenlighet med EU-rättens etableringsfrihet varit ett omdiskuterat ämne. Syf-tet med denna uppsats är att utröna reglernas förenlighet med EU-rätten på denna grund.EU-rätten förbjuder vanligtvis alla former av hinder mot etableringsfriheten. Avsteg får dock göras i särskilda fall om hindrande åtgärder kan motiveras mot bakgrund av art. 52(1) FEUF eller ett trängande allmänintresse. De hindrande åtgärderna måste vidare ha till syfte att uppnå de anförda rättfärdigandegrun-derna samt inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dess mål.EU-kommissionen menar att reglerna särskilt missgynnar gränsöverskridande verksamhet. Vidare anser EU-kommissionen att reglerna går utöver vad som är nödvändigt, trots att reglerna förvisso skulle kunna motiveras. Regeringen menar att reglerna inte utgör ett hinder mot etableringsfriheten, eller att reglerna i vart fall kan motiveras och är proportionerliga.Vid en granskning av de svenska ränteavdragsbegränsningarna finner författar-na att det föreligger hinder för etableringsfrihetens utövande, men att detta hinder kan motiveras med stöd av behovet att motverka skatteflykt och beho-vet att upprätthålla en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna. Det svenska regelverket går dock utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål, särskilt avseende rättssäkerhet och det totala nekandet av avdrag, och måste därför anses vara oförenliga med unionsrätten. / The Swedish interest deduction limitation rules have been a topic of discussion ever since they were approved. Questions have been raised as to whether the rules restrict the freedom of establishment within EU law. The purpose of this thesis is to assess whether the rules are compatible with EU law in this matter.Restrictions to the freedom of establishment are generally prohibited according to EU law. Such restrictions are warranted only if they adhere to art. 52(1) of the Treaty on the Functioning of the European Union or if they pursue a legitimate objective compatible with EU law and are justified by overriding reasons relating to the public interest, in which case they must be suitable for securing the attainment of that objective and must not go beyond what is necessary in order to do so (rule of reason).The EU Commission claims that the Swedish rules restrict cross border activity and the freedom of establishment. The Commission initially states that the rules could potentially be justified by the rule of reason doctrine, but ultimately concludes that the rules go beyond what is necessary to achieve the objective of the justification grounds. Upon an examination of the rules, the authors find that the rules restrict the freedom of establishment, but that they can be justified by the need to combat tax avoidance and evasion and need to preserve the balanced allocation be-tween Member States. The rules do, however, go beyond what is necessary to achieve the objective, especially when it comes to the principle of legal certainty and the denying of the entire expense instead of adjusting it to market value, and are therefore not compatible with EU law.

The courts international juristiction within the European union is regulated by the Brussels I Regulation. Article 2.1 of the Brussels I Regulation contains the fundamental provision. According to this Article the plaintiff shall submit an action where the defandent is domiciled. The Regulation provides exemptions to the this provision in Article 2.1. The court of the international case can also be determined according to Article 5 (1) of the Brussels I Regulation. This Article contains an alternative to the general provision within Article 2.1. Article 5 (1) is applicable when the dispute is based on an agreement between the parties. The Article is justified because of the close link between the contract and the court of the place where the contract was, or is to be, performed. Article 5 (1) b of the Brussels I Regulation contains a uniform definition of the place of performance, if the agreement consists of contracts for the sale of goods and the provisions of services. The European Court of Justice in the cases Color Drack, Peter Rehder, Car Trim and Wood Floor interprets the place of performance. In paragraph 18 of the Color Drack-case the ECJ establish that the place of performance shall be “interpreted in the light of the origins, objectives and scheme of that regulation”. The ECJ follows these principles in the interpreting of the cases Peter Rehder, Car Trim and Wood Floor. This essay analyzes the above-mentioned rulings in order to investigate the impact of The ECJ rulings in Car Trim and Wood Floor for the application of Article 5 (1) b of the Brussels I Regulation.

Antag att två parter i två olika EU-stater gör affärer med varandra. En bank med säte i Frankrike ingår ett avtal rörande förvaltning av kapital åt en klient med hemvist i Spanien. Parterna kommer sedermera överens om att eventuella tvister med anknytning till huvudavtalet ska prövas exklusivt av domstol i Luxemburg för det fall klienten väcker talan. Därutöver anges i avtalet att banken ska behålla sin rätt att väcka talan vid varje annan behörig domstol. Parterna har därmed ingått ett prorogationsavtal som ger banken ett ”större urval” av behöriga domstolar. En sådan prorogationsklausul skapar en obalans i parternas avtalsförhållande, eftersom den ena parten åläggs att väcka talan i en EU-medlemsstat, medan motparten i princip kan väcka talan i vilket land som helst. Frågan är i vilken utsträckning sådana s.k. asymmetriska eller ensidiga prorogationsavtal är giltiga inom EU. Denna uppsats avser att undersöka vilka sorters prorogationsavtal som är giltiga enligt Bryssel I-förordningen och den nya Bryssel I-förordningen.

I Sverige är det förbjudet att både anordna och främja deltagande i hasardspel om inte tillstånd har meddelats. Genom att kontrollera spelverksamheten, eftersträvas en sund och säker spelmarknad utan privata vinstintressen, där de bakomliggande skyddsintressena (att skydda konsumenter, att förhindra brott, att motverka sociala och ekonomiska skadeverkningar samt att styra överskottet) ska tillgodoses. I Sverige är det endast Svenska Spel och ATG som har tillstånd att tillhandahålla hasardspel över internet, men trots det både tillhandahåller och främjar spelleverantörer som är etablerade i andra medlemsstater hasardspel över internet på den svenska marknaden, vilket aktualiserar frågan huruvida EU-rätten ger något stöd för sådant gränsöverskridande hasardspel. Hasardspel faller in under bestämmelserna om fri rörlighet för tjänster förutsatt att spelleverantören är etablerad i en annan medlemsstat än mottagaren av tjänsten. Denna frihet kan begränsas på grund av tvingande skäl av allmänintresse såsom exempelvis konsumentskydd, uteslutande av privata vinstintressen och förhindrande av brott. Med anledning av de kulturella och moraliska skiljaktigheter som föreligger mellan medlemsstaterna, har EU-domstolen tillerkänt de nationella myndigheterna ett stort utrymme att själva avgöra vad som krävs för att skydda medborgarna. Oavsett vilket ändamål som eftersträvas, får inskränkningarna däremot varken vara diskriminerande på grund av nationalitet, eller gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet. Vidare måste regleringarna även tillgodose behovet av att uppnå det eftersträvade målet på ett sammanhängande och systematiskt sätt. I uppsatsen har jag kommit fram till att varken den svenska spelregleringen eller EU-rätten ger något stöd för sådan gränsöverskridande verksamhet. Trots det figurerar spelleverantörer utan tillstånd på den svenska marknaden, vilket möjliggörs bland annat på grund av bristande påföljdsbestämmelser i den svenska regleringen. Eftersom EU-domstolen konsekvent har framhållit att de nationella regleringarna måste vara proportionerliga och tillgodose behovet av att uppnå det eftersträvade målet på ett sammanhängande och systematiskt sätt oavsett hur de är utformade, har jag i analysen även genomfört en sådan granskning. Slutsatsen av arbetet är att den svenska regleringen inte tillgodoser behovet av att uppnå ändamålet på ett sammanhängande och systematiskt sätt. Snarare än att gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet, verkar regleringen inte gå tillräckligt långt för att uppnå det bakomliggande ändamålet och tillgodose därmed inte heller de bakomliggande skyddsintressena.

Att upprätthålla en god affärsetik är viktigt för många företag, eftersom det skapar ett för- troende hos intressenter i olika led. För att inta en stark ställning på marknaden krävs även att företagen är konkurrenskraftiga. Ökad konkurrenskraft kan fås genom konkurrentbe- vakning, då information inhämtas från konkurrenter. Dock saknas det tydliga regler huruvida informationsutbyte omfattas av artikel 101.1 FEUF, som reglerar konkurrensbe- gränsande företeelser på marknaden. Kommissionen har meddelat att artikel 101.1 FEUF bör omfatta informationsutbyte, ef- tersom det kan påverka ett företags självständighet att ta beslut. Detta har även fastslagits av domstolen och artikeln måste därför anses omfatta informationsutbyte. För att artikeln ska bli tillämplig måste ett avtal, beslut av företagssammanslutningar eller samordnat förfa- rande föreligga, en situation mellan konkurrenter, påverka handeln mellan medlemsstater och avtalet ska ha ett konkurrensbegränsande syfte eller faktiska eller potentiella konkur- rensbegränsande effekter. I kommissionens riktlinjer ges en viss vägledning om hur en be- dömning ska göras huruvida uppgifterna får utbytas enligt artikeln. Hänsyn ska bland annat tas till hur aggregerad och gammal den är, marknaden och hur ofta informationen utbyts. I enlighet med gällande rätt får information inhämtas från konkurrenter på ett sådant sätt att det inte begränsar konkurrensen vilket innebär att företag bör undvika att ingå alla for- mer av avtal om informationsutbyte. Det är förenligt med artikeln att inhämta offentlig in- formation och delta vid mässor och branschorganisationer. Uppgifter som får inhämtas är offentliga, gamla och aggregerade uppgifter som inte går att härleda till en specifik aktör och som inte påverkar företagens självständighet att ta strategiska beslut. Dock råder en del osäkerheter vad det gäller bedömningen av de olika faktorerna och för att minska osäker- heten på området krävs tydligare regler och riktlinjer. / To maintain high standards of business ethics are important to many companies, because it creates trust among stakeholders at different levels. To hold a top position on the market also requires that company are competitive. Greater competitiveness can be obtained by competitor intelligence, when information is obtained about competitors. However, there are no clear rules whether article 101.1 TFEU, which regulates competitive restrictions, co- vers the exchange of information. The Commission has noted that article 101.1 TFEU should include exchange of infor- mation, because the exchange can affect a company's autonomy to make decisions. The Court has also established this and because of that is it to consider that the article includes exchange of information. If the article shall be applicable an agreement, decisions by asso- ciations of undertakings or concerted practices need to exist, between competitors, affect trade between Member States and the agreement must restrict the competition. Guidelines written by the Commission gives some guidance how the assessment whether the infor- mation can be exchange according to the article. How aggregated and old the information is, the market and the frequency of the exchange shall be take into consideration when a decision is made. In accordance with applicable law exchange of information from between competitors should be made in such way that it does not restrict competition. Companies should avoid entering into all forms agreement regarding information exchange. According to article 101.1 FEUF it is consistent to gather public information and participate in trade exhibi- tions and trade associations. Data that may be collected are public, old and aggregated data that can not be traced to a specific operator. However, there are some uncertainty regard- ing the assessment of the various factors and to reduce the uncertainty in this field clearer rules and guidelines are necessary.

In 2015, the European Union (EU) was facing the largest migration crisis in modern history. In light of the high reception of asylum seekers in Sweden during the autumn of the same year, a temporary law (2016:752) was adopted which restricted the possibilities of obtaining a permanentresidence permit and of family reunification. The law has received criticism for being contrary to Swedish convention commitments, especially the right to respect for family life and the prohibition of discrimination according to Articles 8 and 14 of the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (the Convention). Against the backdrop of this criticism, this thesis aims to examine whether the so-called Bosphorus presumption, also known as the presumption of equivalent protection, could be applicable in a hypothetic case where Sweden is brought before the European Court of Human Rights (the Court) for violating the Convention as a result of the temporary law. The criteria for the application of the presumption are firstly that the intrusive measure, here the restriction of the right to family reunification, can be said to fall within the scope of the strict international legal obligations of the state, meaning that the state can be said to have exercised a certain amount of discretion and to have enjoyed a certain margin of manoeuvre. The conclusion of this thesis is that likely would be considered to have exercised discretion as well as enjoyed a margin of manoeuvre when restricting the right to family reunification by adopting the temporary law. This conclusion is mainly based on the fact that the international legal obligations in this case flow from directives, which are binding on member states only as to the result to be achieved, and leave the choice of form and methods to the authorities of the member state. Furthermore, the directives which the temporary law is based on are so-called minimum directives, which allow for the member states to provide a higher level of protection.

The right to an effective remedy in Article 47 of the EU Charter of Fundamental Rights obligates the Member States of the European Union to provide effective remedies for the protection of individuals’ rights. Within this framework, Mem- ber States must offer access to effective interim measures when national courts rule on matters of EU law. Due to varying national regulations and lack of clear EU guidance, there is no consensus on how interim measures should be inter- preted and applied in order to fulfill the individuals' rights to effective remedies. In this context, the thesis aims to analyze the application of interim measures in the Swedish case NJA 2021 s. 147 in order to ensure that Sweden meets its re- quirements under EU law and to safeguard effective protection of individuals' rights.  The Swedish EU case C-432/05 Unibet (London) Ltd och Unibet (International) Ltd v Justitiekanslern is a prominent case concerning interim measures and the right to an effective remedy. The case stipulates that when an individual challenges a national regulation’s compliance with the EU law, interim measures must be available, if needed, in order to protect invoked EU rights. The Swedish Supreme Court ruled that interim measures were not necessary in this specific case because the claim was not going to result in an enforceable judgment and therefore there were no EU rights in need of protection.  Now, 15 years later, a comparable question has come before the Swedish Su- preme Court in the case NJA 2021 s. 147. While bearing many similarities to the Unibet case, the key difference is that it is based on an enforceable judgment. However, the Supreme Court did not follow the argumentation line of Unibet, but decided to dismiss the application because it was considered to be abstract judicial review, which is not allowed according to Swedish law.  This thesis concludes that the Swedish Supreme Court likely breached EU law as it did not fulfill the obligations that follow from the right to effective remedies when applying the rules on interim measures in the case NJA 2021 s. 147. This conclusion is based on the finding that the Court failed to properly assess EU law in its judgment and limited itself to national law only, both in allowing interim measures and evaluating its necessity. This thesis argues that interim measures might have been allowed and necessary from an EU law perspective, hence the Court’s ruling limited the individual in exercising their EU rights.

Sedan GDPR trädde i kraft har skyddet för personuppgifter stärkts och harmoniserats inom EU. GDPR tillförsäkrar fysiska personer en grundläggande rättighet till skydd för personuppgifter. Den som behandlar personuppgifter åläggs ett särskilt ansvar. Enligt huvudregeln är det förbjudet att överföra personuppgifter till tredjeland. För att tredjelandsöverföring ska vara tillåten, krävs att flera undantagsvillkor är uppfyllda. Den som ansvarar för behandling av personuppgifter, och inte uppfyller villkoren, riskerar dels skadeståndsansvar, dels administrativa sanktionsavgifter upp till så mycket som 20 000 000 euro, eller 4 % av den årliga omsättningen. Syftet med uppsatsen är att redogöra för de handlingsalternativ en kommersiell aktör har, för att tredjelandsöverföring av personuppgifter ska vara tillåten, vid lagring av personuppgifter hos molntjänstleverantör. För att besvara syftet har vi analyserat relevant svensk och EU-rättslig reglering, doktrin, praxis samt rekommendationer och riktlinjer utgivna av EDPB. Vi tillämpar en rättsdogmatisk och en EU-rättslig metod, vilket innebär att vi använder de allmänna rättskällorna, som för svensk rätt utgörs av lagar, förarbeten, praxis och doktrin. EU-rättslig praxis på området är begränsat och en betydelsefull dom avkunnades i närtid. Rättsläget efter domen är relativt oprövat. Den som behandlar personuppgifter är personuppgiftsansvarig. För denne föreligger ansvar att säkerställa att skyddet för personuppgifterna upprätthålls om uppgifterna överförs till tredjeland. Vid behandling av personuppgifter via molntjänst finns risk att personuppgifterna överförs till ett tredjeland, utanför den personuppgiftsansvariges kontroll. Om molntjänstleverantören faller under amerikansk jurisdiktion, kan amerikanska myndigheter med stöd av sin interna rätt, under vissa omständigheter, begära ut uppgifter från molntjänstleverantören. Kapitel V i GDPR reglerar ett antal undantag, som en personuppgiftsansvarig kan åberopa vid tredjelandsöverföring. Oavsett vilket verktyg som väljs, och oavsett om alla villkoren uppfylls, så har EU-domstolen genom Schrems II fastställt, att det i mottagarlandet måste finnas en adekvat skyddsnivå för personuppgifter, och att mottagarlandets interna rätt inte får urholka eller undanröja det skydd som säkerställs genom GDPR. Med adekvat skyddsnivå menas ett väsentligt likvärdigt skydd som tillförsäkras av EU-rätten.

Artificial intelligence is becoming an increasingly important part of our lives and can be found in everything from fridges to phones. One of the applications of AI is the police use of facial recognition technology for law enforcement purposes. However, the use poses a major risk to fundamental rights. As part of the European Commission's initiative to create a Union fit for the digital age, the proposal for an AI Act was introduced in 2021 with the aim of setting the limit of permissible use of AI. In the act, the use of real-time facial recognition is prohibited except for a few exceptions which the police in the Union argue will severely hinder their work. However, the scope of the prohibition is ambiguous, and the act is riddled with various problems in its regulation of facial recognition used for law enforcement purposes. This thesis will therefore critically analyse the AI Act on the basis of three research questions. The first question examines how the AI Act will affect current law and the police’s ability to use facial recognition for law enforcement purposes. This thesis finds regarding real-time facial recognition, the act will replace LED as applicable law. However, for high-risk applications of FRT, there will be an interplay between the two regulations. When it comes to the effect on the police’s use of FRT for law enforcement purposes, this thesis finds that the police have no bigger reason for worry. The exceptions make a myriad of otherwise prohibited uses of real-time FRT permissible, and the use of post-FRT is not regulated in the act. The second question analyses the problems with the act and the thesis finds that there are essentially four major problems with the act. The exceptions allow for a disproportionate amount of otherwise prohibited uses of FRT, it is too difficult to interpret and the mechanisms for futureproofing are lacking. Furthermore, the interplay with Prüm II must be considered to a greater extent. The third and final question provides three different solutions to the problems. The first solution is to reduce the scope of the exceptions. The second solution is to revise the high-risk provision to make it easier to add new systems. Finally, this thesis finds that the introduction of a separate regulation for law enforcement use, like GDPR &amp; LED, would be a good solution.