Thesis (Ph. D.)--University of Washington, 1990. / Vita. Includes bibliographical references (leaves [154]-172).

Introduktion: Enteral nutrition är en ökande behandlingsform inom den svenska sjukvården som berör både landsting och kommun. Behandling med enteral nutrition kan påverka patienters fysiska, psykiska och sociala upplevelser samt deras livskvalitet. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att belysa patienters upplevelser av att leva med enteral nutrition samt deras upplevda livskvalitet. Metod: Litteraturstudien genomfördes enligt Polit och Becks (2017) niostegsmodell. Databassökningen genomfördes i CINAHL och PubMed där totalt tio artiklar identifierades som svarade på syftet. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades induktivt. Resultat: Redovisades utifrån följande fyra teman: Vikten av socialt stöd samt betydelsen av relationer, Angelägenheten av information, Begränsningar och praktiska problem samt Oro och kluvenhet. Slutsats: Upplevelsen av stöd, information och hantering av praktiska problem relaterat till enteral nutrition har betydelse för patienternas livskvalitet. Sjuksköterskan har ett viktigt ansvar att tillgodose patienterna med omfattande information och stöd för att de ska uppleva en tryggare och mer lätthanterlig vardag.

ABSTRACT In an intermediate section at a large university hospital are patients with subarachnoid hemorrhage (SAH) cared for. There are international, national and local guidelines how nutrition therapy should be implemented and how much energy each patient should be given when hospitalized. The purpose of this study was to examine the documentation and actions on nutrition in patients with SAH and to see if guidelines on nutrition were followed. The study was a quantitative, retrospective record review that was analyzed statistically and descriptive. 26 patients were included. The patient’s nutritional treatment and energy intake were analyzed for 4 days. A large proportion of patients in the study did not reach the level of energy intake as recommended. Nutritional assessment was performed in 3 patients. Of the 26 examined patient’s 10 received nasogastric tube within 3 days. Significant differences between patients receiving nasogastric tube and not receiving nasogastric tube were found regarding the energy supply both days 4 and treatment days 1-4. As the majority of patients did not meet their energy needs, adherence to guidelines must increase while local guidelines should be described and documented more clearly. A good nutritional treatment for this population should be achieved by simple guidelines and tailored to each individual. Keywords Enteral Nutrition, Guidelines, Intracranial hemorrhage, Documentation.

Thesis (M.S.)--University of Wisconsin, School of Nursing. / eContent provider-neutral record in process. Description based on print version record.

Thesis (Ph. D.)--University of Washington, 2005. / Vita. Includes bibliographical references (leaves 67-72).

Patienter med demenssjukdom får allt eftersom sjukdomen progredierar allt svårare att äta. I demenssjukdomens senare skede kan patienten sluta äta helt. Dels på grund av sväljningssvårigheter, dels på grund av att patienten inte längre känner någon hunger eller törst. På grund av patientens avancerade demens kan komplexa beslutssituationer kring enteral nutrition uppstå där anhöriga och sjuksköterskor deltar. Syftet med studien var att beskriva anhörigas och sjuksköterskors upplevelser av beslutsprocessen kring enteral nutrition till patienter med avancerad demens. En litteraturstudie gjordes och resultatet baseras på tio vetenskapliga artiklar. Analyserna utmynnade i följande teman. För anhöriga: att behöva kunskap, att vara delaktig vid beslut och att leva med beslutet. För sjuksköterskor: att vara en del av teamet, att vägleda de anhöriga och att bli emotionellt påverkad. Resultatet visar att anhöriga behöver mer kunskap om för- och nackdelar med enteral nutrition vid avancerad demens samt vägledning av sjuksköterskan för att lättare känna delaktighet vid beslut om enteral nutrition till patienten. Sjuksköterskor som har tillräcklig kunskap om enteral nutrition vid avancerad demens samt känner sig som en del av teamet vid beslut har lättare att vägleda och stötta de anhöriga i beslutsprocessen. Vidare forskning kring anhörigas och sjuksköterskors delaktighet vid beslut om enteral nutrition till patienter med avancerad demens behövs för att kunna ge en god personcentrerad omvårdnad och minska patientens lidande.

Kritiskt sjuka patienter riskerar att utveckla malnutrition och ska erhålla nutritionsstöd i form av enteral nutrition (EN) och parenteral nutrition (PN). Trots att flödesscheman för EN används på många intensivvårdsavdelningar får patienter sällan 100 % av ordinerat kaloribehov. Syftet med denna studie var att utvärdera införandet av flödesschema för enteral nutrition på en neurokirurgisk intensivvårdsavdelning (NIVA). Som metod valdes en retrospektiv, kvantitativ studie. En granskning av journaldata från förgruppen (n =28), fem månader innan införandet av flödesschemat och data ifrån eftergruppen (n =20), fem månader efter införandet av flödesschemat har gjorts. En journalgranskningsmall användes vid insamlandet av data. Det som granskades är starttid av EN, antalet kalorier administrerat via EN, PN och EN+PN. Vidare granskades mängd ventrikelaspirat, frekvens av avföring och observerade avbrott av EN. Införandet av flödesschema för EN visade att eftergruppen administrerades totalt mera kalorier än om inte flödesschema användes. Eftergruppen administrerades signifikant mera kalorier via EN+PN och via PN enskilt. Skillnaden mellan ordinerade kalorier och administrerade kalorier var mindre i eftergruppen. EN startades några timmar senare i eftergruppen och förgruppen administrerades mera kalorier via EN. Eftergruppen redovisar signifikant mindre mängd ventrikelaspirat, och kräkning bredvid sond var mindre frekvent i eftergruppen. Fortsatt forskning behövs med RCT-studier som evidensbaserar flödesschema för EN.

Bakgrund: Patienter inlagda på sjukhus behöver näringstillförsel för att kunna återhämta sig. Enteral nutrition är troligen att föredra framför parenteral nutrition, och bör sättas in så tidigt som möjligt. Enteral nutrition kan administreras på olika sätt. Den kan ges intermittent och innehålla nattvila, eller ges kontinuerligt för att undvika plötsliga sänkningar i blodsockernivåer. En oönskad komplikation är lösa avföringar hos patienten. Frågan är om administrationsformen av enteral nutrition kan påverka frekvensen av diarré. Syfte: Att med hjälp av en registerstudie jämföra antal lösa avföringar per dygn mellan två olika administrationsformer av enteral nutrition: intermittent med nattvila jämfört med kontinuerlig tillförsel över hela dygnet. Metod: En kvantitativ retrospektiv registerstudie har genomförts på totalt 50 intensivvårdspatienter med traumatisk skallskada vid Norrlands Universitetssjukhus. Journaler från 2007 till 2012 har använts i studien. Resultat: Ingen signifikant skillnad kunde påvisas mellan grupperna i antal lösa avföringar per dygn, p=0.5. Däremot visade denna studie att de patienter som fick intermittent enteral nutrition fick signifikant större mängd enteral nutrition (699±249 ml) per dygn jämfört med patienter som fick sin enterala nutrition kontinuerligt (505±278 ml/dygn), p = 0.008. Slutsats: Resultatet från studien visar att antalet lösa avföringar inte verkar bero på administreringsformen av enteral nutrition. Mängden tillförd enteral nutrition skiljer sig dock statistiskt signifikant varav betydelsen av det borde studeras vidare för att avgöra vilken administreringsform som är att föredra. / Background: Patients admitted to hospital need nutrition to recover. Enteral nutrition is probably preferable to parenteral nutrition should be initiated as early as possible. Enteral nutrition may be administered in various ways, it can be intermittent and include night rest, or given continuously to avoid abrupt reductions in blood sugar levels. An unwanted complication is loose stools of the patient. The question is whether the form of administration of enteral nutrition can affect the frequency of diarrhea. Aim: With the help of a retrospective registry study comparing number of loose stools per day between two different forms of administration of enteral nutrition: intermittent with night sleep compared with continuous supply throughout the day. Method: A quantitative retrospective registry study has been carried out on a total of 50 ICU patients with traumatic head injury at Norrlands University Hospital. Records from 2007 to 2012 were used in the study. Results: No significant difference was detected between the groups in the number of diarrhea per day, p = 0.5. However, this study demonstrated that patients receiving intermittent enteral nutrition was significantly greater amount of enteral nutrition (699 ± 249 ml) per day compared with patients who received their enteral nutrition continuously (505 ± 278 mL / day), p = 0008. Conclusion: The results from the study show that the number of loose stools do not seem to depend on the form of administration of enteral nutrition. Quantities of enteral nutrition differ statistically significantly significance of which it should be further studied to determine which form of administration is preferred.

Bakgrund: Personer med demenssjukom får ofta i sjukdomsförloppet problem att äta och insatser för att behålla personens nutritionsstatus kan bli aktuella. En vanlig sådan insats som diskuteras är enteral nutriton i någon form. Då en person med demenssjukdom tappar sin förmåga att kommunicera och även den kognitiva förmågan att ta egna beslut ställs sjuksköterskor inför en svår arbetsuppgift. Att ta ställning till om det är etiskt riktigt att starta enteral nutrition eller om det är etiskt riktigt att acceptera matvägran är en av de svåraste dilemman en sjuksköterska kan ställas inför. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans möjligheter att bevara autonomi hos personer med demenssjuksom vid enteral nutrition. Teroretisk utgångspunkt: Begreppet autonomi är den teoretiska utgångspunkten som används i resultatdiskussionen.  Metod:  En litteraturstudie inspirerad av Fribergs analysmodell inkluderande  nio vetenskapliga artiklar med fokus på sjuksköterskans möjligheter att bevara autonomin hos personer med demenssjukdom vid enteral nutrition. De vetenskapliga artiklarna har valts ut efter passande sökord så att svar på syftet kunde ges. Resultat: Sjuksköterskor upplever att de känner personen med demenssjukdom väl då de spenderar mycket tid tillsammans med denne. Den kunskap sjuksköterskan har om personen med demensjukdom anser alla är viktig i beslutet om enteral nutrition. Det råder delade meningar om den används eller inte och det finns en rädsla och osäkerhet kring ämnet som många sjuksköterskor känner sig obekväma i. Evidensbaserad kunskap saknas och kommunikationen mellan sjuksköterska, läkare och närstående anses vara viktig för att bästa beslutet bör tas. Diskussion: För att kunna bevara autonomin hos en person med demenssjukdom vid enteral nutrition krävs en ökad förståelse kring problemet och ett bra samarbete mellan alla inblandade. Det verkar vara behövligt att öppet kommunicera kring problemet då sjuksköterskorna anser att de bör ta en större roll men inte tillåts. Genom att öppet kommunicera kring ämnet kan även rädslan och osäkerheten i ämnet minskas. / Background: People with dementia often get eating problems and efforts to maintain the person's nutritional status might be needed. A typical action to be considered is some form of enteral nutriton. When persons with dementia lose their ability to communicate and their cognitive ability to make decisions the nurses face a difficult task. To determine whether it is ethicaly to start enteral nutrition or if hunger strikes should be accepted is one of the most difficult dilemmas a nurse might have to face. Aim: To describe nurses’ ability to preserve the autonomy of a person with dementia disease through enteral nutrition. Theoretical basis: The concept of autonomy is the theoretical basis used in the results discussion. Method: A literature study inspired by Friberg analysis model including nine scientific papers focusing on nurses' experiences of enteral nutrition with people with dementia. The scientific papers were selected through matching keywords and used to answer the aim. Result: Nurses often feel like they know the person with dementia well as they spend much time with the person. The knowledge nurses have about the person with dementia can be important when the decision about enteral nutrition is about to be made. The opinion is divided whether that knowledge is used or not and there are fear and uncertainty surrounding the subject that many nurses feel uncomfortable about. Evidence based information is lacking about the subject and the communication between nurses, doctors and relatives is considered important to be able to take the best possible decision. Discussion: in order to preserv the autonomy of the person with dementia an understanding about this issue is required and a good cooperation between all parties involved. There seems to be a need to openly communicate about the problem since nurses often belive they have the knowledge to take a bigger role in the decision making than what thy currently are allowed to do. By openly communicating about the subject, fear and uncertainty in the subject may be reduced.

Syfte. Syftet med detta arbete var att undersöka förekomsten och behandling av granulom vid gastrostomier hos barn och ungdomar under 18 år i Sverige. Syftet var även att undersöka sjuksköterskors kunskaper om granulombehandling hos barn och ungdomar under 18 år med gastrostomi i Sverige. Metod. Den forskningsdesign som valdes var av kvantitativ metod genom enkätundersökning. Enkäterna skickades ut till sjuksköterskor som arbetar i Sverige och finns med i något av följande nätverk: Nätverket för habiliteringssjuksköterskor, Nätverket för habiliteringssjuksköterskor inom nutrition och/eller Nätverket för nutritionssjuksköterskor. Resultat. Det upplevdes att granulombesvären var varierande och berodde på barnets övriga hälsa. 52% uppskattade att barnen utvecklade granulom inom två månader efter inläggning av gastrostomin. 34% av deltagarna uppskattade att ca 25% av barn och ungdomar med gastrostomier utvecklar granulom. 46% använde en kombination av lapis och kortisonsalva som behandlingsmetod vid granulom. Slutsats. De behandlingar som idag används för granulom är lapis och kortisonsalva, dessa används av många i kombination med varandra och verkar ha ett gott resultat. Sjuksköterskors kunskap inom området är brett och många har en gemensam åsikt om att granulombildning ofta har ett samband med patientens övriga hälsa. / Aim. The aim of the study was to investigate the occurrence and treatment of granulomas in children and adolescents under the age of 18 with gastrostomy in Sweden. The aim was also to investigate nurses knowledge of granulomatreatment in children and adolescents under the age of 18 with gastrostomy in Sweden. Methods. The design was of quantitative method by questionnaire. A questionnaire was sent to nurses who work in Sweden and are included in one of the following networks: Network for rehabilitation nurses, Network for rehabilitation nurses in nutrition and / or Network for nutrition nurses. Results. The severity of granuloma varied, depending on the child's general health. 52% estimated that the children developed granulomas within two months after insertion of the gastrostomy. 34% of respondents estimated that about 25% of children and adolescents with gastrostomier develop granulomas.46% used a combination of lapis and cortisone ointment as a treatment for granuloma. Conclusion.The treatments currently used for granulomas is lapis and cortisone ointment, these are used by many in combination with each other and seem to have a good result. Nurses' knowledge in the field is extensive and many have a common view that granuloma formation is often linked to the patients general health.