Kunskapen om övergången mellan gymnasiesärskola och arbetsliv för unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning är begränsad. Varken välfärds- eller forskarsamhället har kunskap om vilken typ av sysselsättning som före detta elever i den svenska gymnasieskolan har efter skoltiden. Huvudsyftet med denna sammanläggningsavhandling är tredelat: att (a) öka kunskapen om vilka typer av sysselsättning som personer med intellektuell funktionsnedsättning har efter avslutad gymnasiesärskola, att (b) åskådliggöra mönster och faktorer (kön, förfluten tid sedan examen, utbildningsprogram, boendekommun samt föräldrarnas födelseland och utbildningsnivå) som kan bidra till skillnader vad gäller typ av sysselsättning, samt att (c) skapa ett nationellt register som möjliggör kvantitativa analyser, longitudinella studier och utgör underlag för kvalitativa fördjupande studier av efter(sär)gymnasial sysselsättning. Avhandlingen innehåller fyra artiklar och en ramberättelse. Ett nationellt register, Halmstad University Register on Pupils with Intellectual Disability (HURPID) skapades utifrån information i slutbetygen från 12 269 tidigare elever i gymnasiesärskolan. Slutbetyg är allmänna handlingar som begärdes från kommunerna. HURPID samkördes med två nationella register: Longitudinell Integrationsdatabas för Sjukförsäkrings- och Arbetsmarknadsstudier (LISA) och LSS-registret som innehåller information om insatser som beviljats enligt lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Avhandlingen bygger på tvärsnittsstudier vilka ger en ögonblicksbild av den efter(sär)gymnasiala sysselsättningen under 2011 bland de personer som gått ut mellan 2001-2011. Frekvensanalyser användes för att beskriva studiepopulationens karaktäristika. Korstabeller och Pearson´s chi2-test användes för att analysera skillnader avseende typ av sysselsättning mellan olika grupper i studiepopulationen. Sambandet mellan avhandlingens beroende och oberoende variabler undersöktes med bivariata och multivariata logistiska regressionsanalyser. Analyserna visar att den största andelen (47%) av de unga har sin sysselsättning inom daglig verksamhet, 22,4% har ett förvärvsarbete, de flesta med någon form av lönesubvention; och 6,6% studerar. En betydande andel (24%) betecknas vara "någon annanstans" (inte i någon av de andra tre sysselsättningstyperna). Andelen unga vuxna i daglig verksamhet är lägre än förväntat och andelen som har ett förvärvsarbete är högre än förväntat. En oväntat stor andel tillhör kategorin "någon annanstans" och har inte daglig verksamhet, inte ett förvärvsarabete och studerar inte. Kön, typ av utbildningsprogram, hur lång tid som förflutit sedan examen, boendekommun och föräldrarnas utbildningsnivå samt geografiska härkomst är alla faktorer som påverkar vilken typ av sysselsättning som unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning har. Män som har gått ett nationellt program i gymnasiesärskolan och som tog examen mellan 2001-2006 är de som har störst sannolikhet för att ha ett förvärvsarbete. Personernas boendekommun har en viss oberoende effekt på typ av efter(sär)gymnasial sysselsättning och den totalt sett låga andelen flyttar i populationen antas förstärka betydelsen av vilken kommun de bor i. Unga vars föräldrar är lågutbildade har mer sannolikt ett förvärvsarbete eller tillhör kategorin "någon annanstans". De vars föräldrar är högutbildade har mer sannolikt en sysselsättning inom daglig verksamhet eller studerar (exempelvis på Komvux eller folkhögskola). De unga vars föräldrar är födda i ett utom-europeiskt land är med större sannolikhet studerande eller personer som tillhör kategorin "någon annanstans". Avhandlingens huvudresultat diskuteras i förhållande till ett teoretiskt ramverk om social rättvisa. Betydelsen av samhällets ansvar att främja alla medborgares möjlighet att vara och göra vad de har anledning att värdesätta betonas. Ett samhälle som främjar social rättvisa måste stödja människors möjligheter att oavsett funktionsförmåga kunna välja sysselsättning. Såväl den offentliga som den privata sektorn behöver tydligare betrakta personer med intellektuell funktionsnedsättning som en viktig resurs i samhället och på arbetsmarknaden; se dem som personer med förmågor som riskerar att döljas bakom kategorier, fördomar och föråldrade strukturer.

Bakgrund: Patienter inlagda på sjukhus behöver näringstillförsel för att kunna återhämta sig. Enteral nutrition är troligen att föredra framför parenteral nutrition, och bör sättas in så tidigt som möjligt. Enteral nutrition kan administreras på olika sätt. Den kan ges intermittent och innehålla nattvila, eller ges kontinuerligt för att undvika plötsliga sänkningar i blodsockernivåer. En oönskad komplikation är lösa avföringar hos patienten. Frågan är om administrationsformen av enteral nutrition kan påverka frekvensen av diarré. Syfte: Att med hjälp av en registerstudie jämföra antal lösa avföringar per dygn mellan två olika administrationsformer av enteral nutrition: intermittent med nattvila jämfört med kontinuerlig tillförsel över hela dygnet. Metod: En kvantitativ retrospektiv registerstudie har genomförts på totalt 50 intensivvårdspatienter med traumatisk skallskada vid Norrlands Universitetssjukhus. Journaler från 2007 till 2012 har använts i studien. Resultat: Ingen signifikant skillnad kunde påvisas mellan grupperna i antal lösa avföringar per dygn, p=0.5. Däremot visade denna studie att de patienter som fick intermittent enteral nutrition fick signifikant större mängd enteral nutrition (699±249 ml) per dygn jämfört med patienter som fick sin enterala nutrition kontinuerligt (505±278 ml/dygn), p = 0.008. Slutsats: Resultatet från studien visar att antalet lösa avföringar inte verkar bero på administreringsformen av enteral nutrition. Mängden tillförd enteral nutrition skiljer sig dock statistiskt signifikant varav betydelsen av det borde studeras vidare för att avgöra vilken administreringsform som är att föredra. / Background: Patients admitted to hospital need nutrition to recover. Enteral nutrition is probably preferable to parenteral nutrition should be initiated as early as possible. Enteral nutrition may be administered in various ways, it can be intermittent and include night rest, or given continuously to avoid abrupt reductions in blood sugar levels. An unwanted complication is loose stools of the patient. The question is whether the form of administration of enteral nutrition can affect the frequency of diarrhea. Aim: With the help of a retrospective registry study comparing number of loose stools per day between two different forms of administration of enteral nutrition: intermittent with night sleep compared with continuous supply throughout the day. Method: A quantitative retrospective registry study has been carried out on a total of 50 ICU patients with traumatic head injury at Norrlands University Hospital. Records from 2007 to 2012 were used in the study. Results: No significant difference was detected between the groups in the number of diarrhea per day, p = 0.5. However, this study demonstrated that patients receiving intermittent enteral nutrition was significantly greater amount of enteral nutrition (699 ± 249 ml) per day compared with patients who received their enteral nutrition continuously (505 ± 278 mL / day), p = 0008. Conclusion: The results from the study show that the number of loose stools do not seem to depend on the form of administration of enteral nutrition. Quantities of enteral nutrition differ statistically significantly significance of which it should be further studied to determine which form of administration is preferred.

Syftet med studien var att kartlägga urininkontinensarbetet med kvalitetsregistret Senior Alerts urininkontinensmodul i två kommuner över en bestämd tid januari till juni 2014 samt januari till juni 2015. Metoden bestod i att använda sig av registerdata som tillhandahölls av registerhållaren för Senior Alert. Resultatet visade att mer än hälften av de personer som riskbedömts i kommun G hade någon form av urininkontinens under båda tidsperioderna. I kommun M var andelen ännu högre cirka 80 %. Bakomliggande orsaker till urininkontinens visade sig vara de aspekter som nämns i Senior Alerts modul förutom förstoppningsproblematik samt nedsatt känsel i underlivet som inte framkom lika tydligt som övriga aspekter. Genom att använda Senior Alert kan ett mönster utkristalliserats och det går att erbjuda individuellt anpassade åtgärder för personer med inkontinensproblematik. Med enkla åtgärder kan personer få hjälp med avföringsregim, toalettassistans, utprovning av inkontinenshjälpmedel hjälpas enligt skalan i Senior Alert. Det vill säga skalan påvisar vilken hjälp som kan behövas för patienten, samt för vårdpersonal som sedan utför avsedda åtgärder. / The purpose of the study is to identify urinary incontinence work with quality registry Senior Alerts urinary incontinence module in two municipalities over a fixed period January to June 2014 and from January to June 2015. The method was to use the registry data that is later held by the Depositary of the Senior Alert. The result showed that more than half of the individuals in risk assessments were conducted on municipal G had any form of urinary incontinence in both periods. The municipality M proportion was even higher, about 80%. Underlying causes of urinary incontinence was found to be the aspects mentioned in the Senior Alerts module except constipation problems and loss of sensation in the genital area that is not revealed as clearly as the other aspects. Using Senior Alert, a pattern emerged, and it is possible to provide individually tailored measures for people with incontinence problems. With simple measures, can patients with feces regime, toilet assistance, testing of incontinence aids can the scale of Senior Alert be helpful. The scale demonstrates what assistance may be needed for patients, health professionals then perform the action.

Bakgrund: Antalet äldre i befolkningen blir fler och behovet av palliativ vård ökar. Socialstyrelsen har tagit fram nationella kvalitetsindikatorer som speglar de viktigaste aspekterna av god palliativ vård, där brytpunktssamtal utgör en av dessa. Syfte: Att undersöka om brytpunktsamtal med patient har någon betydelse för den palliativa vården personer 65 år eller äldre erhåller under sin sista levnadsvecka. Metod: Kvantitativ icke-experimentell retrospektiv registerstudie med data från Svenska palliativregistret. Resultatet har analyserats med sambandstest och logistisk regressionsanalys. Resultat: Signifikanta samband mellan brytpunktssamtal med patient och samtliga av de undersökta kvalitetsindikatorerna för god palliativ vård påvisades. De personer som erhållit brytpunktssamtal fick under sin sista levnadsvecka i högre grad munhälsan bedömd, smärtskattades i högre utsträckning samt hade i högre utsträckning smärtstillande opioid och ångestdämpande läkemedel ordinerade vid behov. Däremot avled fler personer med trycksår hos de som hade haft brytpunktssamtal än de som inte haft det. Slutsats: Att signifikanta samband finns mellan brytpunktssamtal med patient och måluppfyllelsen av Socialstyrelsens indikatorer för god palliativ vård tyder på att brytpunktssamtalet har betydelse för kvaliteten på den palliativa vården som personer 65 år eller äldre erhåller. / Background: The number of older people in the population is growing and the need for palliative care is increasing. The National Board of Health and Welfare has developed national quality indicators to reflect upon the most important aspects of good palliative care, end-of-life (EOL) conversations is one of them. Purpose: To examine whether EOL conversation with patients have any significance for the palliative care people 65 years or older receive during their last week of life. Method: Quantitative non-experimental retrospective registry study with data from the Swedish Palliative Registry. The results have been analysed with correlation tests and logistic regression analysis. Results: Significant relationships between EOL conversations with patients and the investigated quality indicators were demonstrated. During the last week of life, the people who received EOL conversations to higher extent had their oral health and their pain assessed, and they had opioid pain-relieving drugs and anti-anxiety drugs prescribed to a higher extent. However, more people died with pressure ulcers than in those who had had a EOL conversation than in those who had not. Conclusion: The fact that there are significant connections between EOL conversation with the patient and the goal fulfilment of the indicators for good palliative care indicates that the EOL conversation is important for the quality of the palliative care people 65 year or older receive.

Bakgrund: Globalt inom hälso- och sjukvården skadas årligen tusentals patienter, somliga med dödligt utfall. Majoriteten av dessa skador sker inom den perioperativa vården där operationssjuksköterskan har ett ansvar att minimera risken för att en vårdskada ska uppkomma. En viktig del inom patientsäkerhets- och förbättringsarbetet är avvikelserapportering och detta är således ett viktigt ämne för vidare forskning. Syfte: Studiens syfte var att kartlägga inrapporterade avvikelser inom operationssjukvård samt att undersöka eventuellt samband mellan tidpunkt och avvikelseområde. Metod: Kvantitativ retrospektiv registerstudie. Studien innefattar Centraloperation i Skellefteå och Umeå universitetssjukhus samtliga operationsavdelningar. Avvikelserna samlades in via databasen Platina och materialet behandlades med hjälp av SPSS Statistics version 23. Resultat: Resultatet visade på en signifikant skillnad (p=,000) mellan för- och eftermiddag där förmiddag var vanligast förekommande tidsintervall för inrapportering av avvikelser. De tre vanligaste avvikelseområdena representerades av: Vård och rehabilitering, kommunikation och medicinsk teknik-produkt. Av de totalt 1621 inrapporterade avvikelserna så visade inte resultatet på något signifikant samband mellan tidsintervall och avvikelseområde. Ortopedoperation i Umeå var den klinik där de flesta avvikelser var inrapporterade samt den mest avvikelsefrekventa dagen var onsdag. Slutsats: En signifikant skillnad förelåg mellan antalet inrapporterade avvikelser under för- och eftermiddagar, med förmiddagar som mest frekvent. Inget signifikant samband kunde påvisas mellan tidsintervall och avvikelseområde, dock belyser båda resultaten trender i verksamheten som ur ett patientsäkerhetsperspektiv är av värde för vidare forskning. / Background: Globally within the health care system thousands of patients get injured annually, some with a deadly outcome. The majority of these injuries occur in the perioperative care, where the theatre nurse plays an important role in patient safety. An important part within patient safety and work enhancement is adverse event (AE) reporting and therefore makes it an important topic for further research. Objective: The aim of the study was to map reported AE’s in surgical care and to examine possible correlations between time and AE area. Method: Quantitative retrospective registry study. The study includes Central Operation in Skellefteå and Umeå University Hospital’s all surgical departments. The AE’s were collected through the database Platina and the material was processed with the help of SPSS Statistics version 23. Findings: The results showed a significant difference (p=,000) between morning and afternoon where morning was the most frequent. The three most common areas of AE's were represented by: Care and rehabilitation, communications and medical technology-product. Out of the total 1621 reported AE's the result showed no significant correlation between time interval and AE area. Orthopaedic surgery in Umeå was the clinic were the most AE’s was reported and the most AE frequent day was Wednesday. Conclusion: A significant difference between the numbers of reported AE's during mornings and afternoons was present, with mornings being the most frequent. No significant correlation could be found between the time interval and the AE area, both results however highlight trends in the business which from a patient safety perspective is of valuable for further research.