Introduktion/Bakgrund: Epilepsi är en av de vanligaste neurologiska sjukdomarna i världen. Omkring en tredjedel av alla som lider av epilepsi kan inte behandla sin sjukdom med antiepileptiska läkemedel och detta benämns då som läkemedelsresistent epilepsi. Kunskapen kring epilepsi är ofta begränsad vilket leder till stigmatisering kring sjukdomen. Syfte: Belysa patienters upplevelser av att leva med läkemedelsresistent epilepsi. Metod: Denna litteraturstudie är uppbyggd efter de nio steg som Polit och Beck beskriver. Urvalskriterierna var vuxna patienters upplevelse av att leva med läkemedelsresistent epilepsi, oavsett kön. Det söktes fram 12 artiklar i databaserna PsycInfo och PubMed. Dessa 12 artiklar överensstämde med den här studiens syfte samt inklusionskriterier och användes för att ta fram denna studies resultat. Resultat: Patienter med läkemedelsresistent epilepsi upplevde flera begränsningar i vardagen och var ofta tvungna att förlita sig på sin omgivning. Detta gjorde att de förlorade sin autonomi men även att de upplevde sig som en belastning för omgivningen. Patienter med läkemedelsresistent epilepsi upplevde ofta en lägre livskvalitet och samsjuklig depression, även ångest var vanligt förekommande. Sömnproblematik och sexuella problem var också en betydande del av det patienter med läkemedelsresistent epilepsi upplevde. Slutsats: Kunskapen kring epilepsi var ofta bristfällig vilket gjorde att stigmatisering och negativa attityder fortfarande levde kvar i samhället. Det var viktigt att vårdpersonalen hade kunskap om och förståelse för hur sjukdomen påverkade vardagen för patienter med läkemedelsresistent epilepsi, både för att kunna bemöta dem på ett korrekt sätt men också för att kunna sprida kunskapen vidare i samhället.

Bakgrund: Epilepsi är den vanligaste neurologiska sjukdomen i Sverige och innebära en livslång sjukdom som vanligtvis debuterar under barndomstiden. Det är ett tillstånd som ger återkommande epileptiska anfall. I Sverige beräknas det finnas cirka 10 000 barn och ungdomar med epilepsi. Epilepsin har en stor påverkan på ungdomars livskvalité och KASAM. Där rädsla för annorlundaskap, sjukdoms avslöjandet och begränsningar som finns i livet, gör att medveten och omedveten utanförskap och isolering ökar hos ungdomarna med epilepsi, som ligger i grund för minskad KASAM och livskvalité.Syfte: Att beskriva ungdomars upplevelse av att leva med epilepsi och hur det påverkar vardagen.Metod: En kvalitativ litteraturstudie med en induktiv ansats har genomförts på tio kvalitativa artiklar. Datainsamlingen samlades in från två olika databaser, Cinahl och PsycINFO. Den insamlade data analyserades utifrån manifest innehållsanalys. Resultat: Under arbetet med innehållsanalysen framkom det två kategorier med fem underkategorier. Kategorier som framfördes var: Hantering av vardagen och Upplevelsen av hur sociala relationer påverkas. Slutsats: Epilepsi hos ungdomar medför rädsla för att drabbas av krampanfall och därmed skadas, samt att anhöriga skall bevittna ett anfall. Ungdomarna upplever begränsningar i sina fysiska-, sociala - och skolaktiviteter, framtida drömyrke och nuvarande vänskapsrelationer. Genom acceptans, kunskap och stöd från omgivningen kan ungdomarnas möjlighet till normalitet, trygghet och stöd till ungdom med epilepsi för att öka hanterbarheten i vardagen.

Bakgrund: Epilepsi är en kronisk neurologisk sjukdom som påverkar människans centralanervsystem. Epileptiska anfall är karaktäristiskt för sjukdomen. Anfallen är återkommandeoch oberäkneliga för patienten.Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva vuxna patienters upplevelser av att levamed epilepsi.Metod: Litteraturstudien utgick efter en deskriptiv design med en systematisk sökmetod.Resultat: Epileptiska anfall upplevdes traumatiserande och orsakade känslor som oro.Patienterna uttryckte upplevelser som stigmatisering och diskriminering. Oro påverkade densociala och sexuella hälsan. Patienterna upplevde en känsla av kontroll vid användande avfarmakologisk behandling samt indikatorer för anfall. Vid vårdkontakt upplevde patienternaett oprofessionellt bemötande av hälso- och sjukvårdspersonal. Att acceptera sin sjukdomuttrycktes uppnås vid kännedom av sin kropp och med hjälp av stödgrupper.Slutsats: Slutsatsen av litteraturstudien är att patienter som lever med epilepsi inte uppleversig uppmärksammade av hälso- och sjukvårdspersonal. Patienterna utsätts för begränsningar ivardagen i relation till sjukdomen. Epilepsi orsakar oro för patienterna samt resulterar istigmatisering vilket påverkar patientens hälsa.:

Bakgrund: Epilepsi är en kronisk neurologisk sjukdom som orsakar epileptiska anfall. Det finns olika typer av anfall som ger olika symtom. Livet påverkas för personer med epilepsi genom depression, ångest, svårigheter med sociala relationer, stigmatisering och en sänkt livskvalité. Det finns läkemedel för epilepsi som minskar risken för att få anfall och även läkemedel som kan avbryta anfall. Sjuksköterskan får en betydande roll vid epilepsi genom att informera patienter och anhöriga om sjukdomen.nSyfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva personers upplevelser av att leva med epilepsi.Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning och deskriptiv design har genomförts. De databaser som användes för att hitta artiklar var Cinahl, Medline och Psycinfo. Efter kvalitetsgranskning med hjälp av SBU:s granskningsmallar inkluderades tio artiklar i studien som analyserades med en integrerad analys.Resultat: Det fanns upplevelser av att stigmatisering hade en negativ påverkan. Personer kände sig socialt begränsade och upplevde diskriminering och social isolering. En stor andel upplevde psykisk ohälsa i form av depression, ångest eller oro. Kvinnor upplevde oro inför en graviditet samt oro för att sjukdomen skulle få påverkan för deras barn. Andra upplevelser som beskrevs var läkemedelsbiverkningar, minskad träning, symtom före anfall och trötthet.Slutsatser: Att leva med epilepsi påverkade hela livet och skapade ett lidande. Det psykiska måendet påverkades av psykisk ohälsa som depression, ångest och humörsvängningar. Negativa upplevelser förekom i sociala sammanhang genom social isolering, diskriminering och socialfobi. Upplevelser av stigmatisering i samhället förekom vilket påverkade deras livskvalité. Alla upplevelser påverkar varandra och det ser olika ut för olika individer.

Epilepsi är en kronisk sjukdom som kan drabba personer i alla åldrar och ca 50 miljoner personer i världen har epilepsi. Syftet med denna studie var att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med epilepsi. Den här studien var en litteraturstudie med ett inifrånperspektiv där en systematisk litteratursökning gjordes i databaserna PubMed och Cinahl. Litteratursökningen resulterade i 15 vetenskapliga studier som kvalitetsgranskades. Urvalet bestod av både kvalitativa studier och mixmetodstudier. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Analysen resulterade i fem kategorier. Resultat visade bland annat att personer med epilepsi var rädda att få anfall speciellt bland andra människor vilket gjorde att de isolerade sig. Eftersom personer med epilepsi inte längre kunde utföra sina dagliga uppgifter på grund av sjukdomen kände de sig begränsade och därmed blev de beroende av andra människor. Personerna upplevde både diskriminering och stigmatisering från andra människor i samhället på grund av okunskap om epilepsi vilket ledde till bland annat känslan av övergivenhet. Men personer med epilepsi hittade strategier för att klara av vardagliga rutiner och genom att delta i epilepsiprogram och stödgrupper kunde de lära sig att acceptera sin livssituation. Brist på tillräcklig information från vårdpersonalen resulterade till att personer med epilepsi förlorade förtroende för vården. Personer med epilepsi ska få tillräcklig och individanpassad information från sjuksköterskan för att effektivt kunna hantera sina anfall och leva ett meningsfullt liv trots sjukdom. Sjuksköterskan har möjlighet att sprida dessa kunskaper om epilepsi i samhället i syftet att reducera diskriminering och stigmatisering.

Bakgrund: Ett epileptiskt anfall är ett retningstillstånd i hjärnvävnaden som utlöses av en plötslig, okontrollerad elektrisk urladdning i hjärnans nervceller. Vid sjukdomen epilepsi innebär det att individen har tendens att få återkommande, oprovocerad ökad elektrisk aktivitet i hjärnvävnaden som därmed utlöser epileptiska anfall. Vid ett epileptiskt anfall kan medvetandet vara påverkat, och antingen motoriska eller sensoriska symtom kan uppstå. Som sjuksköterska är det betydelsefullt att ha förståelse för hur individen själv upplever sin sjukdom och hur dennes livsvärld ser ut, för att kunna skapa en god omvårdnad med individen i centrum. Syfte: Syftet var att belysa vuxna personers upplevelse av att leva med epilepsi Metod: Till studiens syfte valdes en kvalitativ litteraturstudie som baserades på 14 vetenskapliga artiklar. Artiklarna söktes fram från databaserna PubMed och Cinahl. Artiklarna analyserades med inspiration av Lundman och Hällgren Graneheims manifesta innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom det att personerna med epilepsi upplevde att de tappade kontrollen över livet. Sjukdomen påverkade dem både kognitivt och psykiskt. De upplevde att deras sociala liv och de sociala relationerna blev påverkade av sjukdomen. Slutsats: Sjukdomen påverkade individerna på olika sätt och gav upphov till många känslor kring den nya livssituationen. Upplevelsen såg olika ut från person till person. Som sjuksköterska var det av stor betydelse att ta del av patientens livsvärld för att kunna lindra lidandet. Genom den kunskap som erhölls kunde detta bidra till en helhetsbild av patientens livsvärld och kunde bidra till att sjuksköterskan kunde anpassa omvårdnaden ännu mer efter patienten, samt hjälpa denne att hantera sin sjukdom i det vardagliga livet.

<p>Utgångspunkten för studien var ett större projekt kring epilepsi och medvetande. Syftet med föreliggande arbete var tvådelat: dels att utarbeta ett instrument för att studera medvetandeinnehåll och beteende under partiella epileptiska anfall. Dels att ge en systematisk sammanställning av självrapporterade beteenden under partiella anfall och relatera dessa till aktuell forskning kring medvetande och automatiska beteenden. Vanligast rapporterade beteendet var kategorin egenkontroll, följt av kategorierna automatismer och zombiebeteenden. Fördelningen beror till viss del på att egenkontroll är ett medvetet beteende och därför lättast att rapportera. En närmare analys av exempel på kategorin zombiebeteende ger vid handen att inga exempel på de nya, komplexa beteenden utan subjektivt medvetande som kännetecknar "äkta" zombievarande föreligger. Uppdelningen av kategorierna i automatismer och zombiebeteende bör utifrån detta omprövas i framtida versioner av manualen. Slutligen konstateras att en betydande vidareutveckling av instrumentet är nödvändig för att på ett bättre sätt spegla komplexiteten i materialet.</p>

<p>Epilepsi är ingen speciell sjukdom utan ett symtom på en hjärnskada eller störd nervcellsfunktion i hjärnan. Epileptiska anfall beror på abnorm urladdning i hjärnans nervceller. Idag lever omkring 60 000 d.v.s. 0,5-1 % av Sveriges befolkning med epilepsi. Risken att drabbas är störst under det första levnadsåret och efter 65-årsålder då risken att drabbas av stroke är som störst. Behandling av epilepsi används i syfte att hindra uppkomst av anfall och göra det möjligt för den drabbade att leva ett relativt normalt liv. Antiepileptika dämpar aktiviteten i hjärnan och reducerar därmed risken för anfall. Under flera år har man försökt utveckla nya antiepileptika mot andra möjliga targets än de som finns idag, bl.a. GABA-transporthämmare. Det enda förekommande läkemedlet med GABA transporthämmande effekt är tiagabin men detta är inte registrerat som läkemedel i Sverige. Syftet med denna studie var att undersöka om GABA-transporthämmare skulle kunna användas som läkemedel mot epilepsi. Metoden som användes var en litteraturstudie där vetenskapliga artiklar hämtades från PubMed, ELIN, Cochrane och Google Scholar. Arbetet baseras på 4 experimentella originalartiklar och en metaanalys. Artiklarna beskriver antiepileptiska effekter och/eller relaterade egenskaper för olika substanser med hämmande effekter på olika GABA- transportörer. Dessa hämmare, ensamma eller i kombination, visades ge kramplösande effekt i olika djurmodeller av epilepsi. Hämmare av olika GABA-transportörer, till exempel tiagabin och EF1502, gav synergistisk effekt, medan hämmare av samma GABA-transportör, till exempel tiagabin och LU-32-176B, resulterade i additiv effekt. Hämning av olika GABA-transportörer i olika celltyper i och runt synapsklyftan verkar därför kunna ge synergistisk effekt. Ingen synergistisk effekt observerades för toxiska effekter. Det finns anledning att tro att ytterligare läkemedel med effekter på GABA-transportörer kan komma att finnas i framtiden för behandling av epilepsi.</p> / <p>Epilepsy is not a specific disease but a symptom of brain injury or impaired nerve cell function in the brain. Epileptic seizures are symptoms of abnormal activity in the brain neurons. Today, about 60 000 i.e. 0.5-1% of the Swedish population live with epilepsy. The risk of being affected is greatest during the first year of life and after the age of 65 years when the risk for stroke is greatest. The treatment of epilepsy is used in order to prevent the onset of seizures and to allow the patient to live a relatively normal life. Anticonvulsants dampen the activity in the brain and thus reduce the risk of seizures.</p><p>During many years, attempts have been made to develop new anticonvulsants against other potential targets than those that exist today, for example GABA-transporter inhibitors. The only presently used medicine with GABA-transporter inhibiting effect is tiagabine, but this is not licensed as a pharmaceutical drug in Sweden.</p><p>The aim of this study was to investigate whether GABA-transport inhibitors could be used as medication for epilepsy. The method that was used was a literature study in which scientific articles were chosen from PubMed, ELIN, Cochrane and Google Scholar. The work is based on 4 original research articles and one meta-analysis. The articles describe antiepileptic effects and/or related properties of various substances with inhibitory actions on different GABA-transporters. These inhibitors, alone or in combination, were shown to have anticonvulsant effects in several different animal models of epilepsy. Inhibitors of different GABA transporters, such as tiagabine and EF1502, resulted in synergistic effects, while inhibitors of the same GABA transporter, such as tiagabine and LU-32-176 B, resulted in additive effects. Inhibition of various GABA transporters in different cell types in and around synapses therefore seems to provide synergistic effects. No synergistic effect was observed for toxic effects. There is reason to believe that additional drugs with effects on GABA transporters may be used in the future for the treatment of epilepsy.</p>

Utgångspunkten för studien var ett större projekt kring epilepsi och medvetande. Syftet med föreliggande arbete var tvådelat: dels att utarbeta ett instrument för att studera medvetandeinnehåll och beteende under partiella epileptiska anfall. Dels att ge en systematisk sammanställning av självrapporterade beteenden under partiella anfall och relatera dessa till aktuell forskning kring medvetande och automatiska beteenden. Vanligast rapporterade beteendet var kategorin egenkontroll, följt av kategorierna automatismer och zombiebeteenden. Fördelningen beror till viss del på att egenkontroll är ett medvetet beteende och därför lättast att rapportera. En närmare analys av exempel på kategorin zombiebeteende ger vid handen att inga exempel på de nya, komplexa beteenden utan subjektivt medvetande som kännetecknar "äkta" zombievarande föreligger. Uppdelningen av kategorierna i automatismer och zombiebeteende bör utifrån detta omprövas i framtida versioner av manualen. Slutligen konstateras att en betydande vidareutveckling av instrumentet är nödvändig för att på ett bättre sätt spegla komplexiteten i materialet.

Bakgrund: Att leva med epilepsi leder till ökad psykisk belastning. Personer med epilepsi har ofta bristande kunskap om sjukdomen och behovet av utbildning är stort. Personen behöver lära sig symtom och sätt att undvika situationer som kan trigga anfall. Vårdpersonal har en viktig roll när det gäller utbildning, rådgivning och stöd till personer med epilepsi och deras familjer. Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva och utvärdera effekter av utbildning till personer med epilepsi och/eller dennes närstående. För att besvara detta valdes litteraturöversikt som metod bestående av vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats. Resultatet visade att det framgångsrikt går att utbilda personer och/eller dess närstående i kunskap om epilepsi och egenvårdsförmåga. Livskvalitén för personer med epilepsi tycks dock inte påverkas av utbildning. Slutsatsen var att utbildning tycks ha en god effekt för personer med epilepsi avseende kunskap och egenvårdsförmåga. Vidare forskning med randomiserad, kontrollerade studier med större urval skulle vara av stort värde för att öka kunskapen om effekter av utbildning vid epilepsi ytterligare. / Background: Living with epilepsy leads to increased psychological stress. People with epilepsy often have insufficient knowledge about the disease and the need for education is essential. The person needs to learn the symptoms and ways to avoid exposing themselves to situations that may trigger seizures. Health professionals have an important role in education, counseling and support to people with epilepsy and their families. The aim of this literature overview was to describe and evaluate the effects of education to people with epilepsy and / or its family. To answer this, a literature overview was selected as a method consisting of scientific articles with a quantitative approach. The result showed that to educate individuals and / or its family in the knowledge of epilepsy and self-care ability could be successfully be carried out. Quality of life in people with epilepsy does not seem to get effect of patient education.   The conclusion was that education seems to have positive effect for people with epilepsy on knowledge and self-care ability. Continued research with randomized, controlled trials with larger sample would be of great value to further increase the knowledge about the effects of education in people living with epilepsy.