No description available.

<p>Att bli förälder är oftast ett av de största ögonblicken i en människas liv. Många förväntar sig att få en ljuvlig tid, men om barnet får kolik kan denna tid istället bli fylld av barnskrik som vänder upp och ned på hela familjesituationen. Flertal föräldrar till barn med kolik upplever att de tappar kontrollen över sina liv. Syftet med studien var att beskriva mödrars erfarenheter av att ha levt med spädbarn som haft kolik. Metoden var en kvalitativ intervjustudie. Åtta mödrar från tre olika barnavårdcentraler intervjuades. Intervjumaterialet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Intervjumaterialet resulterade i ett tema och fem kategorier. Resultatet visade att det var viktigt att mödrarna fick avlastning och stöttning ifrån släkt, vänner och via bvc, för att klara den egentligen korta kolikperioden, som en del föräldrar benämner som en hel evighet när de är mitt i den. Till följ av tidsbrist och sömnbrist var det svårt att känna glädje över vardagen. Studien kan bidra till att sjuksköterskan på barnavårdscentralen (bvc) ökar sin lyhördhet och tar del av föräldrarnas upplevelser, genom att bemöta föräldrarna på ett stödjande och professionellt sätt.</p> / <p>Becoming a parent is usually one of the greatest expectations a person can have. Many expect this time to be one of life´s happiest. Instead this newborn period may be filled with incessant crying, turning the family expectations completely upside down. Many parents of colicy children feel that they lose control over their lives. The purpose of this study was to share mother´s knowledge of this situation through a qualitative interview study. Eight mothers from three different child welfare clinics were interviewed. The interview material was analysed using qualitative content analysis ending up with one theme and five categories. The result showed that it was important that mother’s were relieved from this situation by family, friends and through child welfare clinic, to be able to cope with this comparatively short colicy period. Some parents felt this was never ending when they were in the midst of it. Without relief and lack of sleep parents felt that they could not get their expected pleasure out of daily doings. This study may contribute to the child welfare clinic nurses sensitivity and comprehension of the parents experiences by meeting these parents with a supportive and competent manner.</p>

U.S. immunization and well child-care rates are below desired levels with lower income individuals being at higher risk for receiving inadequate care. To enhance the understanding of motivating factors to health care utilization, this study explored relationships between a mother's interaction style (secure, anxious, avoidant), her reported experiences with pediatric health care and her child's utilization of pediatric health care. Participants included 126 US-born, English-speaking women with an infant 12 to18 months of age. Linear regression analyses found no bivariate associations between maternal interaction style and reported experiences of care. Poisson regression analyses measured associations of maternal interaction style, reported experiences of care, and moderating variables with health care visits and immunizations received. Main effect models found no associations between maternal interaction style and reported experiences of care. Significant associations were identified between provider ratings and sick visits. There were no associations between provider office ratings and utilization rates. When interaction style and provider/provider office ratings were included in the model, high provider ratings (P<.05) and high anxious interaction scores (p<.0001) were associated with more sick visits while higher avoidant interaction style scores (p<.01) were associated with decreased use of sick visits. Multivariate modeling identified provider rating (p<.05) and anxious interaction score (p<.01) as main effects, child's health rating as a confounder, as well as target child being mother's first, WIC/Healthy Start participation, maternal bonding and feelings about going to the doctor acting as moderators to associations between interaction style and sick/follow-up visits. Secure interaction style scores were associated with increased use of emergency department visits, controlling for the confounding effects of maternal bonding and the moderating effects of child's health status and maternal age. Findings indicate that, in some cases, maternal interaction style is associated with how and when mothers access health care for their children. The confounders and moderators identified also highlight the need for more understanding regarding what motivates individuals. Finally, there were racial and ethnic differences including higher rates of avoidant interaction styles in Black, non-Hispanic mothers. Predicting health care utilization patterns will help better target the specific needs of mothers and ultimately improve health outcomes.

Att bli förälder är oftast ett av de största ögonblicken i en människas liv. Många förväntar sig att få en ljuvlig tid, men om barnet får kolik kan denna tid istället bli fylld av barnskrik som vänder upp och ned på hela familjesituationen. Flertal föräldrar till barn med kolik upplever att de tappar kontrollen över sina liv. Syftet med studien var att beskriva mödrars erfarenheter av att ha levt med spädbarn som haft kolik. Metoden var en kvalitativ intervjustudie. Åtta mödrar från tre olika barnavårdcentraler intervjuades. Intervjumaterialet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Intervjumaterialet resulterade i ett tema och fem kategorier. Resultatet visade att det var viktigt att mödrarna fick avlastning och stöttning ifrån släkt, vänner och via bvc, för att klara den egentligen korta kolikperioden, som en del föräldrar benämner som en hel evighet när de är mitt i den. Till följ av tidsbrist och sömnbrist var det svårt att känna glädje över vardagen. Studien kan bidra till att sjuksköterskan på barnavårdscentralen (bvc) ökar sin lyhördhet och tar del av föräldrarnas upplevelser, genom att bemöta föräldrarna på ett stödjande och professionellt sätt. / Becoming a parent is usually one of the greatest expectations a person can have. Many expect this time to be one of life´s happiest. Instead this newborn period may be filled with incessant crying, turning the family expectations completely upside down. Many parents of colicy children feel that they lose control over their lives. The purpose of this study was to share mother´s knowledge of this situation through a qualitative interview study. Eight mothers from three different child welfare clinics were interviewed. The interview material was analysed using qualitative content analysis ending up with one theme and five categories. The result showed that it was important that mother’s were relieved from this situation by family, friends and through child welfare clinic, to be able to cope with this comparatively short colicy period. Some parents felt this was never ending when they were in the midst of it. Without relief and lack of sleep parents felt that they could not get their expected pleasure out of daily doings. This study may contribute to the child welfare clinic nurses sensitivity and comprehension of the parents experiences by meeting these parents with a supportive and competent manner.

Bakgrund: Självskadebeteende är inte en sjukdom utan ett beteende som innefattar repetitivt självskada. Självskadebeteende är ett växande folkhälsoproblem i vårt samhälle som oftast förekommer bland personer med psykisk ohälsa. Det är av stor betydelse att lyfta de upplevelser personer med självskadebeteende har vid vårdsökande, för att möjliggöra personcentrerad stöd och behandling för denna patientgrupp. Som sjuksköterska är det viktigt att ha ett etiskt förhållningssätt samt en helhetssyn som inkluderar personens psykiska mående relaterat till självskadebeteendet och inte enbart behandla den fysiska skadan. Syfte: Syftet var att beskriva hur personer med självskadebeteende upplevde vårdkontakten inom somatisk samt psykiatrisk öppen-och slutenvård efter självskada.  Metod: Studiens forskningsmetod var en litteraturöversikt. I de akademiska databaserna PubMed, CINAHL Complete och Psychology and Behavioral Sciences Collection utfördes artikelsökningar. Tolv kvalitativa artiklar hittades samt användes till resultatet. Resultatet delades in i tre huvudteman med fyra tillhörande underteman. Resultat: Resultatets teman bestod av tre huvudteman: “Vårdrelationen”, “Vägledning och stöd” och “Nödvändiga förbättringar”. Resultatet visade att de flesta personer med självskadebeteende hade en negativ upplevelse av sjukvårdspersonalens bemötande samt känslan av att vården var begränsad. Detta gav en negativ självkänsla samt påverkade förtroendet till vården. Slutsats: Personer med självskadebeteende upplevde ofta stigmatisering, försummelse samt brist på empati och medmänsklighet av sjukvårdspersonalen. När upplevelsen av vården var negativ och dömande upplevde personer med självskadebeteende skam och skuld vilket hindrade de att uppsöka vård. Ett bemötande från sjukvårdspersonalen som upplevdes empatiskt och omsorgsfullt stärkte personen samt förbättrade livskvalitén. Sjuksköterskan bör skapa en stödjande vårdmiljö fri från stigmatisering kring personer med självskadebeteende. / Background: Self-injurious behavior is not an illness but a behavior that include repetitive self-injury. Self-injurious behavior is a growing public health problem in our society that usually take place among people with mental illness. It is very important to raise the experience from people with self-injurious behavior, when they are seeking for healthcare, to make it possible to ensure patient focused care, support and treatment for them. It is important to have an ethical and holistic view as a nurse and to include the person´s mental health and not only the physical self-injury.     Aim: The aim was to describe how people with self-injurious behavior experiences the contact in somatic and psychiatric outpatient and inpatient care after self-injury.   Method: The research method of the study was a literature review. The article searching was made in academic databases, PubMed, CINAHL Complete and Psychology and Behavioral Sciences Collection. For the result, there were twelve qualitative articles found and used. From the result three main themes with four sub themes were created. Results: The results include three main themes “Relationships of care”, “Guiding and support” and “Necessary improvement”. The results showed that the most people with self-injurious behavior had a negative experience of health care staff's approach and the feeling that the care was limited. This led to negative self-esteem and affected the trust for the care.            Conclusion: People with self-injurious behavior experiences stigma, neglect and lack of empathy and compassion of healthcare staff. When the experiences of care was negative and judgmental, people with self-injurious behavior felt shame and guilt, which prevented them from seeking care. A treatment characterized by empathy and carefulness improved quality of life and strengthened the person. The nurse should create a supportive environment for people with self- injurious behavior, without stigma.

Bakgrund: Demenssjukdom är ett samlingsnamn för sjukdomar som leder till kognitiv svikt. Ett personcentrerat förhållningssätt utgör basen för omvårdnad av personer med demenssjukdom. Syfte: Denna litteraturöversikt syftar till att belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda personer med demenssjukdom inom slutenvården. Metod: Denna litteraturöversikt gjordes med inslag av den metodologi som används vid systematiska litteraturstudier. Databaserna PubMed, CINAHL och APA PsycInfo användes och de utvalda artiklarna granskades enligt Nilssons granskningsmall. Resultatet analyserades enligt Fribergs fem steg för kvalitativ analys. Resultat: Ett stort antal sjuksköterskor upplevde utmaningar i vården av personer med demenssjukdom. Press ovanifrån, personal- och tidsbrist, och dåligt kollegialt samarbete ökade användandet av psykofarmaka, liksom den stressiga miljön ökade responsiva beteenden hos personer med demenssjukdom. Distraktion var en vanlig åtgärd för att bemöta responsiva beteenden. Sjuksköterskor använde sig av personcentrerad kommunikation för att möjliggöra en god relation. Slutsats: Upplevda faktorer som tidsbrist och okunskap upplevdes bidraga till svårigheter för sjuksköterskor att kunna ge en god, personcentrerad omvårdnad. Detta kan resultera i nedsatt välbefinnande för personer med demenssjukdom när de behöver vård. / Background: Dementia is an umbrella term for illnesses that cause cognitive impairment. A person centered approach is the foundation of caring for people with dementia. The relatives to admitted patients with dementia experience the care as generally good, but with room for improvement. Aim: This literature review aims to illustrate RNs experiences in caring for persons with dementia in an inpatient hospital setting. Method: This literature review was made with a methodology similar to ones used in systematic reviews. The search engines PubMed, CINAHL and APA PsycInfo were used and the chosen articles were checked for quality according to a template for qualitative research. The results were analyzed using Fribergs five steps for qualitative analysis. Results: A large number of RNs experienced challenges in the care of PwD. Organisational pressure and a lack of interprofessional co-operation led to an increase in the use of psychotropic drugs, as the stressful environment increased the rate of responsive behaviours in PwD. Distraction was common for RNs to use to counter responsive behaviours. RNs also used person centred communication to facilitate a good relationship. Conclusions: Experienced factors like lack of time and lack of knowledge was experienced as contributing to nurses having difficulties performing person centred care. This can resultin a reduced wellbeing for people with dementia when they are in need of care.

Bakgrund  Tusentals patienter genomgår varje år kirurgiska ingrepp i Sverige. Sjuksköterskan har i sitt arbete ett ansvar för att främja hälsa, förebygga sjukdom och lindra lidande utifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Under den pre- och postoperativa perioden genomgår patienten olika vårdmoment - undersökningar, intervjuer såväl som provtagningar. De upplevelser som dessa patienter har i samband med operation är relaterade till hälsoutfall såväl till längre sjukhusvistelser och högre vårdkostnader. Det är av vikt att belysa patientupplevelser utifrån den kunskap som finns tillgänglig på området, för att därifrån identifiera de områden varvid vården brister men också de områden där vården är god, utifrån patienternas perspektiv. Syfte  Att beskriva patienters upplevelser av vård i samband med operation. Metod  En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes. Kvalitativa och kvantitativa artiklar sammanställdes genom integrerad analys, där huvudkategorier skapats utifrån likheter och skillnader som framkommit i artiklarna. Resultat  Den integrerade analysen ledde till tre kategorier. Mötet med vårdpersonal beskriver vikten av att ha ett personligt möte med vårdaren framgår. Tidsbrist och stress beskrivs som hinder för ett gott möte. Under Upplevelser av information framkommer hur informationen bör portioneras ut över tid och upprepas, men även individanpassas. I När informationen brister, framgår brister i informationen eller dess överföring. Dessa innefattar medicinsk terminologi, att ge för mycket eller för lite information, tidsbrist hos vårdpersonal och avsaknad av individanpassad information. Slutsats Behovet av att vården anpassas efter personen är genomgående för vårdmötet och för informationens utformning. Personanpassning sammanfaller med positiva patientupplevelser karakteriserade av trygghet och minskningar av negativ emotion. Till detta tillkommer behovet av en nära och mänsklig relation mellan patient och vårdare. När vårdaren möter personen snarare än patienten kan denna känna sig som en unik individ av betydelse, och inte enbart som en patient eller nästa i kön. Vidare kan små medel användas av vårdaren för att skapa positiva upplevelser hos patienterna trots tidsbrist och stress. / Background  Every year thousands of patients undergo surgery in Sweden. The nurse’s responsibility during this period is to promote health, prevent illness and alleviate suffering with a person-centred approach. During the pre- and postoperative periods, the patient will encounter care-related procedures – examinations, interviews and samplings. The experiences that the patients have in relation to surgery are related to health outcomes, as well as to prolonged hospital stay and higher costs. It is of importance to illustrate the patients’ experience from the knowledge that is available, to identify areas where care is of good quality as well as where it is not, from the patients’ perspective. Aim  To describe patients’ experiences of care in relation to surgical procedures. Method  A non-systematic literature review was conducted. Qualitative and quantitative articles were evaluated through integrated analysis, categories were created based upon similarities and differences in the articles. Results  The integrated analysis gave rise to three categories. Meeting with health-care staff described the importance of having a personal meeting with a carer. Lack of time, and stress are described as hindrances for a good meeting. In Experiences of information, it is described how information should be divided over time and repeated and be adjusted for the individual recipient. When information is flawed described how the use of medical terminology, giving too much or too little information, lack of time and lack of personalized information leads to negative experiences. Conclusions  The need for care to be adjusted to the person in question is important, and in terms of how information is given. When care is adjusted to the person in question, patients’ experiences are characterized by feelings of safety and reductions in negative emotion. In relation to this, there is a need for the creation of a close and human relationship between patient and carer. When the carer sees a person, rather than a patient, it creates feelings of being a unique individual of importance, rather than just a patient or the next one in line. Small means can be used by the carer to create positive experiences despite lack of time and stress.

Bakgrund: Varje människa kommer att dö och många kommer att vårdas i den palliativa vården. Då författarna uppmärksammat en kunskapslucka av sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att vårda patienter inom ålderskategorin 18–65 år, är det något de vill uppmärksamma med denna litteraturstudie. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att vårda personer mellan 18 – 65 år i den palliativa vården. Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design. Föreliggande studie grundar sig på 13 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Sökningar av artiklar gjordes i databaserna PubMed och Cinahl. Huvudresultat: I resultatet framkom det fyra huvudteman som var “Kommunikation och samarbete”, “Organisatorisk och social arbetsmiljö”, “Känslomässiga utmaningar” och “Sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av patienters fysiologiska och psykologiska smärta”. Utifrån dessa huvudteman sammanställdes sex underteman som var “Möten med närstående och anhöriga", “Tidsbrist”, “Att utveckla kunskap genom erfarenhet”, “Resurser i arbetsmiljö”, “Copingstrategier” och "Att möta existentiella och andliga behov”. Slutsats: Att vårda palliativa patienter upplevdes av sjuksköterskorna som en utmaning men också som något väldigt givande. Det framgick brister i deras arbetsmiljö, kommunikation och samarbete. Dessa brister var något sjuksköterskorna ansåg viktigt att arbeta vidare med för att förbättra möjligheten att ge god palliativ vård. Det visade sig att sjuksköterskorna upplevde mycket av en inre resa hos sig själva i mötet med både patient och närstående. Sjuksköterskorna blev medvetna om deras inre resurser och det framgick hur viktigt det var att uppleva stöd från sina kollegor samt chefer för att må bra. / Background: Every person will die and many will be cared for in palliative care. Since the authors have drawn attention to a knowledge gap of nurses' experiences of caring for patients in the age category 18-65 years, it is something they want to draw attention to with this literature study. Aim: To describe nurses’ experiences of caring for people between 18 to 65 years old in palliative care. Method: A descriptive literature studywith thirteen qualitative articles included. To find the articles have the databasesPubmed and CINAHL been used. Main Result: The results revealed four main themes: "Communication and cooperation", "Organisational and social work environment", "Emotional challenges" and "Nurses' experiences and perceptions of patients' physiological and psychological pain". Based on these main themes, six sub-themes were compiled, which were "Meetings with family members and relatives", "Lack of time", "Developing knowledge through experience", "Resources in the work environment", "Coping strategies" and "Meeting existential and spiritual needs". Conclusion: Caring for palliative patients was experienced by the nurses as a challenge but also as something very rewarding. There were shortcomings in their work environment, communication and co-operation. These shortcomings were something the nurses considered important to work on in order to improve the possibility of providing good palliative care. It turned out that the nurses experienced much of an inner journey in themselves in the meeting with both patients and relatives. The nurses became aware of their inner resources and it appeared how important it was to experience support from their colleagues and managers to feel good.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Umeå universitet, 2009. / Härtill 4 uppsatser. Även tryckt utgåva.