Bakgrund: Psykossjukdom kan medföra en svår och långvarig problematik för den drabbade att hantera det dagliga livet och relationen till andra människor. Anhöriga till personer med psykossjukdom har ofta ett tungt ansvar i att ta hand om och förhålla sig till den sjuke. Barn till en psykossjuk förälder befinner sig i en särskilt utsatt position och kan på olika sätt påverkas av förälderns sjukdom. Syfte: Syftet med studien var att belysa erfarenheter av att leva med en förälder som lider av psykossjukdom. Metod: Litteraturöversikt av tio vetenskapliga kvalitativa artiklar analyserade enligt Fribergs fem-stegsmodell. Resultat: Studien identifierade tre teman; Sjukdomen ska hemlighållas, Svårnådd förälder och En svårhanterlig börda. Första temat inkluderade Att inte förstå och Ingen får veta. Andra temat inkluderade Frånvarande förälder och Psykotiska episoder. Slutligen inkluderade det tredje temat Att ta över ansvaret, Att anpassa sig och Att finna stöd. Slutsats: Yttre negativa attityder och bristande information är skadligt för barn med en psykossjuk förälder. Barnen är utsatta i mötet med förälderns symtomyttringar och påverkas negativt av det överväldigande ansvar de bär för sin förälder och familj. Vården bör därmed med ökat engagemang beakta och tilldela barn med en psykossjuk förälder insatser för att möta deras utsatthet och behov av yttre stöd.

Abstrakt Bakgrund Psykisk sjukdom är vanligt förekommande och påverkar inte minst barnen som lever i familjer med en psykiskt sjuk förälder. Enligt Folkhälsomyndigheten lever minst 8% av alla barn i denna situation. För att kunna ta hand om dessa barn och se till att de får sina behov tillgodosedda behöver deras situation uppmärksammas. Syfte Syftet med denna studie var att belysa barns upplevelser av att leva med en psykiskt sjuk förälder. Metod En kvalitativ litteraturstudie genomfördes genom sammanställning av tretton vetenskapliga artiklar baserade på empiriska studier. Analys av innehållet i artiklarna gjordes med hjälp av en metod för litteraturstudier beskriven av Olsson och Sörensen. Resultat Under arbetets gång framkom subkategorier som i sin tur placerades in under tre huvudkategorier. Barn har oavsett land liknande erfarenheter och känslor samt upplever de en brist på information. De känslor som barnen upplever rör sig om rädsla, skam och ensamhet och bidrar till bland annat isolering. Konklusion Som vårdpersonal är det viktigt att inte bara behandla sjukdom utan att även uppmärksamma anhöriga till den sjuka. Genom att uppmärksamma barn som leve

Denna studie undersökte föräldrar till barn som upplevdes ha höga problem med hyperaktivitet/impulsivitet och uppmärksamhet. Studiens syfte var att undersöka om föräldrarnas välbefinnande, föräldraroll och reaktioner på barnets beteende skiljde sig åt mellan dem som hade ett barn med Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder (ADHD) och dem vars barn inte hade diagnosen. Deltagarna (N=1086) var föräldrar som svarade på en enkät från Nationella Jämförelsestudien (en utvärdering av föräldrastödsprogram i Sverige). Denna studie fokuserade på de 225 föräldrar till barn som hade höga ADHD-relaterade beteenden, varav 62 barn hade ADHD-diagnos och 163 hade inte denna diagnos. Resultaten av variansanalyser visade att föräldrar till barn med ADHD-diagnos och föräldrarna till barn utan diagnos inte skiljde sig åt gällande deras välbefinnande, föräldraskap och reaktioner på barnet. Den här studien föreslår att båda grupper av föräldrar till barn som visar stora svårigheter med hyperaktivitet/impulsivitet och uppmärksamhetsproblem behöver socialt stöd. / This study evaluated parents of children who perceived high in problems with hyperactivity/impulsivity and attention. The purpose of this study was to investigate whether parents’ well-being, parenting role or reaction on the child’s behavior differed between parents’ who had a child with attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD) and parents of a child with no diagnose. Participants (N=1086) answered a survey from the National Effectiveness Evaluation of Parenting Programs in Sweden. Focus was on 225 parents of children who had high ADHD-related behaviors, 62 children had an ADHD-diagnose and 163 had no diagnose. The results of analyses did not show any differences on well-being, parenting role or reaction on the child’s behavior between parents of children who were diagnosed ADHD and parents of children with no diagnose. This study suggests that both these groups of parents with children high in hyperactivity/impulsivity and inattention need social support.

SammanfattningBakgrund: Tidig separation i samband med födseln av ett för tidigt fött och svårt sjukt barn kan leda till att anknytningen mellan föräldrar och barn påverkas. För att ett barn ska få en god känslomässig och psykosocial utveckling behövs en trygg anknytning. Barnsjuksköterskan har i sitt ansvarsområde att arbeta främjande för att anknytningsprocessen ska bli så god som möjligt.Syfte: Beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av att stötta föräldrar i anknytningsprocessen efter att de separerats från sitt för tidigt födda eller sjuka nyfödda barn.Metod och tillvägagångssätt: En kvalitativ metod med en induktiv ansats tillämpades. Elva barnsjuksköterskor på fyra olika neonatalavdelningar i Mellansverige intervjuades och innehållet analyserades därefter enligt Graneheim och Lundmans innehållsanalys.Resultat: Det framkom att barnsjuksköterskorna främjade anknytning mellan förälder och barn genom att göra anpassningar i miljön för att möjliggöra närhet och hud mot hudkontakt. Barnsjuksköterskan lade vikt i arbetet på att ge föräldrar emotionellt stöd för att främja anknytningsprocessen. Resultatet presenterades i två huvudkategorier med tillhörande subkategorier: Betydelsen av att skapa förutsättningar för noll-separation (Arbeta för att främja fysisk närhet mellan förälder och barn efter tidig separation, Optimera miljön kring barnet för att öka chanserna att främja anknytning, Att ha tillräckligt med resurser) och Betydelsen av att stärka föräldrarna i deras föräldraroll (Ge föräldrarna emotionellt stöd, Stötta föräldrarna i att de är huvudansvariga för barnets omvårdnad).Slutsats: Det finns fysiska och emotionella hinder som kan påverka anknytningsprocessen mellan föräldrar och barn. Barnsjuksköterskan spelar en viktig roll i att ge föräldrar det stöd de behöver för att främja anknytningsprocessen. / SummaryBackground: Early separation in connection with the birth of a premature and seriously ill child can lead to the attachment between parents and children being affected. In order for a child to have a good emotional and psychosocial development, a secure attachment is needed. The pediatric nurse has in her area of responsibility to work to promote the attachment process to be as good as possible.Purpose: Describe pediatric nurses' experiences of supporting parents in the attachment process after they have been separated from their premature or sick newborn child.Method and approach: A qualitative method with an inductive approach. Eleven pediatric nurses at four different Neonatal wards in middle of Sweden were interviewed and the content was then analyzed according to Graneheim and Lundman's content analysis.Results: It emerged that the pediatric nurses promoted attachment between parent and child by making adjustments in the environment to promote closeness and skin to skin contact. The pediatric nurse placed emphasis in the work on giving parents emotional support to promote the attachment process. The results were presented in two main categories: The importance of creating the conditions for zero separation (Working to promote physical closeness between parent and child after early separation, Optimizing the environment around the child to increase the chances of promoting attachment, Having enough resources) and The importance of empowering parents in their parental role (Give the parents emotional support, Support the parents in being primarily responsible for the child's care). Conclusion: There are physical and emotional barriers that can affect the attachment process between parents and children. The pediatric nurse plays an important role in giving parents the support they need to promote the attachment process.

Delinquent behavior is often a consequence of complex interactions between social contexts. In this study, we examined if the quality of relationships with mothers or fathers and relationships with delinquent peers predicted change in adolescents’ delinquent behavior. We used a sample of 2024 Swedish adolescents between the ages of 13 and 18 years (M = 14.8, SD = .71). We analyzed the data using hierarchical regressions, testing interactions intended to determine if the relationships with peers moderated the association of peers’ delinquent behavior with changes in adolescents’ own delinquent behavior. We further tested if this interaction was moderated by the quality of relationships with parents. The results suggested that association with delinquent peers was moderated by the quality of the relationship with peers. We did not find, however, evidence that the relationships with mothers or fathers predicted change in delinquent behavior or moderated the association of peer variables with delinquent behavior. While having delinquent peers matters for predicting delinquent behavior, when the relationships are high-quality relationships there is a greater increase in delinquent behavior than when the relationships are lower quality. The results of this study have implications for practice and further research on delinquent behavior, particularly for creating and improving prevention and intervention programs. / Delinquent beteende är ofta en konsekvens av komplexa interaktioner mellan sociala sammanhang. I denna studie undersökte vi om kvaliteten på relationerna med mödrar eller fäder och relationer med brottsliga kamrater förutspådde förändring av ungdomars brottsliga beteende. Vi använde ett urval av 2024 svenska ungdomar mellan 13 och 18 år (M = 14.8, SD = .71). Vi analyserade datan genom att använda hierarkiska regressioner, testande interaktioner som avsåg att avgöra om relationerna med kamrater modererade associeringen av kamraternas brottsliga beteenden med förändring av ungdomars egna brottsliga beteende. Vi testade fortsättningsvis om denna interaktion var modererad av kvaliteten på relationerna med föräldrarna. Resultaten föreslår att association med delinquenta kamrater modererades av kvaliteten på relationen med kamrater. Vi hittade emellertid inte bevis för att relationerna med mödrar eller fäder förutspådde förändring i delinquent beteende eller modererade associeringen av kompisars variabler med delinquent beteende. Relationen med delinquenta kamrater är betydelsefull för att förutsäga delinquent beteende, där högkvalitativa relationer modererade en kraftigare ökning av delinquent beteende än de relationer som var lågkvalitativa. Resultaten av denna studie har implikationer för praktik och vidare forskning i brottsligt beteende, särskilt för att skapa och förbättra prevention och interventionsprogram.