Bakgrund: Anorexia nervosa är en sjukdom som innebär en förvrängd kroppsuppfattning och ett sjukligt förhållningssätt till mat. Att vara förälder till ett barn med psykiska sjukdomar innebär ofta ett svårt lidande. Först när man besitter kunskap om föräldrarnas unika erfarenheter kan sjuksköterskan möta och hjälpa dem. Den teoretiska referensramen som användes var familjefokuserad omvårdnad.   Syfte: Syftet var att undersöka erfarenheter av att vara förälder till en ungdom med anorexia nervosa.    Metod: Allmän litteraturstudie baserad på åtta kvalitativa artiklar, från databaserna Cinahl och PsycINFO, analyserades enligt Kristenssons (2014) modell.    Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier och sex subkategorier. En huvudkategori var känslomässiga erfarenheter med subkategorierna förnekelse, missnöje med primärvården, skuld och skam samt maktlöshet och oro. Gemensamt för dessa subkategorier var att de grundade sig i okunskap om sjukdomen och/eller behandlingen samt bristande kommunikation med vårdpersonal. Den andra huvudkategorin var erfarenheter av sociala konsekvenser med subkategorierna ensamhet och isolering samt förändringar i familjesystemet. Gemensamt för dessa var att sjukdomen hade en negativ inverkan på familjens normala rutiner.    Slutsats: De flesta föräldrar vittnade om att anorexin hade en inverkan på hela familjesystemet men att multi-family therapy kunde minska ensamhetskänslan och lidandet.

Background: Palliative care is a collaboration between several different professions with relatives and patients as a central point. Children need individualized care where the needs are based on the child’s situation. Nursing care includes the person from the time the person is born until they die. Aim: The aim of the study was to describe parents experiences of having a child who recives palliative care. Method: The study was a descriptive literature study where eleven articles were compiled with parents' experiences of having a child who receives palliative care. Result: The results of the 11 articles are presented in four main themes: Parents' perceived feelings of having a child in palliative care, Relationships, Communication and Choice of environmental setting for pediatric palliative care. Four sub-themes are presented: Family relationships, healthcare staff and parent under Relationships and hospital and home health care under Choice of environmental setting for pediatric palliative care. Conclusion: Relatives are different and have different needs. It is therefore important that nurses work person-centred around both the patient and relatives, and listen to parents' wishes and needs. / Introduktion: Palliativ vård är ett samarbete mellan flera yrkesgrupper med närstående och patient som central utgångspunkt. Barn behöver en individanpassad vård där behoven utgår från barnets situation. Omvårdnad inkluderar personen från att personen föds till att de dör. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva föräldrars erfarenheter och upplevelser av att ha ett barn som får palliativ vård. Metod: Studien är en beskrivande litteraturstudie där 11 artiklar har sammanställts med föräldrars erfarenheter och upplevelser av att ha ett barn som får palliativ vård. Resultat: Resultat: De elva artiklarna presenteras i fyra huvudteman: Föräldrars upplevda känslor av att ha ett barn i palliativ vård, relationer, kommunikation och valet av miljö för pediatrisk palliativ vård. Fyra underteman presenteras: Familjerelationer, sjukvårdpersonal och förälder under Relationer och sjukhus och hemsjukvård under Valet av miljö för pediatrisk palliativ vård. Slutsats: Anhöriga är olika och har olika behov. Det är därför av vikt att sjuksköterskor arbetar personcentrerat runt både patienten och anhöriga och lyssnar på föräldrars önskemål och behov.

Bakgrund: Diabetes typ-1 är en kronisk sjukdom med livslång behandling som kräver daglig egenvård. Sjukdomen kan orsaka akuta som såväl långsiktiga livshotande komplikationer. Förekomsten av sjukdomen hos barn ökar i Sverige och globalt. Unga barn besitter inte förmågan att ansvara över behandlingen och därför blir föräldrarna behandlingsansvariga. I sjuksköterskans omvårdnadsansvar ingår bland annat personcentrerad vård. Kärnkompetensen personcentrerad vård innebär att vårdpersonalen ser hela individen och gör denne delaktig i sin vård. Vidare bör en personcentrerad vård samverka med en familjecentrerad vård, där familjen betraktas som en helhet då sjukdomen ger upphov till olika upplevelser hos familjemedlemmarna. Syfte: Att beskriva föräldrars erfarenhet av att ha barn med diabetes typ-1. Metod: En litteraturöversikt baserad på tio kvalitativa originalartiklar. Till databassökningen användes Cinahl Complete och PubMed. De ämnesord som användes vid sökningarna i databaserna var – diabetes mellitus typ 1, parent, life experiences och life style changes. Analysen genomfördes med inspiration av Fribergs metod. Kvalitetsgranskningen utfördes med hjälp av sju av Fribergs 14 föreslagna granskningsfrågor. Resultat: I litteraturöversiktens resultat framkom tre teman; ”Erfarenheter av en förändrad vardag”, ”Erfarenheter av ständig oro” och ”Erfarenheter av det stora ansvaret”.  Diagnostillfället upplevdes av föräldrarna som ett tillfälle präglad av rädsla, chock och sorg. Sjukdomen förändrade föräldrarnas vardag och för att hantera den förändrade vardagen var en anpassning nödvändig. Sjukdomen innebar en ständig rädsla hos föräldrarna som oroade sig över flera faktorer kopplat till sitt barns sjukdom, hälsa samt föräldrarnas förmåga att hantera barnets sjukdom. Vidare framkom att föräldrarna behövde bära ett stort ansvar som bland annat innefattade övervakning av barnet, ständig kontakt med barnets skola, svårigheter att lämna bort barnet samt daglig omvårdnad och behandling kopplat till barnets sjukdom. Ett ansvar som upplevdes utmanande och överväldigande. Slutsats: Resultatet visar att föräldrar till barn med diabetes typ-1 lever med en oro och ett stort ansvar som påverkar det dagliga livet. Att förstå föräldrarnas upplevelser och erbjuda stöd är av vikt för att förhindra ohälsa och främja livskvalité hos föräldrarna. / Background: Diabetes typ-1 is a chronic disease with lifelong treatment that requires daily self-care. The disease can cause acute as well as long-term life-threatening complications. The incidence of the disease in children is increasing in Sweden and globally. Young children do not possess the ability to be responsible for the treatment and therefore the parents become responsible for the treatment. The nurse’s responsibilities includes, among other things, person-centred care. The core competence of person-centred care means that the care staff sees the whole individual and involving them in their own care. Furthermore, a person-centred care should cooperate with a family-centred care, where the family is considered as a whole, as the illness gives rise to different experiences in the family members. Aim: To describe parents’ experience of having children with diabetes typ-1. Method: A literature review based on ten qualitative original articles. Cinahl Complete and PubMed were used for the database search. The keywords used in the searches in the databases were – diabetes mellitus typ 1, parent, life experiences and life style changes. The analysis was carried out with inspiration from Friberg’s method, and the quality review was carried out using seven of Friberg’s 14 suggested review questions. Results: In the results of the literature review, three themes emerged: “Experiences of a changed daily life”, “Experiences of constant worry” and “Experiences of the great responsibility”. The diagnosis was experienced by the parents as an occasion characterized by fear, shock, and sadness. The disease changed the parents' everyday life and an adaptation was necessary to manage the changes. The disease meant a constant fear for the parents who worried about several factors linked to their child’s illness and health but also connected to their own ability to handle the child’s illness. Furthermore, it emerged that the parents needed to handle a great deal of responsibility, which included, among other things, monitoring their child, constant contact with the child’s school, difficulties in leaving the child as well as daily care and treatment linked to the child’s illness. A responsibility that was experienced as challenging and overwhelming.  Conclusions: The results shows that parents of children with diabetes typ-1 live with a concern and a great responsibility that affects their daily life. Understanding the parents’ experiences and offering support is important to prevent unhealth and promote the parent’s quality of life.

The purpose of the study is to describe how the relationship between preschool and parents is experienced in everyday life, and if there are differences based on the parents' gender. To study this, Sara Lawrence Lightfoot's sociological theory about the relationship between parents and school is used. With the support of Yvonne Hirdman's gender system, the gender perspective in the relationship is highlighted. First, parents were interviewed in groups. Then, their views were applied in the interview guide for individual interviews with preschool teachers. Through a thematic analysis became the conclusion that the relationship is perceived as mostly positive. Security, trust, individualization, good communication, consensus, authenticity are words that describe a good relationship according to the interviewees. This is achieved by prioritizing the relationship through physical meetings that are supplemented via digital platforms. There are tendencies that show that the relationship differs between mothers and fathers. Fathers tend to signal ignorance and disinterest in cooperation. For practical reasons, it is therefore easier for mothers to be responsible for the primary responsibility for a functioning everyday life. This means that preschool staff choose to contact mothers before fathers because that’s the easiest way to achieve the best for the children. / Syftet med studien är att beskriva hur relationen mellan förskola och föräldrar upplevs i vardagen, samt om det finns skillnader utifrån föräldrarnas kön. För att studera detta används Sara Lawrence Lightfoots sociologiska teori om relationen mellan föräldrar och skola. Med stöd av Yvonne Hirdmans genussystem lyfts genusperspektivet i relationen. Först intervjuades föräldrarna i grupp. Därefter applicerades deras synpunkter i intervjuguiden för individuella intervjuer med förskollärare. Genom en tematisk analys blev slutsatsen att relationen upplevs som mestadels positiv. Trygghet, tillit, individualisering, god kommunikation, konsensus, autenticitet är ord som beskriver en god relation enligt intervjupersonerna. Detta uppnås genom att prioritera relationen genom fysiska möten som kompletteras via digitala plattformar. Det finns tendenser som visar att relationen skiljer sig åt mellan mammor och pappor. Pappor tenderar att signalera okunnighet och ointresse för samarbete. Av praktiska skäl är det därför lättare för mammor att ha huvudansvaret för en fungerande vardag. Det innebär att förskolepersonal väljer att kontakta mammor före pappor eftersom det är det enklaste sättet att uppnå det bästa för barnen. / <p>2024-05-31</p>

Syftet med denna studie var att undersöka erfarenheterna, hos föräldrar till barn med diagnos inom autismspektrum, av att delta i föräldrastödsmodellen Samspel i fokus, personalens erfarenheter av arbetet samt om och i vilken utsträckning det finns en överensstämmelse mellan föräldrarnas och personalens erfarenheter. En kvalitativ retrospektiv ansats har använts där åtta föräldrar till fem barn intervjuats tre till fyra år efter att de deltog. Intervjuer genomfördes även med samtliga tre personer som arbetar i verksamheten. Uppföljande filmade samspelssituationer mellan föräldrar och barn samt en träff för återföring genomfördes av personalen efter att föräldrarna intervjuats. Personalens erfarenheter av de uppföljande filminterventionerna undersöktes via gruppsamtal och föräldrarnas via telefonsamtal. Resultatet visar att föräldrarna upplevt att deltagande i Samspel i fokus bidragit till att de fått ökad förståelse för hur de kan bidra till barnets samspelsutveckling och några av dem menar att det inneburit ett genombrott i möjligheten till kontakt med barnet. Föräldrarnas erfarenheter av deltagande visar att de upplevt att personalen bidragit till att synliggöra barnets utvecklingspotential där möjligheten till ögonkontakt framstår som särskilt betydelsefullt. I föräldrarnas berättelser framkommer vidare att de upplevt att personalen förmedlat en tilltro till deras förmåga som samspelstödjare, vilket de även fått bekräftelse på via bilden som verktyg. Resultatet av intervjuerna med personalen visar en tydlig teoretisk medvetenhet och samsyn gällande föräldrastödsmodellens innehåll, vilken överensstämmer med hur föräldrarna beskriver sina erfarenheter av deltagande. De uppföljande filminterventionerna visar enligt personalen, förutom betydande framsteg hos barnen avseende deras samspelförmåga, att föräldrarna tydligt tagit till sig bärande idéer som de arbetat med under tiden i Samspel i fokus. Slutligen framkommer att föräldrarna upplevt den uppföljande filminterventionen som värdefull, genom att den på ett konkret sätt visat hur de kan hjälpa barnet vidare i sin utveckling samt att de fått bekräftelse på sin föräldraförmåga. / The purpose of this study was to investigate the parents of children with autism spectrum disorder experience of participating in the parent support model Interaction in focus and the staff´s experience working with children and parents. The purpose was also to investigate whether and to what extent there is a consensus between parent´s and staff's perception of the content. Through a qualitative retrospective design, eight parents of five children were interviewed, three to four years after they participated in the intervention. Interviews were also conducted with all three working in the team. A follow-up film intervention, of interaction situations between parents and children, was carried out by staff after the parents were interviewed. Staff's experiences of the follow-up film interventions were investigated through group interviews and parents through telephone interviews. The result shows that the parents felt that participation in the support model, Interaction in focus, contributed to greater understanding of how they can support the child's interaction development and some of them experienced that it was a breakthrough in the possibility of contact with the child. Parents' experiences of participation, shows that they felt that the staff helped to make visible the child's development where the possibility of eye contact, are particularly important. In parents' stories reveals further that they felt that the staff conveyed a belief in their ability to support the child´s interaction development, which they also received confirmation via the visual image as a tool. The result of the interviews with the staff shows a clear theoretical consciousness and consensus regarding the intervention content which is consistent with how parents describe their experiences of participation. The follow-up films shows, according to the staff, in addition to significant progress in the children regarding their interaction skills, the parents clearly embraced the fundamental ideas as they worked on during Interaction in focus. Finally, it appears that parents experienced the follow-up film intervention as valuable, though it in a concrete way gave keys how to help the child progress in their development, and that they received confirmation of their parenting skills.