<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka de uppfattade miljöansvarsrisker hos företag som bedriver miljöfarliga verksamheter inom Stockholms län. Dessutom skall jag identifiera potentiella implikationer av dessa uppfattade risker för den svenska miljöförsäkringsmarknaden.</p><p>Svensk lagstiftning kräver att företag i Sverige tecknar en ansvarsförsäkring. Ansvarsförsäkringen täcker både första och tredje parts anspråk då en plötslig, oförutsedd händelse har givit upphov till skada, även miljöskador. Gradvisa miljöskador innefattas inte av den svenska ansvarsförsäkringen. Dessutom har företag som bedriver miljöfarliga verksamheter har också krav på sig att avsätta medel till den obligatoriska miljöskade- och saneringsförsäkringen. Den lagstadgade miljöskadeförsäkringen syftar till att kompensera individer som skadats men inte har möjlighet att kompenseras av förorenaren, till exempel om det inte kan påvisas vilken som är ansvarig eller om den förorenande företaget gått i konkurs.</p><p>Denna empiriska studie, vilken omfattat intervjuer av företag som bedriver miljöfarliga verksamheter i Stockholms län, har visat att många företag saknar kunskap om vilket miljöförsäkringsskydd som företaget har. De har både bristfälliga insikter i ansvarsförsäkringens villkor samt i de obligatoriska miljöförsäkringarna. I många fall framgick det att företagen tog förgivet att de var den försäkrade parten. Detta är långt ifrån sanningen; för att uppnå ett heltäckande miljöförsäkringsskydd mot både plötsliga, oförutsedda och gradvisa omständigheter, krävs en tilläggsförsäkring (EIL- Environmental Impairment Liability). Utan EIL tar företagen på sig en betydande risk för ekonomiska förluster i samband med gradvisa miljöskador.</p><p>Det finns få prejudikat inom miljöjuridik, och särskilt miljöansvar, i Sverige idag. Principen förorenaren betalar (PPP-Polluter Pays Principle) är en viktig del av miljö-lagstiftningen vilken innebär att förorenaren åläggs ansvar för de skador denne har givit upphov till. Men i praktiken har PPP inte implementerats fullt ut vilket har lett till osäkerheter i tolkningen av miljöansvarslagstiftningen samt i hur företag skall hantera miljöansvarsrisker.</p><p>EIL försäkring har till följd av detta än så länge varit en sakta ökande marknad för försäkringsbolagen i Sverige. Denna studie pekar mot flera sannolika faktorer som kan ligga bakom den tröga EIL marknaden: 1) företagens ovisshet angående sitt faktiska miljöförsäkringsskydd, 2) förvirringen kring de lagstadgade miljöförsäkringarna och till och med 3) avsaknaden av miljöansvarsprejudikat i Sverige.</p>

<p>Syftet med studien var att undersöka vilka möjligheter och svårigheter som kan finnas vid tillämpandet av principen förorenaren betalar vid implementeringen av Vattendirektivet i Sverige och studera vilka ekonomiska styrmedel olika intressenter föredrar. Undersökningen genomfördes som en kvalitativ studie. Det empiriska materialet som har legat till grund för min studie har samlats av forskarna från det Vattenstrategiska forskningsprogrammet VASTRA genom fokusgruppsintervjuer inom Rönne å avrinningsområde. Materialet har jag analyserat utifrån ekonomisk teori och principen att förorenaren skall betala. De ekonomiska styrmedel som berörs i min studie är: skatter, avgifter, handel med utsläppsrättigheter och bidrag/subventioner och även åtgärder berörs. </p><p>Utifrån principen kan förorenaren betala genom att man med reningsåtgärder förebygger problem, betalar skatt eller avgift för utsläpp som sker eller genom att man återställer skador som uppstår. </p><p>Slutsatserna som jag drog från min studie är att:</p><p>- Det kan bli svårt att förorenaren betalar genom avgifter när det handlar om diffusa utsläpp eller om många men små punktutsläpp. Avgifter påverkar även konkurrensutsatta företag och de förkastas som styrmedel av intressenterna.</p><p>- Angående handel med utsläppsrättigheter visar studien att det blir svårt att användas av sådana när det handlar om diffusa utsläpp och det förkastas också av intressenterna.</p><p>- Det finns goda möjligheter att betala genom förebyggande åtgärder. Förebyggande åtgärder accepteras också av intressenterna vilket kan underlätta implementeringen av Vattendirektivet.</p><p>- Respondenterna föredrar att höja den allmänna skatten för att bekosta de åtgärder som behövs och studien pekar på att det kan vara politiskt möjligt och accepteras av intressenterna.</p><p>- Att subventionera företagens miljökostnader kan strida mot principen att förorenaren ska betala, men min studie visar att det finns undantag då det kan tillämpas, så jag menar att möjlighet att betala genom skatt finns.</p><p>Studien pekar också på att det kan finnas även andra svårigheter vid tillämpandet av principen förorenaren betalar. Det som min undersökning pekar på är att vissa åtgärder kan vara svåra att omsätta i praktiken och att den dåliga ekonomin kan bli ett hinder vid tillämpandet av principen förorenaren betalar.</p>

<p>Uppsatsen utreder hur svensk prispolitik på vatten bör utformas för ett uthålligt vattenbruk och för att motsvara de krav som ställs i EU:s vattendirektiv. En sammanställning av andra länders tillvägagångssätt och förvaltningens (Vattenmyndigheterna, Naturvårdsverket och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)) inställning används som vägledning beträffande de rekommendationer vi ger på hur en svensk prispolitik på vatten bör utformas. För ett uthålligt vattenbruk är det viktigt att vatten prissätts rätt, dvs. att de externa effekterna inkluderas i priset. Ekonomiska styrmedel kan bidra till att vatten prissätts rätt. Avgifter är att föredra framför bidrag då de på lång sikt genererar bättre marknadssignaler. Avgifter uppfyller också principen förorenaren betalar, vilket bidrag inte gör. Handel med utsläppsrätter kan vara ett alternativ till avgifter och reglering då aktörerna inte möter samma reningskostnader. Eftersom vattenföroreningars effekt beror på lokaliseringen kan det även vara nödvändigt med differentierade styrmedel, detta betyder att vissa regioner/platser kommer att behöva betala mer för utsläpp än andra. Det kan emellertid bli mycket svårt att få acceptans för en sådan lösning bland de berörda parterna. Förvaltningen menar dock att begagnandet av differentierade styrmedel är avgörande för en kostnadseffektiv vattenförvaltning i Sverige.</p>

Uppsatsen utreder hur svensk prispolitik på vatten bör utformas för ett uthålligt vattenbruk och för att motsvara de krav som ställs i EU:s vattendirektiv. En sammanställning av andra länders tillvägagångssätt och förvaltningens (Vattenmyndigheterna, Naturvårdsverket och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)) inställning används som vägledning beträffande de rekommendationer vi ger på hur en svensk prispolitik på vatten bör utformas. För ett uthålligt vattenbruk är det viktigt att vatten prissätts rätt, dvs. att de externa effekterna inkluderas i priset. Ekonomiska styrmedel kan bidra till att vatten prissätts rätt. Avgifter är att föredra framför bidrag då de på lång sikt genererar bättre marknadssignaler. Avgifter uppfyller också principen förorenaren betalar, vilket bidrag inte gör. Handel med utsläppsrätter kan vara ett alternativ till avgifter och reglering då aktörerna inte möter samma reningskostnader. Eftersom vattenföroreningars effekt beror på lokaliseringen kan det även vara nödvändigt med differentierade styrmedel, detta betyder att vissa regioner/platser kommer att behöva betala mer för utsläpp än andra. Det kan emellertid bli mycket svårt att få acceptans för en sådan lösning bland de berörda parterna. Förvaltningen menar dock att begagnandet av differentierade styrmedel är avgörande för en kostnadseffektiv vattenförvaltning i Sverige.

Syftet med denna uppsats är att undersöka de uppfattade miljöansvarsrisker hos företag som bedriver miljöfarliga verksamheter inom Stockholms län. Dessutom skall jag identifiera potentiella implikationer av dessa uppfattade risker för den svenska miljöförsäkringsmarknaden. Svensk lagstiftning kräver att företag i Sverige tecknar en ansvarsförsäkring. Ansvarsförsäkringen täcker både första och tredje parts anspråk då en plötslig, oförutsedd händelse har givit upphov till skada, även miljöskador. Gradvisa miljöskador innefattas inte av den svenska ansvarsförsäkringen. Dessutom har företag som bedriver miljöfarliga verksamheter har också krav på sig att avsätta medel till den obligatoriska miljöskade- och saneringsförsäkringen. Den lagstadgade miljöskadeförsäkringen syftar till att kompensera individer som skadats men inte har möjlighet att kompenseras av förorenaren, till exempel om det inte kan påvisas vilken som är ansvarig eller om den förorenande företaget gått i konkurs. Denna empiriska studie, vilken omfattat intervjuer av företag som bedriver miljöfarliga verksamheter i Stockholms län, har visat att många företag saknar kunskap om vilket miljöförsäkringsskydd som företaget har. De har både bristfälliga insikter i ansvarsförsäkringens villkor samt i de obligatoriska miljöförsäkringarna. I många fall framgick det att företagen tog förgivet att de var den försäkrade parten. Detta är långt ifrån sanningen; för att uppnå ett heltäckande miljöförsäkringsskydd mot både plötsliga, oförutsedda och gradvisa omständigheter, krävs en tilläggsförsäkring (EIL- Environmental Impairment Liability). Utan EIL tar företagen på sig en betydande risk för ekonomiska förluster i samband med gradvisa miljöskador. Det finns få prejudikat inom miljöjuridik, och särskilt miljöansvar, i Sverige idag. Principen förorenaren betalar (PPP-Polluter Pays Principle) är en viktig del av miljö-lagstiftningen vilken innebär att förorenaren åläggs ansvar för de skador denne har givit upphov till. Men i praktiken har PPP inte implementerats fullt ut vilket har lett till osäkerheter i tolkningen av miljöansvarslagstiftningen samt i hur företag skall hantera miljöansvarsrisker. EIL försäkring har till följd av detta än så länge varit en sakta ökande marknad för försäkringsbolagen i Sverige. Denna studie pekar mot flera sannolika faktorer som kan ligga bakom den tröga EIL marknaden: 1) företagens ovisshet angående sitt faktiska miljöförsäkringsskydd, 2) förvirringen kring de lagstadgade miljöförsäkringarna och till och med 3) avsaknaden av miljöansvarsprejudikat i Sverige.

Munksund 5 är namnet på en timmerbogseringsbåt som sedan år 1964 ligger under vattenytan i Piteälven. Båten sägs ha förlist med upp emot 6 000 liter tjockolja kvar i tankarna. Det finns idag ingen registrerad ägare till båten. Sommaren 2018 observerades en stor oljefläck i närheten av båtens position. Det bekräftar en miljöförorening men det är fortfarande inte fastställt att oljan kom från Munksund 5. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur miljöbalken reglerar efterbehandlingsansvaret vid en miljöförorening. Frågeställningarna som väglett arbetet är vad principen om att förorenaren betalar innebär samt vem som kan anses ha avhjälpandeansvaret efter Munksund 5. För att uppfylla syftet med uppsatsen har den rättsdogmatiska metoden använts. Utgångspunkten för metoden är att studera de allmänt accepterade rättskällorna. Av resultatet framgår att det är avgörande om Munksund 5 är att anse som en fristående delverksamhet eller som en integrerad verksamhet med sågverket, för att ansvar ska kunna riktas mot den tidigare verksamhetsutövaren. Det allmänna kommer att få stå för hela, eller stor del, av kostanden för de eventuella efterbehandlingsåtgärderna.

<p>Sedan miljöbalken infördes och den politiska målsättningen om ett ekologiskt hållbart samhälle lagstadgades har kravet om att sanera förorenade områden stärkts. Därigenom ökar också kravet på en tydlig lagstiftning där det går att ställa förorenaren till svars, i enlighet med den internationellt vedertagna principen om att förorenaren betalar. I studien beskrivs hur miljölagstiftningen i Sverige utvecklats när det gäller regleringen av ansvaret för efterbehandling av förorenad mark. Vidare undersöks om den gällande rätten medverkar till uppfyllandet av miljöbalkens mål om en hållbarutveckling. Som teoretisk grund används teorier om hållbar miljörätt. Genom analys av rättskällor såsom miljöbalken, dess förarbeten, domar och doktrin inom området visar studien att många oklarheter kring vem som kan ställas till ansvar fortfarande finns. Kravet på skälighetsbedömning innebär att hänsyn tas till andra faktorer än de rent miljömässiga. De allmänna hänsynsreglerna och däribland principen om att förorenaren betalar är i och med miljöbalken lagstadgade men fortfarande kan inte sägas vilket genomslag de får.</p>

<p>Kostnader förenade med återställande av förorenad natur är ofta stora och frågan är vem som skall betala. I princip finns det tre grundmönster för fördelningen av betalningsansvaret: kollektivt ansvar, individuellt ansvar och gruppansvar. Betalningsansvaret för miljöskador flyttas i allt högre grad från staten till enskilda förorenare. Detta synsätt överensstämmer också med den allmänna skadeståndsrättsliga principen att den som orsakar en skada är skyldig att reparera eller ersätta densamma. Finansieringssättet baserat på individuellt ansvar har formulerats i principen att förorenaren betalar, Polluter Pays Principle eller PPP. Sverige är en av de stater som bekänner sig till principen. Det faktum att principen har svagheter som innebär att den är svår att tillämpa i praktiken gör det intressant att se närmare på hur principen kommer till uttryck i svensk miljörätt. Syftet med uppsatsen är att utreda hur principen att förorenaren betalar kommer till uttryck i den svenska miljöbalken.</p>

Kostnader förenade med återställande av förorenad natur är ofta stora och frågan är vem som skall betala. I princip finns det tre grundmönster för fördelningen av betalningsansvaret: kollektivt ansvar, individuellt ansvar och gruppansvar. Betalningsansvaret för miljöskador flyttas i allt högre grad från staten till enskilda förorenare. Detta synsätt överensstämmer också med den allmänna skadeståndsrättsliga principen att den som orsakar en skada är skyldig att reparera eller ersätta densamma. Finansieringssättet baserat på individuellt ansvar har formulerats i principen att förorenaren betalar, Polluter Pays Principle eller PPP. Sverige är en av de stater som bekänner sig till principen. Det faktum att principen har svagheter som innebär att den är svår att tillämpa i praktiken gör det intressant att se närmare på hur principen kommer till uttryck i svensk miljörätt. Syftet med uppsatsen är att utreda hur principen att förorenaren betalar kommer till uttryck i den svenska miljöbalken.

Syftet med studien var att undersöka vilka möjligheter och svårigheter som kan finnas vid tillämpandet av principen förorenaren betalar vid implementeringen av Vattendirektivet i Sverige och studera vilka ekonomiska styrmedel olika intressenter föredrar. Undersökningen genomfördes som en kvalitativ studie. Det empiriska materialet som har legat till grund för min studie har samlats av forskarna från det Vattenstrategiska forskningsprogrammet VASTRA genom fokusgruppsintervjuer inom Rönne å avrinningsområde. Materialet har jag analyserat utifrån ekonomisk teori och principen att förorenaren skall betala. De ekonomiska styrmedel som berörs i min studie är: skatter, avgifter, handel med utsläppsrättigheter och bidrag/subventioner och även åtgärder berörs. Utifrån principen kan förorenaren betala genom att man med reningsåtgärder förebygger problem, betalar skatt eller avgift för utsläpp som sker eller genom att man återställer skador som uppstår. Slutsatserna som jag drog från min studie är att: - Det kan bli svårt att förorenaren betalar genom avgifter när det handlar om diffusa utsläpp eller om många men små punktutsläpp. Avgifter påverkar även konkurrensutsatta företag och de förkastas som styrmedel av intressenterna. - Angående handel med utsläppsrättigheter visar studien att det blir svårt att användas av sådana när det handlar om diffusa utsläpp och det förkastas också av intressenterna. - Det finns goda möjligheter att betala genom förebyggande åtgärder. Förebyggande åtgärder accepteras också av intressenterna vilket kan underlätta implementeringen av Vattendirektivet. - Respondenterna föredrar att höja den allmänna skatten för att bekosta de åtgärder som behövs och studien pekar på att det kan vara politiskt möjligt och accepteras av intressenterna. - Att subventionera företagens miljökostnader kan strida mot principen att förorenaren ska betala, men min studie visar att det finns undantag då det kan tillämpas, så jag menar att möjlighet att betala genom skatt finns. Studien pekar också på att det kan finnas även andra svårigheter vid tillämpandet av principen förorenaren betalar. Det som min undersökning pekar på är att vissa åtgärder kan vara svåra att omsätta i praktiken och att den dåliga ekonomin kan bli ett hinder vid tillämpandet av principen förorenaren betalar.