No description available.

På senare tid har det politiska intresset ökat för att locka fler män till förskolan. Forskning har gjorts om manliga förskollärare, men lika mycket fokus har inte lagts på de män som lämnar yrket. Syftet med föreliggande studie är att beskriva och analysera mäns val att avbryta studierna på det kvinnligt dominerade förskollärarprogrammet. Kvalitativa intervjuer har genomförts med åtta män som gjort studieavbrott från programmet. I analysen utgör Gottfredsons teori Circumscription and Compromise ett ramverk för att förklara de processer som lett fram till avbrottet. Här blir begreppen kompromiss, självbild och zon av acceptabla alternativ viktiga. För en fördjupad förståelse av dessa processer används även begreppen normer, attityder, genusprojekt, maskuliniteter samt könskodade arbetsuppgifter och informella praktiker. Resultatet visar att studieavbrottet beskrivs som en process och en komplex samverkan mellan olika faktorer. Upplevda hinder i utbildningen och på praktiken kan leda till en kompromiss om yrkesvalet trots att yrket beskrivs passa självbilden. Dessa hinder kan både vara tydligt genusrelaterade eller mer subtila och inbäddade i hur verksamheten är uppbyggd utifrån genusnormer. Studieavbrottet kan även handla om en växande känsla av att yrket inte passar självbilden, där yttre faktorer fungerar förstärkande. Männen i studien utgör en högst heterogen grupp, vilket visar på en mångfald av maskuliniteter som ofta kombinerar feminina och maskulina egenskaper. Männen lever i spänningsfältet mellan förväntningar och krav på maskulinitet. Studien ger inga entydiga svar, vilket också kan ses som dess viktigaste resultat. Intervjupersonerna måste förstås individuellt. Studien visar att männen är begränsade av samhällets genusstruktur. Samtidigt införlivar de inte bara genusnormerna, utan förhandlar aktivt om femininitet och maskulinitet.

Klimathot både idag och i framtiden leder till att våra samhällen ställs inför nya krav och behöver omorganiseras. För att hantera problem kopplat till klimatet och förändra världen i linje med Agenda 2030 anses utbildning vara avgörande. Hållbar utveckling står med både i högskolelagen och läroplanen för förskola. Förskollärarstudenter blir därför av högsta vikt för att ge barnen den kunskap de behöver för att möjliggöra ett framtida arbete med de globala målen. Därmed är undersökningens syfte att undersöka arbetet med hållbar utveckling i förskollärarprogrammet i Sverige för att se hur programmen arbetar för att främja en hållbar utveckling. En kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer har använts för att nå undersökningens syfte. Undersökningens resultat har analyserats genom att integrera kunskapsläge och teoretiskt ramverk för att få fram hur hur arbetet med hållbar utveckling sker på förskollärarprogrammet och hur förutsättningar skapas för lärande om hållbar utveckling. Undersökningen ledde till svaren att stöttande, engagerade lärare bidrar till ett aktivt erfarenhetsbaserat lärande som används för att undervisa om Agenda 2030 och hållbar utveckling. Undervisningen leder till att studenterna erhåller kunskap om hållbarhet och hur det bör läras ut till barn.

I denna studie undersöktes förskollärarstudenters och förskollärares konstruktioner av specialpedagogiken, för att synliggöra vilka olika perspektiv de har på specialpedagogiken. Empirin samlades in genom en skriftlig kvalitativ intervju i form av ett frågeformulär till förskollärarstudenterna och kvalitativa intervjuer till förskollärarna. Analysmetoden som användes för denna empiri grundar sig på tematisk innehållsanalys, där teman utgör de viktigaste fynden från det insamlade datat. Analysen genomfördes utifrån det relationella perspektivet, kategoriska perspektivet, dilemmaperspektivet samt inkludering, vilket är den teoretiska ansatsen studien utgår från. Studiens resultat visar på flertal likheter och skillnader mellan förskollärarstudenterna och förskollärarnas konstruktioner av specialpedagogiken. Ett övergripande fokus på diagnoser fanns hos båda grupperna, vikten av en samsyn i arbetslaget, en utmaning i att etablera och behålla fungerande föräldrasamverkan till vårdnadshavare med barn i behov av särskilt stöd och inkludering kunde ses i båda gruppernas svar. Skillnaderna mellan grupperna var att förskollärarstudenterna besatt teoretisk kunskap kring specialpedagogik men upplevde att de inte besatt tillräckligt med praktisk kunskap inom ämnet. Förskollärarna hade inte samma teoretiska kunskap, men utifrån deras uppfattningar av hur de arbetade med specialpedagogiken kunde de specialpedagogiska perspektiven urskiljas. Mer om forskning inom området skulle behövas då denna studie bara omfattar en mindre del av studenter och verksamma förskollärare i Uppsala.