<p>Falska minnen kan uppstå från <em>orsaksslutledninga</em>r vilka inträffar när vi tror att våra egna slutledningar om orsaken till en bevittnad händelse (effekt) är ett äkta minne. Stereotyper om grupper av människor har visats påverka falska minnen i enlighet med den stereotypa uppfattningen. Denna undersökning studerar hur stereotypa uppfattningar påverkar falska minnen baserade på orsaksslutledningar och äkta minnen. Undersökningsdeltagare fick se en film där en kvinna blev av med sin väska. I en grupp såg deltagarna en man som stal väskan medan andra deltagare inte såg stölden. Mannen hörde i olika versioner av filmen till en grupp som förknippades med kriminalitet (en man i tjugoårsåldern) eller som inte förknippades med kriminalitet (en medelålders man). Resultatet visade inte att stereotyper påverkar falska eller äkta minnen i deltagarnas fria, stödda återgivning av filmen. Det fanns däremot en tendens att äkta minnen påverkas av stereotyper vid test av igenkänning av väskstölden. Falska minnen från orsaksslutledningar kunde dock inte påvisas. Ett kort distraktionsmoment samt låg kognitiv belastning är några av de tänkbara anledningarna till resultatet.</p>

<p>Falska minnen är antingen ett minne av en händelse som aldrig inträffat eller att minnet inte överrensstämmer med den faktiska upplevelsen. Falska minnen hos vittnen kan resultera i konsekvenser för misstänkta oskyldiga gärningsmän. Syftet var att undersöka förekomsten av en viss typ av falska minnen, bakåtriktade slutsatsfel, i orsaks- och effektsamband i vittnessammanhang. Totalt fick 61 deltagare se en stimulifilm som förekom i fyra versioner, varav två av versionerna visade en stöld. Därefter besvarade deltagarna ett minnestest bestående av fri återgivning, stödd återgivning, igenkänning samt skattning av mannens skuld och villighet att vittna. Det förekom inga bakåtriktade slutsatsfel av stölden varken i den fria eller i den stödda återgivningen. Däremot förekom bakåtriktade slutsatsfel vid återgivning av detaljinformation som föregick brottshändelsen. Ett antal deltagare ansåg inte att gärningsmannen var skyldig, men var dock villiga att vittna mot honom. Om lagringsintervallet varit längre hade det kunnat resultera i bakåtriktade slutsatsfel om stölden.</p>

Falska minnen är antingen ett minne av en händelse som aldrig inträffat eller att minnet inte överrensstämmer med den faktiska upplevelsen. Falska minnen hos vittnen kan resultera i konsekvenser för misstänkta oskyldiga gärningsmän. Syftet var att undersöka förekomsten av en viss typ av falska minnen, bakåtriktade slutsatsfel, i orsaks- och effektsamband i vittnessammanhang. Totalt fick 61 deltagare se en stimulifilm som förekom i fyra versioner, varav två av versionerna visade en stöld. Därefter besvarade deltagarna ett minnestest bestående av fri återgivning, stödd återgivning, igenkänning samt skattning av mannens skuld och villighet att vittna. Det förekom inga bakåtriktade slutsatsfel av stölden varken i den fria eller i den stödda återgivningen. Däremot förekom bakåtriktade slutsatsfel vid återgivning av detaljinformation som föregick brottshändelsen. Ett antal deltagare ansåg inte att gärningsmannen var skyldig, men var dock villiga att vittna mot honom. Om lagringsintervallet varit längre hade det kunnat resultera i bakåtriktade slutsatsfel om stölden.

Falska minnen kan uppstå från orsaksslutledningar vilka inträffar när vi tror att våra egna slutledningar om orsaken till en bevittnad händelse (effekt) är ett äkta minne. Stereotyper om grupper av människor har visats påverka falska minnen i enlighet med den stereotypa uppfattningen. Denna undersökning studerar hur stereotypa uppfattningar påverkar falska minnen baserade på orsaksslutledningar och äkta minnen. Undersökningsdeltagare fick se en film där en kvinna blev av med sin väska. I en grupp såg deltagarna en man som stal väskan medan andra deltagare inte såg stölden. Mannen hörde i olika versioner av filmen till en grupp som förknippades med kriminalitet (en man i tjugoårsåldern) eller som inte förknippades med kriminalitet (en medelålders man). Resultatet visade inte att stereotyper påverkar falska eller äkta minnen i deltagarnas fria, stödda återgivning av filmen. Det fanns däremot en tendens att äkta minnen påverkas av stereotyper vid test av igenkänning av väskstölden. Falska minnen från orsaksslutledningar kunde dock inte påvisas. Ett kort distraktionsmoment samt låg kognitiv belastning är några av de tänkbara anledningarna till resultatet.

<p>Ibland återger barn, exempelvis i förhörssituationer, otäcka berättelser om händelser som de hävdar att de upplevt, fast så inte är fallet. Möjligen anpassar barnen sig till den situation som den vuxna anger, vilket kan medföra att kriterierna för hågkomsten förändras. Syftet med denna studie var att se om aktiveringen av en kulturell stereotyp, låtsaskompisar, skulle påverka barns rapportering om låtsaskompisar i jämförelse med de som inte fick någon aktivering. Även antalet detaljer och ord i utsagorna studerades. Trettiosju stycken 6-åringar på en förskola uppdelade i två grupper deltog i studien. Sagan Alfons Åberg och hemlige Mållgan lästes för den ena gruppen. En standardiserad intervju genomfördes. Barn i båda grupperna rapporterade om låtsaskompisar och flest svar fanns oväntat i gruppen utan aktivering. Möjligen agerade försöksledaren på ett sätt som barnen ansåg vara en ny situation där nya regler och kriterier för verklighet och fantasi blev gällande.</p>

Ibland återger barn, exempelvis i förhörssituationer, otäcka berättelser om händelser som de hävdar att de upplevt, fast så inte är fallet. Möjligen anpassar barnen sig till den situation som den vuxna anger, vilket kan medföra att kriterierna för hågkomsten förändras. Syftet med denna studie var att se om aktiveringen av en kulturell stereotyp, låtsaskompisar, skulle påverka barns rapportering om låtsaskompisar i jämförelse med de som inte fick någon aktivering. Även antalet detaljer och ord i utsagorna studerades. Trettiosju stycken 6-åringar på en förskola uppdelade i två grupper deltog i studien. Sagan Alfons Åberg och hemlige Mållgan lästes för den ena gruppen. En standardiserad intervju genomfördes. Barn i båda grupperna rapporterade om låtsaskompisar och flest svar fanns oväntat i gruppen utan aktivering. Möjligen agerade försöksledaren på ett sätt som barnen ansåg vara en ny situation där nya regler och kriterier för verklighet och fantasi blev gällande.

Forskning visar att människor ofta fyller i minnet utifrån sina erfarenheter och scheman. Vidare visar forskning att vittnen påverkar varandras minnen. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om vittnen som enbart fick se effekter av ett brott drog slutsatser om att de sett brottet samt om sådana bakåtriktade slutsatsfel påverkas av diskussioner. Vidare undersöktes om deltagarnas Need for closure påverkade benägenheten att göra slutsatsfel. Fyrtioåtta deltagare presenterades för en film som visade effekten av ett brott. En vecka senare minnestestades deltagarna antingen efter att de diskuterat med ett medvittne eller inte. Resultatet visade inga effekter av medvittne för slutsatsfel. Vidare erhölls inget samband mellan Need for closure och felaktiga minnen. Begränsningar som deltagarnas goda förutsättningar vid tillfället för inkodning som skiljer sig från vid autentiska brott diskuteras vidare.

This study aimed to explore how 31 collage students' cognitive performance and their ability to create false memories were affected by the exposure of an extraneous background noise. The studies main hypotheses were based on previous research on how extraneous noise affect the cognitive ability and the creation of false memories: 1) that an extraneous background noise increases the ability to create false memories, 2) that an extraneous background noise impairs the learning of cognitive information, 3) that an extraneous background noise contributes to an increased representation of fictional words, 4) that an extraneous background noise impedes the ability to understand speech . The results showed a tendency in which false memories increased in the condition without background noise, a result which goes in the opposite direction of the hypothesis. Furthermore, the result supported the hypothesis that the extraneous background noise impairs the learning of cognitive information. The results also showed that there was no effect between the conditions regarding the representation of fictional information. However, the result confirmed the hypothesis that a background noise impedes the ability to understand speech. The authors believe that studies like this are of great importance to the debate about how noise in open plan offices affect people's performance and the appearance of error information. / Denna studie grundar sig på en undersökning om hur 31 högskolestudenters kognitiva prestation, samt förmåga att skapa falska minnen påverkades av ett ovidkommande bakgrundsbrus. Studiens huvudsakliga hypoteser utformades utifrån tidigare forskning om hur ovidkommande ljudkällor påverkar den kognitiva förmågan samt inverkar på skapandet av falska minnen; 1) att ett ovidkommande bakgrundsbrus ökar förmågan att skapa falska minnen, 2) att ett ovidkommande bakgrundsbrus försämrar inlärningen av kognitiv information, 3) att ett ovidkommande bakgrundsbrus bidrar till en ökad återgivning av påhittad information, 4) att ett ovidkommande bakgrundsbrus försvårar förmågan att uppfatta tal. Resultatet visade en tendens av att falska minnen ökade i betingelsen utan bakgrundsbrus vilket går i hypotesens motsatta riktning. Vidare gav resultatet stöd åt hypotesen att ovidkommande bakgrundsbrus försämrar inlärningen av kognitiv information. I resultatet framgick även att det inte förelåg någon effekt mellan betingelserna beträffande återgivningen av påhittad information. Däremot bekräftades författarnas hypotes att ett bakgrundsbrus försvårar förmågan att uppfatta tal. Författarna menar att studier likt denna är av stor betydelse för debatten kring hur buller i öppna kontorslandskap påverkar människors prestationsförmåga samt uppkomsten av fel information.

Ögonvittnen kan vara mycket användbara vid rättsfall och felaktig information kanpåverka vittnen. Detta är på grund av att människans minne är formbart och blir felaktigaminnen (Loftus, 2003). Enligt tidig forskning från Loftus och Zanni (1975) kommerdeltagare som får bestämda frågor i högre utsträckning svara mer bestämt (ja eller nej) påsina frågor än de deltagare som får obestämda frågor. Syftet med undersökningen var attstudera hur bestämda respektive obestämda frågor påverkar deltagarnas sätt att svara påfrågor. Undersökningen utfördes på 112 deltagare som delades in i två grupper.Deltagarna fick se två filmsekvenser och sedan besvara en enkät på 20 frågor, varav sexfrågor var nyckelfrågor som studerades. En av frågorna avsåg hur snabbt de upplevde attbilarna körde när de krockade eller slog i varandra. Genom att utföra en ANOVA föroberoende grupper kunde här utläsas att det inte fanns något signifikant resultat mellangrupperna. Alltså, att använda sig av ett starkt eller milt ord påverkar inte deltagarens sättatt svara på en fråga. Till resterande frågor användes en MANOVA för oberoendegrupper. Samtliga frågor hade ett signifikant resultat för grupperna med bestämda ochobestämda frågor. Det betyder att de med bestämda frågor i högre utsträckning svararbestämt (ja eller nej) än de som får obestämda frågor (vet ej).

Debatten om bortträngda minnen och hur vi inkodar traumatiska minnen har pågått sedan 80-talet. Forskningen på området är splittrad och ofta hörs bara extrema röster. Studier i andra länder har undersökt hur psykologer och psykologstudenter förhåller sig till ämnet men det saknas forskning i Sverige. Syftet med denna studie var att genom en kvantitativ tvärsnittsdesign med en digital enkät undersöka svenska psykologers och psykologstudenters uppfattning av bortträngda minnen. Ett bekvämlighetsurval användes. 201 personer deltog, varav 38% (n=77) studenter, 6% (n=13) PTP-psykologer och 55% (n=111) legitimerade psykologer. Deltagarna var mellan 20 och 79 år gamla. Könsfördelningen var följande: 79% (n=159) kvinnor, 19% (n=39) män och 1% (n=3) ickebinära/annat. T-tester, en envägs-Anovor, två mixed-ANOVA genomfördes för att analysera skillnader i svar beroende på teoretisk inriktning, mängd erfarenhet av arbete med trauma respektive student eller psykolog. Resultatet visade att majoriteten av psykologer och psykologstudenter ansåg att minnen av traumatiska händelser kan vara otillgängliga under en längre tid. Uppfattningen påverkades inte av teoretisk inriktning eller utbildningsnivå. Däremot påverkades den av mängden erfarenhet av att arbeta med trauma. Vidare visade resultaten att deltagarna uppfattar minnen av traumatiska händelser annorlunda jämfört med andra minnen. Samtidigt är ämnet komplicerat och det kan vara problematiskt att uttala sig om med hjälp av en enkät. Studien visar att delade åsikter finns även inom den svenska psykologkåren och att debatten om bortträngda minnen fortlever. Slutsatser av resultatet diskuteras. / The debate regarding repressed memories and how memory of trauma is encoded has been active since the 80’s. The research is divided, and it is often the extreme views that takes up space in the debate. Research regarding psychologist and psychology students opinions on the subject has been conducted but research on Swedish psychologists opinions is lacking. The purpose of this study was to examine Swedish psychologists and psychology students opinions using a quantitative cross-sectional design with a digital survey. A convenience selection was used. 201 people participated in the study, 38% (n=77) psychology students, 6% (n=3) psychologists in training and 55% (n=111) psychologists. The participants were between 20 and 79 years of age. The gender distribution was as follows: 79% (n=159) women, 19% (n=39) men and 1% (n=3) non binary/other. T-tests, one-way ANOVA as well as two mixed ANOVA were used to analyze depending on theoretical orientation, amount of experience working with trauma and whether the participant were a student or psychologist. The result showed that a majority of psychologists and psychology students believed that memories of traumatic events can be inaccessible for long periods of time. This opinion was not influenced by theoretical orientation or level of education. It was, however, influenced by the amount of experience the participants had working with trauma. Furthermore, the results showed that participants perceive memories of traumatic events differently compared to other memories. However, the topic is complex and difficult to examine using only a survey. The study shows that there are divided opinions within the Swedish psychology profession and that the debate continues. Conclusions of the results are discussed.