Vårt syfte med denna studie var att förstå fenomenet retorik som partiledare använder sig av i partiledardebatter i Sveriges riksdag. För att klarlägga fenomenet har vi utgått från teorierna, övertygningsmedel och partesläran. Vi har sedan jämfört vårt empiriska resultat med våra teoretiska utgångspunkter. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ ansats med en hermeneutisk inriktning och jämfört en fallstudie genom att utföra retorikanalyser med två svenska partiledare som underöskningsobjekt, Fredrik reinfeldt och Mona Sahlin. Valet föll på dessa då de är partiledare för de två största partierna i Sverige, Moderaterna och Socialdemokraterna. Våra analysresultat visar att de båda följer den retoriska arbetsprocessen men de nyttjar den inte till fullo. Analysresultten visar även på att det finns tydliga skillnader mellan partiledarna och få likheter. Våra slutsatser visar att Reinfeldts retorik karaktäriseras av sakligt resonemang i argumentationen, en stark, klar och flexible röst med ett varierat kroppsspråk samt att han har en neutralt ansiktsuttryck utan känsloyttringar. Sahlins retorik karaktäriseras av att hon fokuserar på att skapa känslor hos åhörarna genom att använda pathos-argument och stilfigurer. Hon har även en stark, tydlig och flexibel röst med varierat ansiktsuttryck men hon är sparsam med gester för att stärka det hon säger. Det som skiljer partiledarna åt är hur de använder sig av den retoriska arbetsprocessen, partesläran, då Reinfeldt fokuserar på saklig argumentering medan Sahlin fokuserar på elocutio. Båda är medvetna om hur de ska arbeta fram ett tal utifrån partesläran, dock nyttjar de den inte fullt ut.

Uppsatsens syfte var att undersöka samspelet mellan porträttör och beställare i porträttets fält. Med hjälp av tre fallstudier med porträtt från tre olika tidsepoker har samspelet analyserats. De tre fallstudierna är Alexanders Roslins porträtt av Fredrik Sparre, Richard Avedons porträtt av Jacqueline och John F Kennedy och skolfotografens porträtt av eleven. Bourdieus sociologiska terminologi och betraktelsesätt har till viss del använts för att försöka förstå detta samspel. Man skulle kunna tro att ett porträtt skapas på ungefär samma vis varje gång men de olika porträttens historier i den här uppsatsen skiljer sig markant åt. Även om de olika porträttörerna och de olika beställarna har haft olika syften med porträtten, och även om de olika fallstudierna är tagna från olika tidsepoker har gemensamma nämnare för alla tre studier framkommit. Det intressanta är att se att det finns bredvidaktörer som har stor betydelse för färdigställandet av porträtten. Porträttör och beställare verkar inte ensamma i fältet utan fler aktörer påverkar processen från idé till färdigt porträtt. Bredvidaktörer som utmärkte sig är i Roslins fall Greve de Cauylus, i Avedons fall Jacqueline Kennedy och i kolfotografens fall rektorn. Det är aktörer som är med i hela processen, från idé till färdigt porträtt. Porträttörens frihet i skapandeprocessen är i alla tre fall begränsad. Det visade sig snart att friheten var begränsad i alla tre fallstudier och av olika skäl. I Roslins fall var konkurrensen om uppdragen stenhård. Hans framgång med porträttet på Sparre berodde på hans förmåga att lyssna in och anpassa sig till betydelsefulla personer i porträttets fält. Avedon hade en stark längtan till att skapa porträtt med djupare innebörd, men kände att han inte lyckats med detta i porträttet på Kennedys. Friheten begränsades av tidsbristen samt John F Kennedys motvilja att posera stillasittande. Skolfotografens frihet begränsas av strikta regler från företaget hur porträttet ska se ut och skolans snäva tidsram och normer.

<p>Vårt syfte med denna studie var att förstå fenomenet retorik som partiledare använder sig av i partiledardebatter i Sveriges riksdag. För att klarlägga fenomenet har vi utgått från teorierna, övertygningsmedel och partesläran. Vi har sedan jämfört vårt empiriska resultat med våra teoretiska utgångspunkter.</p><p>Vi har valt att använda oss av en kvalitativ ansats med en hermeneutisk inriktning och jämfört en fallstudie genom att utföra retorikanalyser med två svenska partiledare som underöskningsobjekt, Fredrik reinfeldt och Mona Sahlin. Valet föll på dessa då de är partiledare för de två största partierna i Sverige, Moderaterna och Socialdemokraterna. Våra analysresultat visar att de båda följer den retoriska arbetsprocessen men de nyttjar den inte till fullo. Analysresultten visar även på att det finns tydliga skillnader mellan partiledarna och få likheter.</p><p>Våra slutsatser visar att Reinfeldts retorik karaktäriseras av sakligt resonemang i argumentationen, en stark, klar och flexible röst med ett varierat kroppsspråk samt att han har en neutralt ansiktsuttryck utan känsloyttringar. Sahlins retorik karaktäriseras av att hon fokuserar på att skapa känslor hos åhörarna genom att använda pathos-argument och stilfigurer. Hon har även en stark, tydlig och flexibel röst med varierat ansiktsuttryck men hon är sparsam med gester för att stärka det hon säger. Det som skiljer partiledarna åt är hur de använder sig av den retoriska arbetsprocessen, partesläran, då Reinfeldt fokuserar på saklig argumentering medan Sahlin fokuserar på elocutio. Båda är medvetna om hur de ska arbeta fram ett tal utifrån partesläran, dock nyttjar de den inte fullt ut.</p>

Thesis (doctoral)--Jyväskylän yliopisto, 1998. / Extra t.p. with thesis statement inserted. Includes bibliographical references (p. 145-159).

Diss. Univ. Helsinki.

Thesis (doctoral)--Jyväskylän yliopisto, 1998. / Extra t.p. with thesis statement inserted. Includes bibliographical references (p. 145-159).

Folksagan har påverkat barnböcker ganska tydligt genom åren, mest innehållsmässigt. Men det jag undersöker i min uppsats är själva sagoberättandet som grepp och hur dess närvaro i böcker som framställer svåra ämnen kan påverka barnets hantering av sorg. Syftet med denna uppsats är att analysera hur teman som sorg, sjukdom och död skildras i barnlitteraturen, och om sätten att skildra har förändrats med tiden. Vidare är syftet att fokusera på ett särskilt sätt att framställa sorg i litteraturen, nämligen genom sagoelement i barnböcker. Jag tror att just detta sätt är ganska populärt och effektivt för att gestalta svåra teman för barn, och jag vill granska och jämföra särskilda element i två böcker Bröderna Lejonhjärta (1973) av Astrid Lindgren och Min mormor hälsar och säger förlåt (2013) av Fredrik Backman. Ingen av dessa böcker är en typisk saga, men med hjälp av teoretiska utgångspunkter vill jag visa att de innehåller vissa sagoelement och därefter redogöra för hur de utnyttjar sagoprinciper och sagoelement i sin framställning av det svåra. Efter en utförlig granskning av romanerna samt en jämförande analys kan konstateras att böckerna förvisso har många skillnader, men det finns också grundläggande budskap som är gemensamma. Böckerna skrevs i olika tider, av olika författare, den ena handlar om pojkar, den andra om en flicka, i den ena blir sagovärlden ”den nya verkligheten”, medan i den andra är sagovärlden något som förenas med verkligheten och existerar samtidigt. Men båda böckerna använder sagomotiv för att framställa och behandla död och sorg för barn, vilket pekar på att sagoberättande och sagoelement är något universiellt som kan utnyttjas av alla författare i alla tider.

Syftet med studien var dels att studera och jämföra hur politiker går tillväga för att övertyga väljarna att rösta på deras parti och dels att sätta uppfattningen om att politiker är dåliga på att svara på frågor och ofta avbryter en talare på sin spets genom att analysera avbrott och svar och icke-svar. Mer specifikt är det partiledarna för de största riksdagspartierna Stefan Löfven (S) och Fredrik Reinfeldt (M) som analyserats och jämförts. Tv-debatterna är från riksdagsåren 2012-2014 som är en intressant period i svensk politik då 2014 var ett supervalår med såväl europaparlamentsval som riksdagsval. För att få svar på frågeställningen om politikernas väg till övertygelse har jag använt metoden retorikanalys med utgångspunkt i partesläran, den retoriska arbetsprocessen. För att analysera den andra frågeställningen användes en samtalsanalytisk ansats, då avbrott, svar och icke-svar är viktiga delar i samtalsanalysen. Resultaten av retorikanalysen visade att på ett mer övergripande plan kan man, utifrån analysen dra slutsatsen att partiledarna använder många av de retoriska grepp som återfinns i partesläran. Även om det är svårt att sia om huruvida de har studerat retorik och har koll på begrepp inom retoriken, är det tydligt att de har en viss strategi för att övertyga väljarna att rösta på deras parti. Efter att ha gått in mer på djupet i partiledarnas retorik har jag kommit fram till vilka dessa strategier är och vilka retoriska grepp som de använder sig av. Utifrån parteläran har jag hittat aspekter som skiljer de båda partiledarna åt, hur de inleder, ger bakgrundsbeskrivningar, argumenterar och använder språket. När Löfven ofta inleder med något drastiskt, väljer Reinfeldt ofta att inleda med något aktuellt. Argumenten skiljer sig åt genom att Reinfeldt oftare argumenterar för sin egen politik medan Löfven med sin konfliktorienterade retorik inte sällan argumenterar mot alliansens politik. När det gäller Elocutio, stilen, språket och dess fyra dygder, att uttrycka sig korrekt, klart, konstfullt och passande har det visat sig att Reinfeldt uppfyller dessa dygder i större utsträckning än vad Löfven gör. Samtalsanalysen visade att det låg en sanning i uppfattningen att politiker ofta på olika sätt kringgår att svara på en fråga och avbryter såväl andra politiker som journalister. Nära hälften av frågorna besvarades inte och båda politikerna hade en tendens att avbryta andra politiker, dock mer sällan journalister. Till sist sammanfattades slutsatserna och bland relationen mellan journalister och politiker diskuterades med slutsatsen att journalisterna har en stor makt i samtalen, en makt som de emellertid inte utnyttjar till fullo.

Den föreliggande uppsatsen utgörs av en filologisk undersökning av den medeltida dikten Hertig Fredrik av Normandie i 1400-tals handskrifterna D3, också känd som fru Elins bok, och D4a, också kallad fru Märtas bok, samt en transkription i synoptisk form av Hertig Fredrik i dessa båda handskrifter. Målet med uppsatsen är att bidra till forskningsfrågan om handskrift D3 bör betraktas som oberoende av D4a, som Britta Olriks Frederiksens och Agnieszka Backmans aktuella undersökningar från 2006 respektive 2017 har visat. För att pröva deras resultat har en komparativ undersökning gjorts av Hertig Fredrik i D3 och D4a med avseende på att utreda, beskriva och analysera de textkritiska skillnaderna mellan texten i D3 och texten i D4a. Undersökningens resultat visar att Hertig Fredrik i D3 inte borde betraktas som en avskrift av D4a utan som oavhängig av denna. Därmed kan det konstateras att också texten Hertig Fredrik stöder Frederiksens och Backmans resultat som förespråkar D3:s oberoende från D4a. Studien visar dock att Hertig Fredrik i D3 är en förkortad version i jämförelse med D4a och D4.

F. Melius Christiansen (1871-1955) composed four larger choral works between 1917 and 1925. The Reformation Cantata, composed in 1917, commemorates the 400th anniversary of Martin Luther’s Protestant Reformation and the merger of three church synods into the Norwegian Lutheran Church of America. The cantata is scored for baritone, tenor, and soprano soli, chorus, and orchestra. Christiansen’s oratorio, The Prodigal Son, was composed in 1918. The performing forces include SATB soli and SATB chorus with orchestra or keyboard accompaniment. In 1922, Christiansen composed a multi-movement a cappella work for the St. Olaf Choir entitled Psalm 50. The Norwegian-American Centennial Cantata was written in 1925 in commemoration of the Norwegian immigrants who sailed to America and established their homes. The cantata is scored for soprano and baritone soli, mixed chorus, and orchestra. A general analysis of these four larger choral works was performed. This document, with structural analysis and historical background of selected works, is intended to provide conductors with insights into Christiansen’s repertoire. The literature selected displays the composer’s diversity of genres and compositional techniques. For each work, the document includes the identification of melodic and thematic material, musical examples, text sources, vocal ranges, and details regarding form.