Franchisetagares underlägsna ställning gentemot franchisegivare är ett ämne som varit föremål för diskussion under de senaste decennierna. Franchising är en affärsmodell som förenklat kan beskrivas som en samarbetsform mellan näringsidkare där franchisetagare, mot ersättning, får nyttja ett av franchisegivaren etablerat och beprövat affärskoncept. Syftet med denna uppsats har varit att utreda och analysera franchisetagares rättsliga skydd i Sverige och vilka avtalsrätts- liga begränsningar de ska behöva acceptera för att kunna utöva sin grundlagsskyddade frihet att bedriva näringsverksamhet. Franchising som samarbetsform förenklar möjligheterna att tillträda marknaden eftersom fran- chisetagare erhåller en rätt att nyttja ett redan etablerat varumärke. Därutöver kan franchiseta- gare åtnjuta stordriftsfördelar, vilket är en fördel som andra nystartade småföretag inte erhåller. Trots att franchise i regel sänker inträdesbarriärerna till marknaden är franchisetagare genom franchiseavtalet begränsade i sina möjligheter att expandera verksamheten. För att kunna ex- pandera till nya geografiska marknader och produktmarknader krävs att parterna kommer över- ens om det. Även om franchisetagare kan vara begränsade till en viss marknad kan marknads- uppdelning vara positivt eftersom det tillförsäkrar franchisetagaren en ensamrätt att i ett visst geografiskt område nyttja affärskonceptet. Avtalsfriheten är en del av näringsfriheten och är en central och grundläggande frihet inom avtalsrätten. Trots detta är inte avtalsfriheten någon absolut rättighet utan den kan begränsas med hänsyn till allmänintresset. Att maktförhållandet i franchiserelationer är ojämnt och att franchisetagares handlingsfrihet är mer begränsad än vid andra samarbetsformer följer av af- färsmodellens utformning. Att bedriva företag som franchisetagare påverkar bland annat fri- heten att styra verksamhetens inriktning och möjligheterna att fortsätta driva verksamheten efter att avtalstiden löpt ut. Trots att huvudregeln är att avtalsvillkor mellan näringsidkare inte ska jämkas kan det med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet vara motiverat att be- gränsa franchisegivarens avtalsfrihet med hänsyn till franchisetagares underlägsna ställning. Såväl på nationell som unionsrättslig nivå har det anförts att det finns ett behov av förstärkt skydd för franchisetagare. Bland annat har det ansetts finnas behov av ett utökat skydd vad gäller deras förhandlingsrätt, uppsägningsrätt och möjligheter att angripa oskäliga avtalsvillkor. I svensk rätt finns endast en franchisespecifik lag som infördes för att stärka franchisetagares ställning. Denna lag har dock aldrig tillämpats av allmän domstol och reglerar endast franchi- segivares skyldighet att lämna information innan ingående av avtal med franchisetagare. Likväl har den svenska lagstiftaren bedömt att det saknas behov av ytterligare reglering och att tvister kan hanteras inom ramen för befintlig lagstiftning. Dessutom har svenska domstolar varit för- siktiga med att oskälighetspröva avtalsvillkor mellan näringsidkare eftersom näringsverksam- het är ett medvetet risktagande. Trots detta har befintliga skyddsregler kritiserats för att vara innehållslösa och inte fylla något verkligt behov. För att lagstiftningen ska kunna konstateras vara proportionerlig och tillfredsställande bör den franchisespecifika regleringen samt franchi- setagares behov av utökat skydd ses över. / Franchisees inferior position towards franchisors is a topic that has been a subject of discussion for the past few decades. Franchising is a business model that can be simply described as a form of cooperation between business where franchisees, against compensation, can use a business concept established and proven by the franchisor. The aim of this essay has been to investigate and analyze the legal protection of franchisees in Sweden and which contractual limitations they should have to accept to be able to exercise their constitutionally protected freedom to conduct business. Franchising as a form of cooperation simplifies the opportunities to enter the market because franchisees receive a right to use an already known brand. In addition, franchisees can enjoy economies of scale, which is an advantage that other start-up small business do not receive. Although franchising generally lowers the entry barriers to the market, franchisees are limited in their opportunities to expand the business due to the franchise agreement. To be able to ex- pand into new geographic markets and product markets, it is required that the parties agree about it. Although franchisees may be limited to a certain market, market segmentation can be positive because it ensures the franchisee an exclusive right to use the business concept in a certain geographic area. The freedom of contract is part of the freedom to conduct a business and is a central and fun- damental freedom in contract law. Despite this, the freedom of contract is not an absolute right, it can be limited in consideration of the public interest. It follows from the design of the business model that the balance of power in franchise relationships is uneven and that franchisees free- dom of action is more limited than in other forms of cooperation. Conducting a business as a franchisee affects, among other things, the freedom to control the direction of the business and the possibilities of continuing to run the business after the contract period has expired. Although the main rule is that contractual terms between traders should not be equalized, considering the circumstances of the individual case, it may be justified to limit the franchisors freedom of contract regarding the inferior position of franchisees. Both at national and EU level, it has been argued that there is a need for enhanced protection for franchisees. Among other things, it has been considered that there is a need for extended protection in terms of their right to negotiate, right to terminate and opportunities to tackle unfair contract terms. In Swedish law, there is only one franchise-specific law that was intro- duced to strengthen the position of franchisees. However, this law has never been applied by a general court and only regulates the obligation of franchisors to provide information before entering into agreements with franchisees. Nevertheless, the Swedish legislator has assessed that there is no need for further regulation and that disputes can be handled within the frame- work of existing legislation. In addition, Swedish courts have been careful to test the unfairness of contractual terms between companies because business activity is a deliberate risk-taking. Despite this, existing protection rules have been criticized for being empty of substance and not fulfilling any real need. For the legislation to be found to be proportionate and satisfactory, the legal regulation as well as franchisees need for extended protection should be reviewed.

The purpose of the research is the analysis of the concept of bad faith in the sphere of trade marks from the perspective of a fair balance of different interests of the trade mark proprietor and other undertakings in the European market. On the one hand, the starting point of European trade mark law is the protection of exclusive rights conferred on the owner of a registered mark. On the other hand, Article 16 of the Charter of Fundamental Rights of the European Union guarantees the right to free access to the market. The research work analyses the scope of these conflicting rights and comes to the conclusion that the interests of trade mark law and market competition may have common ground despite different starting points between them. Bad faith behaviour in the market should also be assessed as an acute common issue. In that connection, the objective of the thesis is to examine how the balance of the interests is achieved in European trade mark legislation and in practice, whether this balance is fair when dealing with bad faith. Additionally, the thesis considers the issues of the definition of bad faith in European legislation and possible changes in the European trade mark system related to the concept of bad faith.

L’approche juridique de la notion de création est confuse. Elle est traditionnellement envisagée à travers les droits de propriété intellectuelle (droit d’auteur, brevet, dessins et modèles, etc.). Mais cette approche est insuffisante. Les droits fondamentaux permettent de s’en apercevoir. En effet, la création constitue à la fois une activité humaine (un acte créatif) et un objet de propriété (un bien créatif). L’acte créatif est garanti par la liberté de création. La nature de cette dernière demeure toutefois incertaine. Elle oscille entre un rattachement à la liberté d’expression ou à la liberté du commerce et de l’industrie. De plus, le test de proportionnalité conduit à examiner les limites de la liberté de création à l’aune des « lois du genre créatif ». Les droits fondamentaux invitent alors à dépasser la conception de l’acte créatif compris comme un message.Le bien créatif est protégé par le droit de propriété. Les droits fondamentaux conduisent cependant à remettre en cause la conception française des biens créatifs en soulignant davantage leur dimension économique. De plus, le test de proportionnalité implique de redessiner les limites du droit de propriété en tenant compte de ses fonctions sociales. En définitive, les droits fondamentaux brouillent la frontière entre le droit de propriété et le droit de la concurrence déloyale. / The legal approach to the notion of creation is vague. It is traditionally considered in the light of intellectual property rights (copyright, patent, design, etc.), but this approach is insufficient. Fundamental rights show us this. They let us distinguish between its different dimensions: creation as both a human activity (a creative act) and an object of property (a creative good). The freedom of creation protects and ensures the creative act. However, the nature of the former remains unclear. It fluctuates between falling within the freedom of expression and the freedom to conduct a business. Furthermore, the proportionality test leads to the limits of creative freedom being examined in terms of “laws of the creative type”. Fundamental rights then require us to go beyond the concept of the creative act as a message.The creative good is protected by property law. Fundamental rights, however, bring into question the French concept of a creative good by further emphasising their economic aspect. Moreover, the proportionality test means retracing the boundaries of property law by taking into account its social functions. Fundamental rights therefore blur the line between property law and unfair competition law.