Syftet med studien är att undersöka hur socialtjänstens stöd ser ut för barn med frihetsberövade föräldrar i Uppsala län. Studien ämnar även undersöka hur faktorer på mikro, meso och exonivå samspelar och vilken betydelse det har för dessa barn. Vidare syftar studien till att undersöka om socialtjänsten beaktar skydds- och riskfaktorer vad gäller barn med frihetsberövade föräldrar  Studien bygger på en kvantitativ metod och innefattar även kvalitativ del. Datainsamlingen har genomförts med en webbaserad enkätundersökning. Enkäten distribuerades till 109 socialsekreterare som arbetar med barnavårdsärenden i Uppsala län. Den kvalititativa delen består av en öppen fråga som avslutade enkäten. I analysen av underökningens resultat har vi använt oss av utvecklingsekologisk teori som kompletterats med begreppen skydds och riskfaktorer. Resultaten har även analyserats mot bakgrund av tidigare forskning. Resultaten visar att socialsekreterarna generellt har god erfarenhet av att arbeta med barnavårdsärenden och att de möter barn med frihetsberövade föräldrar i sin yrkesroll. De anser att barn med frihetsberövade föräldrar är i behov av specifika insatser men att insatser till målgruppen är mycket begränsade. Samverkan och samarbete mellan socialtjänst och andra myndigheter och organisationer är bristfällig vilket bekräftas av kommentarerna i den öppna frågan. Vidare belyser resultatet i enkäten hur barn med frihetsberövade föräldrar kommer till socialtjänstens kännedom. Resultaten säger dock inget om brister vad gäller anmälningsskyldigheten jämlikt 14 kap. 1 § Socialtjänstlag (2001:45) (SoL). Kommentarerna i den öppna frågan gav fördjupad information om brister i anmälningsskyldigheten. Där framkom att andra myndigheter och aktörer inte alltid anmäler till socialtjänsten att ett barn har en förälder frihetsberövad och att detta är problematiskt. Anmälningar från andra myndigheter och aktörer är en förutsättning för socialtjänsten ska kunna ge barnen det stöd och de insatser de är i behov av. Bland kommentarerna i den öppna frågan lämnas förslag på utvecklings- och förbättringsarbete för målgruppen. Här nämner socialsekreterarna bland annat stödgruppsverksamhet som exempel på insats. Genom vår undersökning har vi kunnat få en god beskrivning av hur socialtjänstens stöd ser ut för målgruppen i Uppsala län.

I min uppsats har jag genom en öppen och ostrukturerad intervju ämnat beskriva en persons erfarenheter och livsberättelser som utvisningsdömd och frihetsberövad asylsökande. Även fast hela personens liv omfattas i intervjun, har ett särskilt fokus legat på teman som berör personens bakgrund, hans resa från hemlandet, tiden i förvar samt hans nuvarande livssituation. I författandet av uppsatsen har jag använt mig av en narrativ metod med en livsberättelseansats, där de teoretiska och begreppsliga utgångpunkterna har varit: Anthony Giddens teorier kring modernitet och självidentitet. Erving Goffmans teorier kring stigma, social identitet och totala institutioner. Guy Standings och Isabell Loreys prekariatteorier. Uppsatsens resultat visar bland annat på att förvarstiden är psykiskt påfrestande vilket i informantens fall tydligast manifesterar sig genom en ständigt närvarande tristess. En tristess framkallad av identiskt utformade dagar innehållandes oföränderliga fysiska miljöer. Vad gäller tillvaron som asylsökande så präglas den första tiden av lättnad som sedan successivt övergår i känslor av frustration och väntan. En väntan och frustration som bottnar i ett liv av innehållslöshet, stagnation och nervositet. Resultatet visar även på att informanten upplever en viss misstro gentemot myndigheterna då han i kontakten med dessa ibland upplevt sig bli orättvist beskylld som kriminell eller som en lögnaktig snyltgäst. Under den period informantenen levde som illegal invandrare i Sverige upplevde han att han höll på att tappa kontrollen över sitt liv. Detta då för att han varken hade rättsliga möjligheter att stanna kvar i Sverige, samtidigt som resan tillbaka till hemlandet skulle innebära en potentiellt livshotande situation. Tillvaron som illegal invandrare innebar en känsla av att livet stannat upp och lagts på is, vilket kan liknas med en typ av existentiellt limbotillstånd. Förutom den bristande tillgången till fri rörlighet och resurser förspilldes även värdefull levnadstid som informanten upplever sig ha kunnat förvalta på ett mer konstruktivt sätt.

Bakgrund: Att bli frihetsberövad är en av de mest ingripande åtgärder som en stat kan utöva över den enskilde i ett modernt västerländskt samhälle. Sverige har under flera år fått kritik från både FN:s och EU:s tortyr kommittéer för det sätt personer som är häktade misstänkta för brott isoleras i häkte genom att åklagare ofta ålägger restriktioner som förhindrar den intagna att ha kontakt med anhöriga eller andra intagna. Personalen utgör den dagliga mänskliga kontakten för en intagen och blir således en viktig del av den intagnes tid på häktet. Det har länge varit känt att isolering har negativa effekter på en människa och att psykiatriska effekter av isolering kan ge bestående men. Lagstiftningen som reglerar häkten säger att de som arbetar i häkte skall visa särskild förståelse för de svårigheter som kan vara förenade med ett frihetsberövande och Kriminalvården har en vision att minska skadeverkningarna av isolering genom isoleringsbrytande åtgärder. Kriminalvårdens statistik från 2015 visar att endast 25 % av de som är häktade med restriktioner nås av dessa åtgärder. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur personer som varit häktade med restriktioner upplever kriminalvårdarnas stödjande respektive kontrollerande roll. Hur de som arbetar inom kriminalvården ser på sina arbetsuppgifter och de olika rollerna som de innefattar är ett tangerande område som studien också söker ökad kunskap om. Metod: Då syftet med studien och forskningsfrågorna söker ökad kunskap om subjektiva upplevelser av stödjande respektive kontrollerande roller i häktesmiljön har kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer använts. Resultat: Sammantaget var det små saker som upplevdes som betydelsefulla och stödjande av personer som varit häktade med restriktioner, dvs. intagna. Ofta genom handlingar som uttryckte omtanke och respekt från kriminalvårdarnas sida. Kriminalvårdarna i studien delade upplevelsen av att små saker spelar stor roll för en person som är häktad med restriktioner. Totaliteten och frekvensen av säkerhetsrutiner upplevdes som kontrollerande av tidigare intagna snarare än förekomsten av dem. Upplevelser av att känna sig som ett objekt och känslor av total maktlöshet var återkommande i intervjuerna med personer som varit häktade med restriktioner. Ökat säkerhetsfokus inom kriminalvården märktes av intagna och isoleringsbrytande åtgärder tenderar att bli en säkerhetsfråga för kriminalvårdare om personal behövs till annat. Vad det finns för resurser att tillgå för att bryta isolering skiljer sig från häkte till häkte och från dag till dag. Frivillighetsorganisationer, andlig- och sjukvård fyller här en viktig funktion. Under tiden som häktad med restriktioner såg tidigare intagna på kriminalvårdares arbetsuppgifter i första hand som de dagliga rutiner som är associerade med måltider, dusch och promenad. Dessa dagliga rutiner upplevdes av tidigare häktade som präglade av olika säkerhetsrutiner, något som kriminalvårdarna i studien bekräftade. Kriminalvårdarna upplevde inte generellt det som problematisk att inneha både en stödjande och en kontrollerande roll. Personer som varit häktade med restriktioner upplevde detta som mer problematiskt.

The aim of this study is to get a wider understanding regarding how social services handle cases with children of incarcerated parents. The study is based on interviews with seven social workers who all have experiences of some kind with these cases. The social workers were asked questions about what kind of support they could offer the children, what they found difficult in these cases and about how the childrens own wishes were taken in to consideration. The study shows that the social services in the municipalities were the interviews took place did not have any support that specifies on these cases although they often could offer some kind of general support. The majority of the social workers that were interviewed expressed a challenge in the fact that they did not have any specific guidelines or routines when it comes to these cases. Because of this some of the social workers thought the room for action was too large which they meant could obstruct the work when it comes to dealing with arising dilemmas. When it comes to children’s own wishes most of the social workers argued that when it is possible they try to listen and do the things the children want but also stressed that it is often a matter of the children’s age and maturity. The results of the study partly support the earlier studies, which considered these children as an forgotten group.

Syftet med studien var att undersöka hur individer upplevt ofrivillig isolering under tiden de suttit anhållna och/eller häktade. För att uppnå syftet har kvalitativ metod använts där sju deltagare har intervjuats genom semistrukturerad metod. Samtliga intervjuer har genomförts enskilt i cirka 60 minuter. Intervjuerna har spelats in och sedan analyserats. I analysprocessen har samtalen transkriberats, meningsbärande enheter klippts ut och sedan kondenserats. De kondenserade texterna har sedan kodats med öppen kodning och kategorier har tagits fram. Resultatet är indelat i de fyra teman Upplevelse under isolering, Stöd under isolering, Upplevelse efter isolering samt Stöd efter isolering vilka visar att deltagarna önskar att de fått stöd och hjälp i form av mer information om sina rättigheter i arresten/häktet, vad som händer och hur rättsprocessen går till. Vidare visar även resultatet att deltagarna upplevt negativ psykisk effekt under isoleringen som koncentrationssvårigheter och negativa känslor. Slutsatsen är att isolering påverkar individer samt att information är viktigt för att individer i isolering ska uppleva att de har kontroll över sin situation.

<p>Syftet med föreliggande uppsats var att undersöka om det fanns något arbete för barn till frihetsberövade och i så fall hur detta såg ut, på en kriminalvårdsanstalt och en socialtjänst i två kommuner. Fokuseringen i uppsatsen var dock barnen och deras situation. Metoden som användes var en kvalitativ fallstudie med fyra halvstrukturerade intervjuer. Informanterna utgjordes av två socialsekreterare och två kriminalvårdare. Resultatet analyserades utifrån relevanta lagrum samt tidigare forskning och litteratur. Slutsatsen var att anstalten hade börjat vidareutveckla arbetet för barn till frihetsberövade i samband med att barnombud tillsattes. Detta arbete var dock ännu inte tillräckligt utifrån ett barnperspektiv. Anstalten hade ännu inget omfattande samarbete med socialtjänsten men samarbetade vid behov. Fängelset uppfyllde lagrum och riktlinjer i viss mån men det fanns en del kvar att göra. Vidare kom vi fram till att socialtjänstens arbete för barn till frihetsberövade i stort sett var bristfälligt. Deras samarbete med kriminalvården var endast i ett inledningsskede. Socialtjänsten följde inte sitt lagstadgade ansvar då gruppen barn till frihetsberövade inte synliggjordes och ingen samverkan skedde gällande dem. Sammanfattningsvis konstaterades att socialtjänstens och anstaltens arbete med barn till frihetsberövade var otillräckligt men på väg att utvecklas.</p>

Syftet med föreliggande uppsats var att undersöka om det fanns något arbete för barn till frihetsberövade och i så fall hur detta såg ut, på en kriminalvårdsanstalt och en socialtjänst i två kommuner. Fokuseringen i uppsatsen var dock barnen och deras situation. Metoden som användes var en kvalitativ fallstudie med fyra halvstrukturerade intervjuer. Informanterna utgjordes av två socialsekreterare och två kriminalvårdare. Resultatet analyserades utifrån relevanta lagrum samt tidigare forskning och litteratur. Slutsatsen var att anstalten hade börjat vidareutveckla arbetet för barn till frihetsberövade i samband med att barnombud tillsattes. Detta arbete var dock ännu inte tillräckligt utifrån ett barnperspektiv. Anstalten hade ännu inget omfattande samarbete med socialtjänsten men samarbetade vid behov. Fängelset uppfyllde lagrum och riktlinjer i viss mån men det fanns en del kvar att göra. Vidare kom vi fram till att socialtjänstens arbete för barn till frihetsberövade i stort sett var bristfälligt. Deras samarbete med kriminalvården var endast i ett inledningsskede. Socialtjänsten följde inte sitt lagstadgade ansvar då gruppen barn till frihetsberövade inte synliggjordes och ingen samverkan skedde gällande dem. Sammanfattningsvis konstaterades att socialtjänstens och anstaltens arbete med barn till frihetsberövade var otillräckligt men på väg att utvecklas.

<p>The aim with the study was, that through a qualitative research approach, to examine in which way social services employees perceive information about children with incarcerated fathers and how they furthermore relates to the child's right to both parents in these situations. Seven interviews were implemented with social workers in the Stockholm County to obtain informa-tion on the following questions; how the children's needs are noticed at the social services, how employees discuss the child's right to their incarcerated father and which possibilities and obstacles social workers experience to promote contact between the child and the father. The ecology of human development theory was used in the analysis. The conclusions are that chil-dren with incarcerated fathers seldom is noticed at the social services as a result of inadequate cooperation between authorities but also due to whether the social services should be respon-sible for the children. Furthermore, children always have the right to maintain contact with their incarcerated father, with exceptions for situations where physical or sexual abuse have occurred. Social workers may contribute to contact by awarding a contact person, in cases where the mother is insufficient. Finally, individual assessments must always be done with considerations to the individual child.</p>

<p>Syftet med denna uppsats var att undersöka hur kontakten mellan barn och föräldrar ser ut, när föräldern sitter i fängelse. Efter en diskussion med de tilltänkta informanterna var det tydligt att det finns en problematik inom detta ämne. Forskningen ur barn-/föräldraperspektivet är tämligen bristfällig då studier gällande fängelseklienter och kriminalvård i synnerhet behandlar den intagne. Därför var det av intresse att ta reda på hur kontakten hanteras, det vill säga på vilket sätt alla inblandade parter agerar för att barnet skall få ha en så bra kontakt som möjligt med sin förälder trots att den inte har samma möjligheter som en fri förälder. Det fanns ytterligare aspekter inom ämnet som var av intresse, exempelvis att undersöka vad som händer i mötet och de positiva respektive negativa aspekterna av att kontakten fortskrider Slutligen var det viktigt att undersöka om, och i så fall hur, barnen påverkas av att ha en förälder som sitter i fängelse. </p><p>Med hjälp av kvalitativa intervjuer och observationer samt självrapporteringar genom nätbaserad interaktion, togs det reda på hur informanterna upplevde att kontakten mellan barn och deras frihetsberövade föräldrar såg ut och hur de ansåg att den hanterades. För att förstå alla inblandade parters perspektiv bestämdes det att fyra stycken intervjuguider som riktade sig till var och en av de olika kategorierna av informanterna utformades. Eftersom fyra olika perspektiv inkluderades blev svaren inte enhetliga utan många olika upplevelser framkom vilket gjorde det mycket mer intressant.</p>

The aim with the study was, that through a qualitative research approach, to examine in which way social services employees perceive information about children with incarcerated fathers and how they furthermore relates to the child's right to both parents in these situations. Seven interviews were implemented with social workers in the Stockholm County to obtain informa-tion on the following questions; how the children's needs are noticed at the social services, how employees discuss the child's right to their incarcerated father and which possibilities and obstacles social workers experience to promote contact between the child and the father. The ecology of human development theory was used in the analysis. The conclusions are that chil-dren with incarcerated fathers seldom is noticed at the social services as a result of inadequate cooperation between authorities but also due to whether the social services should be respon-sible for the children. Furthermore, children always have the right to maintain contact with their incarcerated father, with exceptions for situations where physical or sexual abuse have occurred. Social workers may contribute to contact by awarding a contact person, in cases where the mother is insufficient. Finally, individual assessments must always be done with considerations to the individual child.