The ability to maintain an independent living at higher age is closely linked to the physical function of an individual. The evaluation of the upper limbs, including the muscular strength of the shoulder, elbow or wrist has received little attention, yet arms are used in most daily tasks. The upper extremity physical performancecan be measured in several ways but none of them has the recognition to be theprimary method. The aim of this experimental study is to test the new devicedeveloped by Erik Almgren and assess whether this can be a valid tool to reliablyassess abduction shoulder strength. Fourteen healthy young subjects participated in this study. After placing in the left wrist the new device, they performed three types of tests: Full Range of Motion, Static measurements and Dynamic measurements. Three trials were done in each test with a recovery of 30 seconds. The results of the study showed that the Static measurements were similar to the ones obtained in previous studies in the past for both angles and force. For the first time, the study includes dynamic measurements of the moment of the shoulderjoint. Peak dynamic moments were found to be on average 6.43 N·m ± 1.00 N·mfor the females and 7.90 N·m ±2.33 N·m. This value is 6% lower than the test population’s average maximum static moments- result which in accordance withthe inverse relationship between force and velocity. The feasibility of this new device to be used outside a biomechanics lab has been proved, however, further research needs to be done in order to validate angles and measurements of the subjects. / Förmågan att uppehålla ett självständigt levnadssätt vid en högre ålder är näralänkat till den fysiska funktionen hos en individ. Utvärderingen av de övre armarna, däribland muskelstyrkan hos axlarna, armbågarna eller handlederna,har fått lite uppmärksamhet, trots att armarna används i många dagliga aktiviteter. Den övre extremitetens fysiska prestanda kan mätas på flera sätt men inget av dem har erkänts som det primära verktyget för underlag att kunna återvända till normal fysisk aktivitet. Målet med den här experimentella studien är att testa det nya verktyget utvecklat av Erik Almgren och at tvärdera om det kan bli ett gällande verktyg för att tillförlitligt kunna bedöma rörlig axel styrka. Fjorton friska och unga testpersoner deltog i den här studien. Efter att ha satt fast det nya verktyget på den vänstra handleden utfördes tre olika test: Fullt rörelseområde, statiska mätningar och dynamiska mätningar. Tre försök gjordes av varje test med återhämtningspauser på 30 sekunder. Resultatet av studien visade att de Statiska mätningarna liknade de som erhållitsi föregående studier för både vinklar och kraft. För första gången inkluderade studien Dynamiska mätningar av moment i axelleden.  Största dynamiska momentet var i genomsnitt 6,43 N·m ± 1.00 N·m för kvinnorna och 7.90N·m ±2.33 N·m för männen.  Detta värde är 6% lägre än populationens genomsnittliga maximala resultat för statiskt moment vilket överensstämmer med det inverterade förhållandet mellan kraft och hastighet. Möjligheten att kunna använda detta nya verktyg utanför ett biomekanisk tlaboratorium har bevisats, men ytterligare forskning måste göras för att validera vinklar och mätningar av försökspersoner.

Paganini's 24th caprice still remains to this day one of the most celebrated themes in classical music history. Many composers have used this theme to create variations and each composer attempted to produce stylistically unique variations on this piece. Hamelin's Variations on a Theme of Paganini stands out because his piece incorporates musical borrowing and many different composers' styles. His variations integrate music from different centuries, using pastiche and musical borrowing from figures such as Beethoven, Liszt, Brahms, Chopin, and Rachmaninoff. More provocatively, Hamelin's variations reach outside of Classical music, even adopting elements from salsa and friska. The spectrum of composers and styles included in this set are so radical and shocking that it creates a parody of not only Paganini's theme, but also the tradition of theme and variation pieces it has inspired. Due to its multiple variations juxtaposing extremely different styles, Hamelin's Variations on a Theme of Paganini presents the listener with a musical puzzle that is designed to invoke surprise. The juxtapositions of extremely different styles in these variations create disjointed variations with polystylism. The polystylism in this work diversifies his variations, while unifying these seemingly unbalanced movements through broad musical references. As such, both performers and listeners stand to benefit from a detailed, critical examination of the piece. I consider not just the musical sources themselves, but also the ways in which they interact, paying close attention to Hamelin's use of parody and humor.

Bakgrund: Medvetenhet om kropp och rörelse nämns ofta som en viktig fakor i att öka prestationsförmåga, undvika skador, nå högre livskvalitet och förbätta sjukdomstillstånd. Det har länge funnits ambitioner att förbättra rörelse genom ökad medvetenhet. Feldenkraismetoden är en metod för att förbättra rörelse genom förhöjd rörelsemedvetenhet och är förenlig med nutida vetenskap men förhållandevis lite empirisk forskning stöder metodens effektivitet. De flesta tidigare studier har varit på någon form av dysfunktion och ofta subjektiv upplevelse snarare än objektiva värden. Det har varit svårt för Feldenkraispedagoger att finna rätt mätmetoder för att utvärdera metoden. Syfte: Studiens syfte är att utvärdera effekten av träning för ökad rörelsemedvetenhet enligt Feldenkraismetoden på rörelse hos friska personer genom kvantitativ mätning. Metod: Friska kvinnor i en experimentgrupp (n=4, 30±7 år) och en kontrollgrupp (n=4, 26±2 år) testades med fem kvantitativa rörelsetester; one-leg standing balance, one-leg standing long jump, standing triple jump, star excursion balance test och upper quarter Y-balance test, innan och efter en intervention ledd av en auktoriserad Feldenkraispedagog där experimentgruppen genomgick tio träningsfällen enligt Feldenkraismetoden under fem veckors tid. Resultat: Signifikant förbättring (P≤0,05) i förhållande till både förtest och kontrollgrupp sågs vid star excursion balance test för vänster ben. Slutsats: Träning för ökad rörelsemedvetenhet enligt Feldenkraismetoden verkar kunna leda till förbättring i kvantitativt mätt rörelse hos friska kvinnor. Vidare forskning med fler deltagare är nödvändig för att bättre besvara hypotesen att träning för ökad rörelsemedvetenhet genom en intervention med Feldenkraismetoden leder till förbättrade resultat i de utvalda testerna hos friska personer. / Background: Awareness of body and movement is often mentioned as an important factor in increasing performance ability, avoiding injury, reaching a higher quality of life and improving conditions of illness. There has long been an ambition to improve movement through increased awareness. The Feldenkrais method is a method for improving movement through increased movement-awareness and is compatible with modern science. but comparatively little empirical research supports the methods effectivity. Most earlier studies have been on subjects with some form of dysfunction and often on subjective experience rather than objective measurements. It has been challenging for Feldenkrais-practitioners to find suitable ways of measurement for evaluating the method. Purpose: The purpose of this study is to evaluate the effect of training for increased movement-awareness according to the Feldenkrais method on movement in healthy subjects by quantitative measurements. Method: Healthy women in an experiment-group (n=4, 30±7 years) and a control-group (n=4, 26±2 years) were tested with five quantitative movement-tests; one-leg standing balance, one-leg standing long jump, standing triple jump, star excursion balance test and upper quarter Y-balance test, before and after an intervention where the experiment-group went through ten training sessions according to the Feldenkrais method during five weeks time. Results: Significant improvement (P≤0,05) in comparison to both pre-test and change in the control-group was seen for star excursion balance test of the left leg. Conclusion: Training for increased movement-awareness according to the Feldenkrais method seem to be able to improve quantitatively measured movement in healthy women. Further research with more participants is necessary to better answer the hypothesis that training for increased movement-awareness in accordance with the Feldenkrais method leads to improved results in the chosen tests in healthy persons.

Aim The aim for this present study was to investigate the acute metabolic response from intermittent resistance exercise during hypoxia, with the following research questions: (1) Are blood levels of lactate and glucose different between hypoxia and normoxia? (2) Does hypoxia induce higher lactate accumulation and pH reduction in the human skeletal muscle? (3) Is there a relationship between plasma-, blood- and muscle lactate? Method Eight healthy males (30 ± 2 years) performed 6 sets of unilateral leg extension on each leg (75% of 1RM) with randomized normoxic (20,9% inspired 𝑂2) and normobaric hypoxic (12% inspired 𝑂2) conditions. A total of 5 muscle biopsies was extracted from m. Vastus Lateralis (pre-, post exercise, 90-, 180min and 24h post exercise) during both normoxia and hypoxia trials, separated by one week for all participants. Blood samples were repeatedly taken with 20 min intervals. Heart Rate (HR) and saturation (𝑆𝑝𝑂2) were measured by a pulsoximeter during resistance exercise. Results No significant main effect was observed for blood lactate and glucose levels as well as the muscle lactate accumulation and pH between normoxia and hypoxia. However, pH in muscle showed a trend between the conditions post exercise where hypoxia reached lower levels in total (P=0.08). Significant correlations were observed for blood- and plasma lactate, where hypoxia showed a stronger relationship than normoxia (r=0.98 compared to r=0.87). Equal findings for the correlation of muscle- and plasma lactate showed an even greater coefficient value for hypoxia compared to normoxia (r=0.860 compared to r=0.59). Conclusion Summarized data indicated that no significant difference between hypoxia and normoxia was evident. Nonetheless, tendencies illustrate that hypoxia may alter the metabolic response slightly. However, further research is needed to draw a conclusion between the conditions. / Syftet med denna studie är att undersöka kroppens akuta metabola svar från intermittent styrketräning under hypoxi, med följande frågeställningar: (1) Skiljer sig nivåerna av laktat och glukos i blodet mellan hypoxi och normoxi? (2) Skapar hypoxi större laktatansamling och pH reduktion i människoskelettmuskeln? (3) Finns det en relation mellan plasma-, blod- och muskellaktat? Metod Åtta friska män (30 ± 2 år) deltog där deltagarna utförde 6 set unilateral benextension för varje ben (75% 1RM). Intermittent styrketräning randomiserades med hypoxi som utfördes med 12% syrgas och normoxi som bibehöll normal syrgasnivå (20,9% syrgas). Under två testdagar togs 5 muskelbiopsier från m. Vastus Lateralis (före-, efter träning, 90-, 180min och 24h efter träning) på vartannat ben per testdag. Hjärtfrekvensen och 𝑆𝑝𝑂2 mättes via pulsoximeter under träningen. Resultat Ingen signifikant huvudeffekt påvisades mellan hypoxi och normoxi för blodlaktat samt glukos, såväl som laktatackumulationen och pH värdet i muskeln. Muskel pH visade en trend där hypoxi efter styrketräning nådde lägre totalnivå än normoxi (P=0,08). Vidare observerades hypoxi att ha starka relationer mellan blod- och plasmalaktat jämfört med normoxi (r=0,98 vs. r=0,87). Större skillnad framgick för korrelationen mellan muskel- och plasmalaktat där hypoxi-försöket utgav starkare koefficient jämfört med normoxi (r=0,86 vs. r=0,59). Konklusion Sammanfattad data visar att hypoxi inte skapar större metabolisk respons vid intermittent styrketräning. Trots detta framkom tendenser som illustrerar att hypoxi kan påverka den metabola stressen under styrketräning. Däremot krävs vidare forskning för att kunna säkerställa effekten av hypoxi på kroppens metabola svar. / Ingår i Marcus Mobergs projekt: ”Resistance exercise under hypoxia and the acute molecular effects in human skeletal muscle