Sammanfattning Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka samband mellan några utvalda faktorer av betydelse vid förskrivning av fysisk aktivitet på recept (FaR) på hälso- och vårdcentraler i Sverige. Metod: En enkätundersökning genomfördes på 37 icke-privata hälso- och vårdcentraler i Malmö, Stockholm och Umeå. Totalt 241 enkäter besvarades av legitimerad personal med förskrivningsrätt av FaR. Studerade faktorer, uttryckta som enkätfrågor, var: förskrivarens kön, ålder, befattning, landstingstillhörighet, användning av FaR/FYSS, egen motion, FaR-utbildning, tidsbrist, riktlinjer, uppföljning, samarbete med friskvårdsaktör, FaR-ansvarig, hänvisning av FaR-patienter, kunskap i att motivera till fysisk aktivitet samt kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet. En webb-baserad enkät distri-buerades och samlades in via e-post och en pappersenkät användes på ett par hälso- och vårdcentraler. Resultatet från enkätundersökningen analyserades med chitvåtest och binär logistisk regression.  Resultat: Sannolikheten att förskriva FaR var signifikant sju gånger högre hos personal som visste vart de kunde hänvisa patienter med FaR-ordination i jämförelse med dem som inte visste vart hänvisning kunde ske. Vidare var sannolikheten att förskriva FaR signifikant fyra gånger högre hos personal med specifik utbildning om FaR i jämförelse med dem som inte hade någon FaR-utbildning. I undersökningen framkom även att förskrivning av FaR samvarierade signifikant med faktorerna befattning, landstingstillhörighet, samarbete med friskvårdsaktör/-er, riktlinjer från arbetsgivaren, kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet samt kunskap i att motivera patienter till fysisk aktivitet. Ingen signifikant samvariation sågs mellan förskrivning av FaR och följande faktorer: förskrivarens kön, ålder, användning av FaR/FYSS, egen motion, FaR-ansvarig, uppföljning samt om personalen avstår från att förskriva FaR pga att det förlänger patientbesöken. Slutsats: Vid arbete med FaR är det viktigt att skapa tydliga riktlinjer, samarbeta med frisk-vårdsaktör/-er, att personalen har kunskap om vilka sjukdomstillstånd som kan behandlas med fysisk aktivitet samt om motivation till fysisk aktivitet. Vi vill poängtera att det framförallt är viktigt att personalen är utbildad om FaR samt att de vet vart de kan hänvisa patienter med FaR-ordination i syfte att effektivisera FaR som arbetsmetod på hälso- och vårdcentraler i Sverige. / Abstract Aim: The aim of this study was to examine relations between selected factors significant to the prescription of Physical Activity Referral Scheme (PAR, Swedish: Fysisk aktivitet på recept, FaR) at health centers in Sweden. Method: A questionnaire study was carried out within 37 non-private health centers in Malmö, Stockholm and Umeå. A total of 241 questionnaires were answered by personnel authorized to prescribe FaR. Studied factors, expressed as questions in the questionnaire, were: prescriptors sex, age, profession, county council, the use of FaR/FYSS, personal exer-cise, FaR-education, lack of time, guidelines, follow-up, cooperation with preventive health care centers, FaR-coordinator, reference of FaR-patients, knowledge about how to inspire people to physical activity and knowledge about which conditions/diseases that can be treated with physical activity. A web-based questionnaire was distributed and collected through e-mail and a questionnaire in paperform was used at a couple of health centers. Results from the questionnaire were analysed with chi-square test and binary logistic regression. Results:  The probability to prescribe FaR was significantly seven times higher for personnel who knew where to refer FaR-patients compared to those who did not know where reference could be given. Further the probability to prescribe FaR was significantly four times higher for personnel with specific FaR-education compared to those who lacked FaR-education. The study also showed that FaR-prescription had significant covariation with the factors profession, county council, cooperation with preventive health care centers, guidelines from the employer, knowledge about what conditions/diseases that can be treated with physical activity and knowledge about how to motivate patients to physical activity. No significant covariation were found between FaR-prescription and the following factors: prescriptors sex, age, use of FaR/FYSS, personal exercise, FaR-coordinator, follow-up or if personnel refrain from prescribing FaR because it extends patient visiting-hours. Conclusion: When working with FaR it is important to create clear guidelines, cooperate with preventive health care centers, that the personnel has knowledge about conditions/diseases which can be treated with physical activity and motivation to physical activity. Above all we want to point out that it is important that the personnel is educated about FaR and that they know where to refer patients with FaR-prescription in order to make the working method more effective at health centers in Sweden.

With an aging population that suffers from comorbidity, healthcare is facing grand challenges. In order to meet the demand, digitalization is thought to be an opportunity. Digitalization of curative care, such as diagnostics and treatment, have been initiated and is today used and appreciated. Preventative care, on the other hand, has not been included in the digital adaptions to the same extent and there are few scientific studies within the area. Nonetheless, a further proactive care that meets patients and healthcare personnel are of interest to several actors. The Swedish Government has a vision that Sweden, in 2025, will be world leading within eHealth. For that to be possible, digital preventative care have to support and complete the preventative work that is performed today. The present study has investigated the attitude towards Connected Medical Devices for Prevention (CMDfP) within the primary care. By a mixed-methodology including questionnaires, the opinions of 24 health center personnel and 17 patients prescribed with Physical Activity on Prescription (PAP) were collected and analyzed. The results show that health center personnel are willing to prescribe connected eHealth devices for prevention and patients are willing to use the devices prescribed. Additionally, among the respondents there is a belief that CMDfP could facilitate in order to increase the adherence to PAP without any major impact on the personnel's workload. By digitalizing preventative care, it is possible that people will be able to live healthier and therefore not require care to the same extent as today. Reasons to the possible results are that digital tools within curative care have been shown to generate positive outcomes to chronically ill patients that utilize home care. Additionally, studies of preventative care have generated positive outcomes to the health of the population in several countries. It is therefore likely that the combination, digital preventative care, would be rapidly relished. These thoughts align with the positive results on attitudes of this study. Before CMDfP could be prescribed to patients, pilot studies have to be performed and new work routines including reimbursement models, have to be established within healthcare. These are all areas of future work within medical engineering. / Med en åldrande population som lider av samsjuklighet, står hälso- och sjukvården inför stora utmaningar. För att möta behovet är digitalisering en möjlighet. Digitalisering av åtgärdande vård, så som diagnostik och behandling, har redan påbörjats och är idag uppskattat. Preventiv vård har, å andra sidan, inte varit inkluderad i den digitala utvecklingen och därav saknas det vetenskapliga studier inom området. Dock är en mer proaktiv vård av stort intresse för flera aktörer. Sveriges regering har en vision att Sverige, år 2025, ska vara världsledande inom eHälsa. För att detta ska vara möjligt måste digital preventiv vård möta och komplettera det preventiva arbete som bedrivs idag. Denna studie har undersökt attityderna till Uppkopplade Medicinsktekniska Hjälpmedel för Prevention (UMHfP) bland primärvården. Genom en metod som inkluderat enkätundersökningar, inhämtades och analyserades attityden av 24 personer från personalen på vårdcentraler och 17 patienter med Fysisk Aktivitet på Recept (FaR). Resultaten visade att primärvårdspersonal är villiga att förskriva UMHfP och att patienter vill använda de hjälpmedlen som förskrivs. Dessutom har respondenterna tro att UMHfP kan underlätta att förbättra följsamheten till FaR utan att påverka personalens arbetsbörda nämnvärt. Genom att digitalisera den preventiva vården är det troligt att befolkningen kommer få ett hälsosammare leverne och därför inte behöva vård i samma utsträckning som idag. En anledning till detta är att digitala hjälpmedel för åtgärdande vård har visat sig vara positivt för kroniskt sjuka patienter som hemsjukvårdas. Dessutom har studier inom preventiv vård indikerat flera positiva konsekvenser för invånares hälsa världen över. Det är därför troligt att digitala hjälpmedel i kombination med preventivt arbete snabbt kommer bli uppskattat. Dessa spekulationer sammanfaller väl med det positiva resultatet från denna studie. Innan UMHfP kan förskrivas till patienter måste pilotstudier genomföras och nya arbetssätt inklusive betalningsmodeller måste införas i hälso- och sjukvården. Detta är kommande arbeten inom medicinsk teknik.