No description available.

<p>Bilagor: 1 partitur, 1 CD</p>

The purpose of this thesis is to examine the differences and similarities between the original version and an easy-to-read version of Selma Lagerlöfs novel Gösta Berlings saga. The method used is close reading of the two versions and thereby analysing descriptions of the environment, descriptions and psychological depth of the protagonist, missing chapters and changes of the plot. The results show that 21 chapters along with large parts from some of the remaining chapters are missing in the easy-to-read version due to not being necessary to the main story line. An alteration has been made in order to make the story line chronological. The use of invocation and personification of nature by Lagerlöf are missing in the easy-to-read version. There is also fewer details mentioned about the environments in the novel, which is resulting in the reader having to fill in the gaps on his own. The descriptions of the protagonist are few and over all quite similar, though some details are left out in the easy-to-read version and some clarifications have been made. There is a bigger difference between how thoughts and feelings are described in the texts, resulting in Gösta being a round and dynamic character in the original version and somewhat more flat and static in the easy-to-read version. These differances effect how a classroom discussion might be implemented, since the teacher must adjust the conversation so that it may be relevant for all participants.

Uppsatsen belyser, utifrån en definition av dekadens som litteratur som står i förbindelse till den litterära sekelslutsströmningen och tematiserar förfall och mörker, det dekadenta i Gösta Berlings saga. De tydligaste dragen av dekadens som romanen uppvisar är den estetiska synen på döden, livsledan och den grumlade lyckan. Analysen visar att dekadenta motiv och stildrag uttrycks i och genom berättarens person och att berättaren innehar mycket av det som en dekadenspoet tillskrevs, samt att Selma Lagerlöf medvetet använder sig av det dekadenta för att framhäva och förena motsägelser. De dekadenta dragen som analyseras, är utöver döden och livsledan det gränsöverskridande, såsom berättarens könstillhörighet, hennes ålder och hennes relation till fiktionen och verkligheten. Berättarens dödslängtan, hennes beskrivning av döden som en vän och dödens estetik har lyfts fram. Hur berättaren medvetet väljer bort den rena lyckan och nöjer sig med en grumlad lycka blir tydligt. Även idén om det samhälleliga, mänskliga och kulturella förfallet är närvarande verket igenom. Dessutom hittas likheter med de franska dekadenterna i synen på poesin och konsten. Estetiseringen av döden, samt betoningen av att njuta av det hemska och fasansfulla går också väl i linje med dekadenspoesins teman. Alla dessa dekadenta drag finns närvarande i skådeplatsen, handlingen, i karaktärerna och framförallt hos berättaren. Samtidigt antyds en inspirationens himmel som pekar på ljus. Berättarrösten kan definieras som en dekadensens röst som framhäver livsledan, varur en livslängtan föds, och den grumlade lyckan, som innebär ett omfamnande av livet som det är.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur huvudkaraktären i Selma Lagerlöfs debutverk Gösta Berlings saga gestaltas. Fem olika kapitel har valts ut på grund av att de är mest utmärkande för Gösta Berlings karaktärsgestaltning och utveckling. Som teoretiskt underlag använder jag mig av Shlomith Rimmon-Kenans karaktärsindikatorer som appliceras på varje utvalt kapitel och diskuteras i fem olika textanalyser. Ambitionen är att få en tydligare bild av en fascinerande, motsägelsefull och abstrakt karaktär. Resultatet tyder på en rik karaktärsgestaltning med karaktärsdrag som följer en utveckling från svag till stark där etiskt ansvar ställs mot estetiskt leverne. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2023-05-30</p>