The aim of this study is to examine how teachers view their teaching in civics in vocational programmes. The question formation are: in what extent civic teachers choose to connect the subject with the student’s future profession. Also how the teaching conditions in civics differ between vocational- and pre-university programmes. Lastly the study examines how the teachers experience that their teaching in civics has change since the upper secondary school reform in year 2011. The data was collected through nine interviews with teachers in civic who teach at vocational programmes in Jönköping municipality. The two theories used in the study is the motivational process and Kolbs learning styles. The result show that all the teachers choose to connect their subject with the students’ future profession. But in which extent the teachers choose to do it differs, depending on student’s wishes and the possibility of doing natural connections between the subject and the profession. The terms that differ between vocational- and preuniversity programmes civic lessions are the student’s motivation and how the students learn the best. The biggest change after GY11 is that the teacher’s feel that they have less time but as much material as before. They think it’s harder to do all the different parts of the course because they don’t have enough time. It’s also harder to individualize. The result consistently show that the teaching are most effected by which type of group the students consist of.

I de den nya läroplanen för gymnasieskolan GY11 blir historieämnet dels gymnasiegemensamt, det vill säga obligatoriskt, och dels delas det in i två olika kurser. 1a1 för de yrkesförberedande programmen och 1b för de studieförberedande programmen. Syftet för denna undersökning är att se vilka skillnader som finns mellan olika läromedel för de två olika inledande gymnasiekurserna i historia. Speciellt fokus läggs vid att jämföra de olika böckerna inom samma förlag. En textanalys görs av hur de hanterar epokbegreppet och tydliggör epokindelningen, hur de hanterar källkritik och hur de presenterar den franska revolutionen. Dessa delar har valts för att de av olika skäl kan tänkas ge en representativ bild för hur läroböckerna skiljer sig åt. De olika läromedlen skiljer sig på ett flertal punkter. De kanske viktigaste skillnaderna ligger i faktaanalysen och mängden information som de erbjuder, där texterna för 1b-kursen går djupare i sin analys och ger mer detaljerade beskrivningar av det som presenteras.

Syftet med denna uppsats var att undersöka tydligheten i den tidigare kursplanen för Svenska A i Lpf94 och den nya kursplanen för Svenska 1 i Gy11 i en jämförande studie samt att undersöka hur svensklärare på gymnasiet upplever skillnader i tydlighet i kursplanerna för Svenska 1 och Svenska A. Den valda metoden för studien var komparativ textanalys och kvalitativ intervjustudie där tre gymnasielärare ingick. Resultatet för studien visade att kursplanen för Svenska 1 är något tydligare gällande disposition, kravformulering och innehållsbeskrivning av kursen. Båda kursplanerna visar på exempel på vaga formuleringar som lämnar utrymme för tolkning. Lärarnas uppfattning av kursplanerna är att kursplanen för Svenska 1 är något tydligare än kursplanen för Svenska A samt att arbetet med betygsättning och bedömning kommer att underlättas i och med den nya kursplanen Svenska 1.

Uppsatsen fokuserar på läroplanen Gy11:s syftesformulering att svenskämnet ska ”leda till att eleverna utvecklar förmåga att använda skönlitteratur […] som källa till självinsikt.” Frågor den vill besvara är hur man som pedagog kan integrera detta syfte i undervisningen och vilka förutsättningar pedagoger faktiskt har att göra detta utifrån läroplanen Gy11. I uppsatsen finns också ett resonemang om mätkultur och bedömning. Utifrån bland annat Moira von Wrights och Bert J.J. Biestas diskussioner kring unikhet och intersubjektivitet visar resultatet att pedagoger bland annat kan integrera syftet genom deliberativa samtal, genom att lära via litteratur och genom att arbeta med texter som slår an och utmanar elever. Resultatet ställs emellertid mot Gy11:s krav att undervisningen i större utsträckning ska inriktas mot kunskaper om litteratur och elevers prestationer.

Syftet med denna studie är att skapa ett underlag och sammanställning till vad som kan utgöra en utbildningsbok som kan följa elever som går transportteknisk inriktning av fordonsprogrammet i GY11. En elev som genomgår en gymnasial utbildning för att bli yrkeschaufför får, under förutsättning att eleven klarat av utbildningen och bedöms lämplig, med sig ett antal körkortsbehörigheter samt särskilda förarbevis eller yrkesbevis. Dessa olika körkort och bevis är nödvändiga för att eleven ska med laglig rätt få utöva sitt arbete efter genomgången utbildning. Det är också nödvändigt för att eleverna ska kunna möta branschens krav och för att de ska bli anställningsbara. I skolans vardag är dokumentation ett naturligt inslag och hur mycket den tar av lärarens tid är olika beroende på typ av utbildning. Det som står helt klart är att läraren måste dokumentera elevens olika framsteg. Undersökningens slutresultat strävar efter att få fram förslag till ett dokumentationssystem som kan hjälpa läraren i arbetet med dokumentation. Undersökningen genomfördes med hjälp av dokumentanalys som metod. Dokumentanalys är ett verktyg för att ta del av offentlig information på ett alternativt sätt till att läsa det från pärm till pärm. . Denna metod hjälper till att plocka ut de viktigaste komponenterna i det önskade ämnet och underlättar sammanställning av information. Denna rapport innehåller ett förslag till ett dokumentationssystem som klarar kraven på dokumentation från Skolverket, Transportstyrelsen och TYA(Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd) inför nya GY11. Materialet i denna rapport är ej ännu testat i praktiken. Efter praktiska test bör en utvärdering ske av dokumentationsförslagen som presenteras i rapporten för att se om förändringar behöver göras. / The purpose of this study is to create a foundation and a summary to what could be an education book which can follow those students attending the vehicle program with direction of transport engineering in GY11. A student who is attending a high school education to become a professional driver gets, under the condition that the student completes the education, a number of different driving licenses and professional certificates. These different licenses and certificates are necessary for the student to possess for a legal reason in their future line of work. These certificates are also necessary for the students to be able to meet the business demands and to make the students attractive to the business market. In the school world, documentation is a natural element and the amount of time that is possible for the teacher to dedicate to documentation is depending on the kind of education. What is perfectly clear though, is that teachers must document their students’ progresses. The essence of this study is to create suggestions for a tool to help the teacher in his or her daily work with documentation. The study was made with the help of document analysis. Document analysis is a tool for getting hold of public information as an alternative to be reading it page by page. This method defines the major facts in the actual topic and simplifies the compilation of information.  The result of this study contains suggestions of documentation opportunities which could live up to the demands from Skolverket, Transportstyrelsen and TYA (the board of transport and professional environment unions) in the new GY11. The material in this study has not yet been tried in real life. After practical tests an evaluation of the documentation suggestions in the report should be done to discover if any changes are necessary.

Denna rapport beskriver vårt arbete med att framställa en lärobok för GY11 inom inriktningkarosseriteknik. Läroboken ska ses som en introduktion till yrket bilskadereparatör.

Syftet med denna uppsats är att studera litteraturläsningens utrymme och status i nuvarande kursplaner i svenska och i förslget på nya kursplaner i svenska i GY11, hur detta tolkas av gymnasielärare i svenska samt hur den moderna forskningen återspeglas i de olika kursplanerna. I studien används teorier kring hur skönlitteratur kan fungera som kunskapskälla och tidigare forskning om litteraturläsning och svenskämnets kursplaner. För att uppnå syftet genomfördes en komparativ textanalys av nuvarande kursplaner i svenska och förslaget på nya kursplaner i svenska och kvalitativa intervjuer med fyra gymnasielärare i svenska. Undersökningsresultatet jämfördes sedan med vad som framkommit inom modern litteraturteori. Resultatet av textanalys och intervjuer visar att GY11:s kursplaner i svenska är formulerade på ett tydligare sätt och att kraven är skärpta för vilka kunskaper som ska uppnås med litteraturläsning. Resultatet visar även att modern litteraturteori finns återspeglad i olika grad beroende på vilka värderingar som finns hos den som läser kursplanerna. Lärare har olika sorts "glasögon" som bland annat har att göra med synen på svenskämnet. / 2010ht4728

Hösten 2011 infördes en ny gymnasiereform i Sverige (GY11) och förutsättningarna på gymnasienivå förändrades. Eleverna ska nu välja mot en yrkesförberedande eller studieförberedande examen redan i årskurs nio. De gemensamma kärnämnena har minskat, möjligheter att läsa in högskolebehörighet på yrkesförberedande program har förändrats och det har tillkommit två nya examensformer. Skolan har, i Sverige, under de senaste två seklerna förändrats, både inom organisationen och gentemot samhällsförändringar. Skolan har under åren haft många olika uppdrag, bland annat som kunskapsförmedlare, förvaringsplats och producent av arbetskraft. Under det senaste seklet har skolan även använts som sortering av människor från olika klasser i samhället. Tidigare fanns det en skola för arbetarklassens barn och en för högre klassers barn och skolans uppdrag var att sortera eleverna till rätt plats i livet. Under efterkrigstiden, och fram till 2000-talet, gjordes strukturella förändringar av skolan för att minska den sociala snedrekryteringen till högre utbildningar och gymnasieskolan gjordes om. Det som nu, år 2011, skett är en förändring i motsatt riktning. Även om skolpolitiker eller partier inte talar om sortering handlar det om att vissa sociala klasser har andra förutsättningar att ta till sig och utnyttja, utbildning på olika sätt.   Denna uppsats handlar om den nya gymnasiereformen (GY11) och huruvida valet till gymnasiet påverkas av elevernas sociala bakgrund. Uppsatsen handlar även om gymnasiereformens historiska kontext och hur de förändringar som gjorts har påverkat den sociala sorteringen. Resultatet av undersökningen visar att det finns en viss social skillnad mellan de ungdomar som valt att gå på ett studieförberedande program och de som valt att gå på ett yrkesförberedande, både efter gymnasiereformen 2011 men även före. Jämförelser med tidigare studier visar att det är svårt att dra några slutsatser om eventuella skillnader då resultatet visar det samma. Många elever som kommer från en högre social bakgrund väljer oftast att gå på ett studieförberedande program, såsom naturvetenskapligt eller samhällsvetenskapligt. De elever som istället kommer från en lägre social klass, och kanske då även med ett mindre kulturellt kapital, väljer oftare att gå på ett yrkesförberedande program. Undersökningen visar även, i koppling till tidigare forskning och teori, att valet till gymnasiet görs i en kontext, en kontext eleverna allt som oftast känner sig hemma i.

Undersökningens avsikt var att vinna kunskap om hur gymnasielärare förhåller sig till lanseringen av begreppet entreprenörskap i skolan. Uppsatsen klarlägger och systematiserar hur lärare beskriver innehållet i begreppen entreprenörskap och entreprenöriellt lärande och fördjupar sig även i hur lärarna ser på upprinnelsen till begreppens lansering i den svenska skolan. Undersökningen gör även en analys av möjliga entreprenöriella undervisningsmetoder samt de olika undervisningsrelaterade problem som lärarna anser att dessa metoder kan ge upphov till. Åtta kvalitativa intervjuer genomförda på en gymnasieskola i norra Sverige utgör basen för undersökningen. Studien nyttjar en abduktiv förståelseansats vilket betyder att analysen av det empiriska materialet kännetecknades av en pendelrörelse mellan en induktiv ansats och en deduktiv ansats. I arbetets resultatdel slås bland annat fast att begreppet entreprenöriellt lärande av lärarna ses som ett verktyg för undervisning i entreprenörskap. Det framgår även som tydligt att entreprenörskap främst sätts i samband med företagande och/eller kreativitet. Begreppet entreprenöriellt lärande uppfattas i sin tur som mer diffust och mindre värdeladdat än begreppet entreprenörskap. De undervisningsmetoder som lärarna ansåg vara förknippade med entreprenörskap betonade främst antingen undervisningsstrategier/undervisningsinnehåll eller undervisningsstruktur/undervisningsform. Med utgångspunkt i intervjupersonernas svar var det möjligt att klargöra att entreprenörskap, utifrån ett skolperspektiv, inte bör ses som något nytt. Samtliga lärare i undersökning utgick från redan befintliga tillvägagångssätt när de beskrev metoder för entreprenöriell undervisning. I och med att lärarna uppfattade att svagare elever, som av olika anledningar ofta kan ha svårare att finna kreativitet och initiativförmåga, som de elever som har svårast med den typ av undervisning som lärarna sätter i samband med entreprenörskap, klargör uppsatsen även att det är svagare elever som får störst problem med entreprenörskapsundervisning. De problem som lärarna ansåg att entreprenöriell undervisning kan resultera i sträckte sig sammantaget från elevorienterade problem till lärar- och skolorienterade problem. Allt som allt uppfattar lärarna att det är partipolitiska beslut och en övergripande samhällsutveckling som legat till grund för lanserandet av entreprenörskap i den svenska skolan. Denna slutsats sätter uppsatsen i samband med övergripande samhällsteoretiska uppslag av Manuel Castells och Richard Florida.

I denna litteraturstudie undersöks det om läroböcker inom religionskunskap stämmer överens med läroplaner. Sex läroböcker studeras, tre läroböcker som är anpassade för läroplanen Lpf94 och tre läroböcker anpassade för läroplanen Gy11. Studien begränsas till hur världsreligionerna presenteras i läroböckerna och perspektiven som studeras närmare är kvinnans betydelse, traditioner samt trosuppfattningen/gudsbilden. Studiens syfte var att se hur författarna väljer att presentera världsreligioner samt hur mycket varje världsreligion får ta plats i läroböckerna. Detta har jämförts med vad respektive läroplan säger om kursen religionskunskap. Studiens metod består av en kvalitativ metod med stöd i den hermeneutiska vetenskapsteorin.   Resultatet visar att det är stor skillnad på hur författarna i de olika böckerna väljer att presentera världsreligionerna utifrån de valda perspektiven. Kristendomen får ta mer plats i läroböckerna och detta beror troligtvis på att kristendomen har en speciell ställning i läroplanen och den svenska skolan. Resultatet visar också att de böcker som anpassats utifrån Gy11 stämmer i högre grad mer överens med läroplanen jämfört med de böcker som skrivits utifrån Lpf94.