No description available.

I Gamla Uppsala har det förekommit arkeologiska utgrävningar i omgångar i flera år och decennier då platsen är känd för att ha varit bebodd så långt bak i tiden som järnåldern. Den senaste utgrävningen utfördes i samband med bygget av en järnvägstunnel som är en del av Ostkustbanan. Arkeologiska utgrävningar har delvis syftet att ta reda på hur folk har levt på en plats dvs. vilka grödor som odlades, vilka redskap som användes osv. För att få fram information från förhistoriska boplatser använder arkeologerna sig av olika metoder. En av dessa metoder är makrofossilanalys. Makrofossilanalys går ut på att fröer av bland annat sädesslag och ogräs extraheras, kvantifieras och artbestäms. Denna metod har legat till grund för detta projekt i syfte att funktionsbestämma tre hus från en järnåldersboplats i Gamla Uppsala. Metoden visade sig vara väldigt användbar i detta projekt då resultatet i viss utsträckning har kunnat användas för funktionsbestämning men det blev uppenbart att metoden enbart ger antydningar och fungerar bäst i kombination med andra metoder exempelvis fosfatanalys i en kombination med en tolkning av det övriga arkeologiska materialet. / There have been several excavations in Old Uppsala over the years and decades since the area has been inhabited since the Iron Age. The most recent excavation took place in connection with the construction of a railway tunnel, which is a part of the East Link project. The object of an archaeological excavation is to obtain information about the way in which previous civilizations lived in a specific location, what kind of crops were cultivated, what kind of tool were being used, and so forth. In order to obtain information about prehistoric settlements, archaeologists use a variety of different methods. One of these methods is called macrofossil analysis. By using macrofossil analysis, seeds and cereals, in the shape of macrofossils, can be extracted from soil samples. By analysing macrofossils, it is possible to obtain information about buildings and thereby establishing their purposes, for instance residence, barn, and so forth. In this thesis work, macrofossil analysis was used as a way to establish the different functions of three buildings from an Iron Age settlement in Old Uppsala.

Denna uppsats ämnar analysera den process och de kulturmiljövärden som bidrar till att aktörer identifierar platsen Gamla Uppsala som ett kulturarv, samt vem av aktörerna som besitter tolkningsföreträde av platsen. För att möjliggöra denna undersökning, har samtalsintervjuer, granskning av rapporter och dokument, samt inventeringar av landskapet, ansetts utgöra lämpliga metoder för att besvara frågeställningarna. Svaren som framkommit i samband med studien pekar på att det finns en övergripande tanke om platsen som historiskt viktig, samtidigt som det även råder skiljaktigheter mellan vilka specifika kulturmiljövärden respektive aktör betonar. Kulturmiljövärdena beror även på aktörernas framställning av kulturarvet som något abstrakt eller fysiskt påtagligt. Resultatet av de två sista frågorna kan beskrivas utifrån att det finns ett tolkningsföreträde på platsen, som kan kopplas till politiska prioriteringar och ramverk, men även ekonomiska tillgångar. Dessa faktorer är i sin tur beroende av olika internationella, nationella och lokala kontexter, som påverkar de olika aktörernas möjligheter till inflytande över Gamla Uppsalas utformning.

No description available.

The intent with this paper is to investigate the medieval habitation in central Old Uppsala. This time-period has over the years been neglected. Therefore I wish to summarize and ana-lyze the medieval habitation to see what can be said about its continuity, and also to investi-gate why it is located in certain areas. Due to the amount of source material I have limited my investigation area to the central Old Uppsala. It is possible that this limitation will affect the result of the research but without the limitations the investigation area would have been too large to handle. The source material has been collected from excavation reports and the summarized. My theory is material culture and material agency. It is the material culture that I analyze. The result of the investigation is that it is possible to see a continuity of the habitation in the area but that it’s hard to get an exact date on many of the structures. One of the reasons for this is because of how the medieval time period have been handled by archaeologist. As to where in the landscape the buildings have been placed there seem to be some places that have been avoided and others that have a long continuity of buildings over time. / Gamla Uppsala - framväxten av ett mytiskt centrum

Gamla Uppsala is a spectacular area filled with archeological remains dating back to the Iron Age. There have been several excavations in the area, the biggest one carried out between 2012 and 2013 with the construction of a tunnel that is a part of the railroad Ostkustbanan.An important tool in understanding the Iron Age civilization in Gamla Uppsala is to know what houses were used for. This is where a method called macrofossil analysis can be used with great success. By analyzing earth samples from postholes, graves, wells and hearths macrofossils like seeds and slag can be found and used to interpret a house based on the material.This study is going to use samples that were not prioritized during the excavations for the analysis in order to answer what function these houses had.The macrofossil analysis conducted during this study showed a lot of fresh seeds but also charred material that consisted mostly of grain seeds. An interpretation of the houses using the material found within the earth samples was made and the postholes was likely dwelling houses.Hopefully this study can contribute to a further understanding of Gamla Uppsala during the Iron Ages.

Gamla Uppsala är en plats som har haft stor betydelse för människan under en väldigt lång tid, både religiöst och kulturellt. Detta arbete syftar på att ta reda på vilka geologiska förutsättningar Gamla Uppsala hade för att kunna bli en så storslagen och viktig plats under så många år. Den senaste istiden, som lämnade kvar ett stort hav, gjorde att Gamla Uppsala inte kom ovanför vattenytan förrän ungefär 3000 år sedan. Arbetet beskriver hur landet steg upp ur havet, och hur människan för första gången tog sig dit, för att sedan börja använda marken, och skapa ett samhälle. För att få en mer komplett förståelse för hur samhället utvecklades religiöst och kulturellt har det studerats för att utreda varför Gamla Uppsala tappade sin status, och hur Gamla Uppsala storhetstid tog slut kring år 1200 e.Kr. Utöver detta har en modell tagits fram, för att kunna avläsa vattennivån vid en specifik tid. Med hjälp av denna modell har ett antal kartor tagits fram som visar den vattennivåändring som gav förutsättningar för kulturhistoriska utvecklingen.

This thesis analyses the carbonised remains of the great hall building in Gamla (old) Uppsala, Sweden, which burnt down sometime between 7th to 8th century AD. It is easily assumed that the people of Gamla Uppsala, who lived in one of the most important central places in Iron Age Scandinavia, had both the economy and power to build a most spectacular hall. Previous research on halls has focused on architectural changes as well as the power and rituals such buildings might have represented. However, no previous Swedish archaeological studies have discussed the quality of construction wood as an indication of a well-built hall building. Wood can rarely be analysed in-depth as it is most often decomposed, or only a few charred pieces remain from the constructions. The hall in Gamla Uppsala provides an unusually large amount of charcoal remains. Therefore, an anthracological analysis is used in this thesis to discuss the quality of the hall construction based on the choice of timber. The purpose of this thesis was to identify what kind of wood the builders used to construct the great hall, how much timber and time it would take to build the 50 m long hall building and if the required timber could be found in the area surrounding the hall. The purpose was also to try to identify whether the construction wood was of good quality. The results show that the large timbers were of scots pine (Pinus sylvestris), and the wattle walls were made of juniper branches (Juniperus sp.). The great hall required at least 6250 scots pine trees, which is 4–5 hectares of clear-cut logging. As the landscape at Gamla Uppsala mainly consisted of large open fields, there were not enough trees that would grow locally to get this amount of timber for the hall. Junipers would, however, grow in the open landscape, and the builders would have gathered a minimum of 3600–5300 branches for the wattle walls. It would have taken around four months or less to build the hall, not including the time it would take to prepare the building material. The identified construction materials suggest that the timber was carefully chosen for the great hall building in Gamla Uppsala. / I denna uppsats har förkolnat virke analyserats från hallbyggnaden på kungsgården i Gamla Uppsala, som brann ner någon gång mellan 600- och 700-talet e.Kr. Det är lätt att anta att människorna i Gamla Uppsala, som då bodde i en av järnålderns viktigaste centralplatser, hade en tillräckligt stor social och ekonomisk makt för att bygga en spektakulär hallbyggnad. Tidigare forskning om hallbyggnader har fokuserats på arkitektoniska förändringar samt på den sociala makt och de rituella ceremonier som hallbyggnader ofta är förknippade med. Det finns däremot inga arkeologiska studier i Sverige som har fokuserats på virkeskvalitet från byggnader med sådan dignitet som hallbyggnaden i Gamla Uppsala. Möjligheten att utföra djupare analyser på arkeologiskt trä är sällsynt då det ofta hunnit förmultna, eller endast utgörs av några få förkolnade bitar av ursprungsvirket. Hallen i Gamla Uppsala har efter branden en ovanligt stor mängd förkolnat virke som bevarats i gott skick. Genom vedartsanalyser på de arkeologiska trälämningarna kan kvaliteten på hallbyggnaden diskuteras baserat på val av virke. Syftet med denna uppsats var att identifiera vilka vedarter som användes för att konstruera hallen, hur mycket virke som krävdes, hur lång tid det skulle ta att bygga den 50 m långa hallbyggnaden och om virket kunde hämtas i närområdet kring hallen. Syftet var också att försöka identifiera om konstruktionsvirket var av god kvalitet. Resultaten av analysen visar att majoriteten av virket var av furu (Pinus sylvestris), medan flätverksväggarna var gjorda av ene grenar (Juniperus sp.). För att bygga hallen krävdes minst 6250 tallar, vilket skulle motsvara 4–5 hektar avverkad skog. Eftersom landskapet vid Gamla Uppsala huvudsakligen bestod av stora öppna fält kunde det inte ha funnits tillräckligt med träd som växte i närområdet för att samla in den mängd virke som krävdes för konstruktionen av hallen. Ene var tillgängligt i närområdet i det öppna landskapet, och byggarna behövde minst 3600–5300 grenar till flätverksväggarna. Det skulle ha tagit cirka fyra månader eller mindre att bygga hallen, frånsett den tid det skulle ta att förbereda byggmaterialet. Virket verkar ha valts ut noggrant för hallen på kungsgården i Gamla Uppsala.

The aim of this thesis is to expand the understanding of horses from ritual and everyday contexts, respectively, by investigating their diet and mobility. In this thesis, teeth of domestic horse Equus ferus caballus from the wetland Bokaren and central place Gamla Uppsala in Uppland during the late Iron Age (550-1050 A.D) are analyzed. The material consists of 44 teeth from 23 distinct horses from wetlands, wells, postholes, and settlement that were compared against each other, to discover diet and mobility similarities, differences, variations, and life history changes between different ritual and everyday contexts. It was conducted through a multi-isotope (δ13C, δ15N, δ34S and 87Sr/86Sr) analysis of equine cheek teeth in EA-IRMS and LA-MC-ICP-MS. The results indicate that the horses from ritual and everyday context were adapted to different livestock practices, according to their mobility, function, and priority. Horses used for transport were prioritized with nutritious and protein-rich feeding. In contrast to work- and multifunctional horses from Gamla Uppsala that show signs of prolonged nutritional stress caused by the fact that they did not meet their protein intake. A majority of the horses were non-local, they consumed food from the same region, and they may have come from more northern regions in Sweden and/or Finland. / Tidens Vatten

During an excavation at Old Uppsala 571 raw garnets was found. In comparison with similar fragments from other sites in Sweden my aim was to prove a completely domestic production of garnets for cloisonné work. I have chosen to look at the archaeological sites of Old Uppsala, Valsta, Slöinge and Paviken and more closely at the material from Old Uppsala and Valsta. My theoretical framework has been to look at the garnets own agency in the contemporary society. Garnet cloisonné was a popular jewellery form during the Merovingian period on the continent although it came to an end in the early 7th century. It was during this time in Scandinavia a new sort of garnet, technique and paste was introduced and the garnet cloisonné was profoundly used for the gear of the elite and ritual objects. I believe to have showed that from the 7thcentury and onwards the whole production was domestic but further investigation of the garnets, mostly of a chemical nature, is required. / Gamla Uppsala - framväxten av ett mytiskt centrum