This is a tale about energy and power. It describes the geographer Halford Mackinder’s geopolitical theories and compares them with current views outlined by Zbigniew Brzezinski and Michael T Klare, among others. With a critical approach it also provides a historical account of a Europe that stands in front of an energy struggle so severe that the current world order seems destined to fall. Oil and natural gas, has since the beginning of the 20th century, been used as a geopolitical tool in order to create dependence, control and even sometimes overthrow empires. USA has for example dominated the “protectorates” Europe and Japan by controlling the flow of oil in the Middle East. But this seems to change. It can’t be ruled out that the cities of Europe in the long run will be shrouded in darkness. The background is that Europe’s own deposits of fossil energy are decreasing at such vast speed that almost the entire demand will have to be imported by the year 2020. Awareness of this forecast, and the undertaking to reduce the carbon emissions in accordance with the Kyoto treaty, led to a grand proclamation in March 2007 to reduce the need for fossil fuels. This commitment seems however to be insufficient if independence towards other regions shall be maintained. Only a small part of the demand can be met by domestically produced fuels. Neither will the proposed energy reducing measures increase the energy security. The conclusion is that there is no time to develop new technology in order to save Europe from its difficult situation. The dependence on Russia will instead grow stronger. The current geopolitical order, where the United States has acted as a military protector and guarantor of the energy security, looks like it is going to fall. The US is bogged down in the Afghanistan and Iraq wars at the same time as Europe’s dependence on energy from the East grows. The US also has economic troubles and their own energy security dilemma. Russia has on the other hand acted with greater self confidence and purposefully built alliances with China, the Middle East and its former republics in Central Asia. Russia may soon dictate the future of Europe with its energy trump card. If Europe keeps its alliance with US and tries to challenge or subjugate Russia into its “unipolar” order it will deepen the risk for conflict. In such a conflict, Moscow has the power to darken and cool down the European room. Since every country is dependent on the dwindling energy resources for their survival, it may escalate into a full blown war. But the new order may be short. Within two decades there will probably be no surplus of energy to export for Russia, or any other nation for that matter. Europe will by then be without it’s own energy resources and simultaneously lose the option to import. / Det här är en berättelse om energi och makt. Den beskriver geografen Halford Mackinders geopolitiska teorier från början av 1900-talet och jämför dem med moderna uppfattningar från bland annat Zbigniew Brzezinski och Michael T Klare. Med en kritisk utgångspunkt ges även en historia om ett Europa som står inför en så svår energiutmaning att den nuvarande ordningen ser ut att falla. Sedan oljan och senare naturgasen började nyttjas har energin använts som ett geopolitiskt verktyg för att skapa beroenden, kontroll och även för att störta imperier i sank. USA har exempelvis dominerat sina ”protektorat” Europa och Japan genom att kontrollera oljeflödet från Mellanöstern. Men detta ser ut att förändras. I förlängningen går det inte utesluta att mörkret permanent lägger sig över Europas städer. Bakgrunden är att de egna lagren av fossil energi minskar i en sådan takt att i stort sett hela behovet måste importeras inom 20 år. Medvetenheten om detta, samt åtagandet att minska koldioxidutsläppen i enlighet med Kyotoavtalet, gjorde att EU i mars 2007 proklamerade att en stor satsning skulle vidtas för att reducera behovet av fossila bränslen. Denna satsning visar sig dock vara otillräcklig för att upprätthålla ett oberoende från andra regioner. Endast en mindre del av behovet kan tillgodoses med inhemskt producerade bränslen. Inte heller de energisparande åtgärderna kan dramatiskt höja energisäkerheten. Tiden är alltför knapp för att ny fantastisk teknik ska kunna rädda Europa ur sin besvärliga situation. Istället blir beroendet av Ryssland allt större. Detta leder till att den rådande geopolitiska ordningen, där USA både har agerat som Europas militära beskyddare och garant av energisäkerheten, riskerar att falla ihop. Samtidigt som Europa blir mer beroende av energin från öst går USA:s krig i Irak och Afghanistan allt sämre. USA har även ekonomiska bekymmer och ett eget energisäkerhetsproblem. Ryssland har i sin tur agerat med allt större självaktning och målmedvetet byggt allianser med Kina, Mellanöstern och sina forna delrepubliker i Centralasien. Med energin som trumfkort kan Ryssland komma att diktera EU:s framtid. Om EU bibehåller sin allians med USA och försöker utmana eller inlemma Ryssland i sin ”unipolära” ordning ökar risken för en allvarlig konflikt. Moskva har i ett sådant läge makt att både mörklägga och kyla ner det europeiska rummet. Eftersom alla behöver energin för sin överlevnad finns en risk att en marsch inleds mot ett fullskaligt krig. Den nya ordningen kan dock bli kort. Inom två decennier kan troligtvis inte längre Ryssland – eller någon annan region – exportera ett överskott. Europa kommer då att sakna både egna energiresurser samt importmöjligheter för att driva sina energisystem. Vad som då händer med det gamla Europa återstår att se.

Zugl.: Bielefeld, Univ., Diss., 2007

Zugl.: Bielefeld, Univ., Diss., 2007

Detta arbete har undersökt Rysslands agerande i Ukraina och annekteringen av Krim 2014, via en kvalitativ fallstudie med motivanalys som huvudsaklig metod. Studien har använt sig av en teoriprövande design där det teoretiska materialet har stått i centrum och testats utifrån det valda fallet. Dom teorier som har ställs mot varandra och prövats har varit den strukturella realismen och socialkonstruktivismen. Undersökningen riktade in sig på Rysslands egna motiveringar till deras agerande och resultatet pekade på att dessa motiveringar var otillräckliga för att förklara handlingen som undersöks. Istället så identifierades andra motivindikatorer och slutligen motiv där slutsatserna pekade på att handlingen kan identifieras och motiveras som egennyttjande motiv i korrelation till teorin kring strukturell realism.

Ever since the Russian annexation of the Crimean Peninsula there has been an intense scientific debate about how the Russian way of war should be defined and explained. Some argue that the way Russia is acting is something new and maybe could be defined for example as hybrid warfare. Others are not so convinced and argue that it is something old that the Russians have been doing before. After the annexation, a new concept emerged called full-spectrum conflict whose purpose was to define the Russian way of war in Ukraine.  The purpose of the thesis is to investigate Russia’s actions during the Georgian conflict 2008, to see if it is possible to trace the use of full-spectrum conflict there. This is to create a clearer picture of whether the Russian way of war is of innovative nature or if the actions in Ukraine were already used during the previous conflict. The method used in this investigation is a qualitative text analysis to either reject or support the theory. The results of the survey show that the Russian way of conducting warfare is presumably evolution of prior ways to conduct warfare and is nothing new. However, more research must be conducted to enhance this statement since a single survey cannot capture everything and needs to be strengthened for the result to be more representative.

Krise im militär-strategischen Denken in Russland, Nationale Interessen Russlands und Bedrohungswahrnehmung, Militär im System der nationalen Sicherheit, Offizielle Standpunkte zur Geopolitik, Maritime Komponente.:Wolfgang Scheler, In memoriam Prof. Dr. Rolf Lehmann. Autorenbeiträge: Rolf Lehmann, Über einige Ansatzpunkte des sowjetischen strategischen Denkens (1992). Joachim Klopfer, Rolf Lehmann, Russische Sichten auf Kriege und bewaffnete Konflikte der nächsten Jahrzehnte. Hans-Werner Deim, Militärstrategisches Denken in der Russischen Föderation. Egbert Lemcke, Die zweite Hand des Potentaten. Joachim Klopfer, Aktuelle Quellen, Stimmen und Übersichten zum militärstrategischen Denken in Russland (Auswahl), 3 Anlagen.

Rolle und Verantwortung der Bundesrepublik Deutschland bei Interventionseinsätzen der Bundeswehr.:Autorenbeitrag: Heinz Loquai, Krieg als Mittel der Politik?! Vom Balkan nach Afghanistan und jetzt zum Irak? - Das Friedensgebot als besondere deutsche Verantwortung. - Die neue NATO-Strategie und der Umbau der Bundeswehr. - Beschädigung der internationalen Rechtsordnung. - Quo vadis - Wohin führt der Weg?

Russland und „der Westen“ im Ringen um das strategische Kräftegleichgewicht in der Ukraine und in Kasachstan (2022) • Interview mit D. Trenin (dt. Übers.): Über die Wahrscheinlichkeit eines neuen bewaffneten Konflikts unter Beteiligung Russlands (2022); • Meinungsbeitrag aus Russland (dt. Übers.): Zur Furcht der USA vor der Neuschaffung eines postsowjetischen Unionsstaats; Kasachstan-Krise (2022). • Kommentar aus Berlin: Wie weiter mit dem Ukraine-Konflikt?“. Vertragsentwürfe Russlands an die USA und NATO (2022). • Textoriginale (russ.).:Russland und „der Westen“ im Ringen um das strategische Kräftegleichgewicht in der Ukraine und in Kasachstan (2022) • Vorwort von Rainer Böhme (Hrsg.) • Interview von Jelena Tschernenko mit Dmitrij Trenin, Direktor Carnegie Moscow Center: „Beide Szenarien haben ihren Preis und bergen Risiken“. Über die Wahrscheinlichkeit eines neuen bewaffneten Konflikts unter Beteiligung Russlands. In: Tageszeitung 'Kommersant', Moskau, 25. Januar 2022. (Übersetzung a. d. Russ. von Rainer Böhme.) • Meinungsbeitrag von W. Pawlenko: 'Warum fürchtet man sich so in den USA vor der Neuschaffung eines postsowjetischen Unionsstaats?' In: IA REGNUM, Moskau, 10. Januar 2022. (Übersetzung a. d. Russ. von Rainer Böhme.) '• Kommentar aus Berlin von Wilfried Schreiber: 'Wie weiter mit dem Ukraine-Konflikt?' (2022). • Textoriginale (russ.): .- Interview von Jelena Tschernenko mit Dmitrij Trenin, Direktor Carnegie Moscow Center. In: Tageszeitung 'Kommersant', Moskau, 25. Januar 2022; .- Meinungsbeitrag von Wladimir Pawlenko. In: IA REGNUM, Moskau, 10. Januar 2022.

Global energy transitions and rises in demand for critical raw materials (CRMs) are predicted to reshape global politics in yet uncertain but profound ways. With CRMs being vital for Europe’s decarbonization process, the present study sets out to examine the EU’s geopolitical discourse by taking an inquisitive yet critical stance focusing particularly on the new “geopolitical” Commission’s geopolitical reasoning on CRMs. Building upon critical geopolitics, a discourse analysis was conducted on 9 European Commission communications (2019–2020). Three key observations were made: first, a ‘geopolitical’ and ‘assertive’ EU is crucial in an increasingly ‘fragile’, ‘polarized’ and ‘competitive’ world. Second, securing CRMs is a ‘security question’, requiring ‘strategic approaches and partnerships’, notably with ‘resource–rich regions’ and particularly with Africa. Third, the EU’s narrative is ambiguous. While classical geopolitical assumptions are distinguishable, it remains questionable whether the EU will depart from its familiar path of liberal cooperation, multilateralism and trade when scouting for CRMs, although its role as a “benign ally” can be questioned. Further studies on the EU’s geopolitical reasoning, along with its actual practice in the area of CRMs, are warranted. Likewise, a critical reading of reports and foresight preceding EU policymaking is encouraged, to better comprehend how the EU’s dominating geopolitical discourse on CRMs and subsequent practice is produced in the first place.

Klimatförändringarnasägs vara den viktigaste drivkraften för de geostrategiska förändringarna som äger rum i Arktis. Uppvärmningen av regionen medför ett antal betydande geopolitiska effekter. När det gäller dessa nya omständigheter betraktas Ryssland som en nyckelaktör. Det föreslås också av flera forskare att Ryssland använder statliga nyhetsmedier för att förmedla en Kreml-godkänd världsuppfattning tillen internationell publik. Vårt syfte med denna studie är att analysera hur den ryska tidningen RT (tidigare RussiaToday) inramar klimatförändringarnai Arktis. För att identifiera kategorier inom materialet har vi använt en kvantitativ innehållsanalys,och för att analysera inramningen harvianvänt en framinganalysbaserad på Robert Entmansprinciper. Vi fann att de största kategorierna var "klimat", "energi" och "konflikt". Inramningenbestår av en fientlig och konfliktorienterad vy över väst (främst USA) i kategorierna "energi" och "konflikt", medan en mer samarbetsorienteradram visas inom kategorin "klimat". Vi fann också att det finns en del intressen iatt utveckla Nordostpassagen, vilket kan vara ett mer realistiskt mål för Ryssland än energiutvinning i Arktis. Det finns behov av mer forskning om ämnet för att kunna diskutera Arktis framtid. / Climate change is often presented as amain driver of the geostrategic changes that are taking place in the Arctic.Russia is regarded as a key actorin this changing geopolitical landscape. Several scholarssuggests thatRussiausesstatenewsmedia to mediate a Kremlin-approved idea of the worldtowards an international audience.Thepurpose ofthis study is to analyze how the Russian newspaper RT (former Russia Today) is framing climate change in the Arctic.To identifycategories within the material,we have used a quantitative content analysis, and to analyze the framing we have used a framing analysis based on Robert Entman’s principles. We found that the largest categorieswere ‘climate’, ‘energy’and ‘conflict’. The framing consists of a hostile and conflict-oriented view of the west(mainly America)in the ‘energy’ and ‘conflict’-categories, while a more cooperative framing appears within the ‘climate’category. We also found that there aresomeinterestsin developing the Northern Sea Route, which may be a more realistic goal for Russia than energy extraction in the Arctic. There is a need for more research on this subject, to be able to discuss the future of the Arctic