Zugl.: Berlin, Humboldt-Univ., Diss., 2009

Denna uppsats består av en diskursanalytisk undersökning av Struves meridianbåge från UNESCO:s världsarvslista. Uppsatsens syfte är att ge ökad förståelse för meridianbågen som världsarv genom att kartlägga hur den framställs, dess geopolitiska kontext och formen av den dominerande diskursen. Analysen är baserad på Laclau och Mouffes teori från Hegemony and Socialist Strategy, och utfördes med hjälp av den metod som utarbetats i Discourse Analysis as Theory and Method av Marianne Jørgensen och Louise Philips. Analysen utfördes på empiriskt material som samlades in under en platsundersökning i Hammerfest, samt på källmaterial tillgängligt via internet. Analysen leder till slutsatsen att meridianbågen har absorberats av UNESCO:s överordnade diskursiva ramverk, och att den idag tolkas framför allt som ett exempel på vetenskapligt internationellt samarbete, medan alternativa diskurser som centrerar geopolitiska konflikter har relativt litet utrymme.

Zugl.: Freiburg (Breisgau), Univ., Diss., 2008

<p>This is a tale about energy and power. It describes the geographer Halford Mackinder’s geopolitical theories and compares them with current views outlined by Zbigniew Brzezinski and Michael T Klare, among others. With a critical approach it also provides a historical account of a Europe that stands in front of an energy struggle so severe that the current world order seems destined to fall. Oil and natural gas, has since the beginning of the 20th century, been used as a geopolitical tool in order to create dependence, control and even sometimes overthrow empires. USA has for example dominated the “protectorates” Europe and Japan by controlling the flow of oil in the Middle East. But this seems to change. It can’t be ruled out that the cities of Europe in the long run will be shrouded in darkness. The background is that Europe’s own deposits of fossil energy are decreasing at such vast speed that almost the entire demand will have to be imported by the year 2020. Awareness of this forecast, and the undertaking to reduce the carbon emissions in accordance with the Kyoto treaty, led to a grand proclamation in March 2007 to reduce the need for fossil fuels. This commitment seems however to be insufficient if independence towards other regions shall be maintained. Only a small part of the demand can be met by domestically produced fuels. Neither will the proposed energy reducing measures increase the energy security. The conclusion is that there is no time to develop new technology in order to save Europe from its difficult situation.</p><p>The dependence on Russia will instead grow stronger. The current geopolitical order, where the United States has acted as a military protector and guarantor of the energy security, looks like it is going to fall. The US is bogged down in the Afghanistan and Iraq wars at the same time as Europe’s dependence on energy from the East grows. The US also has economic troubles and their own energy security dilemma. Russia has on the other hand acted with greater self confidence and purposefully built alliances with China, the Middle East and its former republics in Central Asia. Russia may soon dictate the future of Europe with its energy trump card. If Europe keeps its alliance with US and tries to challenge or subjugate Russia into its “unipolar” order it will deepen the risk for conflict. In such a conflict, Moscow has the power to darken and cool down the European room. Since every country is dependent on the dwindling energy resources for their survival, it may escalate into a full blown war. But the new order may be short. Within two decades there will probably be no surplus of energy to export for Russia, or any other nation for that matter. Europe will by then be without it’s own energy resources and simultaneously lose the option to import.</p> / <p>Det här är en berättelse om energi och makt. Den beskriver geografen Halford Mackinders geopolitiska teorier från början av 1900-talet och jämför dem med moderna uppfattningar från bland annat Zbigniew Brzezinski och Michael T Klare. Med en kritisk utgångspunkt ges även en historia om ett Europa som står inför en så svår energiutmaning att den nuvarande ordningen ser ut att falla. Sedan oljan och senare naturgasen började nyttjas har energin använts som ett geopolitiskt verktyg för att skapa beroenden, kontroll och även för att störta imperier i sank. USA har exempelvis dominerat sina ”protektorat” Europa och Japan genom att kontrollera oljeflödet från Mellanöstern. Men detta ser ut att förändras. I förlängningen går det inte utesluta att mörkret permanent lägger sig över Europas städer. Bakgrunden är att de egna lagren av fossil energi minskar i en sådan takt att i stort sett hela behovet måste importeras inom 20 år. Medvetenheten om detta, samt åtagandet att minska koldioxidutsläppen i enlighet med Kyotoavtalet, gjorde att EU i mars 2007 proklamerade att en stor satsning skulle vidtas för att reducera behovet av fossila bränslen. Denna satsning visar sig dock vara otillräcklig för att upprätthålla ett oberoende från andra regioner. Endast en mindre del av behovet kan tillgodoses med inhemskt producerade bränslen. Inte heller de energisparande åtgärderna kan dramatiskt höja energisäkerheten. Tiden är alltför knapp för att ny fantastisk teknik ska kunna rädda Europa ur sin besvärliga situation.</p><p>Istället blir beroendet av Ryssland allt större. Detta leder till att den rådande geopolitiska ordningen, där USA både har agerat som Europas militära beskyddare och garant av energisäkerheten, riskerar att falla ihop. Samtidigt som Europa blir mer beroende av energin från öst går USA:s krig i Irak och Afghanistan allt sämre. USA har även ekonomiska bekymmer och ett eget energisäkerhetsproblem. Ryssland har i sin tur agerat med allt större självaktning och målmedvetet byggt allianser med Kina, Mellanöstern och sina forna delrepubliker i Centralasien. Med energin som trumfkort kan Ryssland komma att diktera EU:s framtid. Om EU bibehåller sin allians med USA och försöker utmana eller inlemma Ryssland i sin ”unipolära” ordning ökar risken för en allvarlig konflikt. Moskva har i ett sådant läge makt att både mörklägga och kyla ner det europeiska rummet. Eftersom alla behöver energin för sin överlevnad finns en risk att en marsch inleds mot ett fullskaligt krig. Den nya ordningen kan dock bli kort. Inom två decennier kan troligtvis inte längre Ryssland – eller någon annan region – exportera ett överskott. Europa kommer då att sakna både egna energiresurser samt importmöjligheter för att driva sina energisystem. Vad som då händer med det gamla Europa återstår att se.</p>

Das Paper untersucht die geopolitische Konfrontation zwischen Iran und den USA sowie deren Auswirkung auf eine Veränderung der bestehenden Weltordnung. Es wird deutlich, dass die US-amerikanische Sanktionspolitik nicht nur auf das Nuklearprogramm abzielt, sondern grundsätzlich versucht, die Wirtschaftskraft der unabhängig von den Interessen der USA agierenden Regionalmacht zu brechen. Doch die Sanktionspolitik konnte weder eine Lösung des Nukleardossiers herbeiführen noch die Wirtschaftskraft Irans eindämmen. Es ist Zeit für eine fundamentale Kursänderung. / This paper examines the geopolitical confrontation between Iran and the U.S. as well as its consequence on a transformation of the existing world order. It comes to the conclusion that the U.S.-American sanctions policy does not only aim at the nuclear programme but also seeks to generally break the economic clout of a regional power acting independently from U.S. interests. The sanctions policy did neither solve the nuclear dossier nor did it curb Iran's economic power. It is time for a fundamental change of course.

Syftet med uppsatsen har varit att undersök om USA:s och Kinas agerande för attsäkerställa tillgången på olja medför en sådan risk att en allvarlig konflikt kan uppstå mellanstaterna. Genom att utforska världens produktion och konsumtion av olja mellan åren 2000 -2004 klarläggs dels vilka de stora producentområdena är, dels att världen idag har fått ettökande behov av olja. Tillsammans med hur världens idag kända reserver är fördeladeunderstryks den strategiska betydelsen av Mellanöstern.Genom att studera USA:s och Kinas nuvarande produktion, konsumtion, reserver ochprognoser inför framtiden skapas en bra bild över vilket beroende av importerad olja de haridag och bedöms få i framtiden. Allt tyder på att USA och Kina i fortsättningen kommer varastarkt beroende av importerad olja från Mellanöstern.Den empiriska undersökningen visar på stora skillnader mellan staternas agerande inomden politiska, ekonomiska och militära sektorn. I slutanalysen är det möjligt att peka ut fyraområden där det i framtiden finns allvarliga risker för konflikt mellan USA och Kina i derassträvanden efter tillgång på olja. Det första berör Kinas aggressiva oljestrategi. Den andra är detkinesiska samarbetet med ”the rogue state” Iran och den allians som håller på att formas mellanländerna. Det tredje området som har identifierats är Kinas strävan efter att skapa politisktinflytande i Mellanöstern och den fjärde är den kinesiska marina uppbyggnaden där Kinasmålsättning är att skapa en ”blue-water navy” för att kunna skydda sina egna oljetransporterfrån Mellanöstern. Det är viktigt i sammanhanget att påpeka att allt inte faller tillbaka på Kinautan att det snarare är Kinas strävan att få en plats i solen som kolliderar med amerikanskaviljan att bibehålla sin dominans. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-uppsHylla: Upps. ChP 03-05

I denna uppsats har jag analyserat Ryssland och Kaliningrads län. Detta har gjorts i förhållande till denEuropeiska Unionen och ett geopolitiskt perspektiv. Geopolitisk teori har tjänat som ett analytisktverktyg då det gäller att studera Kaliningrads förhållande till den centrala federativa makten i Moskva.Jag har önskat att studera Kaliningrads möjligheter och begränsningar för att få en s.k. ”särskild status” iRyssland. Därutöver har uppsatsen varit inriktad på att studera Rysslands vilja till interaktion motbakgrund av gällande Partnerskap och Samarbetsavtal (PCA) mellan EU och Ryssland.I uppsatsen kan det konstateras att den centrala federativa makten i Moskva har stärkt sitt inflytandegentemot Kaliningrad. Därigenom har Kaliningrad inte fått en ”särskild status” i Ryssland som kunnatbidra till förbättrad (t ex ekonomisk) interaktion i regionen och förbättrat samarbete gentemot denEuropeiska Unionen. Det finns idag en pro-västlig identitet i de nordvästra delarna av Ryssland.Därigenom har president Putin en legitimitet att fortsätta och fördjupa samarbetet med den EuropeiskaUnionen. Det finns en trend som pekar på att Kaliningrad utgör en del av Rysslands”europeiseringsprocess”. Ryssland bedöms vidare vara en aktiv geostrategisk aktör.Min sammantagna bedömning är att Ryssland i stort agerar i enlighet med gällande PCA, men attRyssland och den Europeiska Unionen i ett längre tidsperspektiv, har olika målsättningar med sittsamarbete. / The aim of this essay has been to analyse Russia and the Kaliningrad region -possibilities and limitations. This analysis is made with respect to thePartnership and Cooperation Agreement (PCA) that exists between Russia andthe European Union (EU). This essay covers the period of December 1997 –February 2002 from a geopolitical perspective.In order to achieve this objective three questions are posed:Firstly, what possibilities and constraints does Kaliningrad have inorder to achieve close co-operation with the EU if Kaliningrad is still tobe dependent on the central authorities in Moscow?Secondly, is it possible to analyse this situation from geopolitical basicfactors. Further, what kind of opportunities and limitations exist, ifKaliningrad is to receive a “special status” as a region in Russia and inits relationship to the EU?Thirdly, what possibilities and constraints are within the officialRussian politics and policy, when regarding the goals that exist in thePartnership and Cooperation Agreement?One of the most important conclusions is, that the central authorities haveregained their power vis-à-vis Kaliningrad. My assessment is that Kaliningradis yet to achieve a “special status” within Russia and therefore Kaliningrad isrestrained in its development. A second conclusion is that there is a tendencytowards a pro-western identity in the northwestern parts of Russia and a trendtowards “europeanisation.”The main conclusion is that Russia has an all-embracing attitude towardsthe PCA, but Russia and the EU have at the moment different long-termobjectives concerning their cooperation. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 00-02

Uppsatsen kartlägger det amerikanska agerandet i fråga om EU: s skapande av en militär krishanteringsförmåga. Dessutom görs ett försök att med hjälp av en teori vars födelse ägde rum före det kalla kriget, förklara USA:s säkerhetspolitiska beteende gentemot Europa. Huvudsyftet med uppsatsen är att ur ett geopolitiskt-realistiskt perspektiv belysa hur USA betraktar den Europeiska Unionens säkerhetspolitiska utveckling. I uppsatsen kan det konstateras att USA:s officiella syn på den europeiska utvecklingen i huvudsak har varit positiv och att man välkomnar att de europeiska allierade staterna satsar mer på sin respektive försvarsförmåga vilket ger en mer jämbördig fördelning av kostnaderna. USA välkomnar europeiska utvecklade förmågor för att förbättra NATO:s kapacitet. Det föreligger en amerikansk oro för att den europeiska uppbyggnaden skall leda till att NATO:s betydelse minskar. Av denna anledning är kravet från USA att den europeiska utvecklingen skall byggas inom NATO:s ram. Det amerikanska agerandet mot Europa har i huvudsak kunnat förklaras med den valda geopolitiska-realistiska teorin i vilken USA:s intresse att kvarstå som den viktigaste aktören i de transatlantiska relationerna dominerar. / The aim of this essay is to identify and explain the security strategy of the United States for Europe during the period 1996 - 2001 from a geopolitical - realistic theoretical perspective.  In order to achieve this objective, two auxiliary questions are posed: Firstly, what was characteristic of the U.S. policy towards the European Union's development of a Common Security and Defense Policy, from the NATO summit in Berlin, 1996, to the present day? Secondly, can this policy be explained by geopolitical - realistic theory?One of the most important conclusions of this essay is that the official U.S. stance toward the above-mentioned developments in Europe has been mainly positive. A second conclusion is that the U.S. emphasizes the improvement of European capabilities, within NATO, in order to strengthen the transatlantic link. The U.S. is, however, concerned that the current process within the European Union may lead to a weakening of the transatlantic link.The essay’s main conclusion is that the U. S security strategy for Europe during the period of 1996 - 2001 can mainly be explained by geopolitical - realistic theory. This is demonstrated through the successful empirical testing of a geopolitical - realistic hypothesis. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 99-01

<p>När USA fördjupar sitt engagemang i Georgien, Armenien och Azerbajdzjan för det med sig såväl risker som möjligheter för den regionala säkerhetspolitiska situationen. Föreliggande uppsats tar sin utgångspunkt i Zbigniew Brzezinskis idé om att USA:s förehavanden i Eurasien är av ett geopolitisk slag. Med anledning därav är syftet med uppsatsen att göra en strategisk analys av USA:s engagemang i Kaukasus, med fokus på säkerhetspolitiska frågor relaterade till USA:s engagemang i regionen. Som kontrast till existerande forskning rörande den säkerhetspolitiska situationen i Kaukasus är detta en strategisk analys. Det innebär att det är en framåtblickande analys som, i detta fall, är baserad på den analysram för säkerhetspolitik som Köpenhamnsskolans politiska realism utvecklat. Analysen har kompletterats med inslag av Leon Festingers teori om kognitiv dissonans. Tillsammans gör det att möjliga, framtida, säkerhetspolitiska frågor kan analyseras. Därmed är det möjligt att diskutera och svara på frågan: vilka säkerhetspolitiska risker och konsekvenser hänger sammans med USA:s engagemang i Kaukasus? Studiens resultat är ett tjugotal identifierade säkerhetsrisker, vilka inte enbart är relaterade till traditionella och fysiska hot rörande militära frågor, politisk instabilitet eller konflikter över hydrokarbontillgångar. Förespråkande av demokrati och västliga värderingar kan dessutom generera nya risker. Ett ökat engagemang kan även leda till andra typer av risker vilka är beroende av hur regionala aktörer uppfattar USA:s engagemang. Genom denna kognitiva aspekt kan traditionella säkerhetsrisker bli kraftigare och farligare. Slutligen kan det konstateras att den verkliga faran uppkommer då perceptiva risker och hot föranleder aktörerna att"säkerhetisera"ordinära politiska frågor som demokrati och därigenom gör dem till fysiska säkerhetspolitiska risker.</p>

Univ., Phil. Fak. I, Diss.--Halle, 2006.