Klimatförändringarnasägs vara den viktigaste drivkraften för de geostrategiska förändringarna som äger rum i Arktis. Uppvärmningen av regionen medför ett antal betydande geopolitiska effekter. När det gäller dessa nya omständigheter betraktas Ryssland som en nyckelaktör. Det föreslås också av flera forskare att Ryssland använder statliga nyhetsmedier för att förmedla en Kreml-godkänd världsuppfattning tillen internationell publik. Vårt syfte med denna studie är att analysera hur den ryska tidningen RT (tidigare RussiaToday) inramar klimatförändringarnai Arktis. För att identifiera kategorier inom materialet har vi använt en kvantitativ innehållsanalys,och för att analysera inramningen harvianvänt en framinganalysbaserad på Robert Entmansprinciper. Vi fann att de största kategorierna var "klimat", "energi" och "konflikt". Inramningenbestår av en fientlig och konfliktorienterad vy över väst (främst USA) i kategorierna "energi" och "konflikt", medan en mer samarbetsorienteradram visas inom kategorin "klimat". Vi fann också att det finns en del intressen iatt utveckla Nordostpassagen, vilket kan vara ett mer realistiskt mål för Ryssland än energiutvinning i Arktis. Det finns behov av mer forskning om ämnet för att kunna diskutera Arktis framtid. / Climate change is often presented as amain driver of the geostrategic changes that are taking place in the Arctic.Russia is regarded as a key actorin this changing geopolitical landscape. Several scholarssuggests thatRussiausesstatenewsmedia to mediate a Kremlin-approved idea of the worldtowards an international audience.Thepurpose ofthis study is to analyze how the Russian newspaper RT (former Russia Today) is framing climate change in the Arctic.To identifycategories within the material,we have used a quantitative content analysis, and to analyze the framing we have used a framing analysis based on Robert Entman’s principles. We found that the largest categorieswere ‘climate’, ‘energy’and ‘conflict’. The framing consists of a hostile and conflict-oriented view of the west(mainly America)in the ‘energy’ and ‘conflict’-categories, while a more cooperative framing appears within the ‘climate’category. We also found that there aresomeinterestsin developing the Northern Sea Route, which may be a more realistic goal for Russia than energy extraction in the Arctic. There is a need for more research on this subject, to be able to discuss the future of the Arctic

Zugl.: Bochum, Univ., Diss., 2007

Syftet med denna studie har varit att undersöka möjliga förklaringar till den ryska statsledningens beslut att invadera Ukraina. Forskningsfrågan löd: Hur kan den ryska statsledningens beslut att invadera Ukraina förstås utifrån ett rollteoretiskt perspektiv? Forskningsfrågan har undersökts genom att analysera uttalande från centrala aktörer inom den ryska presidentadministrationen och utrikesministeriet utifrån ett rollteoretiskt perspektiv. Tre kompletterande rollföreställningar har kunnat identifieras: (1) beskyddare av landsmän utomlands (2) upprätthållare av principen om odelbar säkerhet (3) återställare av det historiska Ryssland. Rollerna är nära sammanflätade med varandra och används alla av ryska beslutsfattare för att på olika sätt motivera invasion av Ukraina. Jag finner att de tre identifierade rollerna manifesterar sig i Rysslands politiska målsättningar med kriget i Ukraina. Den första Rollen tar sig uttryck i Kremls politiska målsättning att avsätta det politiska styret i Kiev, för att sedan ersätta den med en Moskvavänlig marionettregim. Den andra Rollen manifesterar sig i Kremls politiska målsättning att bevara Ukraina i den ryska intressesfären och ersätta den rådande unipolära världsordningen med en ny multipolär världsordning. Den tredje rollen uppenbarar sig i den överordnande politiska målsättningen att forma ett storryskt rike, bestående av Ryssland, Ukraina och Belarus, likväl erkännandet av en rysk intressesfär i det postsovjetiska området.

Univ., Diss.--Hannover, 2006.

When Argentina invaded the Falkland Islands in 1982, it was the beginning of a two month long war. The aim of this essay is to find alternative explanations to the Falklands war with the main question being whether there were hidden motives for Thatcher and her reactions in 1982.   The essay will focus on the period 1965-1982 in which different texts will be analyzed by applying theories. The diversionary war theory describes how state leaders can improve their political popularity by intentionally escalating a conflict. The geopolitical theory explains how a state, by investments, constructions and military, can create demographic and international perceptions regarding a territory while foreign political theory describes how decision making is affected by the bureaucracy, psychology and the international system.   The ministry of defense and the navy was heavily affected by the financial cuts during the conflict and may also have affected the manner in which they advised Thatcher in 1982. Because of the British unwillingness to invest geopolitically in the Falklands and their aggravation of the diplomatically efforts to find a peaceful solution, the conflict got worse. In addition, Thatchers intentions to implement economic reforms and her record low political popularity make it plausible to suspect her for having, intentionally, escalated the conflict to gain political popularity and to enable the economic reforms.

När USA fördjupar sitt engagemang i Georgien, Armenien och Azerbajdzjan för det med sig såväl risker som möjligheter för den regionala säkerhetspolitiska situationen. Föreliggande uppsats tar sin utgångspunkt i Zbigniew Brzezinskis idé om att USA:s förehavanden i Eurasien är av ett geopolitisk slag. Med anledning därav är syftet med uppsatsen att göra en strategisk analys av USA:s engagemang i Kaukasus, med fokus på säkerhetspolitiska frågor relaterade till USA:s engagemang i regionen. Som kontrast till existerande forskning rörande den säkerhetspolitiska situationen i Kaukasus är detta en strategisk analys. Det innebär att det är en framåtblickande analys som, i detta fall, är baserad på den analysram för säkerhetspolitik som Köpenhamnsskolans politiska realism utvecklat. Analysen har kompletterats med inslag av Leon Festingers teori om kognitiv dissonans. Tillsammans gör det att möjliga, framtida, säkerhetspolitiska frågor kan analyseras. Därmed är det möjligt att diskutera och svara på frågan: vilka säkerhetspolitiska risker och konsekvenser hänger sammans med USA:s engagemang i Kaukasus? Studiens resultat är ett tjugotal identifierade säkerhetsrisker, vilka inte enbart är relaterade till traditionella och fysiska hot rörande militära frågor, politisk instabilitet eller konflikter över hydrokarbontillgångar. Förespråkande av demokrati och västliga värderingar kan dessutom generera nya risker. Ett ökat engagemang kan även leda till andra typer av risker vilka är beroende av hur regionala aktörer uppfattar USA:s engagemang. Genom denna kognitiva aspekt kan traditionella säkerhetsrisker bli kraftigare och farligare. Slutligen kan det konstateras att den verkliga faran uppkommer då perceptiva risker och hot föranleder aktörerna att"säkerhetisera"ordinära politiska frågor som demokrati och därigenom gör dem till fysiska säkerhetspolitiska risker.

The Arctic region is rich in natural resources such as oil, gas, minerals and fish. Climate change causes the Arctic ice melt, making resource extraction possible as well as opening up new transport routes through the Northwest Passage and the Northeast Passage. This has led to competition and cross-border strife among the Arctic States. The two largest states in the Arctic are Russia and Canada, which are also members of the Arctic Council. Russia and Canada are at the moment involved in several disputes regarding the Arctic territory where the ownership of the North Pole is one example. This study aims to explain the Russian and Canadian actions in the Arctic in a geopolitical aspect and to what extent it is consistent with the objectives of the Arctic Council’s Kiruna Declaration. The presence of security aspects like economic, military and environmental security is examined through a text analysis where the Arctic policies and the National security policies are compared, where the results then are compared with the objectives in the Kiruna Declaration to find similarities and differences. The result shows that the economic security is the most important aspect for both Russia and Canada, while the environmental security is the most important in the Kiruna declaration of the Arctic council. The conclusion is that the significant economic and strategic potential of the Arctic guides Russia’s and Canada’s behaviour and that the financial benefits outweigh the environmental risks that are associated with the development of the area.

Waldai'-Diskussionsklub 2020 mit W. Putin: • Kommentar zum geostrategischen Wandel im Indo-Pazifik; • Podiumsantwort von W. Putin (dt.) zur Bündnispolitik mit China; • Meinungsbeitrag aus Russland (dt.) zu Geostrategien im Indo-Pazifik; • Dokumentation: Textprotokoll des Waldai-Abschlussplenums (2020) mit W. Putin (gekürzte dt. Übersetzung):• Vorwort von Rainer Böhme (Hrsg.) • Kommentar von Wilfried Schreiber: Vollzieht auch Russland eine geostrategische Neuorientierung in der Pazifik-Region? • Übersetzung a. d. Russ. von Rainer Böhme: - Wladimir Putin: Zu den Beziehungen China - Russland und zu einem möglichen Militärbündnis. - Wladimir Pawlenko: Putins Waldai-Rede als Antwort an einen 'aktuellen 'Chamberlain' (Aus: IA REGNUM, Moskau, 28. Oktober 2020). - Dokumentation des Pressedienstes des Präsidenten der RF (Protokoll) Videokonferenz mit Wladimir Putin im Diskussionsklub 'Waldai' 2020.

En ny geopolitisk våg kan skönjas, Europeiska unionen vill stärka sin geopolitiska makt och små stater som Sverige, Norge och Finland påtalar vikten av samarbete kopplat mot bakgrund av den försämrade säkerhetssituationen. Ett antal händelser visar på detta; den ryska annekteringen av Krim 2014, ökad rysk militär närvaro och styrkeprojektion i olika länders närområden samt geopolitiska infrastrukturprojekt syftandes till maktutövning där Kina är en framträdande aktör.  I ljuset av detta kan en jämförande studie bidra till förståelse och insikter rörande olika säkerhetspolitiska förutsättningar som är till nytta då samarbeten mellan olika länder ökar på det säkerhetspolitiska området. Trender och fokusområden kan klarläggas och därmed fungera som en indikator på vilka säkerhetspolitiska åtgärder som prioriteras för framtiden. Genom en jämförande fallstudie byggd på kvalitativ innehållsanalys undersöks hur länderna Sverige, Norge och Finland valt att kommunicera den säkerhetspolitiska situationen. Analysen tar sin teoretiska utgångspunkt från geopolitiken. De huvudsakliga resultaten visar på att geopolitiken alltjämt är aktuell och genomsyrar det empiriska materialet, men ny teknik och ett globaliserat samhälle skapar nya utmaningar. Sverige, Norge och Finland är alla beroende av stormakters agerande i sitt närområde och utvecklingen i Arktis är av stor betydelse för ländernas säkerhetspolitik. Resultatet visar dock på tre säkerhetspolitiska realiteter som till del skiljer länderna åt.  Utan dessa insikter kan andra geopolitiska intressen bli tongivande i större säkerhetspolitiska samarbeten. För mindre länder, som de tre vi undersökt, kan utvecklingen i värsta fall gå i en ogynnsam riktning. Ökad geopolitisk förståelse kan också bidra till en ökad acceptans och vilja till samarbete länderna emellan. / A new geopolitical wave can be seen, the European Union wants to strengthen its geopolitical power and small states such as Sweden, Norway and Finland stress the importance of cooperation linked to the deteriorating security situation. A number of events indicate this; the Russian annexation of Crimea in 2014, increased Russian military presence and force projection in areas close to other countries, and geopolitical infrastructure projects aimed at the exercise of power where China is a prominent player. In light of this, a comparative study can contribute to understanding and insights regarding different security policy conditions that are useful as cooperation between different countries increases in the field of security policy. Trends and focus areas can be clarified and thus serve as an indicator of what security policy measures will be prioritized for the future. A comparative case study based on qualitative content analysis examines how the countries Sweden, Norway and Finland have chosen to communicate the security policy situation. The analysis takes its theoretical starting point from geopolitics. The main findings show that geopolitics is still current and are present throughout the empirical material, but new technologies and a globalized society create new challenges. Sweden, Norway and Finland are all dependent on the actions of superpowers in their immediate area and developments in the Arctic are of great importance for the surveyed countries security policy. However, the results show three security policy realities that partly differentiate the surveyed countries from each other. Without these insights, other geopolitical interests can become influential in major security policy collaborations. For smaller countries, such as the three we surveyed, the worst-case scenario, is that these interests may be moving in an unfavorable direction. Increased geopolitical understanding can also contribute to increased acceptance and willingness to cooperate between countries.

This thesis is about the geopolitics of feminist knowledge and the role of the visual arts in conceiving and reconfiguring postsocialist feminist imaginaries. Its central concern is to contest the fantasy, prevalent within Western feminist theorizing, of a “lag” between Western and former Eastern Europe. The thesis explores these imaginaries on a micro scale, zooming in on the deeply personal and political artwork of a contemporary feminist and lesbian-identified Estonian artist, Anna-Stina Treumund. This partial and limited focus on Treumund’s photographic self-portraiture enables us to look into the intensities and specificities of individual experience in postsocialist space. Throughout, the thesis evokes a whirling subject as a feminist figuration. This is simultaneously a reference to the embodied and the relational structure of knowledge-systems and world-making. Drawing on postsocialist, postcolonial, queer and feminist visual culture studies, the author argues that Treumund’s art is always already embedded in the local context, as it builds on and problematizes the existing discussions of feminist generations, theorizing, activism and art practices. Combining close readings of Treumund’s artworks with contemporary theoretical debates in feminist studies, encounters with the artist and autobiographical narratives, this thesis asserts: there is no “lag”. More importantly, it is of utmost ethical and political importance to pay closer attention to geopolitical locatedness as an axis of difference that matters in contemporary feminist theorizing. / Den här doktorsavhandlingen handlar om geopolitik i feministisk kunskap och bildkonstens roll i förståelse och omskapande av postsocialistiska feministiska föreställningar. Dess huvudsakliga fokus handlar om att bestrida den i västerländsk feministisk teori ofta förekommande fantasin om att före detta Östeuropa på olika sätt ”släpar efter” i relation till väst. Doktorsavhandlingen utforskar dessa föreställningar på mikronivå då den zoomar in på det djupt personliga och politiska bildkonstarbete utfört av den samtida feministiska och självidentifierat lesbiska estniska konstnärinnan Anna-Stina Treumund. Avhandlingens partiella fokus på Treumunds fotografier i form av självporträtt möjliggör för oss att få inblick i de intensiteter och specifika förhållanden som utgör en individuell erfarenhet av att befinna sig i det postsocialistiska rummet. Genomgående i doktorsavhandlingen används det virvlande subjektet som feministisk figuration. Figurationen innebär simultant en referens till den förkroppsligade och den relationella aspekten av kunskapssystem och skapande av världen. Med utgångspunkt i postsocialistiska, postkoloniala, queera och feministiska studier av visuell kultur argumenterar författaren att Treumunds bildkonst alltid redan är inbäddad i en lokal kontext, detta sedan den växer fram ur och problematiserar de diskussioner som pågår mellan feministiska generationer, i teori, aktivism och bland konstutövare. Genom att kombinera närläsning av Treumunds konstnärliga arbete med samtida teoretisk debatt inom feministiska studier, med möten med konstnärinnan, och med självbiografiska berättelser, försäkrar denna avhandling: det finns ingen “eftersläpning”. Än mer väsentligt är att betona att det är av yttersta etisk och politisk vikt att ägna mer uppmärksamhet åt geopolitiska lokaliseringar som skillnadsskapande faktor i samtida feministisk teoribildning.