After many years of climate negotiations, a universally binding agreement has become the main objective for many scientists and politicians in the field of international climate negotiations. The highly anticipated climate conference in Paris 2015 has been portrayed as a success by politicians, newspapers and international organisations worldwide. It seems reasonable to assume that the binding part of the agreement is one of the reasons to its perceived significance given the fact that a binding agreement, historically, has been difficult to achieve. Although the agreement has been celebrated and praised by several influential organisations such as the UN, this perspective has not been uncontradicted. Organisations such as Greenpeace and Friends of the Earth challenge the assumption that this is a milestone for humanity. This thesis seeks to explore this disagreement with a framing analysis. It is possible to identify two separate frames combatting for their beliefs to become perceived as the truth. The ”Successframe” is illustrated by the Swedish government. The successframe is challenged by the environmental organisations in what can be referred to as a counterframe, in this essay the counterframe is called the ”failureframe”. This thesis uses a theoretical framework inspired by Benford and Snow (2000), to explore why the successframe has become the dominating frame in the public discourse when discussing the Paris agreement.

Vilka syns i public services artiklar om en av Sveriges mest (ö)kända förorter? Hur skildras de, och har detta något att göra med hur invandrare behandlats utifrån ett postkolonialt perspektiv? Genom att göra en kvantitativ innehållsanalys och sedan en framinganalys på sju utvalda artiklar från de första 15 veckorna år 2017 ska denna studie ta reda på vem som får uttala sig om det omdiskuterade Järvaområdet. Resultatet av innehållsanalysen blev tre diagram som visar hur vita myndighetsmän och politiker dominerar i samtalen kring Järva.   Textanalysen visar att rättsväsendet ofta målas upp som en viktig del för att åtgärda problemen i området. Artiklarna nämner problem i områden generellt, men utan en närmare definition för vilka problem som syftas på eller vilka som drabbas utav dem. Lösningen enligt framingmetodens uppdelning av artikeln är alltid fler poliser eller bättre resurser för rättsväsendet. Även om ord som kan ge läsaren postkoloniala kopplingar inte används av artikelns skribent i brödtexten kan de förekomma i citat som skribenten valt att lyfta fram. Eftersom framingteorin menar att artikeln målar upp en ram för mottagaren att ta del av innebär även ordval som citeras från någon annan som en stor del av hur mottagaren uppfattar artikeln.   Slutsatsen är därför att SVT och SR som redaktioner inte medvetet tycks reproducera postkoloniala bilder av förorten, men att detta ändå blir effekten av en ojämn representation där vita män får tala för den socioekonomiskt svaga invandraren som något som ska lösas eller åtgärdas. Effekten av detta kan bli att läsaren ser på dessa personer som problem i samhället, vilket kan öka stigmatiseringen kring förorter som de i Järvaområdet.

Etablering av gruvdrift centreras ofta kring vad som ska prioriteras av rennäring och mineralresurser då båda är klassade som riksintressen enligt lag. Med hänsyn till historisk exploatering av Sápmi är den pågående debatten om en eventuell gruvetablering i Kallak, Jokkmokk, intressant att studera utifrån ett postkolonialt perspektiv. Studien syftar till att synliggöra eventuella postkoloniala tendenser i relationen mellan tre aktörer med intressen i kallakprojektet. De tre aktörerna som studeras innefattar staten, gruvbolaget Beowulf Mining och samerna. Syftet har besvarats genom en utförd framinganalys av aktörernas mening i gruvetableringen. Resultatet ger sken för aktörernas differentierade meningar i den eventuella gruvetableringen. Med hänsyn till en kolonial historia, tyder resultatet på att inramningarna delvis ger uttryck för spår av kolonialt ärvda maktstrukturer.

I flera år har Moderaterna drivit förslag om införandet av visitationszoner och i december år 2022 presenterade regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna att förslaget nu ska utredas. Visitationszoner har kritiserats av bland annat högt uppsatta jurister och människorättsorganisationer för att hota rättssäkerheten men ses av de förespråkande partierna som ett nödvändigt verktyg för att stävja gängkriminaliteten. Denna framställning syftar till att undersöka hur partierna motiverar införandet av visitationszoner.Framställningen utgår från ett minoritetsperspektiv då vi studerar hur en till synes neutral praktik, i det här fallet förslaget om visitationszoner, riskerar drabba etniska minoriteter i större utsträckning än övriga befolkningen. Den tidigare forskningen till grund för framställningen behandlar andrafiering i kriminalpolitiken - skapandet av “vi och dem”, effektiviteten i visitationszoner och liknande åtgärder samt kriminalpolitiken som trygghetsskapande. Den tidigare forskningen visar att åtgärder som kan liknas vid visitationszoner inte sällan riktas mot minoritetsgrupper och att dessa praktiker blir ett uttryck för andrafiering i praktiken med en mobilisering mot etniska minoriteter och deras bostadsområden.Det empiriska materialet till grund för framställningen är motioner från Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna samt riksdagsprotokoll där företrädare för dessa partier debatterar visitationszoner. Genom textanalys studeras motioner och riksdagsprotokoll för att identifiera hur partierna ramar in förslaget om visitationszoner, genom vilket perspektiv gängkriminaliteten och dess orsaker förstås och därmed lösningarna på desamma. Analysen av materialet resulterade i två huvudsakliga inramningar genom vilka behovet av visitationszoner förstås. Dels en alarmistisk inramning inom vilken gängkriminaliteten beskrivs som ett hot mot hela det svenska samhället och att det extrema läget kräver mönsterbrytande åtgärder varav visitationszoner är en. Dels en inramning som handlar om trygghet inom vilken rätten till trygghet framhålls tillsammans med fokus på brottsoffer, på polisen som trygghetsskapande, samt hur visitationszoner skulle öka tryggheten. Samtidigt identifieras hur riskerna med visitationszoner, att de riskerar riktas mot minoritetsgrupper, lämnas oproblematiserat.

Under 2023 fördes i Sverige en intensiv debatt kring de pågående protesterna i form av bränningar av koranen. I debatten har flera av partierna lagt fram förslag på möjliga lagändringar i syfte att stoppa bränningarna. I denna studie undersöker jag hur svenska politiker inramat koranbränningarna i den svenska korandebatten, och vilken retorik som använts för att legitimera de åtgärder som presenteras. Utöver att fördjupa förståelsen för hur politiker i Sverige kan legitimera åtgärder för att stoppa protester så är syftet med studien också att fylla den lucka som bristen på tidigare forskning kring säkerhetisering av koranbränningar utgör i forskningsfältet om säkerhetisering av protester. För att utföra studien genomför jag en kvalitativ framinganalys av ett urval av material under perioden 2023, från Moderaterna, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna. Urvalet av materialet görs utifrån vad som anses representativt för partiernas officiella ståndpunkt i debatten. Materialet, och dess resultat, diskuteras sedan utifrån en idealtypsdesign, där resultatet bedöms utifrån hur väl det stämmer överens med idealtypen av en säkerhetisering av en koranbränning. Resultatet av studien visar att Moderaterna och Socialdemokraterna framställer koranbränningarna som ett säkerhetshot, till skillnad från Sverigedemokraterna. Moderaterna och Socialdemokraterna uppvisar också tecken på säkerhetisering av koranbränningarna, vilket Sverigedemokraterna inte gör. Resultatet visar alltså att det förekommer säkerhetisering i den svenska korandebatten, av vissa partier, och att den säkerhetiseringen i mångt och mycket, men inte alltid, liknar den säkerhetisering som förekommit av tidigare protester. Studien har därmed bidragit till att utöka bredden i empirin för forskningsfältet om säkerhetisering av protester.

Med ökande digitalisering och tillgänglighet till information har informationskriget blivit allt mer sofistikerat och utbrett med en mängd olika aktörer som strävar efter att påverka och manipulera den allmänna opinionen. I detta sammanhang spelar den faktagranskande journalistiken en avgörande roll för att bekämpa desinformation och upprätthålla journalistikens samhällsviktiga roll. Denna studie har undersökt denna eskalerade konflikt i det moderna medielandskapet och bidrar till att öka förståelsen för hur två europeiska public service-bolag presenterar faktagranskat material. Syftet med denna uppsats har varit att på ett djupgående plan analysera hur två faktaverifieringsenheter – BBC Verify och SVT Verifierar – arbetar med, gestaltar och motiverar resultaten av sitt faktagranskade material. För detta ändamål har jag använt mig av kvalitativ metod – framinganalys – applicerad på fem artiklar från BBC och fem artiklar från SVT. Dessa har brutits ned i sex olika frames och utifrån dessa har innehållet analyserats i med utgångspunkt i epistemologi och gestaltningsteori. Jag har kommit fram till att BBC Verify och SVT Verifierar delar grundläggande principer om noggrannhet, tillvägagångsätt och källkritik i sina granskningar men skiljer sig åt på viktiga punkter som i granskningarnas omfattning, kontextualisering och metodologisk transparens.

Klimatförändringarnasägs vara den viktigaste drivkraften för de geostrategiska förändringarna som äger rum i Arktis. Uppvärmningen av regionen medför ett antal betydande geopolitiska effekter. När det gäller dessa nya omständigheter betraktas Ryssland som en nyckelaktör. Det föreslås också av flera forskare att Ryssland använder statliga nyhetsmedier för att förmedla en Kreml-godkänd världsuppfattning tillen internationell publik. Vårt syfte med denna studie är att analysera hur den ryska tidningen RT (tidigare RussiaToday) inramar klimatförändringarnai Arktis. För att identifiera kategorier inom materialet har vi använt en kvantitativ innehållsanalys,och för att analysera inramningen harvianvänt en framinganalysbaserad på Robert Entmansprinciper. Vi fann att de största kategorierna var "klimat", "energi" och "konflikt". Inramningenbestår av en fientlig och konfliktorienterad vy över väst (främst USA) i kategorierna "energi" och "konflikt", medan en mer samarbetsorienteradram visas inom kategorin "klimat". Vi fann också att det finns en del intressen iatt utveckla Nordostpassagen, vilket kan vara ett mer realistiskt mål för Ryssland än energiutvinning i Arktis. Det finns behov av mer forskning om ämnet för att kunna diskutera Arktis framtid. / Climate change is often presented as amain driver of the geostrategic changes that are taking place in the Arctic.Russia is regarded as a key actorin this changing geopolitical landscape. Several scholarssuggests thatRussiausesstatenewsmedia to mediate a Kremlin-approved idea of the worldtowards an international audience.Thepurpose ofthis study is to analyze how the Russian newspaper RT (former Russia Today) is framing climate change in the Arctic.To identifycategories within the material,we have used a quantitative content analysis, and to analyze the framing we have used a framing analysis based on Robert Entman’s principles. We found that the largest categorieswere ‘climate’, ‘energy’and ‘conflict’. The framing consists of a hostile and conflict-oriented view of the west(mainly America)in the ‘energy’ and ‘conflict’-categories, while a more cooperative framing appears within the ‘climate’category. We also found that there aresomeinterestsin developing the Northern Sea Route, which may be a more realistic goal for Russia than energy extraction in the Arctic. There is a need for more research on this subject, to be able to discuss the future of the Arctic

A qualitative study aimed at examining how business executives get portrayed in economy journalism from a gender perspective. The study aspired to explore possible differences and similarities in the portrayal of male and female executives. We investigated a selection of 12 feature-styled portraits of male and female business executives from swedish financial magazine Di Weekend. By using framing analysis the text was deconstructed and consequently reconstructed into the most salient frames extracted from the analysis. The frames identified were the competitive person, the self-made person, the mentor, the family, the question of competence and the question of equality. Within these frames, we identified several aspects where the journalistic representation differed between male and female subjects. We found that male subjects were portrayed as confident, natural leaders and career-oriented providers for their families. Female subjects were to a greater extent portrayed as doubtful, ideology-driven, maternal caretakers. The importance of competitiveness, as well as the presence of mentors, were found with both genders. However, male subjects were portrayed as equals in regard to their mentors, whereas female subjects as more dependent and inferior to their mentors.

Det här är en uppsats som sökt svaret på frågorna: Vad är hyllningskultur och hur tar den sig uttryck bland kvinnliga scenkonstnärer i sociala medier idag? Hur kan hyllningskultur förstås ur ett sociologiskt perspektiv? Sammanlagt har material från 119 Instagraminlägg tillhörande 46 personer samlats in via snöbollsurval och bearbetats med hjälp av framinganalys. Detta har möjliggjort för en analys av hur hyllningskultur framställts. Med vetenskapliga begrepp som inkludering, homosocialitet, kapital och ryktesbaserat samarbete har hyllningskultur beskrivits till att innefatta framställningen av huvudpersonens process, framställningen av upphovspersonens position, relationen dem samt andra konstnärer emellan samt det samhälleliga projektet som konsten är en del av. Tillsammans har de beskrivit det sociala fenomenet hyllningskultur. Hyllningskultur är ett samarbete för att uppvärdera ens egna erfarenheter och ställa om maktförhållandet mellan den egna verksamheten och mainstream. Det är en förhandling med kapital för synlighet, makt och resurser. Hyllningskultur är de samarbetande kvinnornas strategi – en tydlig protest mot den ensamme mannens geni. / This study aims to answer the questions: What is is culture of tribute and how is it expressed amongst female performance artists in social media today? How can culture of tribute be understood in sociological terms? A total of 119 Instagram posts from 46 creators have been analysed. The posts were collected by chain sampling and processed by framing analysis, to visualize how culture of tribute has been portrayed. This study applies theories of inclusion, homosociality, capital and reputation-based cooperation and describes culture of tribute as the framing of the chief character's process, the framing of the consignor's position, the framing of the relationship them between and the political and social project of which the art is  part of. Together, these describe the social phenomenon 'culture of tribute'. The results show culture of tribute as a cooperation aiming to upgrade own experiences and challenge the relationship between the own artistic work and mainstream, culture of tribute is a negotiation of capital with social visibility, power and control over resources as a goal. It is the strategy of cooperating women and a protest against the notion of the autonomous male genius.

The 2016 presidential election in USA was extraordinary from several point of views and the election was majorly covered by swedish media. The aim of this research was to examine how Swedish newspapers portrayed Hillary Clinton and Donald Trump from a gender perspective during the 2016 presidential election. We also wanted to analyse how other common political news frames were used to portray Clinton and Trump.   This is a qualitative framing analysis of 14 strategically selected articles, seven that were published by Aftonbladet and seven by Dagens Nyheter. The results showed tendencies of several gendered stereotypes that are being retained by the frames the newspapers use. Frames such as gendered traits and gendered issue emphases, but also game frames were offered to the reader.   We discovered that Aftonbladet and Dagens Nyheter offered a more positive opinion of Clinton than of Trump. While Clinton was framed as an experienced, emotional and compassionate candidate, Trump was framed as an inexperienced, insensitive and aggressive candidate. Clinton was framed with gendered issue emphases in both the public and private sphere, while Trump was framed with gendered issue emphases in only the public sphere. Furthermore, game frames showed that the newspapers had a tendency of polarizing and personifying the candidates.